Sandlådan 30.0/AC/DC prataomvadsomhelstnärsomhelst-tråden

Här äts semlor också

 

Hahaha men guuuud

 

Gör själva, så himla gott det är!

 

[emoji23]

 

Håller med där att skärmskydd är viktigt. Jag sätter alltid på nåt jag har liggandes även om det inte passar så bra. Tills jag fått det som är beställt. Helst vill jag ha både skal o displayskydd direkt när luren landat Annars tappar jag den säkert innan skydd är på

 

Jag vill främst ha skärmskydd för att skydda mot repor. Sånt som ett fodral inte kan skydda mot på samma sätt. När det gäller fallrisken så är nog ett fodral bättre eller ett rejält skal. Dock är skalet jag köpt inte särskilt skyddande mer än mot repor. Jag brukar inte tappa mina telefoner och jag vill inte fördärva min användarupplevelse med ett tjock skal.

 

Förstår Jag behöver ha skärmskydd direkt pga av jobbet. Arbetsbyxor är inte snälla mot mobiler Så skal o skärmskydd direkt för min del.

 

Så du menar att jag t.ex. ska klä och döpa mitt barn med syftet att "minimera risken för mobbning"?

Jag menar att det är min uppgift som förälder att ge mina barn en bra (värde)grund. Med det menar jag att de inte ska medverka till mobbning. Om de sen skulle bli utsatta för mobbning gäller det att finnas där och stötta. Det går att komma ur men det viktigaste är att veta hur man ska agera som förälder. För att öht kunna agera gäller det att t.ex. ha en väldigt nära och öppen relation till sina barn, så att de berättar till att börja med.

Enligt mig är största problemet föräldrar till barn som mobbar. Som inte kan se när deras barn beter sig illa (förvånansvärt många verkar inte kunna se fel på sina ungar). Mobbning ska inte bara få pågå, där har skolan givetvis mycket ansvar men även föräldrar till barn som mobbar. Det är inte helt ovanligt att barn som mobbar får det hemifrån på något sätt.

 

Aah, mobbing.
Utan 7 års daglig mobbing genom låg/mellan/hög-stadiet så hade jag kanske varit en annan person.
Kanske hade jag gillat andra människor, det hade varit fruktansvärt.

 

Samma här, även om det inte var 7 år för mig. Jag förstår att föräldrar är rädda för att deras barn ska bli mobbade, jag önskar bara att föräldrar var MINST lika rädda för att deras barn ska bli de som mobbar. Detta verkar helt saknas.

Jag skulle aldrig klä, döpa eller på något annat sätt uppfostra mitt barn för att minska ev. risk att bli mobbad. Jag förstår att man kan tänka så men jag har också kommit till insikten att det är helt fel tankesätt. Med det tankesättet försöker man rätta in sig i ledet.

Jag ser det som positivt med barn - och vuxna - som vågar vara sig själva. Sticka ut. Som inte följer modet eller strömmen. Det krävs mer av individen men med stöttning hemifrån och övertygelse om att det man gör är rätt, så blir det lättare. Just därför kan de som bli mobbade får olika utgång, vissa stärks av det medan vissa sänks av det.

En annan aspekt är att lära sitt barn att stötta andra barn som blir utsatta för mobbning, att aldrig delta och att berätta för vuxna. Det finns så mycket föräldrar och vuxenvärlden kan göra för att motverka mobbning. Ett sätt är att inte försöka göra allt i sin makt för att passa in. Det är som att säga att vi alla ska vara likadana, men det är vi inte och det ska vi inte vara heller.

 

Nu har du spårat ut totalt från vad jag menade

 

Nej, jag spår vidare på det tankesättet.

Du skrev:

Förklara vad du menar istället. Ska barn riskera mobbning och utanförskap för att de inte har en telefon när alla andra har det? Varför ska barnet riskera detta för att den inte har en pryl som alla andra barn har? Varför kan du inte ersätta telefonen med t.ex. märkeskläder?

Det finns faktiskt skolor där elever verkar klä sig i samma kläder, kommer du med något annat lär du sticka ut. Ska du då avstå ifrån det för att passa in? Tänk om det är märkeskläder som din familj inte har råd med?

Förklara gärna skillnaden. Nu säger jag inte att man inte kan ge en telefon till sitt barn (ålder kan väl diskuteras men det har jag inte sagt något om). Däremot reagerar jag på att du menar att barn ska riskera mobbning och utanförskap om de inte har en telefon. Visst, de kan ju inte vara med andra på nätet men sen då. Varifrån kommer mobbningen?

 

@Finskpinne Se det inte som en attack mot dig, men det är ändå viktigt att reflektera över varför man tänker som man gör. Barn som inte har något som alla andra barn har, ska det innebära mobbning och utanförskap?

 

Tiderna förändras. Vi kan inte jämföra med hur det var när vi växte upp.

Överbeskyddande, där man försöker hindra barnen från att använda teknik, internet och sociala medier istället för att lära dem hur det fungerar, vad som är farligt, vad källkritik är (lita inte på allt du ser på Youtube) etc. Jag vet vad jag tycker är rätt väg i den frågan.

Att använda sitt föräldraskap som ett slagträ för att förändra samhället kan också vara dåligt, för sina egna barn. Man får välja sina strider helt enkelt.

 

Det spelar NOLL roll vilka värderingar eller vad vi, du, jag eller någon vuxen tänker.. Barn är barn och barn är elaka

Vi kan inte vara där att microstyra allt hela tiden men däremot så kan vi som föräldrar försöka ge våra barn så bra förutsättningar som möjligt för och då (tyvärr) så innebar det med att följa i dagens tempo med det ena och det andra.

Jacob skriver ju rätt bra här ovanför mig.

Så du menar att om din 8 åring kommer hem gråtandes från skolan för att alla andra barn har så mycket finare kläder som följer modet bättre så tänker du neka ditt barn nya kläder?

 

Rent krasst är det inte alla som har råd med de där finare kläderna (eller senaste telefonen).
Om man ska gå djupare på det.

 

Nu skriver du om användandet av telefoner/teknik och inte om det jag skrev. Att man ska försöka skydda sitt barn emot mobbning genom att passa in.

Men om vi ska diskutera telefoner här så håller jag inte med dig ändå. Jag är fullt medveten om att dagens barn växer upp med teknik som inte ens fanns när jag var barn. Det betyder inte att barnen från låg ålder kan eller bör få full tillgång till all teknik.

Jag skulle inte förbjuda teknik (men tidsbegränsa), men jag skulle se till att barnet både kan gå och prata först. Dessutom skulle jag i största mån styra över innehållet. Jag skulle aldrig låta den få full tillgång till Internet eller appar förrän den är minst tonåring. Då med allvarliga samtal som följd.

Jag anser att det är föräldrars ansvar att skydda och guida sina barn. Att tro att barn ska kunna hantera allt som händer på nätet är naivt. Hur ska små barn kunna lära sig källkritik och vad som är farligt i barnålder? Det är knappt vuxna gör det. Osäker i vilken ålder barn ens får lära sig källkritik i skolan.

Nej, jag skulle ALDRIG belasta mitt barn med att kunna hantera allt på nätet. Därför skulle jag begränsa vad den får åtkomst till. Den ska inte kunna bli kontaktad av vem som helst på nätet, och den ska inte heller kunna dela med sig av mer än den bör, bara för att den i just den åldern inte förstår innebörden av det.

 

Vem har pratat om senaste tel och finaste kläder?

För helvete har du haft råd att skaffa en ungjävel så har du väll fan råd att köpa nå nyare byxor och en jävla tröja till ungfan om det är nödvändigt

Är man så jävla fattig så får man ju helt enkelt prioritera bort något annat för ungens skull