Kompis-dilemma; vad göra? *seriösa svar tack*

För ett tag sedan återupptog jag kontakten med en gammal barndomsvän, som jag umgicks mycket med förr. Vi har pratat i telefon 2-3 ggr, och vi har mycket att prata om när vi hörs. Och vi har även träffats en gång. Personen i fråga har 2 barn dock singel, bor hemma hos sin mormor och arbetslös.

Nu på min semester har jag provat att ringa och SMS:a honom ett flertal ggr dock utam framgång. Har bara kommit till hans mobilsvar där han meddelar att han försöker lyssna av sina meddelanden. Tyvärr har han inte varken sms:at tillbaka eller ringt tillbaka.

Nu blir jag lite orolig att det har hänt något. Därför ringde jag hem till honom, men då svarade inte han utan någon annan vilket också är skumt. Kollar man på andressen som han bor på finns det bara han, hans syster och hans mormor som bor där. Personen meddelade att han var ute och körde. Bestämde mig för att återkomma vid ett senare tillfälle.

Känns som om man bara vill lägga ner denna kompisen för gott. Samtidigt skulle det vara synd, då vi haft mycket kul ihop i barndomen i form av tv-spelande, filmtittande och liknande. Å andra sidan blir man fruktansvärt trött, besviken och irriterad när personen inte svarar på SMS som jag skickar eller när man ringer både hem till hans hem eller till hans mobil.

Ett sista steg är att åka hem till honom och knacka på dörren. Känns lite drastiskt men verkar vara det enda sättet att få reda på vad som hänt.

Någon som är i, eller har varit i liknande situation?

Hur skall man gå vidare med detta?

 

Oj, denna är svår.

Jag fick detta råd när jag hamnade i en inte helt olik situation:
Vad är det värsta som kan ske? Vart drar du gränsen innan du [jag själv] säger stopp.

För min del handlade om att det var en god vän som började ignorera mig, kom vi överens om att träffas blev det avblåst utan att jag informerades osv. En dag när detta hände en gång för mycket slutade jag betrakta denne som en vän och bara som en bekant, och till slut knappt det. Vi har visserligen lite telefon kontakt periodvis, men bara det.
Jag bestämde mig för att den energin jag lägger ner för den "avkastningen" var för lite.
Är det så att vi har möjlighet att träffas så nämner jag det till den personen och det är upp till denne att ta initiativet.

Tillbaka till ditt dilemma.
Om du känner att gå hem och knacka på är det enda alternativet kvar så kan det vara ditt "stopp" alternativ, d.v.s. detta är det sista du gör innan du säger stopp.
Om det fortsätter enklare efter det, kul. Om du fortfarande inte får kontakt, då tror jag nog att du får se det som en förlorad kontakt, för tillfället i alla fall.

 

Hej och tack för ditt utförliga och snabba svar. Kul med någon i liknande situation.

Ja, känner att man ägnar alldeles för mycket energi på detta dilemma tyvärr.

Men varför svarar inte personen på SMS? Ringer tillbaka?

Det känns som nu att han bara ingorerar mig totalt. Detta känns väldigt konstigt.

Dock har vi ju bara träffats 1 gång, kanske har det med att han bara vill kolla hur jag var som person numera?

Kan det ha hänt något och som han inte vill/kan/får berätta?

 

Inget jag skulle lägga större energi vid. Hör han inte av sig gör han det av en anledning. Blir bara awkward och jobbigt för honom om han nu ignorerar dig av någon anledning och du söker upp honom. Men svagt att inte säga varför i så fall och bara vara tyst. Jag skulle skita i det helt och hållet och se om han någonsin hör av sig självmant igen. If not, farewell.

 

Håller med dig om att det är svagt, och dessutom väldigt märkligt. Detta med tanke på våran tidigare kontakt.
Tyvärr är denna "kompis" för viktig att tappa kontakten med, åtminstone innag jag fått en vettig förklaring från honom och hans märkliga beteende.

Du menar att jag skulle bry mig om honom om han tycker det är jobbigt att jag söker upp honom?

Han bryr sig tydligen inte om om jag tycker det är jobbigt att han inte svarar?

Tycker du att detta är ett normalt beteende från hans sida?

 

Så klart inte normalt beteende. Jag menar bara att om han nu håller sig borta med flit och du söker upp honom så kommer han nog tycka det är jobbigt att få krysta fram en förklaring. Men det kan han få ta med tanke på hur feg han verkar och inte svarar på någonting.

 

Oki, håller fullständigt med dig.

Det minsta han kan få bjuda på är en förklaring, även en dålig sådan, med tanke på sitt beteende.
Skall bli riktigt intressant att få komma hem till honom och se hur han svettas lite.

Kanske kan bli problem med att bli insläppt dock om han märker att det är jag, och säger åt personerna han bor med att han inte vill prata med mig, och se till att de inte släpper in mig?

Risken finns väl dock om man får tag honom att han skyller på att han "har haft mycket att göra"?

Men alla som har mycket att göra och lever ett stressigt liv, överlever väl 5-10 minuter för att skicka ett SMS eller ringa ett telefonsamtal?

 

Jag brukar vara en som ofta är dålig på att svara om jag blir distraherad.
Men får jag multipla sms/im och därefter samtal så är sunt förnuft att man återkommer på något vis, snarast möjligt.

 

Sant, vett, etikett och allmänt hyfs kallas det. Även en förutsättning om du vill vara en riktig kompis.

Om nu denna personen inte vill vara kompis, vilket är konstigt i sig med tanke på hans beteende innan, så vore det väl bättre/enklare/snällare att låta mig få veta det genom ett SMS?

Kommer naturligtvis att kännas jobbigt, men då har man iaf fått en förklaring.

Kan detta beteende ha med det manliga släktet att göra?

 

Om det vore så lätt, skäms man för det man har gjort är det lättare att hålla igen än att ta ansvar för det.

Tror kön är helt o relevant, kvinner beter sig lika illa/bra som män.

 

Kan det vara så att din kompis mår väldigt dåligt av en eller annan anledning? Vid depression eller liknande är det inte ovanligt att man stänger sina vänner ute.
Jag tycker du ska söka upp honom och säga som det är att du är orolig. Om han verkar OK, fråga rakt ut om han helt enkelt bara inte vill att ni ska ha kontakt. Vill han inte det är det bra att du får veta det och kan gå vidare. Misstänker du att han kanske inte mår så bra, men inte vill erkänna det, säg bara att det bara är at höra av sig om han ångrar sig.
Skulle han till äventyrs bli irriterad av att du söker upp honom, ja då vet du ju var landet ligger och får lov att acceptera det.
Vad som är "normalt" eller inte ska man vara försiktig med att tycka för mycket om.

 

Har haft en del av såna "kompisar"! Vad jag lärde mig då var att sluta höra av mig till dom som varken svara eller kom med förslag själv att ses. Jag kunde Sms:a, ringa, komma med förslag om att ses men varje gång man fråga om att ses så hade det hänt något med hund, sjukdom, depression, brutna ben etc men man kunde ändå se på fb sen att personerna i fråga var ute på galej och ståhej. man tog det väldigt personligt. Människor överlag väljer alltid den lätta vägen och därmed inte talar klarspråk utan väljer att komma med lögner än att vara ärliga. Jag mådde rätt kasst av det och undra va de var för fel på mig , varför jag inte dög som vän numera, men insåg rätt snabbt att det inte är något fel på mig utan att det snarare är dom som förlorar en bra vän!

Ge din polare lite andrum, hör hen av sig så gör hen, om inte så tycker jag du bör gå vidare och ev hitta nya vänner som ser dig för den du är och respekt du förtjänar.

 

Låter som en bra ide tycker jag. Då har man ju iaf gjort vad man har kunnat.

 

Men du fick iaf kontakt med dem, vilket är mer än vad jag får eller hur?

Kollade precis mitt senaste SMS utan svar till honom, och det var i början på sommaren.

Är det inte ganska kallt av honom att bara sluta svara helt plötsligt?

Sist jag ringde fick jag även prata med en annan person där, vem vet jag inte.
Personen sade då att han ej var hemma, utan var ute och körde.
Dock skulle han hälsa min kompis att jag hade ringt, och jag sade att han vet vem det är.

Kan det ha ställt till det iom att jag sade vem jag var och därmed så beslöt han sig för att inte ringa tillbaka?

 

Jo en del har svarat tillbaka men en del andra jag kontaktat har gjort precis som din vän dvs helt tysta och varken svarar på sms eller samtal. Han har uppenbarligen nån anledning till att han inte kontaktar dig tillbaka , så antingen konfronterar du honom i ett sms och förklarar hur du känner och vad du anser om hans beteende, eller så skiter du i det bara! han verkar inte värdesätta din vänskap så som du värdesätter hans så mitt råd är att bara låta det vara. De där kommer bara gå dig på nerverna. Man kommer aldrig få reda på orsaken hur mycket man än funderar. Den enda som kan berätta är han själv och de verkar han ju inte vilja! så mitt råd är= släpp och gå vidare. Nu har du gjort allt du kan och nu ligger allt i hans händer , sen är det upp till dig om du vill förlåta hans beteende om han skulle höra av sig till dig i framtiden.

 

Mycket bra skrivet

 

Jag tycker att hans omogna beteende kräver en förklaring, då jag blir sjukt irriterad på detta.

Tror dessa personer att de skall komma undan med sitt beteende genom att bara skita i att svara?

 

Visst är det så, tycker det är respektlöst och jag blir lika irriterad på mina bekanta som gjort exakt likadant så som din "vän". Men vissa saker får man lära sig leva med tyvärr, folk är olika och många vågar inte vara ärliga och väljer den enkla vägen dvs gå under jorden istället för att tala klarspråk.

 

Sant, så det kommer tyvärr bli den hårda vägen för att få ett svar förhoppningsvis.

Återkommer i denna tråden om drygt 1 vecka då jag har åkt och knackat på där han bor.

Tänkte om ni kanske ville veta hur detta slutar?

 

Gör så. Absolut bara uppdatera om du känner för att ventilera dig. Lycka till!