Sandlådan 29.0/Ölkorv prataomvadsomhelstnärsomhelst-tråden

Ja det är underbart när man snöar in sig i något [emoji3]

 

Kill me please....

 

Okej, första gången jag läser om ADD och tycker jag prickade in det mesta utom 2-3 punkter...

 

Det var väl inte jättelängesen en mamma och son blev knivmördade inne på ett IKEA? Akta så att din önskan inte går i uppfyllelse [emoji14]

 

Du ser. Är väl inte 100procentig på allt jag heller men lite av det fanns mer i yngre ålder framförallt men som blivit bättre med åldern och förståelsen för en själv.

 

Som du har jag alltid känt mig speciell = utanför och min hjärna går alltid i högvarv. Får läsa på lite mer, tyckte det hade varit intressant att veta mer och kanske hjälper mig förstå min hjärna... Kan få depressions aktig perioder, där jag klättrar på väggarna för att jag över analyserar allt.

 

Jag känner också igen mig i ADD. Dock känner jag igen mig i bipolär också. Vissa tycker att det är skönt att identifiera sig med diagnoser, själv vill jag hellre leva i ovisshet. Vet inte varför. Jag kanske tycker att det är skämmigt eller så vill jag inte bli behandlad annorlunda. Å andra sidan vet jag inte om det bara är en pågående depression eller om det är lite av allt. Mina känslor är överallt, högt och lågt, som en bergochdalbana.

 

Kan också ha såna perioder.

För mig handlar det om att läsa på om det för att bygga sig en större förståelse för sig själv och därmed också förmågan att kunna arbeta med att försöka förbättra sig själv på vissa områden.

 

Check på berg-och-dalbanan!

 

Jo, det är väl anledningen till att man söker på det och läser om det. Det känns som att jag tar till mig informationen på olika sätt beroende på min sinnesstämning.

 

Går igenom en sådan period just nu, men det var som värst för typ en månad sen. Ibland önskar jag inget annat än att hitta ett lugn i mitt liv, att bara vara nöjd med det jag har.

 

Same... >.< kände så ca 2 månader sen

 

Tycker det är skönt veta jag har add och bipolär. Lärt mig förstå saker ett bättre sätt än innan. Det är annorlunda men vafan man lever

 

Själv har det pågått mer eller mindre sedan Balto gick bort. Aldrig mått så dåligt sedan han försvann. Känns som att jag aldrig kommer att finna ro igen. Jag känner mig visserligen rofylld i stallet men det kan inte ersätta honom på något sätt.

 

På tal om stallet, red i torsdags på en stor häst på 175 cm (halvblod). Det var lite skillnad mot islandshästen på 147 cm. Jättesnäll men stark häst. Kände mig hjulbent när jag steg av hästen eftersom han var så bred. Träningsvärk dag 2 idag.

 

Jag vet precis vad du menar. Jag brottas med det jag också emellanåt ibland mycket starkt under perioder.

 

Hmmmm

 

[emoji90] på dig

 

Under småbarnsåren drog man ju på sig en del när ungarna var sjuka, eller så släpade de hem något från dagis, de blev inte sjuka men en annan blev däckad.
Nu känns det som inget biter på en längre.

 

Jag var sjuk 5 av 6 månader när jag arbetade på förskolan. Jag var inte lite sjuk heller + smittade ner pappa och hans tjej. Jag var sjuk en vecka varje gång och efter en vecka var jag inte ens helt återställd. Enda månaden jag slapp undan var december månad då vi hade betydligt färre barn.