Just kameran är ändå något jag själv är villig att betala för därför att telefonen i regel är den enda kameran man har på sig, och det är väldigt roligt att ha fina bilder i sitt arkiv utöver att fotograferandet i sig förstås också är kul.
Endast lite extra prestanda är jag däremot inte heller så förtjust i att lägga några större pengar på, men tyvärr kan man nog inte få det ena utan det andra eftersom det hänger ihop. Processorkraften som är nödvändig för att behandla bilderna kräver de allra senaste chippen.
Foto är extremt dataintensivt och vi är fortfarande milsväg från att utnyttja potentialen/CMOS-informationen till fullo. Det finns mycket kvar att göra och detta kräver mer och mer beräkningskraft, och speciellt att informationen kan behandlas kvickt, så vi kan minska rörelseoskärpa vid HDR tex.
I Googles Pixel 3 gör man en del spännande saker som möjliggörs dels tack vare Snapdragon 845 men också tack varje Googles bildprocessor "Pixel Visual Core", där låt säga Snapdragon 660 aldrig räckt till:
How Google Pixel 3's Camera Works Wonders With Just One Rear Lens
Ökar man antalet sensorer ökar dessutom behovet av beräkningskraft ännu mer; i alla fall om sensorerna skall samverka på något vis. Även här har vi egentligen bara skrapat lite på ytan. Att i realtid läsa in rådata från två CMOS-sensorer samtidigt med en upplösning på 12MP+ producerar enorma mängder data som kräver en hiskelig bandbredd och beräkningskraft.
Om man i Nokia 9 tex kan ta bilder samtidigt med flera sensorer och dessutom tillämpa HDR i samma veva pressar man nog chippen till bristningsgränsen. Det kan också förklara varför Nokia 9 dröjt så länge. Snapdragon 845 räcker kanske inte till - varför uppföljaren var ett måste. Kanske har man liksom Google också utvecklat en egen bildprocessor.
Click to expand...