Bombattentaten i Oslo

Vad som är det onda/goda är väldigt föränderligt beroende på rådande politiska/religiösa klimat.

Att definiera vad som är civiliserat eller ej är nog ännu svårare. Vi tycker att vi lever i ett civiliserat samhälle men jag är inte säker på att en exvis sydamerikansk stam som vi anser vara högst ociviliserade, skulle hålla med oss när de ser hur vi behandlar vår planet, våra äldre osv.

Sent from my V9 using Tapatalk

 

Sant och för att återkoppla till topic så anser vissa judar att dåden i Norge inte var en aktion av ondska utan snarare tvärtom:

Israeler: Norge har selv bedt om det - Udland - BT.dk

Varför hyllar dessa personer dådet eller ger sitt medgivande till det? För att i deras tycke är norrmännen antisemiter eftersom ungdomarna på lägret uppmanat till bojkott av Israel dagarna innan attentatet, antisemiter är onda och förtjänar därmed att dö alltså var handlingen en god i deras synsätt.

Som sagt vad som är gott och ont är inte så enkelt att se i svart och vitt.

 

Visst, men använd hellre termen sionister än "vissa judar".

Du som nationalist borde vara väl medveten om vikten av att använda korrekta termer för att inte svartmåla en hel grupp människor, eller iaf insinuera när man skriver som du gör.

På samma sätt kan jag då skriva att vissa nationalister hyllar Breivik med hänvisning till https://www.flashback.org/t1606749



Sent from my V9 using Tapatalk

 

Sionister är inte rätt beskrivning i detta fallet då även icke judar kan vara sionister. Men sant vissa sionistiska judar hade kanske varit en bättre beskrivning.

är mycket väl medveten om att det finns nationalister som hyllat dåden på flashback, problemet med flashback är den stundtals riktigt låga nivån forumet håller så det är svårt att avgöra när någon är seriös eller inte.

 

Visst, för länge sedan levde vi alla, även människan, i en värld där den starkaste överlevde. En värld som dessutom för inte alltför längesedan kunde förändras in i grunden av starka makthungriga människor som såg sin chans att ta för sig på andras bekostnad. Man krigade inte bara om mat, utan om rikedom, och allting hade någon form av glorifiering över sig där vi i alla fall i efterhand har målat upp vissa som hjältar eller stora krigsherrar. Men var sak har sin tid...

Idag ser världen annorlunda ut. Vi behöver inte vara rädda för vad som väntar oss på andra sidan berget, kullen eller varför inte kvarteret, om vi inte skapar dom problemen eller rädslorna själva. Vi är mer upplysta än så. Mark bryts och länder förändras fortfarande, men numera oftast genom penningtransaktioner och investeringar. Vilket i och för sig också skapar orättvisor då alla inte har det lite gott ställt. Även offer då vissa vinner och andra förlorar. Men nu pratar vi om förlorade maktbrickor, inte liv, i ett spel där man faktisk har en chans att komma tillbaka efter ett förlorat slag.

Förr i tiden så krigade man för att uppnå något. Nu utför man illdåd som troligen inte kommer att påverka livet som det ser ut i någon större utsträckning alls. Illdåden utförs oftast av människor som har formats i en uppväxt av hat, vilket gäller oavsett om det är en enskild individs uppväxt eller om man har växt upp under någon religiös regim där man har inpräntats från födseln hur orättvist behandlade man minsann blev redan för fem generationer sedan.

Tidigare utfördes liknande dåd trots allt oftast av människor som var formade av krig och lidande som hade drabbat dom. Numera utförs dom av människor med åsikter om invandring, muslimer och ”rätten till sitt eget land”, utan att dom har vare sig genomgått något lidande, eller har någon aning om vad dom pratar om. Det är någon form av ”jag var inte omtyckt i skolan så nu slår jag tillbaka” syndrom kombinerat med rädsla för det man inte förstår, framför allt bland dom som skriker högst i västvärlden.

Att ha åsikten att det är legitimt att utföra sådana här dåd kan tyckas vara någons rättighet. Men det är samtidigt redan där problemen uppstår, eftersom det är den åsikten när den är understödd av en stor mängd likasinnades som i slutändan skapar sådana här katastrofala händelser. Dessutom är åsikten ofta baserad på rena sakfel, förvrängd eller anpassad för att passa personen/personernas egna syften. Alternativt är åsikten endast ett svepskäl för missriktad ilska då man känner sig felaktigt bemött, nedvärderad eller bara har en makthunger man vill stilla. Eller så vill man bara ha 15-minuter i rampljuset…
<O</O

Det är möjligt att det är så i deras tycke, och jag kan förstå vad du menar med att allt inte är svart och vitt. Men det är givetvis en enorm skillnad på att uppmana till bojkott och att ge ett vansinnesdåd som detta ett erkännande som legitimt, oavsett om bojkotten drabbar en själv eller inte…<O</O

 

Säkerligen kommer han förpassas, därmed inte sagt att han själv eller ens hela övriga omvärlden ser honom som ond.

I sagorna är det enkelt att skilja på goda och onda karaktärer. Även i historieböckerna är det oftast enkelt då historian skrivs av den vinnande sidan. Verkligheten är oftast lite mera komplex. Tag t ex den danske konungen Kristian Tyrann. Svenskarna såg honom som ond, men danskarna kallade honom Kristian den gode.

m v h Henrik

 

De samhällsregler de flesta av oss lever efter, och vill leva efter, gör att det inte finns plats för människor som gör saker som av oss anses vara onda. Men faktum är att förmågan att vara ond förr var en egenskap som både kunde vara bra att ha om man ville komma någonstans, men kanske också för att säkra ens överlevnad.

 

Det argument beror på definitionen av "oskyldig".

Är en pilot oskyldig när han bomber fienden?
Är flymekanikeren som monterade bomberna på planet oskyldig?
Är busschauffören som körde mekanikeren till flygplatsen oskyldig?
Är busschaufförens fru, som lagade lunchen till busschauffören oskyldig?

Enligt min uppfattning så är alla vi som har rösträtt skyldiga till det samhälle som vi lever i.

Jag tror att Anders Behring Breivik var av den uppfattning att den norska regering var skyldig till att på sikt förgöra Norge, och att det därför var berättigat att detonera en bomb nära regeringsbyggnaden.

Ungdomarna på Utöya däremot var oskyldiga i och med att de inte hade rösträtt. Men det är inte okänd att nödvändiga och berättigade åtgärder drappar oskyldig, även i civiliserade samhälle. Tänk på hur vi testar nya läkemedel. Oskyldiga patienter delas upp i två grupper. Patienterna är medvetande om att deltar i ett experiment, men hoppas att de är bland de lyckligt lottade som får testa den nya super behandling. Men i verkligheten får halva gruppen sukkerpiller och inte den nya medicinen. Vi försvarer att oskyldiga patienter inte får rätt behandling i och med att det på långt sikt är bättre för patienterna med den slags försök.

Igen, enligt Breiviks sjuka uppfattning, så var det till samhällets bästa att utradera Arbeiderpartiets ungdom på Utöya. Med hans egna ord: Det var nödvändigt.

 

Hmmm. Jag må ha missad den lektion i historia. Jag har alltid känd honom som bara Christian III. Och fick läsa inskriptionen en extra gång när jag så en svensk avbildning av Stockholms blodbad.

Vi kan också vände på steken. Snaphanerna i Skåne är enligt dansk tradition och historie frihetskämpere och hjältar. I svensk historie är de förrädare och terrorister!

 

Ännu ett terrordåd! Bara en vecka efter katastrofen i Norge toppas det av ett ännu värre dåd. Ett fåtal män sköt besinningslöst med maskingevär rakt in i en stor skara med civila människor, män, kvinnor, barn. Över 100 dödsoffer!

Men vem bryr sig, det var ju araber som dog ända nere i Syrien.... eller?

Hur ska vi nu göra med facebook-bilderna? Både ha en norsk och en syrisk flagga?

Är det cyniskt att säga så? Är det moraliskt korrekt att vikta grannlandet norge högre än syrien? I så fall varför? För att de är grannar? För att de är kulturellt närliggande? För att de är blonda? För att det var socialdemokrater som dog? Hur var det nu med alla människors lika värde?

För man ens säga så här utan att verka kallsinnig? Eller är man tvärt om faktiskt mer varmhjärtad när man ser det så?

 

Nej, men det är språkligt okorrekt. Det skall vara Norge, med stort N och Syrien med stort S.

Massakren i Norge verkar störrar för att det rubber folks världsbild. Vi är vana vid att sådanna saker händer "långt borta", vi vet att "det är så säkerhetsstyrkor/militären/religiösa fanatikere agera där borta", vi vet att det är inte något som riskerar att drabba os personligen i och med att sådan "gör vi inte här". Och plötsligt så händer det ändå! Ett fundament rivas bort och paniken griper folkesjälen. Om det kan hända i Oslo så kan det hända här!!!

I verkligheten är det annorlunda. Finland har haft sine dödsskjutningar, Sverige sin laserman, Danmark har haft sitt Blekingegade gäng, England har haft sina inhemska bombmän. Men folk vill inte komma ihåg.

Om man är kallsinnig? Tjo... Man är realist. Och jag vill ta en realist fram för en drömmer värja endaste dag.

 

Den största skillnaden är nog att det i Syrien är den regerande maktapparaten som anfaller sina medborgare i stället för en medborgare som anfaller den regerande makten.

Säkerligen diskuteras det huruvida omvärlden skall göra något åt detta. Om det resulterar i någonting så skulle de antagligen bli ungefär som med Libyen. Men det är väldigt lätt att gå in i ett krig och väldigt svårt att gå ut ur ett krig.

Så fungerar människan. Våra närmaste grannar ligger oss närmast om hjärtat. Om man använder den politiska vänster-höger-skalan som ett mått på hur stor kopplingen skall vara mellan fördelning av resurser och produktion så finns det nog ingen som är så långt till vänster att han eller hon vill fördela sina egna resurser jämnt över sig själv och några miljoner svältande barn i Afrika. Å andra sidan finns det nog inte heller någon som är så långt till högar att han eller hon låter sitt eget barn svälta för att det inte är produktivt.

m v h Henrik

 

Håller inte. Där är lika många exempel på att grupper anfaller regeringsmakten. Typ självmordsexplosioner ved polisskolar i Irak och Afghanistan. Det för knappast en notis i dagspressen i dag.

 

Nej, främsta skälet till att det inte ens blir några notiser är att det inte är att betrakta som någon nyhet. Det har snarare blivit vardagsmat. Om det plötsligt skulle inträffa i något nytt land där det tidigare varit lugnt skulle det vara en nyhet. Om det skulle inträffa i ett land nära oss skulle det vara en stor nyhet.

Men det som jag menade med stor skillnad mellan Syrien och Norge är att varenda människa i hela världen kan fördöma det som skett i Norge. Om ledande politiker och makthavare fördömer det som skett i Syrien kan det få diplomatiska konsekvenser.

m v h Henrik

 

Henca: korrekt analys. Men det är det som är otäckt. Vi reagerar bara på höga deltavärden som man sa i fysiken i skolan. Stora skillnader skapar intresse. Hade norge fått ytterligare 3 likadana dåd på 6 månader hade det sista bara blivit lite brus på ytan i världsmedia med den logiken.

 

Yup! Men vilka konsekvenser? Behöver vi Syrien mera än de behöver os?

 

Om tillräckligt många fördömer någonting tillräckligt mycket brukar det inte dröja länge innan det finns drivande personer som tycker att man bör gå från ord till handling. Då har man snart en situation liknande den i Libyen.

När man går in i en snabb insats som Libyen hoppas man att uppdraget kommer vara slutfört efter ett par veckor, men väldigt lätt hamnar man i stället i ett läge som mera liknar det som vi nu har i Irak.

Efter ytterligare några årtionden kan en situation som den i Irak lätt bli som situationen i Afganistan. Det är väldigt lätt att gå in i ett krig, men svårt att dra sig ur. När vi väl har hamnat i krig kan vi inte räkna med att ha privilegiet att välja var krigets front skall vara. Okonventionella krigare kan sändas ut för att utföra terrordåd på vår hemmaplan.

Hux flux får vi ett bombdåd på halsen eller något annat illdåd.

Huruvida vi behöver Syrien mer än de behöver oss är jag inte helt insatt i, men jag tror att de exporterar olja, precis som Libyen och Irak. En sådan omständighet kan mycket väl inverka när omvärlden beslutar om de skall klampa in.

m v h Henrik

 

Problemet i Libyen är inte att man har gått från ord till handling. Problemet är att man inte handlar nog. Man utkämpar en 1/3 krig i stället för att gå fullt in.

Vad angår Syrien, så är det sannolikt som du säger: Vi sätter vår egen bekvämlighet över det syriska folks säkerhet.

 

Vad angår Syrien så pratade jag med en som för några dagar sedan hade flytt därifrån (ursprungligen därifrån men Svensk medborgare på semster där tror jag)
han hade befunnit sig precis där dom hade skjutit ihjäl 140 civila.
han berättade även att det var många av militärerna som vägrade skjuta på dom civila då det är deras egna, men då hade dom skickat dit en annan militär enhet med uppgiften att skjuta mot dom militärer som vägrade skjuta mot civila.

helt sjukt :S