Nu är du rejält ute och cyklar, tyvärr.
Du förminskar klyftan mellan demokrati och diktatur till att vara "ideologiskt snack" och "försök att stärka sin egen handel". Beklämmande.
Diskussionen om 5G och kinesisk teknologi i väst (bl.a. Huawei, Xiaomi och mycket annat därutöver) beror på högst verkliga farhågor om säkerhetsrisker och spionage. Det har ingenting med handelskrig att göra, totalt nonsens. Du erkänner ju själv i början av inlägget att säkerhetsintressen väger tungt, sen säger du emot dig själv med den avslutningen du gör.
Ett sent uppvaknande från västländer, som länge hade förhoppningar om positiv utveckling i Kina och Ryssland, samt den allt större vikt kommunikationer får i samhället (t.ex. 5G) är väl vad som fått debatten om spionage och säkerhet att bli större först nu. Sverige har ju bara de senaste åren börjat vakna ur den säkerhetsmässiga dvalan / strategiska timeouten, efter att vi slutade tro på 90-talets "eviga fred".
Har du missat vad demokrati och rättsstatens principer innebär, och vad som skiljer Kina från demokratiska länder? Ett företag i Kina som blir föremål för påtvingat samarbete med säkerhetstjänsterna har inga rättigheter och ingenting att sätta emot. Det finns inga oberoende domstolar, det finns ingen grundlag eller mänskliga rättigheter att åberopa, det finns ingen rättsstat och ingen demokrati som de kan luta sig tillbaka mot - det finns endast den starka staten med dess våldsmonopol. Möjligtvis kan företaget gå till media, men risken är att ansvarig person då hamnar i läger eller dödas, i den mån oberoende media ens är tillgänglig. Det är den krassa verkligheten i en diktatur som Kina, även i Ryssland i allt större utsträckning.
I demokratiska västländer skulle något liknande knappast hända. För det första är lagstiftningen som berör samarbete med säkerhetstjänster fattad på demokratisk och konstitutionell grund av en lagstiftande församling, efter viss debatt och offentlig diskussion (i olika grad). Det är bara att läsa propositionerna till t.ex. den svenska lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet och lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet, så får man en uppfattning om lagstiftningsarbetet. Lagstiftningen har utformats efter beaktande av mänskliga rättigheter (t.ex Europakonventionen), grundlagar (Regeringsformen i Sverige) och andra lagar. Om ett företag i ett västland inte vill samarbeta med myndigheter, så har de i regel möjlighet att begära domstolsprövning eller undkomma på annat sätt, om det nu ens vore lagligt möjligt för myndigheterna att försöka framtvinga ett sådant samarbete i utlandet från första början. Om företaget läcker informationen om "tvånget" till media som en sista utväg, så riskerar de inte att hamna i läger eller dö för det i ett demokratiskt västland.
Oavsett vad man tycker om t.ex. de svenska lagarna, lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet och lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet, så är de del av ett demokratiskt ramverk, som sätter en yttre ram runt den verksamhet som får bedrivas och anger dess gränser. Likadant är det i princip i samtliga demokratier. Godtycke kan i regel inte uppstå, även om det ibland finns gråzoner. Medan i Kina så skiter man i lagens bokstav om statens intresse är viktigt. Alltså är det godtycke till 100 % i ett sånt land. Samma sak i Ryssland, man skiter i lagen. Tror du att det står i lagen att Rysslands myndigheter får mörda egna medborgare, vilket sker alltför ofta nu för tiden?
Om en svensk anställd jobbar för ett svenskt företag men stationerad i utlandet, och vägrar samarbeta när svenska myndigheter vill ha hans hjälp, så riskerar personens anhöriga i Sverige knappast repressalier från svenska myndigheter i och med att personen vägrar samarbeta. Men om en kinesisk anställd utstationerad i främmande land vägrar samarbeta med hemlandets myndigheter, så är risken för att dennes anhöriga drabbas av repressalier högst påtaglig.
Du jämför äpplen med päron. Det går inte.
Click to expand...