Tonårsproblem Love Edition

Om tråden är fel placerad, flytta den i sådana fall. Tack! :-)

Låt min smärta vara ditt nöje en minut eller två

Hej, hallå Svenska folket!

Tänkte fixa lite , bara för jag har sådan självdistans, kvällsunderhållning. Det handlar givetvis om patetisk kärlek mellan två klasskamrater.

Jag går andra året på Naturvetenskapliga linjen. I min klass så har vi denna underbart super sköna böna vars blotta närvaro får mig att glömma världen, på gott och ont. Finner mig själv ofta bland molnen när läraren talar, inte helt lätt att hänga med alltid. Hursomhelst så har vi henne, vi har mig. Jag romantiska känslor för henne, hon har inga eller obetydliga för mig. Men hon gillar mig, tydligen väldigt mycket. Men vem vet hur kvinnor tänker, inte jag i alla fall. Säkerligen inte du heller och ingen efter oss. Åter till klassen.

Vi har ett tredje hjul i klassen. En till flicka, som har ett smärre kontrollbehov. Hon gör sina kompisar och vänner till små slavar. Denna flicka är "bästis" med den som håller mitt hjärta (flickan i stycket ovan ifall du skummade igenom). Grejen är att hon har ett sådant stort kontrollbehov att hon känner att hon måste skilja på mig och flicka A, som vi nu kallar henne. Flicka B, hon med kontrollbehov, gör en massa saker för att jag inte ska få en chans att prata och "spendera" tid med flicka A. Detta har även flicka A märkt av, trots att hon är den som inte riktigt förstår sig på folk och deras så kallade "känslor" , eller demoner som jag gärna vill kalla dem.

Detta är vad som hänt; Pojke A blir vän med flicka B. Dessa två spenderar hela hösten och vintern 2010 med att lyssna på flicka B:s problem och känslomässiga störningar. Dessa störningar misstänker Pojke A smittar, med det är off topic. Pojke A orkar inte vara den vännen flicka B behöver, hon behöver en "flickvän". Det är här flicka A kommer in i bilden. Flicka A och B blir bästisar över sommaren 2011 och pojke A blir hopplöst kär i flicka A. Trots att flicka B bestämt förbjudet det och svurit på alla möjliga språk i mitt ansikte. Pojke A blir deprimerad, skolan blir mycket svår. Han funderar på att konvertera till alkolismen.
I sista sekunden, den 9:e September 2011 ber pojke A flicka B om de kan snackas vid. Enligt flicka B är mitt självinfekterade plågeri inte roligt att prata om. Förlåt mig flicka B att min smärta över att inte kunna säga vad jag tycker, tänker, känner är underhållande. Flicka B hotar med att gå till flicka A och säga att pojke A är kär i henne. Pojke A motsätter sig detta väldigt starkt. Efter en mindre dragkamp får pojke A igenom att han får 20 minuter med flicka A. Pojke A spiller ingen tid och tar med sig flicka A ut. De finner sig själva en fläck berg bland de höga gräset i solen och sätter sig. Båda är de nervösa över vad som ska sägas. Pojke A spiller ut hans hjärta, krossar det till ett glitter som sprider sig i vinden. Han förklarar hur mycket känslor han har hållit tillbaka. Hon frågade mig en gång, när vi låg i soffan. På mitt land. "Alex, vad är vackrast i världen för dig?". Han hade vetat svaret på denna fråga ända sedan de sågs för första gången. Men han svarade himlen. Blått, är hennes ögonfärg, så det funkade.
Hon förklarar att hon känner sig smickrad och förklarar att hon inte riktigt ser på pojke A romantiskt. Men samtidigt håller honom kärt, som en vän. Allt detta förvirrar pojke A ganska mycket. Han var i ett känslomässigt delirium och kunde känna hur blottad han var. Pojke A inser att 20 minuter har blivit 3 timmar. Ett missat samtal blev åtta. En missad lektion blev tre.

När jag kramar henne, känner jag hennes avtryck i mitt hjärta. Varje gång tar hon en del av mig med sig

Nu, sitter han här och nu. Jag antar att jag väntar på ett mirakel. Jag vill inget hellre än att vara med flicka A, men jag vet att jag aldrig kommer kunna säga något till henne utan att det kommer ifrån hjärtat. Detta är hemskt i en skolmiljö vill jag lova. Jag är väldigt poetiskt och romantiskt lagd kille, vilket jag gärna vill visa henne. Men jag kan ju knappast tvinga henne att ta emot mitt hjärta.
Varför är kärlek något så hemskt smärtsamt?

Tack för uppmärksamheten, pojke A

 

Alltså. Det här är ingen vanlig saga, utan du berättar hur det är i din situation just nu, men vad vill du ha hjälp med/svar på?

(Rätta mig om jag har fel)

 

Han vill nog inte ha hjälp med något, utan bara få det ur sig.

 

Okok.

 

Forever Alone, typ?

Edit: Säg till tjejen så som du känner, thats the only way

 

Visst är det underbart att få höra liknande saker från den man är kär i... helt underbart...

Nåväl... vad ska diskuteras?

 

Tänk sen när ni blir äldre, vad hon kommer ångra sig...kanske. Du verkar ju iaf vara en kille med fötterna på jorden.

 

Bara å berätta, berätta vad du känner

 

Tips från min sida; ge aldrig upp. Du ångrar dig bara i slutändan.


Titta på den här: http://www.wimp.com/lovereminder/

Hoppas du får dig en ny tankeställare.

 

Om ett par år skrattar du åt hela denna cirkusen. Lycka till.

 

Is there an app for this?

 

Så som jag ser det så har du väntat på tok för länge med att berätta hur du känner.
You're in the friendzone. Distansera dig själv från henne.
Gör klart att du vill ha allt eller inget.
För du mår ju inte bra av att bara vara vän med henne?

 

Ja, Angry Birds.

 

Exakt. Nej, det är jobbigt. Ganska exakt mina tankar, fast du skrev de före mig. :-P

 

Ingen av mina hundratal vänner är tillsammans med någon de träffade under skolåldern. Så lägg inte för mycket energi på det. Det lär ta slut ändå.

 

jag träffade min nuvarande tjej i skolan, och det är snart 9 år sedan.. Hehuheheuhuaeu

 

Positiva klubben. Fast det ligger ju en del i det du säger.

Men du har helt klart hamnat i den klassiska så kallade "friendzone"


Sent from my GT-I9100 using Tapatalk

 

Det är bara att gratulera

 

Jag hade precis samma problem, vi hade vart vänner i nästan 3 år då. Nu är ju såklart inte alla tjejer likadana men jag tog avstånd från henne tills hon insåg att jag skulle försvinna helt om inte hon gjorde något, för allt jag gjorde hjälpte tydligen inte. Ganska jobbigt att inte prata med henne över huvudtaget men har du lite tur löser det sig. Slutade med att hon för lite mer än 6 mån ringde och ville ut, vi är fortfarande tillsammans

EDIT: Stupid post, meningen men det jag skrev var alltså att du antingen gräver ner dig själv i olycka eller gör något åt saken.

 

Ja vad jag lärt mig genom åren, så kan det bästa vara i sådan situation att bara ge dem utrymme för tids nog så kommer de sakna något som alltid funnits där. Som i din sits, de lär bara inse vad de saknar ^^