Jadu, det är ingen lätt fråga. En transistor är en simpel komponent samtidigt som den är en komplicerad komponent =P De används i princip som signalförstärkare och strömbrytare i CPUn. Genom att sätta ihop transistorer i olika konfigurationer kan man bygga upp olika logiska grindar och minnen, räknare osv. Dessa grindar kan sedan utföra booleska beräkningar. Dvs de räknar med 1
r och 0
r för att få något att vara sant eller falsk när vissa förhållanden uppfylls. T.ex AND-Grindar, OR, XOR osv.
AND (Illustration av en AND-grind)
1--
|-- 1 Två ettor för att få ut en 1
1--
_______________
0--
|-- 0 Bara en etta på ingången leder till en nolla på utgången
1--
När man gör transistorn mindre behövs en mindre ström vilket är orsaken till den lägre temperaturen. Resistansen blir däremot lägre eftersom en resistans avgörs av materialets resistivitet, längd och tvärsnittsarea. Dvs mindre tillverkningsteknik, t.ex 28nm kommer ge en lägre resistans samt att en lägre ström/spänning kan användas. Just nu används materialet kisel men det experimenteras med olika material.
I vanliga fall ger en transistor 0 när den inte har någon ström men kan kopplas i olika logiska grindar för att visa 1 när den inte får någon ström.
Varför är fler bättre? Desto fler transistorer du har desto fler av dessa logiska grindar kan du skapa vilket leder till att fler beräkningar kan utföras samtidigt.
Vad jag förstår så räknar de en sak åt gången per kärna. Men eftersom CPUn styrs med hjälp av olika avbrott så kan man hålla flera trådar samtidigt på en kärna men de typ turas om att få tid för att utföra sina beräkningar. Har man flera kärnor kan man slänga ut dessa trådar på flera kärnor.
Det är rätt. Multitaskig förbättras i det fallet då du kan köra två likadana program utan prestandaförluster. Men det finns program som stödjer flera kärnor och som även anpassar sig automatiskt till flera kärnor. De "känner" av hur många kärnor och trådar cpun kan hantera.
Click to expand...