Om vi bortser från marknadsandelar och försäljningssiffror kändes Sonys smartphoneverksamhet rent subjektivt störst i Sverige mellan 2012–2015. Sony har alltid haft ett starkt varumärke och hoppade på Androidtåget tidigt.
Första åren hade mobilerna märket Sony Ericsson men samarbetet med Ericsson upphörde i början av 2012, då Sony Ericsson formellt blev Sony Mobile. Även om Sony aldrig nådde Apples eller Samsungs försäljningssiffror upplevdes Sony som en av de stora och etablerade smartphonetillverkarna.
Sony var en period på hugget och släppte smartphones i olika prisklasser i stora delar av världen. Telefonerna i Z-serien – likt Z3 och Z3 Compact år 2014 – fick i regel goda recensioner och uppskattades av kunder. En nisch var att Sony tidigt släppte små och stora varianter av flaggskeppen.
Sony vände sig rentav till ROM-entusiaster en period och gjorde det enklare att släppa anpassade Androidversioner för Xperia. Företaget var aktivt och kommunikativt. De flesta tillverkare brukar ha varit pionjär för någon form av teknik som numera är standard. Sony var exempelvis tidigt ute med vattentäta telefoner (IP-klassning), fysisk kamera-avtryckare, ljudfokus och avancerade batteri-inställningar.
Senaste åren har det dock känts som Sony knappt ens försöker och hänger kvar på smartphonemarknaden med nöd och näppe bara för att – en tillverkare som givit upp och motsatsen till en hungrig tillverkare på frammarsch. Sony har dragit sig tillbaka från USA och begränsat antalet aktiva marknader. Det verkar inte ens komma en ny Xperia 5 i år.
Artikeln gör inga utlåtanden om kvaliteten i Sonys smartphones utan ifrågasätter endast företagets approach. Förra året gav MKBHD ett antal förslag på hur Sony kan undvika LG:s bistra öde, och vi har tidigare skrivit om fem sätt Sony avviker från trenderna på marknaden. Att avvika verkar dock inte ha gynnat Sony försäljningsmässigt. Enligt statistik från IDC tappar Sony rentav marknadsandelar på hemmamarknaden.
Sonys korta uppdateringsperiod kan ses som ett symtom på ambitionsbristen. Att släppa en smartphone för runt 15 000 kronor som bara får två nya Androidversioner är inte okej, när andra tillverkare erbjuder upp till sju OS-uppdateringar. Sony har dock bättrat sig en smula på den punkten: senaste flaggskeppet Xperia 1 VI ska få tre nya Androidversioner och fyra års säkerhetsuppdateringar. Bättre, men samtidigt inte bra när Samsung rentav erbjuder sex nya OS-versioner i budgetklassen.
Tillverkare brukar tillkännage nya OS-versioner med dunder och brak: pressmeddelanden, tjusiga skärmbilder, en genomgång av nyheterna, kanske reklamfilmer. När Sony för något år sedan tillkännagav Android 14 var det genom en notis utan bilder. Om inte ens Sony verkar bry sig längre, varför ska konsumenter göra det?
Vad är Sonys plan? Att ha en liten men effektiv verksamhet som riktar sig till entusiaster och ”power users” och gå plus minus noll eller göra en blygsam vinst, i väntan på nästa paradigmskifte? Eller är Sony på väg att ge upp?