Ställer mig till skaran som har fått diagnosen ORD!
Numera är jag stolt ORD:are, värre var det förr.
Det började med massa Linux på vanliga datorn, hade ominstallationer ett par gånger i veckan pga jag "skulle bara pröva en inställning", men sen rasade allt, smidigast efter ett antal timmar med att försöka lösa problemet var att ominstallera.
När jag sedan hörde talas om att Android var fött men att google skulle stå för det var jag skeptisk, känns som storebror och USA vill ta hjälp av Google för att spana på mig.
Dessa tankar la sig ganska omgående och jag insåg vad detta var, ett LINUX system på mobilen, *Yay!!* mååååste bara ha.
Min första SGS tog några veckor av frenetiskt läsande och "vågar jag verkligen detta" tankar via Swedroid.se och XDA.
Sen lossnade allt bara, var som en befrielse när jag flashat min första ROM, jag kände mig HEL, kände mig framgångsrik.
När jag sedan flashat min SGS tills "döden nästan skilde oss åt", höll på gå riktigt illa där ett tag med svarta skärmar och inga reaktioner så fick min SGS nytt liv, började andas igen, sen dess var det bara vi 2, inget skulle få sära på oss...
Sen kom SGS2 in i bilden med buller och bång och jag insåg att jag var tvungen att välja, och allt föll på SGS2 till min SGS1 stora sorg, smärtar den än idag, fast den har fått andra uppgifter.
När sedan SGS2 kom i i mitt liv på allvar, det var en fredag för några veckor sedan så var det kärlek vid första ögonblicket, det var som att se den andra halvan av sig själv, såna former, sådana linjer, så vacker.... JAG VAR KÄR!
Det tog 25 min innan det var ny ROM och RooTat och klart, sen dess...
Ja jag vill nästan kalla det kärlek, vi är oskiljaktiga båda två, vi är som en enda enhet.
-------
Nu ska ni vara snälla, det här var svårt att skriva, jag har inte vågat berätta om detta för någon annan, vill ju inte bli klassad som "knas", så hoppas min "journal" förblir hemlig framöver med
Puss å tack för allt Swedroid, XDA och sist men inte minst min underbara SGS2, jag älskar dig...
Click to expand...