Försent att börja träna vid 35 års ålder?

Jo precis man eller jag såg det som en "quickfix"
Gäller att hitta något mer hållbart.

Väger man och räknar kalorier några veckor kan man det automatiskt sedan.
Framförallt så lär man sig vad man ska äta lite och mycket av vilket ger en fördelen att kunna balansera kosten.

/R

 

Jaha, det är väl inte ovanligt. Att man ser LCHF som en bantningsmetod som man sen ska sluta med när man är i mål. Tänkte samma sak för några år sedan tills jag insåg vad det innebar att äta LCHF.

LCHF är hållbart - men du gör givetvis som du vill. För diabetiker är LCHF mer än hållbart.

 

Inget magiskt med LCHF. Jag gick ner 9 kilo för drygt ett år sedan genom att bara skippa sötsaker/godis/snacks och äta nyttig mat (d v s mycket grönsaker, baljväxter m.m.) om något minskade jag mitt fettintag. Det är en myt att LCHF skulle vara bättre än t.ex. medelhavskost eller andra dieter för att gå ner i vikt, speciellt på lång sikt. Pasta och bröd är i sig inget problem, det kan dock bli ett problem för vikten om man man kombinerar det med stora mängder ost, gräddiga såser o s v. Fullkornspasta och rågbröd är imo väldigt mättande och bra mat när man försöker gå ner i vikt.

 

5:2 är lite jobbigt tycker jag också. Det var därför jag valde att gå över till LCHF istället.
Alltså 5:2 är väldigt bra, det fungerar! Men i längden tyckte i alla fall jag att det blev lite träligt att hålla på med de där fastedagarna. Jag utvecklade en viss hatkärlek till fastedagarna, man kände att de gjorde nytta men samtidigt var det rätt tråkigt att begränsa sitt ätande så mycket.

Eftersom jag av naturen är rätt lat så var det skönt att slippa fastedagarna när jag gick över till LCHF.

Men som Rebecka säger: När man äter LCHF blir det ganska naturligt att köra 16:8 fasta istället. 16:8 går ut på att äta under 8 timmar av dygnet och låta kroppen vila i 16 timmar. Lättast är att skippa frukosten och låta dagens första mål bli lunch vid 12-tiden. Sedan äter man hur mycket man vill när man vill fram till 8-tiden på kvällen.

Eftersom LCHF har ett högt fettinnehåll står man sig länge på LCHF mat. Ett lågt och jämnt blodsocker gör också att man slipper "blodsockerdippar" och det dröjer längre innan man blir hungrig igen. Därför är det enklare att kombinera LCHF med 16:8 fasta.

Dock är min upplevelse som provat både 5:2 och 16:8 att 16:8 känns inte lika effektivt men en viss nytta gör det säkert. Det är viktigt att kroppens organ får vila emellanåt och inte hela tiden är sysselsatta med att förbränna maten vi stoppar i oss.

 

Håller inte med dig alls men tänker inte låta tråden bli en debatt om LCHF. Folk får äta och göra precis vad de vill. LCHF handlar dock inte bara om vikt.

 

LCHF blir mer av en livsstil. Det ska inte ses som en bantningsmetod. När du upplevt fördelarna är du fast! Jag skulle aldrig kunna tänka mig att gå tillbaka till att äta "normalt". Det lockar mig inte alls.

 

5:2 är ju lättare på LCHF än en fettsnål kost men det betyder inte att det är busenkelt. Har man dessutom ätstörningsproblematik så bör man inte köra på 5:2.

16:8 är inte bara enkelt på LCHF utan sker nästan naturligt ibland. Alltså man försöker inte äta 16:8 men det blir det ändå.

 

Tråden kanske har blivit för LCHF dominerad men mitt ursprungliga tips till TS var att ha i minnet att kosten och hälsan hänger ihop. Det är mycket svårt att enbart träna sig till en bra fungerande kropp. Kosten behöver också vara rätt och ge kroppen en bra funktion.

 

Kan bara instämma.

 

Jösses det låter krångligt med alla dessa dieter!

Själv gick jag ner ca 28kg i början av 2012 till 2013 ungefär, genom att bara minska på portionerna och bara äta så mycket som kroppen behövde. Oftast mosar man ju i sig alldeles för mycket bara för att det är gott, äter man lagom så kryper magsäcken till normal nivå och man blir mättare snabbare.
Jag undvek även skräpmat och godis/läsk så mycket som möjligt.

Självklart började jag även röra på mig mer med dagliga promenader och ca 10-20min på motionscykel.

Gick ner i snitt 1,5kg i veckan och det var faktiskt hur enkelt som helst.

Jag började på 92,3 kg och gick ner till lägst 63kg men då var jag alldeles för mager! Idag ligger jag på strax över 70kg och det är tack vare styrketräningen. Varvar styrketräning med löpning.

 

Precis så! Keep it real.

/R

 

Kul att det fungerar för dig men för många gör det inte det. Man får helt enkelt prova sig fram.

 

Precis! Jag upplever samma sak, när man ätit mindre portioner ett tag så anpassar sig kroppen och man behöver inte lika mycket mat för att känna sig mätt.

 

Trollar du? Skämt åsido.
Jag är +50 och har aldrig tränat, någonsin, aldrig hållit på med någon sport. Började träna på gym 4 ggr/vecka i januari 16. LA även om kosten och slutade helt med sötsaker, kakor, godis, sötad läsk, gick ner från 5-6 smörgåsar/dygn till 2 samt gröt till frukost, äter minst 400g färska grönsaker och ovanpå det ett par frukter varje dag. På gymmet 90 minuter, ibland lite mer, varje gång. Ina löpband, men däremot x-trainer. Tränar aldrig med skivstång eller hantlar utan bara maskiner.

Jag har inte siktat alls på synliga muskler, men de har kommit lite här och var.
Dessutom så gick jag ner 30 kilo på 5.5 månader. Startvikt var en hängbukad degklump på 128 kilo. Siktar på att i långsam takt fortsätta ner till under 95 kilo, men jag har gott om tid...


Så att kalla sig "gammal" när man är 35 och knappt är vuxen känns ju nästan som en förolämpning.
Vad är jag då?



Skit i konstiga dieter. Allt är kalorier. Är det viktnedgång använder du kofficienten 28. Du tar den vikt du ev. vill gå ner till och gångrar den med 28. Då får du den kalorimängd som du inte ska överskrida för att nå målvikten. Detta räknar man om medans man går ner i vikt.

Tar du nuvarande vikt gånger 28 så får du vad du behöver äta för att bibehålla vikten vid vila.

De ev. kalorier man gör av med på gymmet räknar man inte eftersom det är svårt att vara exakt på övrig kaloriräkning.

Men kosterna får heta vad f*n de vill, allt är kalorier.

 

Det finns annat än kalorier. Kalorier är en grovt förenklad bild av vad kroppen behöver för "bränsle".
Om man bara räknar kalorier skulle man kunna säga att det går precis lika bra att köra en bensinbil på diesel eller tvärtom för de innehåller båda ungefär lika många kalorier.

Men vi vet alla vad som händer om man försöker köra en bil på fel bränsle, det blir dyrbara motorskador. Varför tror vi då att kroppen som är ett mycket mer komplext maskineri än en bilmotor ska funka på vilket bränsle som helst?

Det är minst lika viktigt att försöka få i sig vitaminer, mineraler och alla andra små byggstenar som kroppen behöver för att må bra. Det är inte bara mängden mat som räknas utan minst lika viktigt är vad den innehåller. Innehåller din kost alla de näringsämnen kroppen behöver blir du mätt, nöjd och glad fast du äter mindre mängder. Äter du näringsfattig skräpmat kan du bli hungrig fast du nyss slängt i dig ett maxat hamburgermål. Kroppen känner brist på viktiga näringsämnen och svarar med hungerkänslor.

 

Ni som skriver ordet "diet" ni är medveten om att diet betyder kosthållning? Mao ord ALLA äter en diet. Oavsett om du äter allt, fettsnålt, lågkolhydrat, vegetariskt osv. så är det en diet.

Ja, allt handlar om kalorier men - kalorier känns olika. Varför jag gillar LCHF är för att fett ger mig mättnadskänsla som dessutom består. Jag blir inte mätt av kolhydrater och det tar inte lång tid tills jag blir hungrig igen. Alla behöver inte fungera så, kanske kan de äta lite fett eller fettsnålt - men jag har aldrig sett någon äta fettsnålt och inte äta flera mål om dagen (småäta - nej, de behöver inte gå upp i vikt av detta om de håller sina kalorier). Sen får man inte glömma att det är annorlunda för diabetiker. Kolhydrater höjer blodsockret och det är ett problem för diabetiker.

På senare tid har jag märkt att jag reagerar på spannmål, får magknip osv. Då har jag ändå ett förflutet som "mackoman" dvs. levde bara på mackor. Både ljust och mörkt.

 

Ja, man märker hur lite man vet sen man började experimentera med maten. Det var kanske bara ett år sedan jag insåg att min mensvärk till stor sannolikhet beror på järnbrist. Jag har haft fruktansvärd mensvärk hela mitt liv, ätit massa smärtstillande och tyckt livet som mensande kvinna varit en förbannelse. Har övervägt äta p-piller trots att jag inte är sexuellt aktiv och vet hur dåliga de är. Sista utvägen är ju att plocka bort livmodern vilket man inte får göra hur som helst och tänk om jag ångrar mig. Vi har spekulerat här hemma om jag har någon sjukdom.

Ska köpa kosttillskott nu eftersom jag är för slarvig med få i mig järn i matväg.

 

Jag får samma mättnadskänsla genom att äta fullkornsprodukter, grönsaker (speciellt kål) och baljväxter. Det är skillnader på olika kolhydratkällor, vissa är dåliga andra är bra. Sedan är proteinet inte att underskatta, det om något mättar bra.

 

Nej, detta har jag hört hela mitt liv. "Bra och dåliga kolhydrater" och att fullkorn skulle vara så himla bra. Bra om du får mättnadskänsla men det får inte jag. Grönsaker och kål äter jag och ja, det mättar. Baljväxter äter jag inte eftersom magen protesterar.

 

Visst, allt är inte kalorier.
Men det är jäkligt enkelt att hålla koll på jämfört med en massa hokuspokusdieter.