Flytta till USA, vilken operatör?

Hej!

I augusti ska jag och min fru flytta till Santa Monica på USAs västkust. Att välja operatör i Amerikat verkar vara ett riktigt helvete, så nu undrar jag om någon har lite koll på hur saker och ting funkar. Vi vill ha något som fungerar, utan att vara svindyrt. Om vi väljer att köpa telefoner tillsammans med abonnemang så får telefonerna i fråga inte vara totalt låsta Verizon-style.

Vad är värt att kika på om man är van vid och bekväm med svenska operatörer? Jag har fulanmält mig till Project FI-betan, trots att vi inte ens bor där det funkar än.

All typ av feedback uppskattas!

 

Hej,

Jag tycker T-mobile funkar bra, de har kontantkort där det dras en summa varje månad för det "upplägget" man valt, dvs mängden data och samtal som ska ingå, går att "teckna" utan att köpa mobil, om det är aktuellt. Ganska likt tele2 i sverige. Kostnaderna om man vill "ha som hemma" med fri surf är ganska hög dock, typ 80 usd i månaden eller så. tiersen under är mer prisvärda dock. Jag brukar använda det när jag är i Usa (Både NY och LA-area).
väldigt bra täckning i stadsmiljö, sämre utanför.

Saker att tänka på
4G-banden är annorlunda, med svensk mobil kanske du bara får 3G.
Hotspot-data räknas separat, en del abb har säg 10Gb data, men endast 5Gb via hotspot.
Vissa abb har säg 10 Gb data, men endast 3 Gb via 4G, resten 3G.
Google voice kan vara ett komplement också, kräver amerikanskt nummer. Man kan antingen porta sitt nummer till google, eller få ett nytt som man kör parallellt (Vilket jag gör)

Jag har också signat up för proj FI för skojs skull.

 

Jag reser en del i USA och tycker att AT&T har bättre täckning än T Mobile när man kommer ut lite mer på vischan, men T Mobile har bättre prisplaner och funkar ofta utmärkt i städerna.
Det är bra att ha en TMobile-brandad mobil om man väljer dem för att garanterat ha rätt frekvensband eftersom de kör en del på 1700-bandet som i allmänhet inte finns på andra lurar, men det är inet en absolut nödvändighet. Enstaka av "våra" mobiler har också de band man har bruk för (Nexus 5, Huawei P6 och Xperia Z2 har jag själv testat med framgång).
Inomhustäckning är tydligen ett problem för många med T Mobile, men det finns lite olika lösningar har jag förstått. Har man WiFi hemma och en T Mobile mobil kan man använda WiFi calling där man utnyttjar WiFi, men det är precis som att ringa över mobilnätet vad gäller vilket nummer man ringer ifrån och har man fria minuter kostar det inget. (Själv anänder jag det när jag ringer enstaka USA-samtal här i Sverige och vill att mitt amerikanska nummer ska synas). T Mobile erbjuder visst också signal boosters till i alla fall en del abonnenter (antagligen inte "prepaid", men det vet jag inte).
De stora bolagen har också så kallade MVNO (tror jag det brukar kallas), ungefär som Halebop ligger under Telia men kostar lite mindre. Har förstått att man kan få rätt bra priser med såna om man tänker sig att ha sin prisplan ett antal månader. Värt att kolla tycker jag, men det blir nog lätt en djungel om man ska försöka hålla ordning på allt...
Tänk också på att det ofta lönar sig att "add a line", alltså lägga till ett nummer till ett befintligt kontrakt jämfört med att ha ett varsitt kontrakt. Vet inte om det spelar så stor roll när man bara är 2 personer, men också värt att kolla!

 

Brukar inte moderna CDMA-mobiler ha stöd för GSM/WCDMA också? Annars får ju kunderna problem så fort de ska åka utomlands eftersom CDMA-nät finns i förhållandevis få länder.

EDIT: Både Note 4 och S6 som säljs av Verizon har fullt stöd för både 2G och 3G i Sverige. Jag kollade precis. De brukar även ha en SIM-slot eftersom det krävs för LTE som CDMA-operatörerna bestämt att gå över till. Det finns ju en 4G-standard för CDMA-familjen, men utvecklingen har dött ut på grund av bristande intresse från operatörernas sida. De tänker istället lämna CDMA.

 

Tink?

 

Min erfarenhet av US-operatörer är att T-Mobile generellt är bra men jag föreslår en mer okonventionell lösning: Hangouts Dialer plus en dataplan ihop med en olåst mobil.

Amerikanska operatörer är väldigt glada för branding vilket även påverkar uppdateringarna negativt (det tar väääldigt lång tid) samtidigt som mobilerna alltid är av specialmodell, ibland med avaktiverade frekvensband i syfte att göra enheten inkompatibel med andra operatörer. Mycket vanligt är att USA-enheter har avaktiverade EU-LTE-band, t.ex får man enbart LTE hos T-Mobile med en enhet från dem o.s.v. Går man in på t.ex white papers över Sony-enheter framgår detta tydligt.

Därför köper jag aldrig en mobil med abonnemang i USA eller Kanada (där jag befinner mig för tillfället) och min andra hälft har just utrustats med en olåst enhet också för att undvika operatörsbranding, bloatware och låsta bootloaders etc.

I vårt fall är det Hangouts Dialer som gäller. Obegränsade samtal i USA/Kanada samt obegränsade SMS ihop med låga kostnader runt 1 cent per minut till fasta nummer i Sverige. Ännu bättre är att våra Google-nummer fungerar globalt, jag har t.ex ringt från London med detta. Hangouts Dialer integrerar fint i Android och att hantera samtal fungerar perfekt rent generellt.

Vad vi gör är helt enkelt att vi skaffar enbart en dataplan från en operatör och sedan använder Hangouts för allt samtalande och SMSande.

Jag tog steget över till Hangouts och en 2 GB-dataplan från T-Mobile i oktober förra året och har inte en enda gång funderat på att återgå till konventionellt abonnemang igen, d.v.s med samtal/SMS.

På operatörsfronten är min erfarenhet att T-Mobile är mycket bra där de fungerar. Behöver man mer täckning på diverse ställen tar man AT&T. Verizon har bra täckning men faller bort helt och hållet eftersom de totalvägrar att acceptera "främmande" enheter, d.v.s sådana som är obrandade (Nexus 7 LTE och Nexus 6 är två stora undantag). D.v.s vill man använda deras nät krävs en Verizon-brandad enhet som bl.a saknar LTE-frekvenser för övriga operatörer och även pentaband i en del fall (deras Xperia Z3v saknar bl.a detta eftersom Verizon stympat radion). Problemet är inte att operatören ifråga har ett legacy CDMA2000-nät (som de är på väg bort från till förmån för LTE) utan att de vill detaljstyra vilka enheter kunderna köper samt vilka tjänster som används (man kan t.ex få nekande svar om man vill placera ett flaggskepp på prepaid).

Det är också värt att påpeka att abonnemang i USA är mycket dyrt, med skatter och avgifter får man räkna med ungefär $100 per månad, öppnar man flera linjer (familjeabonnemang) kan det bli billigare dock. Sedan binder man vanligtvis upp sig på 24 månader eller "tills mobilen är betald" (AT&T Next, Verizon Edge, T-Mobile JUMP, Sprint Easy Pay). Samtidigt blir det en operatörsbrandad enhet (naturligtvis).

Själv köper jag alltid olåsta importerade enheter och betalar ungefär $30 per månad för data (allt går via Hangouts). Jag sparar alltid ungefär $1000 på detta över två år jämfört med att ha abonnemang i USA.

Vad jag skulle gjort före flytten är att skaffa enheter i Sverige, t.ex Sony Xperia Z3 som har alla rätta band och sedan fixat Hangouts och skaffat dataplan från antingen T-Mobile eller AT&T istället för att ge sig på operatörsbrandade USA-enheter.

 

CDMA2000-näten som Verizon och Sprint använder behöver i sig inte vara dåliga. WCDMA som är den globala 3G-standarden är mycket snarlik CDMA. Båda använder koder för att separera användarna i samma sektor (CD står för "Code division"). CDMA2000 EVDO var faktiskt världens mest spektrumeffektiva standard innan LTE kom. Det finns också en motsvarighet till LTE i CDMA2000-familjen som heter UMB(Ultra mobile broadband), men utvecklingen lades ned p.g.a. bristande intresse från operatörernas sida.

Vad händer om man tecknar ett fristående dataabbonemang hos Verizon eller Sprint? De skickar ju med sim till sina LTE-enheter och det borde man väl kunna stoppa i vilken terminal som helst som stödjer rätt band?

 

Om en enhet har rätt LTE-band för Verizon går det att använda deras SIM-kort om det är aktiverat. Dock vägrar nämnda operatör att aktivera ett SIM-kort i en s.k "främmande" enhet vilket kan definieras som en enhet som inte sålts av dem (de har en särskild databas med alla MEI/IMEI-nummer över enheter sålda av dem).

Aktiverar man ett Verizon-SIM med en av deras enheter och sedan flyttar det till sin egen dito brukar det fungera - dock är VZWs LTE-band ganska ovanliga och man får leta på den internationella marknaden efter en mobil eftersom de enda produkter som fungerar annars är... de VZW-sålda ditona. Nexus 6 är den enda tillgängliga enheten som kan köpas olåst och med fullt VZW/Sprint-stöd för CDMA2000.

Ytterligare en lösning för VZW är att köpa en av deras MiFi (Mobile Hotspot) och sedan koppla upp valfri olåst standardenhet mot deras nät den vägen. Det kan t.ex vara en lösning om man vill ha bättre täckning i bilen (d.v.s ha en VZW-MiFi som man använder med ett kontantkort när man är ute och kör) samtidigt som man t.ex har T-Mobile eller AT&T till vardags.

Rent generellt är VZW något man bör se upp med och helst använda via en MiFi eftersom man annars säger adjö till 99% av alla enheter på marknaden samtidigt som man får låst bootloader, operatörsbranding och hårda restriktioner samt långsamma uppdateringar o.s.v från dem. Liknande problematik gäller AT&T.

Överlag gäller att bäst upplevelse i USA får man alltid med en importerad enhet som är olåst och obrandad.

 

Tack för svar. Helt klart intressant. Orkar du några frågor till? Frågar av ren nyfikenhet.

Finns det några olåsta mobiler alls att köpa i USA?
Går det att få Verizon att släppa in t.ex. en olåst Nexus 6?
Om man sätter ett Verizon-sim i en olåst mobil, kan man använda CDMA om mobilen stödjer det eller funkar enbart LTE?

 

Jag började med T-Mobile kontantkort som kostade ca $30 per månad, men det visade sig att även om deras teckning vara ganska ok generellt i stan så var den riktigt dålig där jag bor och där jag jobbar (Orlando). När jobbet gick över från Blackberry till iPhone så dumpade jag mitt T-Mobile och kör nu endast med jobbmobilen på AT&T.
Jag har ett Google Voice nummer så det är det numret jag ger ut. Alla samtal koppas sedan via Google Voice till min jobbmobil (Jobbmobilen har unlimited text/voice/data så arbetsgivaren bryr sig inte om hur mycket jag använder den privat även om policyn säger att man skall använda den i "begränsad utsträckning" för privat bruk).

 

Det går att köpa olåsta mobiler i USA men inte från operatörerna eftersom dessa endast erbjuder operatörsbrandade enheter med avaktiverade frekvensband (d.v.s LTE-radion är alltid stympad så den endast hanterar den specifika operatörens frekvenser). Istället får man bege sig till oberoende återförsäljare av olåsta enheter, t.ex AtGSM, MobileCityOnline eller EasyCell (Kanada, Vancouver) och andra butiker som säljer importenheter. Det är helt enkelt en importerad enhet som gäller om man vill ha en olåst, vissa undantag gäller t.ex Sony som säljer olåsta Xperior från sin USA-butik.

Vissa märken, t.ex Samsung och HTC har inga olåsta alternativ ö.h.t - vill man ha en sådan utan operatörsbranding etc får man importera men går samtidigt miste om möjligheten att använda amerikanskt LTE. Sony är generellt det bästa alternativet för olåsta enheter med US-LTE.

Verizon kan acceptera Nexus 6 om den köpts av Google eller i en Verizonbutik. Är den däremot köpt av en annan operatör eller butik vägrar de aktivera den dock.

Verizon-SIM kan endast använda LTE om den olåsta mobilen har rätt band, CDMA2000-nätet kommer man enbart åt med en VZW-brandad enhet.

Numera när Google Hangouts Dialer finns ser jag faktiskt ingen anledning att ha tal/SMS via någon operatör. Man kan lika gärna köra allt via Google och sedan endast ha ett data-SIM i enheten. Det är klart mer kostnadseffektivt än att betala för samtal/SMS när detta är kostnadsfritt hos Google.

Sedan finns det en annan viktig detalj - abonnemang i USA drabbas alltid av trevliga extraavgifter kallade "regulatory taxes and fees" som kan öka kostnaden med mellan 5-38% beroende på delstat jämfört med det annonserade priset. De månadskostnader man ser för postpaid är aldrig de man faktiskt får betala. Om det t.ex står $69 per månad kan man direkt utgå ifrån att räkningen i praktiken kommer landa på $80-90 med dessa avgifter tillagda.

Köper man en operatörsbrandad enhet får man även vara beredd på att operatören fyllt den med bloatware som ofta går till betaltjänster, t.ex att man får betala för Caller ID (liknande TrueCaller), navigation och annat.

Det är heller ingen god idé att köpa abonnemangsmobiler med t.ex Verizon Edge, Sprint Easy Pay, T-Mobile JUMP eller AT&T Next eftersom det endast driver upp månadskostnaden till t.ex $69 plus mobilen $25 plus skatter och avgifter $20. Operatörerna försöker naturligtvis ge sken av att det är "billigare" att köpa mobilen med någon av dessa avbetalningsplaner men det är avsevärt dyrare fortfarande än att ta en olåst standardenhet och köra Hangouts.

Prepaid (kontantkort) drabbas INTE av "regulatory taxes and fees" vilket gör att priset man ser är det man betalar. Står det $50 per månad är det vad man betalar - detta gör att prepaid alltid är billigare än postpaid.

Även om det handlar om mobilt bredband/dataplaner är prepaid billigare än postpaid - dessutom finns det ingen risk att man drabbas av oväntade extrakostnader, t.ex att operatören bestämmer sig för att debitera internationella Google Voice-samtal (hände en bekant, jag lyckades dock få bort $140 från räkningen genom att plocka fram samtalsloggarna som visade att samtalen ringts via Google).

Rent generellt är det således bäst att skaffa en olåst mobil och trycka i ett kontantkort/prepaid med enbart data och så ringer man och SMSar via Google Hangouts.

Glöm inte heller att det finns autopay för prepaid, d.v.s att en specifik prisplan automatiskt förnyas varje månad vilket gör att argumentet "man måste ladda" inte håller.

Snart skall jag med min bättre hälft till Seattle - en av planerna för det är att fixa ett extra Google Voice-nummer (Google vill enbart ge ut nummer när man är i USA) då vi alltid ringer gratis via Hangouts mellan våra två Xperia Z Ultror oavsett var vi befinner oss i världen - det enda vi behöver är WiFi eller mobildata.

Edit:

För några månader sedan jämförde jag priset på en Sony Xperia Z3 med T-Mobile JUMP och olåst för "obegränsade samtal/SMS/2 GB data". Månadskostnaden för mig med Hangouts och 2 GB T-Mobile prepaid-data är $30 - med JUMP hade den blivit $85 PLUS skatter och avgifter vilket hade inneburit runt $100 per månad i praktiken.

Det är således en besparing på runt $70 per månad på att köpa en olåst standardenhet och köra prepaid-data samt allting via Hangouts.

 

Tack för alla svar! Hade faktiskt helt glömt bort den här tråden när den helt plötsligt dök upp i nyhetsflödet i Tapatalk.

Min spontana känsla efter att ha läst tråden är att det blir prepaid från T-Mobile till en början, sen får vi helt enkelt testa oss fram vad gäller täckning o.s.v. med andra operatörer.

Ett alternativ är att få tag på en begagnad Nexus 6 innan vi åker och beställa Project Fi-startpaket på en gång när vi landat (har fått en invite). Största problemet med detta är att jag verkligen inte vill ha en Nexus 6...

Tack än en gång för alla svar!

 

Inget ont om Project Fi men själv har jag svårt att se fördelen med det när man kan använda Hangouts Dialer och Google Voice med valfri enhet ihop med mobilt bredband. Prepaid från T-Mobile är ett bra val och jag rekommenderar definitivt antingen 3 GB data för $30 per månad eller att försöka få tag på deras "hemliga" 100 minuter/5 GB-plan som går att få tag på via Walmart (endast där).

Project Fi är en intressant idé men faller på att man samtidigt säger adjö till valfrihet på enhetsfronten. Google Voice via Hangouts Dialer ihop med en olåst standardenhet fungerar utmärkt rent generellt.

 

Lite som jag då. Dvs att köpa en lur först. Sedan ett kort med avtal. Dock för den finska marknaden då jag bor i Finland. Och så kan det tex vara att SONERA inte har denna lur jag vill ha, ej heller elisa eller dna. Har NOKIA 3310 för föst & sms. Men HUAWEI nexus 6P för mobil data obrandad naturligtvis.

 

Har inte testat själv, men på många USA mobilsajter verkar de föreslå Mint Mobile:
Mint Mobile | Wireless that's Easy, Online, $15 Bucks a Month

My Mint Mobile Switch: First Steps - Thurrott.com