När hjärnan kopplar ur

the moment när man pratar i telefonen, känner efter i fickorna och upptäcker att mobilen är borta. Bättre blir det när man nämner sin oro högt...

Skickat från min GT-N7100 via Tapatalk 2

 

Det var så för mig förr men jag kom på ett knep. Jag brukar säga det jag skall ha med mig konstigt högt och gärna flera gånger. Om du säger det med någon speciell röst blir det nog ännu bättre men att bara säga det högt några gånger kvällen innan, precis när man skall sova, brukar göra att i alla fall jag kommer ihåg det jag skall ha med mig "TA MED SLADDEN TILL DATORN, TA MED SLAAADDEN, SLADD, SLADD, SLADD" typ!

Däremot brukar jag då komma ihåg det hela morgonen, lägga fram skiten vid ytterdörren men ÄNDÅ glömma det ifall det vill sig mindre väl. Lite störigt!

 

Det här var bara lite mer läskigt. Jag hade ont i huvudet igår hela dagen, jag tog en ipren kl. 11. Sen vid 15.30-tiden frågade jag mamma om en Ipren. Hon svarade att jag precis tog en. Jag svarade då "Ja, kl.11 ja!" Hon bara nej, för typ 30 minuter sedan.

Jag minns att det var två st kvar efter att jag tagit en vid 11-tiden. Jag gick och kollade, och voila, det fanns endast en kvar.Jag hade tydligen tagit en och glömt bort det. Väldigt skrämmande faktiskt

 

När jag åkte tåg till skolan så lyssnade jag alltid på musik samtidigt som jag halvsov, och då hände det att jag stoppade telefonen i jackfickan istället för i byxorna. Det ledde en gång till att jag av vana kände efter i byxfickorna, och i något slags inte allt för vaket och halvt panikartat tillstånd ringde hem och frågade om telefonen låg kvar där hemma, för annars hade jag minsann tappat den på vägen.

En annan gång när jag jag blev introducerad till någon och han sa sitt namn så svarade jag med samma namn (inte mitt namn), och det var först när han kommenterade att vi hade samma namn som jag insåg vad jag hade sagt och fick rätta mig. Kompisen som introducerade oss hade rätt roligt åt det ett tag.

Det har även hänt att jag på kvällen upptäcker att jag har dubbla par strumpor på mig.

 

Haha! Sånt där gör jag hela tiden. I mitt huvud la jag ifrån mig skruvmejseln precis bredvid mig, men så får jag ändå springa runt hela lägenheten 20 min för att leta

Swiftly written with magic flow

 

Gjorde precis samma sak för fem minuter sedan när jag slog in mina julklappar. Var och handlade allt på förmiddagen så jag är pigg idag. Annars är ju trötthet enkelt att skylla på.

Hur som helst slog jag in paket. Jag använde tejp, en sådan i en hållare, men lyckades ändå ställa bort tejpen lika många gånger som jag hade paket att slå in. FEM! Helt sjukt. En gång stod den i hallen, en gång stod den bakom mig, en gång på golvet och de två andra på bordet fast där jag inte såg den med en gång. Man blir ju så FRUSTRERAD!

Tilläggas bör kanske att jag alltid river av typ sex remsor tejp och hänger på bordskanten. Sen satt sambon i soffan i vardagsrummet och pratade lite med mig. Därav hallen. Resten är helt upp till mig och min förvirring...

 

Hahahaha wtf, kopplar det verkligen ur så rejält för folk? ;'D

 

Häromdagen trodde jag att jag tappat bort min mobil och började frenetiskt leta efter den. Jag blev alltmer orolig ju fler fickor jag letade igenom på jackan. Hittade inte mobilen, så jag la ifrån mig jackan och blev riktigt orolig, för jag trodde jag glömt den någonstans.

Det visade sig att mobilfan låg i den ENDA fickan jag missat att känna efter i. Mitt hjärta var uppe i halsgropen ett tag.

 

När jag är trött/nyvaken så fungerar inte alltid skallen som den ska.

 

Väcker man mig efter en natts härlig sömn och ställer mig en fråga direkt så kan man få vilket svar som helst

 

Flyttade till min andra lägenhet när jag var typ 20.
Bredde en macka i köket, gick till vardagsrummet för att vända på en vinylskiva.
Tillbaka i köket... BRÖDET ÄR BORTA...
Letade ta mig f-n överallt, kylskåpet, sopkorgen, kastrullerna, bordet i vardagsrummet, under soffan... letade säkert en timme innan jag hittade brödet i besticklådan, fanns inga normalt låga besticklådor i den lägenheten, bara dubbelt så djupa lådor.

Nu blir det ju intressant, hur kommer det sig att jag la brödet i besticklådan??
Funderade länge på den där innan jag kom på att vi hade brödet i en sådan låda i radhuset vi bodde i när jag var liten, flyttade därifrån när jag var nio.

Hmm..
I mitt fall kanske hjärnan kopplade på istället

 

Precis sådär är det för mig också. Jag glömmer bort saker som hände för typ 10 sekunder sedan, men jag kommer ihåg saker som hände för många år sedan. Kompisarna skrattar åt det, men när jag glömmer bankkortet i skannern och halva butiken ropar att jag glömde det så är det ganska pinsamt..

 

Jag kommer till och med ihåg mitt lånekortsnummer på lånekortet jag hade i 3:an xD

 

Har inte en aning om det är hjärnan som kopplar ur men jag brukar i alla fall gå in i grejer. Dörrar, väggar, stolar, bord you name it. Händer oftast hemma men ibland i skolan. Man ser ju grejerna men ändå går man in i de

 

Brukar falla in i någon form av koma när jag pratar i telefon ibland. Värst var det för någon månad sedan när jag skulle koka lite pasta och steka på några korvbitar. När vattnet började koka tog jag pastan och slängde i stekpannan. Stod där och rörde runt i pastan medans jag pratade i telefon och upptäckte inte mitt misstag förens det började lukta djävligt bränt. Bara att lägga på telefonen och ringa pizzerian efter det.

Skickat från min Xperia V via Tapatalk 2

 

Haha, ja den har man gjort! Så pinsamt.

Ett par gånger, inte fler än fem men ändå, har jag bett om att ta ut typ en femhundring ifrån kassörskan, betalat och gått därifrån. DET är fan pinsamt!

"Hallå, dina pengar då?"
"Just det..."

Den värsta gången var när jag var svårt bakis. Glömde både kortet och pengarna. Gick ur butiken och allt. Sen kom den snälla kassörskan med kort och femhunkan i handen

 

Precis det har hänt mig, tog ut kortet, sa nej tack innan hon frågade om kvitto o gick därifrån, och så förstod jag varför alla kompisar skrattade

Skickat från min Xperia S