Recension:Test av Huawei P30 Pro

Postat:
19:26 - 2019-05-27
Skribent:
| Eric N
Kommentarer:
82

På bara några få år har den Shenzhen-baserade elektroniktillverkaren Huawei i Sverige gått från att vara en förvisso välkänd men vad marknadsandelar på telefonmarknaden berör tämligen liten aktör, till att bli en av de allra största tillverkarna på den svenska marknaden.

Det är heller inte bara i Sverige som vi ser Huaweis framgångar utan Huawei har tagit stora kliv framåt även globalt, med den nordamerikanska marknaden som noterbart undantag, och är nu beroende på vilken undersökning man litar till antingen den näst största tillverkaren efter Samsung eller den tredje största efter Samsung och Apple.

Huawei har sedan några år tillbaka haft ett tydligt fokus på kameran, något som började med ett blygsamt samarbete med optiktillverkaren Leica i Huawei P9 för tre år sedan och som har utvecklats och expanderats år för år. I fjol utsågs modellen P20 Pro av många teknik- och kamerasajter till den bästa telefonkameran på marknaden, och Huawei hade därmed inom spannet av blott två år nått toppen – åtminstone vad gäller kameran.

När vi nu sätter tänderna i efterföljaren Huawei P30 Pro utlovas vi en ännu bättre kamera, en bättre skärm, ett snabbare systemchipp, en bättre batteritid och allt det andra som hör den normala utvecklingen till. Håller P30 Pro måttet mot de allra bästa konkurrenterna, såsom Samsungs smått briljanta – och den enligt oss just bästa telefonen som pengar kan köpa – Galaxy S10 Plus? Det ämnar vi ta reda på i den här recensionen.

Kartong och hårdvara

Huawei levererar P30 Pro i en tämligen ordinär vit kartong med miljömärkning. Förutom en mindre Huawei-logga i överkant på kartonglockets ovansida, texten Huawei P30 Pro mitt på lockets ovansida och två långsidor samt texten Quad Camera i ett slags kromtryck, och en röd Leica-logga, är kartongen helt vit och saknar alla former av texturer eller mönster. Diskret, men samtidigt elegant.

Då locket lyfts av möts vi som i nästan alla kartonger numera av telefonen i sig i ett eget fack allra högst upp, i P30 Pros fall vänd med skärmen uppåt. Telefonen är inslagen i skyddsplast, men vi finner inget permanent skärmskydd förinstallerat, till skillnad från Samsung Galaxy S10 Plus.

Nedan skärmen finner vi en mindre kartong innehållande ett transparent mjukplastskal, ett stift för utmatning av SIM-kortsläden samt dokumentation i form av en snabbstartguide och säkerhetsinformation om exempelvis SAR-värden.

Mjukplastskalet håller inte någon högre passform eller klass, men det är ändå mycket uppskattat att det är inkluderat då vi trots allt talar om en telefon med ett glasbakstycke och en prislapp på runt 9 000 kronor.

Nedan den inre kartongen återfinns slutligen laddadaptern på upp till hela 40W (10V och 4A), en meterlång vit USB-kabel samt ett vitt trådburet stereoheadset med USB Typ C-kontakt.

Kartongen innehåller följande:

  • Huawi P30 Pro (L29, ”Aurora”, 8/256 GB)
  • Laddadapter (vit, snabbladdare, upp till 10V och 4A/40W
  • USB-kabel (USB till USB Typ C, vit, cirka 1 meter lång)
  • SIM-stift för utmatning av SIM-släden
  • Transparent mjukplastskal
  • Trådburna hörlurar (vita, in ear-typ, USB Typ C, cirka 1 meter, volym- och svarsknapp)
  • Snabbstartguide

Saknas gör som ni kanske har noterat en adapter för USB Typ C (hane) till 3,5 mm (hona), vilket är aningen olyckligt då telefonen saknar en 3,5 mm-port. Den som har ett par trådburna favorithörlurar av 3,5 mm-standard måste således införskaffa en adapter för att kunna använda dessa med P30 Pro. De flesta konkurrenterna som har valt att skippa 3,5 mm-porten på telefonen har som kompensation inkluderat en adapter i kartongen, men aningen frustrerande har Huawei valt bort detta – åtminstone i kartongen vi tilldelades.

Specifikationer Huawei P30 Pro
ReleasedatumVåren 2019
Processor2,6GHz octa-core
PlattformHiSilicon Kirin 980
GrafikkretsMali-G76
RAM-minne8GB
Inbyggt minne128/256GB / plats för minneskort
Skärm6,47" / FHD+ - 1080x2340 pixlar / 398PPI
SkärmtypOLED / 19.5:9 / 102,76 cm² / ~88,6% av fronten
Kamera40MP / f1,6 / 20MP supervidvinkel f2,2 / 8MP telefoto. 5x optisk zoom. 10x hybridzoom. 50x zoom. OIS. ToF-sensor.
Främre kamera32MP
Vikt192g
Höjd, bredd, djup158 x 73,4 x 8,4mm
Batteri4200mAh
KommunikationUSB-C, Bluetooth 5.0, Wi-Fi 802.11 a/b/g/n/ac, dual-band, Wi-Fi Direct, hotspot
SensorerGPS+GLONASS+Galileo+Bds, accelerometer, gyro, magnetometer, närhetssensor, optisk fingeravtrycksläsare under skärmen
FM-radio / NFCNej / Ja
NätverkFyrbands GSM / HSDPA / LTE kat. 21
IP-klassningIP68
Övrig infoSaknar 3,5mm jack. Trådlös laddning. Omvänd trådlös laddning. Säljs även med 6GB RAM/128GB lagring.
Mer infoMer info om Huawei P30 Pro på Androidenheter.se

I handen ligger P30 Pro mycket bra tack vare ett bakstycke med mjukt rundade långsidor vilka möter lättmetallramen med väldigt hög passform och nästan helt utan vassa kanter. Telefonen känns faktiskt väldigt lik Samsung Galaxy S10 Plus i handen, men då P30 Pro är aningen tjockare och bredare än samsungen känns den också aningen större i handen.

Som kompensation för den aningen större bredden bjuds vi på en 0,07 tum (eller 1,8 millimeter) större bildskärm, på diagonalen; 6,47 tum mot 6,4 tum, men detta är inget som vi på något vis kan förnimma då telefonerna används.

Knapparna håller bra klass och till skillnad från Samsungs obegripliga beslut att flytta upp strömknappen cirka två centimeter i S10 och S10 Plus, jämfört med tidigare S- och Note-telefoner, sitter både ström- och volymknapp på P30 Pro precis där vi förväntar oss – och väl inom räckhåll utan avancerad fingerakrobatik, greppjustering eller stora händer.

Både strömknappen och volymknappen sitter på den övre halvan av telefonens högra långsida, och den vänstra långsidan är helt slät och saknar såväl knappar som anslutningar och luckor. I fotänden finner vi USB Typ C-porten centrerad, omgiven av en högtalaröppning till höger och SIM-kortsläden till vänster. Mellan SIM-kortsläden och USB-porten hittar vi även en liten perforering i den högblanka och målade lättmetallramen – samma färg som glasbakstycket, i vårt fall kallad ”Aurora”, en slags blåturkos nyans – för samtalsmikrofonen.

I telefonens huvudände hittar vi en perforering för den sekundära mikrofonen samt ett litet IR-öga. Noterbart är att det på P30 Pro saknas en öppning för samtalshögtalaren ovan skärmen, i huvudänden. Detta beror på att Huawei har valt att helt skippa en traditionell samtalshögtalare till förmån för en lösning där skärmglaset i sig används för att skapa ljud genom vibrationer.

Skärmglaset används kort sagt som ett diafragma som med hjälp av piezolelektriska kristaller sätts i vibration, och därmed skapar ljud. Vi har sett en snarlik teknik användas i LG G8 ThinQ, och en närbesläktad teknik (som dock inte använde skärmglaset utan istället telefonens chassi) i Xiaomi Mi Mix. Mer om detta i kapitlet Trådlöst och ljud.

Den rent allmänna byggkvaliteten, materialkvaliteten och passformen är snudd på felfri och helt och hållet i nivå med – och kanske till och med bättre än – det bästa som exempelvis Samsung och Apple kan erbjuda. Telefonen utstrålar en gedigen premiumkänsla, och det finns inget som flexar, skramlar eller sitter illa. En av få svagheter vi fann i S10 Plus-konstruktionen var utöver den avigt placerade strömknappen ett aningen mjukt glasbakstycke som flexade lätt då vi klämde på det. Inget sådant flex i Huawei P30 Pro.

För första gången i en telefon ur Huaweis P-serie finner vi i P30 Pro stöd för trådlös laddning, och Huawei har därmed täppt till en svaghet som Samsung länge har kunnat skryta om. Precis som i syskonmodellen Mate 20 Pro och i Samsungs Galaxy S10 Plus finner vi i P30 Pro stöd för trådlös batteridelning, där andra enheter med stöd för Qi-laddning kan laddas genom att placeras på P30 Pros bakstycke.

Vattenresistensen har i P30 Pro även ökat en aning, från fjolårets IP67 till IP68, vilket innebär att P30 Pro på pappret skall tåla av att sänkas ned i ett vattendjup på upp till två meter i 30 minuter, att jämföra med en meter i 30 minuter för P20 Pro. Märk dock väl att IP-klassningen i regel endast gäller sötvatten och inte saltvatten om inget annat anges. På grund av saltets korroderande egenskaper bör saltvatten alltid undvikas.

Huawei har till synes enträget och målmedvetet år efter år jobbat på att förbättra alla delar och komponenter och komma ikapp eller till och med passera sina tuffaste konkurrenter, men det finns ändå ett litet antal punkter där de ännu släpar efter. Bland dessa punkter finner vi en i bildskärmen inbäddad fingeravtrycksläsare av optisk typ, snarare än den betydligt säkrare (dock ej felfria) ultraljudsbaserade typen, avsaknad av stereohögtalare samt en med flaggskeppsmått mätt lågupplöst bildskärm av 1080p-klass. Mer om detta längre in i recensionen.

Bildskärm


Den 6,47 tum stora bildskärmen är av AMOLED-typ och sägs vara tillverkad av konkurrenten Samsung. Upplösningen är på beskedliga 1 080 x 2 340 pixlar, vilket i kombination med skärmens storlek ger en pixeldensitet på 398 PPI. Detta är i lägsta laget för en flaggskeppstelefon år 2019, och betydligt lägre än konkurrenter som Samsung, Sony och Google. OnePlus använder även de, med undantag av den runt hörnet väntande 7 Pro, skärmar med 1080p-upplösning, men vi kan inte bortse från att prislappen på en OnePlus 6T och 7 samtidigt är betydligt lägre.

Vi kan inte påstå att vi är helt nöjda med att skärmupplösningen är så pass låg på en telefon med en prislapp på strax under 9 000 kronor, men med det sagt är det absolut inte en dealbreaker. Åtminstone inte för oss. Vi kan utan att anstränga oss se en viss pixlighet, men då telefonen används på ett normalt vis är det samtidigt inte något som stör oss.

De med skarpare syn än oss kan däremot komma att se detta som ett större problem, och då kanske i synnerhet då man läser text på skärmen, vilken jämte en telefon med 1440p-skärm framstår som lite oskarp.

Färgerna och mycket goda – som förväntat från en AMOLED-skärm tillverkad av Samsung – och detsamma gäller svärtan och betraktningsvinklarna. Den manuella maximala ljusstyrkan är god, klart högre än i konkurrenten Samsung Galaxy S10 Pro, men när man istället låter telefonen själv ställa in maximal ljusstyrka via autoläget så bleknar P30 Pro-skärmen rejält jämte den superljusa Galaxy S10 Pro.

Färgtemperaturen är i grundinställningen i P30 Pro dock tämligen kall och detta gör att vita nyanser ser lite ljusare ut än vad de är. Även när båda telefonerna med hjälp av en luxmätare ställs in på exakt samma ljusstyrka om 250 cd/m2 så ser P30 Pro lite ljusare ut.

Det är egentligen bara en synvilla, men ett ganska smart vis från Huaweis sida att få sin skärm att se ljusstarkare ut, dock på bekostnad av de blå subpixlarnas livslängd. De blå subpixlarna har genom åren varit de subpixlarna med kortast livslängd i OLED-paneler, och genom att ge en telefon med OLED-skärm en kallare nyans (vilket sker genom att de blå subpixlarna lyser aningen starkare och de röda en aning svagare) så dömer man samtidigt skärmen till en kortare livslängd. Hur mycket? Det vet vi inte.

Precis som i Galaxy S10 Plus finner vi att P30 Pro har svängda långsidor på bildskärmen. Detta är läckert och gör att tillverkaren bättre kan täcka telefonens totala frontyta med en bildskärm – mindre ramar kort sagt – och det ser onekligen mycket läckert ut.

Medaljens baksida är påtagliga färgförvrängningar mot i synnerhet ljusa bakgrunder, irriterande reflektioner i vissa ljusscenarion och en större risk för krosskador vid fall mot ett hårt underlag. Det är upp till var och en att avgöra om fördelarna uppväger nackdelarna, men vi anser personligen inte att det gör det.

Huawei har i P30 Pro valt att bygga vidare på en ”notch” i bildskärmen, för frontkameran, istället för att som i exempelvis systermodellen Honor View 20 eller Samsungs S10-trio använda sig av en så kallad hålstans i bildskärmen. P30 Pros notch ser ut som en hybrid mellan den första notchen någonsin i en smartphone, i Essential Phone PH-1 och notchen som OnePlus använder i OnePlus 6T.

Notchen är liten och elegant och äter inte upp mycket skärmyta, och huruvida en notch är bättre eller sämre än en hålstans är i slutänden mest en fråga om personlig preferens. Vi föredrar hålstansen, men vi kan inte objektivt sett påstå att ena är bättre än andra.

Allt som allt konstaterar vi att oavsett vem som tillverkar Huawei P30 Pros bildskärm – sannolikt Samsung – och oavsett vad man tycker om svängda långsidor – så är det en mycket bra bildskärm. Mot den just nu bästa bildskärmen på marknaden, i Galaxy S10 och S10 Plus, räcker det dock inte till, utan vi placerar P30 Pro i segmentet nedanför, jämte exempelvis OnePlus 6T.

Pekskärmen är som vanligt numera av toppklass, och pekskärmen svarar på alla våra pek, svep och nyp utan fördröjning och utan misstag. Detta är standard numera och något vi förväntar oss av alla telefoner över en viss prisklass, men det händer då och då att en tillverkare av oklara skäl misslyckas med pekskärmen. Icke så med P30 Pro. Pekskärmen är utmärkt.

Vi finner att Huawei inte har förinstallerat ett skärmskydd på P30 Pro, något som vi på redaktionen är glada för då det förtar den härligt halkiga känslan samt skapar obehagliga kanter utmed skärmens sidor, men samtidigt vet vi att många uppskattar ett skärmskydd som är applicerat direkt ur kartong.

Upplåsningsmetoder


Som trenden anbefaller har P30 Pro fått en fingeravtrycksläsare inbäddad i bildskärmen. Detta är sannolikt något vi kommer se i princip alla flaggskeppstelefoner och i många mellanklasstelefoner under 2019 och 2020, och det är en naturlig utveckling för tillverkare som vill krympa antalet chassihål och öppningar, på samma vis som många har valt att skippa 3,5-millimeterjacket och till och med en öppning för samtalshögtalaren.

Dessvärre ser vi i Huawei P30 Pro att valet har fallit på en optisk fingeravtrycksläsare, vilka har en betydligt lägre säkerhet än ultraljudsläsare. Till Huaweis heder skall sägas att de har gjort sin fingeravtrycksläsare rasande snabb – klart snabbare än Samsungs ultraljudsläsare – men vi stöter nästan genast på de typiska problemen som optiska läsare dras med, såsom misslyckade inläsningar och känslighet för hur hårt/löst man trycker.

Arbetar man dessutom mycket med händerna och har förhårdnader i huden på fingertopparna, och kanske grov/skadad hud, så kan det vara i princip omöjligt att låsa upp telefonen med en optisk fingeravtrycksläsare, till skillnad från en ultraljudsbaserad sådan och i synnerhet en traditionell kapacitiv sådan, som båda kan läsa av ett fingeravtryck på djupet, förbi det allra yttersta (och eventuellt skadade) hudlagret.

Ansiktsupplåsningen är som förväntat mycket snabb, blixtsnabb rentav, och för den som inte behöver maximal säkerhet utan är mer intresserad av maximal smidighet men ändå med ett visst säkerhetslager är ansiktsupplåsningen i P30 Pro vid sidan om OnePlus 6 och 6T den snabbaste vi har testat. Det går så snabbt att vi till en början undrade om det var något fel, att vi hade glömt att aktivera någon upplåsningsmetod alls på låsskärmen, men så var alltså inte fallet.

Upplåsningen är alltså i princip omedelbar, så länge ljuset är tillräckligt. Som alltid får ansiktsupplåsningsmetoder som bygger på att använda frontkameran stora problem i mörkare scenarion, till skillnad från mer säkra ansiktsupplåsningsmetoder som Apples Face ID som inte använder frontkameran utan infraröda sändare och sensorer och därmed inte behöver något omgivande ljus.

Trådlöst och ljud

Precis som nästan alla topptelefoner av modernt snitt presterar Huawei P30 Pro utmärkt vad gäller mottagning/signalstyrka och datahastigheter. Vi har inte haft några som helst problem att få ut max av vårt 4G/LTE-nät, vilket för tillfället motsvarar cirka 120 Mbit/s ned och 30 Mbit/s upp.

Mottagningen har motsvarat våra förväntningar och matchar konkurrenter som Samsung Galaxy S10 Plus, Galaxy Note 9, Sony XZ3 och Google Pixel 3 XL steg för steg. På platser med stark signalstyrka där övriga telefoner presterar väl presterar även P30 Pro väl, och på platser där vi av erfarenhet vet att signalstyrkan är svag uppvisar P30 Pro likartade problem som konkurrenterna.

Ett litet plus i kanten för P30 Pro som tycks vara aningen snabbare än exempelvis Samsung Galaxy S10 Plus och Note 9 att återetablera mobilanslutningen efter att den har varit förlorad en stund. Här är den lika bra som utmärkte Google Pixel 3 XL.

Ljudet vid telefonsamtal är godkänt; den i skärmen inbyggda högtalaren utan högtalaröppning är tämligen ljudlig, men samtidigt finner vi att ljudet är aningen platt och saknar en aning skärpa. Därtill kan vi när ljudet vrids upp rejält känna hur skärmen vibrerar mot våra öron, vilket är en lite underlig upplevelse. Vi har läst att somliga rapporterar att telefonen rasslar eller skramlar lätt när skärmhögtalaren vibrerar, men detta är inget vi har noterat på vårt testexemplar.

Motparten vid telefonsamtal har inte haft något att klaga på, utan låter meddela att det låter ”precis som vanligt”, där vår vanliga telefon har varit en Google Pixel 3 XL samt en Galaxy S10 Plus.

Den inbyggda högtalaren är dessvärre av monotyp och placerad i telefonens fotände. P30 pro kan alltså inte kombinera skärmhögtalaren som används vid telefonsamtal med den i fotänden placerade monohögtalaren för att erbjuda stereoljud eller ens dubbelt monoljud, och detta finner vi vara lite tråkigt.

Vi har under våra veckor med P30 Pro som vår ”daily driver” otaliga gånger täppt till den fotändeplacerade monohögtalaren med handen då vi har spelat eller tittat på videoklipp i landskapsläge. Även då man medvetet försöker undvika att göra det så händer det ändå gång på gång omedvetet. Det är helt enkelt inte bekvämt att hålla telefonen i landskapsläge med tvåhandsfattning om man samtidigt försöker undvika att täcka över högtalaren.

Ljudet som sådant, då högtalaren inte täcks över, är godkänt. Det är bättre än somliga och sämre än andra. Maxvolymen är för all del ganska bra, men ljudet är lite skränigt och utan distinkt diskant. Högtalarna i Samsung Galaxy S10 Plus bjuder på ungefär samma maxvolym men har ett tightare ljud med mer klarhet i diskanten. Både P30 Pro och S10 Plus får dock se sig slagna av de frontmonterade stereohögtalarna i Pixel 3 XL.

Vi mäter upp 83 decibel 50 centimeter från fotändehögtalaren i P30 Pro men endast 80 decibel från telefonens front (vilket i regel är den riktningen våra öron är då telefonen används), vilket kan jämföras med 84 decibel från fronten av Galaxy S10 Pro och hela 88 decibel från fronten av Pixel 3 XL. Allt som allt är monohögtalaren i sig ändå en skaplig högtalare, och dess största brist är att det är just en ensam monohögtalare som är riktad åt fel håll och som av misstag täcks över alldeles för lätt.

Mjukvara och användande

Mjukvaran bygger som sig bör på den för tillfället senast tillgängliga skarpa versionen av Android, 9.0 Pie, och Huawei har naturligtvis ovanpå Android lagt in sitt eget gränssnitt EMUI, tidigare kallat Emotion UI. EMUI har i P30 Pro hunnit fram till version 9.1, och vi finner vidare, i skrivande stund, april månads säkerhetsuppdatering. Kort sagt är Huawei P30 Pro åtminstone i dagsläget tämligen väluppdaterad. Huruvida de ämnar hålla telefonen uppdaterad kan endast Huawei svara på – i synnerhet efter den senaste tidens händelser då Huawei har förlorat sitt samarbete med Google, och därmed även tillgång till Androiduppdateringar.

Den som har använt en Huawei- eller Honor-telefon förut känner genast igen gränssnitt och stora delar av layouten, men för den som inte har haft en Huawei eller Honor förut kan det vara en aning frustrerande och upplevas som rörigt till en början, i synnerhet i telefonens inställningar, där Huawei har stuvat om rejält.

De allra flesta bör ganska snabbt lära sig hur Huawei har tänkt och känna sig hemma på telefonen och i dess inställningar redan efter några dagar, någon vecka på sin höjd, men den som vet med sig att denne har svårt för stora ändringar och har svårigheter att ta till sig av ändringar i gränssnitt kan det komma att vara en lite större uppförsbacke.

En egenhet som vi finner i P30 Pro, som vi stör oss ganska mycket på, är att långtryck på strömknappen av något oförklarligt skäl startar Google-assistenten, vilket är väldigt förvirrande då långtryck av strömknappen på mer eller mindre alla andra Android-telefoner öppnar avstängningsmenyn. För att nå avstängningsmenyn måste man fortsätta hålla strömknappen intryckt i ytterligare två sekunder. Inte alls intuitivt, och en väldigt ogenomtänkt lösning även om man naturligtvis inte använder avstängningsmenyn speciellt ofta.

Vidare kan man till skillnad från många andra telefoner inte använda dubbelklick på strömknappen för att snabbstarta kameran. Man kan däremot om telefonens skärm är avstängd starta kameran genom att dubbelklicka volym ner, men detta fungerar alltså bara när skärmen är avstängd. Dessa är bara ett fåtal exempel på hur Huawei går sin egen väg i sina telefoner, och inte alltid på ett bra eller önskvärt vis.

Vi på redaktionen finner att gränssnittet ser lite ålderdomligt ut och det tilltalar oss inte speciellt mycket rent estetiskt. Smaken går dock som alltid isär och det vi finner lite gammalt och tråkigt finner andra klassiskt och snyggt. Allt vi kan säga är att gränssnittet inte känns modernt, men huruvida detta är en bra eller dålig sak låter vi var och en avgöra på egen hand.

Vad vi däremot tycker om är gränssnittets rapphet och flyt. Precis som i syskonmodellen Honor View 20 som vi testade för några veckor sedan, som har samma systemchipp under skalet, finner vi att prestandan är det numera inga som helst fel på. Tidigare år har Huaweis telefoner ofta haft bekymmer med ett tydligt mikrolagg och periodiska kortare frysningar, men i P30 Pro och Honor View 20 är problemet i princip ett minne blott. Vi skall inte säga att upplevelsen är lika följsam som i besten OnePlus 6T, men inte långt därifrån.

Ställd mot Samsung Galaxy S10 Plus, som kanske är den främsta konkurrenten just nu, är det i princip ett dött lopp vad flyt och grafiska övergångar berör, men vad gäller ren råstyrka vid saker som uppstart av tunga spel och andra större appar upplever vi faktiskt att Huawei P30 Pro och dess Kirin 980-chipp faktiskt slår Galaxy S10 Plus och dess Exynos 9820-chipp på fingrarna.

Huawei P30 Pro upplevs helt enkelt svara bråkdelen av en sekund snabbare då vi ber den öppna en app eller ett spel. Det rör sig om tämligen små skillnader, ofta i princip omöjliga att ens förnimma annat än då man analyserar telefonerna sida vid sida med en slow motion-videokamera, men i regel är P30 Pro snäppet snabbare.

Dock inte alltid. Ibland, för vissa större appar och i synnerhet tyngre spel, kan Samsungen starta applikationen flera sekunder snabbare, och alla de enstaka tiondelarna av en sekund som P30 Pro har ”tjänat in” på andra appar äts nästan omedelbart upp, och ibland mer därtill. Förstå oss rätt nu – båda dessa telefoner är oerhört kraftfulla och snabba och även om ena råkar vara marginellt snabbare än den andra – rollerna växlar beroende på app – så är båda telefonerna bland det snabbaste man idag kan köpa på Androidmarknaden.

Trots det fina flytet och hur snabb P30 Pro är så finner vi att både vi och en bred majoritet tillfrågade människor i vår närhet föredrar mjukvaran i Galaxy S10 Plus, helt och hållet tack vare det luftigare, modernare och mer estetiskt tilltalande gränssnittet och de mer lättnavigerade telefoninställningarna.

En av våra vänner jämförde efter något tiotal minuters lekande med P30 Pro och Galaxy S10 Plus sida vid sida gränssnittet i P30 Pro med en äldre Windows-version. Hon menade att gå från Galaxy S10 Plus till P30 Pro kändes lite som att växla från Windows 10 till Windows XP, och vi tycker att det ganska väl sammanfattar våra intryck också, om än förstås lätt tillspetsat och överdrivet. EMUI känns helt enkelt lite föråldrat jämte ett modernt gränssnitt som Samsungs.

Gestnavigeringen i P30 Pro är bra och har det mesta man kan önska; svep upp och släpp från mitten av skärmens fotände för att återvända till hemskärmen, svep upp och håll kvar fingret en kort stund för att växla mellan nyligen använda appar, svep upp från den högra eller vänstra sidan av skärmens fotände för att öppna Google-assistenten, samt svep antingen höger från skärmens vänstra långsida eller vänster från skärmens högra långsida för att backa ett steg, exempelvis i ett menysystem.

Olyckligtvis nog fungerar bara steg bakåt vid svep från höger eller vänster från skärmens långsidor, man kan inte backa och sedan ångra sig och gå ett steg framåt igen genom svep i motsatt riktning, utan oavsett om man sveper åt höger eller vänster från skärmens yttre långsidor så tolkas svepet alltid som ett steg bakåt. Lite av ett missat friläge, känns det som, men kanske något de kan implementera i framtiden.

Gestnavigeringen är alltså ganska bra, men vi är en aning frustrerade att se att Huawei inte har gjort applådan tillgänglig via svep upp mitt på hemskärmen då man har valt att aktivera ”Låda” under ”Startskärmens utseende” istället för att ha alla installerade appar direkt på hemskärmarna likt Apples iPhone, vilket är grundinställningen.

Ovanstående kritik kan tyckas vara en bagatell men det blir ett tydligt avbrott i flytet när övrig navigering sker via svep, utom just till applådan. Därtill innebär det att man inte kan nå applådan annat än när man befinner sig på hemskärmen, till skillnad från i Google Pixel 3 där applådan kan öppnas via svep upp nästan oavsett var i gränssnittet eller i vilken app man än befinner sig.

Hart när alla andra tillverkare har numera stöd för svep upp för att nå applådan, såsom ovan nämnda Google, samt Samsung, Sony och OnePlus, men Huawei har av oklara skäl valt bort detta trots ett i övrigt ganska trevligt gestnavigeringssystem.

Vi finner även en del fel eller problem med översättningen av systemet till svenska. Utöver att vissa saker är tveksamt översatta så finner vi även direkta problem som den svenska översättningen skapar. Exempel på detta är funktionen ”Always on display”, som för övrigt inte ligger under bildskärmsinställningarna där man förväntar sig att den skall ligga, utan under ”Hemskärm och bakgrund”.

Huawei har i den svenska översättningen valt att översätta ”Always on display” till ”Visas alltid”. Jaha? Men vad visas alltid? Det framgår ingenstans, och det var således en aning svårt att med svenska inställt som systemspråk lista ut hur man aktiverar always on display.

Google kallar funktionen för ”aktiv låsskärm”, och Samsung har i sin tur valt att inte översätta funktionen alls, utan kallar den kort och gott ”Always On Display” då de sannolikt anser att det inte finns någon bra svensk översättning. Huawei bör kanske välja ett av dessa tu alternativ för att undvika förvirring.

Nedan finner ni en uppsättning utvalda skärmdumpar från telefonens inställnings- och informationsmenyer. Vi låter dessa kort sagt tala för sig själva.

Kamera


Huawei marknadsför P30 Pro som en ”quad camera”, det vill säga fyra kameror. Huruvida de med detta menar de tre kamerorna på baksidan plus den frontriktade kameran, eller om de menar att telefonen har fyra kameror på baksidan, låter vi vara osagt. Det förra är korrekt, medan det senare är att tumma en del på sanningen, då den fjärde ”kameran” på telefonens baksida inte är en kamera alls, utan en djupavläsande infraröd sändare och inte en kamera i traditionell mening.

Oavsett vilket finner vi en huvudkamera med en sensor på 40 megapixlar, en vidvinkelkamera på 20 megapixlar och en zoomkamera, av Huawei kallad ”periskopkamera”, på 8 megapixlar samt slutligen den djupmätande sensorn.

Huvudkameran har en bländare på f/1,6 och har fått stöd av optisk bildstabilisering, elektronisk bildstabilisering och fasdetekterande autofokus. I grundinställningen används de 40 megapixlarna för att ta fyra separata 10-megapixelbilder samtidigt och sedan sammanfoga dessa för att göra slutresultatet så bra som möjligt.

Ultravidvinkelkameran har en bländare på f/2,2 och har precis som huvudkameran stöd för fasdetekterande autofokus. Här saknas optisk bildstabilisering, precis som i Samsung Galaxy S10 Plus ultravidvinkelkamera. Zoomnivån för ultravidvinkelkameran är enligt uppgift på motsvarande 0,6x, i relation till huvudkameran, att jämföra med 0.5x för Galaxy S10 Plus. Detta må låta som en jämn match, men i verkligheten är Galaxy S10 Plus vidvinkelkamera mycket vidare och väsentligt mer ryms i bildvyn, om än med lite mer bildförvrängning utmed hörn och kanter än i P30 Pro.

Teleobjektivskameran, eller zoomkameran som de flesta kallar den, har fått en bländare på f/3,4 och har precis som huvudkameran fått sällskap av både optisk bildstabilisering, vilket är välbehövligt vid zoom, samt fasdetekterande autofokus. Den optiska zoomnivån är hela 5x, i relation till huvudkameran, och P30 Pro har därmed med stor marginal den bland moderna smarta telefoner mest kraftfulla zoomlinsen.

ToF-sensorn (”Time of Flight”) fungerar genom att sända ut infraröda signaler som sedan studsar tillbaka från närliggande objekt. Genom att mäta tidsfördröjningen från det att signalen sänds ut till dess att den återvänder till sensorn kan kameran bilda sig en tämligen exakt uppfattning om avstånd och med stor precision var en förgrund börjar och slutar. I teorin, och kanske i praktiken likväl, kan detta hjälpa huvudkameran att exempelvis skapa mer exakta porträttbilder med oskarp bakgrund och knivskarp förgrund.

Kameramjukvaran
Det första som slår oss när vi öppnar kameramjukvaran i P30 Pro är hur layouten är snudd på identisk med layouten i kameramjukvaran för värste konkurrenten Samsung Galaxy S10 Plus. Vi säger inte att den ena har kopierat den andre, men det ser onekligen ut som att de har lånat friskt från varandra, eller att den ene har lånat friskt från den andre.

Även om layouten till stora delar är snudd på identisk så har de tu däremot inte samma designspråk, och precis som gränssnittet i övrigt finner vi att Samsung har den mer moderna designen av de tu.

Huaweis kameramjukvara kallstartar aningen snabbare än i samsungen, och detta är för övrigt en tendens vi har sett i majoriteten av alla appar vi har installerade. Skillnaden är för all del hårfin, men nästan varje gång då vi öppnar samma app på respektive telefon, sida vid sida, så är Huawei P30 Pro någon tiondels sekund snabbare, med undantag av vissa större appar där Galaxy S10 Plus är markant snabbare.

Något som ger P30 Pro ett litet minus i kanten är att bildsökaren liksom flimrar fram och inte erbjuder en speciellt hög bildfrekvens. Där bildsökaren i konkurrenter som Galaxy S10 Plus, Pixel 3 XL och Sony Xperia XZ3 är snudd på mjuk som smör i 60 FPS tycks Huawei P30 Pros bildsökare flimra och hacka fram i maximalt 30 FPS.

En mjukvaruuppdatering mot slutet av testfasen åtgärdade delvis det ovan beskrivna problemet och kamerasökaren är inte längre lika flimrig som förut, men samtidigt är den inte heller lika mjuk och följsam som i konkurrerande telefoner såsom Galaxy S10 Plus, OnePlus 7 Pro eller Pixel 3 XL.

I synnerhet blir detta mer tydligt när det omgivande ljuset sjunker, men redan i normal inomhusbelysning under dagtid är flimret tydligt. Är detta dock ett problem i praktiken? Nja, inte direkt, flimrandet påverkar inte bildresultatet överhuvudtaget, men det känns samtidigt inte helt värdigt för bildsökaren i en flaggskeppstelefon år 2019 att flimra fram i en låg bildfrekvens på ett vis som var vanligt för fem år sedan.

Vad gäller kameramjukvarans funktionalitet så finns det dock mycket lite att klaga på. Huawei har klämt in allt och lite till, känns det som, och även mer avancerade fotografer bör känna sig nöjda med det avancerade Pro-läget, men precis som Galaxy S10 Plus saknar P30 Pro en möjlighet att direkt i kamerans standardläge själv reglera huruvida HDR skall vara av eller på.

För att tvinga kameran att använda HDR måste vi först växla till kameramjukvarans ”Mer”-läge och sedan välja HDR i listan. Mycket omständligt, och onödigt, och att istället tvinga mjukvaran att inte använda HDR är inte möjligt överhuvudtaget såvida vi inte missar något — låt oss veta i kommentarerna om så är fallet.

Ett trevligt kameraläge under ovan nämnda ”Mer”-meny, som för övrigt är full av mer eller mindre användbara kameralägen, är något Huawei kallar Supermakro, som kort sagt med telefonmått mätt låter oss komma väldigt nära vårt motiv utan att förlora fokus. Vi finner en smått larvigt fin närgräns på uppskattningsvis 2,5–3 centimeter, vilket kan jämföras med närmare en decimeter i Pixel 3 XL och 5-6 centimeter i Galaxy S10 Plus. Kul funktion för Sveriges alla (fem) insektsfotografer.

Bildtagning är i regel rasande snabb och sker nästan helt utan fördröjning, precis som vi förväntar oss av en flaggskeppstelefon år 2019. Dock ser vi i svåra och mörka ljusförhållanden precis som i så många andra telefoner en viss fördröjning när HDR aktiveras och utkräver betydande beräkningskraft från telefonens processor.

I sällsynta fall kan fördröjningen vara i upp till en sekund, vilket återigen även gäller konkurrenterna, med undantag av Google Pixel 3 och 3 XL som med HDR+ aktiverat genom mjukvarutrolleri och ett dedikerat Visual Core-chipp för kameran omedelbart är redo för nästa bild oavsett hur luriga ljusförhållandena är.

Allt som allt är kameramjukvaran en trevlig bekantskap som är lättnavigerad, snabb och intuitiv, om än kanske med en lätt utdaterad design och en lite frustrerande placering av zoom-reglaget som i landskapsläge inte kan nås med enhandsfattning. Utrymme för förbättringar finns alltså, men utöver nämnda zoomreglage, den lätt flimrande och laggande bildsökaren och avsaknad av lättillgänglig HDR-kontroll finner vi mycket lite att klaga på.

Exempelbilder
Notis: Alla bilder har tagits med kameramjukvaran i dess grundinställning för respektive telefon och med den för tillfället via OTA senast tillgängliga mjukvaran. I bilder där fokuspunkten spelar en avgörande roll, det vill säga främst vid närbildsfoto, har vi manuellt lagt fokusen där vi vill ha den med hjälp av pekfokusfunktionen. Då kameramjukvarorna är i sitt grund-/autoläge så har vi alltså låtit kameramjukvaran själv hantera saker som exponering, HDR och vitbalans utan någon som helst hjälp från oss.

Problem med exempelvis överexponering kan i många fall åtgärdas om man växlar till ett manuellt kameraläge och själv justerar exponering och dylikt, men detta är inte något vi gör i våra kameratest. Vi testar helt enkelt alltid, med undantag av manuell pekfokus i sällsynta fall, kamerans ”sikta och skjut”-duglighet. En god fotograf kan i många fall manuellt kompensera för eventuella brister i kamerans autoläge och en testad telefonkamera kan alltså med en medveten och grundlig fotograf vara lite bättre än vad som framgår i våra recensioner.

Dagsljusfoto
Huawei P30 Pro mot Samsung Galaxy S10 Plus

I det första bildparet, på motorcykeln, ser vi två mycket bra bilder från de tu kamerorna, men samtidigt är det två bilder med ganska påtagliga skillnader var gäller färgåtergivningen. Huawei P30 Pro producerar en lite blekare bild med mindre livliga färger, i synnerhet i en direkt jämförelse med Samsung Galaxy S10 Plus som i sann Samsung-anda har vridit upp färgerna till 11. P30 Pro är kanske en aning blekare än verkligheten, men bilden tagen med S10 Plus å sin sida är alldeles för övermättad. Det ser tjusigt ut, men det är mycket orealistiskt. Detaljrikedom och skärpa är i princip ett dött lopp där de tu briljerar på olika delar av bilderna. Rondsegern till P30 Pro tack vare en mer realistisk färgåtergivning.

I det andra bildparet, på motorcykelns instrumentpanel, lyckas S10 Plus bättre med färgåtergivningen och går inte till samma ivriga överdrift som i bilden ovan. Även P30 Pro lyckas bra och färgåtergivningen är likvärdig de tu emellan. Även skärpa och detaljrikedom är i princip identisk. Vi ser dock här en tydlig skillnad i de två kamerornas skärpedjup. På grund av P30 Pros mycket korta skärpedjup finner vi att inte hela instrumentpanelen är i fokus, utan bortre delen av hastighetsmätaren till vänster i bild blir påtagligt oskarp, medan skärpan behålls mycket bättre över hela instrumentpanelen i bilden tagen med Galaxy S10 Plus. Detta är dock inte en fråga om rätt eller fel – ett långt eller kort skärpedjup är en fråga om tycke och smak och vad det är man fotograferar, och hur man fotograferar det. Oavgjord rond.

I det tredje bildparet, på trädet, ser vi ett ännu mer tydligt exempel än i bildpar ett på hur de tu telefonerna hanterar färgåtergivningen. Huawei P30 Pro slår till med en snudd på perfekt färgåtergivning som till skillnad i bildpar ett inte är aningen för blek, medan Samsung Galaxy S10 Plus fullkomligt förlorar förståndet och producerar en nästan larvigt överdriven grönnyans. Man kan för all del åtminstone hjälpligt åtgärda de överdrivna färgerna i valfri bildredigerare i efterhand, men detta är inte OK på något vis. Att samsungen tar en i övrigt bra bild hjälper föga, och inte ens P30 Pros lätta överexponering i den vita garageväggen till höger om trädstammen kan rädda ronden till Samsungs favör. Ronden till P30 Pro.

I det sista bildparet tar Samsung Galaxy S10 Plus en viss revansch på P30 Pro, genom att producera en bild som är bättre på alla punkter; färgåtergivning, ljusbalans, skärpa och detalj. P30 Pro tar ingalunda en dålig bild, men mot den i princip perfekta bilden från S10 Plus räcker det inte till. I synnerhet ser vi en tendens till dålig skärpa på husets olika texturer, som tegelfasaden, buskarna invid husväggen och takets tegelfärgade takshingel som av oklar anledning i bilden tagen med P30 Pro lyckas framstå som både oskarp och gryning på samma gång. Enkel rondseger till Samsung Galaxy S10 Plus.

Den som håller räkningen har nog redan listat ut att vi i dagsljustestet ovan ser en ganska klar seger för Huawei P30 Pro som med två rondsegrar mot en, och en oavgjord rond, tar hem delmomentet. P30 Pro lyckas ingalunda perfekt, men överlag är bildresultatet – inte minst färgåtergivningen – mycket bra.

Mörkerfoto
Huawei P30 Pro mot Samsung Galaxy S10 Plus

I mörkerfoto – och låt oss återigen påtala att vi i våra kameratest alltid fotograferar med kameran i dess autoläge, vi aktiverade alltså inget separat nattläge manuellt – ser vi omvända roller vad gäller färgåtergivningen. Samsung Galaxy S10 Plus, som nästan genomgående har renderat bilder med en påtagligt överdriven färgmättnad i bilder tagna i dagsljus, tenderar under nattfoto att istället producera väldigt bleka bilder. I synnerhet ser vi prov på detta i det allra första bildparet i mörkertestet, där Huawei P30 Pro levererar frodiga, lätt överdrivna färger, medan bilden tagen med S10 Plus är synnerligen ljus och blek. Vad detaljnivå och skärpa berör är det en väldigt enkel seger för P30 Pro likaså, då S10 Plus i relation till P30 Pro renderar en ganska smetig bild med påtaglig akvarelleffekt. Ronden går med lätthet till Huaweis flaggskepp.

I det andra bildparet ser vi mer av detsamma, men med betydligt mindre skillnader de tu emellan. Huawei P30 Pro producerar rikare färger och till skillnad från i det första bildparet lyckas P30 Pro i princip perfekt med detta, och även ljusbalans och dynamik är ypperlig, klart bättre än Galaxy S10 Plus. Samsung Galaxy S10 Plus hamnar därtill en aning på efterkälken med en smula för bleka färger. Till skillnad från i det första bildparet lyckas Galaxy S10 Plus dock i den här bilden mycket bättre med skärpa och detalj, och slår P30 Pro på fingrarna. Oavgjord rond, där P30 Pro dominerar färger och ljusdynamik medan Galaxy S10 Plus tar hem matchen om skärpa och detalj.

Bildpar tre är precis som bildparet ovan en mycket jämn rond, i synnerhet vid en första anblick. Färgåtergivningen är inte identisk men tämligen snarlik och ingen telefon sticker ut och kan se sig som segrare vad färgerna berör. Skärpa och detaljrikedom är vid en närmare granskning snäppet vassare i bilden tagen med P30 Pro, i synnerhet trädets grenar och kvistar mot den mörka natthimlen som i bilden tagen med S10 Plus framstår som mindre skarpa. Ljusdynamiken är även den likartad, men P30 Pro lyfter fram de av månen upplysta molnen ovan hustaken an smula bättre och mer troget vad våra ögon såg på plats. Skapligt jämn rond med två bra bilder, men segern ändå utan tvekan till P30 Pro.

I mörkertestets sista bildpar, på månen, hustaken och den lätta molnslöjan, ser vi mörkertestets kanske två bästa bilder. Båda kamerorna lyckas här mycket bra trots svåra förhållanden med såväl påtagligt mörker som ett mycket skarpt motljus i form av en klar måne. P30 Pro överdriver dock här i synnerhet de röda färgerna, vilket kan ses i husfasaden till höger i bild, men lyckas bra med färgåtergivningen av gräs och himmel. Samsung renderar en aning bleka färger, men kommer trots det närmare verkligheten då vi inte ser samma ilskna rödstick i husfasaden till höger i bild. Bättre färger i S10 Plus bild, således. Skärpa och detaljrikedom är här återigen betydligt bättre i bilden tagen med P30 Pro, och vi ser återigen att S10 Plus skapar en lite utsmetad akvarelleffekt när bilden studeras i fullstorlek. Ljusdynamiken är bra i båda bilderna, men inte perfekt i någon. Vi ser en del överexponering på garageuppfarten i båda bilderna, men i övrigt bjuds vi på fin ljusdynamik. Ronden, trots det kraftiga rödsticket, till P30 Pro, tack vare den överlägsna skärpan och detaljrikedomen.

Huawei P30 Pro vinner vårt mörkerfototest med tre rondsegrar mot noll, och med en oavgjord rond. Det kan låta som att S10 Plus har en dålig nattkamera, men så är ingalunda fallet. Tvärtom är det en bra nattkamera. Problemet är bara att Huawei P30 Pro är i en klass för sig. Sannolikt är detta världens just nu bästa mörkerkamera i smartphonesegmentet.

Zoom
Huawei P30 Pro mot Samsung Galaxy S10 Plus
1x zoom – 5x zoom – 10x zoom

Huawei har som de flesta redan vet utrustat P30 Pro med en teleoptiklins på hela 5x zoom, av Huawei kallad ”periskopkamera”, på grund av dess periskopliknande utformning under skalet. Med 5x optisk zoom är det redan innan den här bildjämförelsen en ganska given utgång, då Samsung Galaxy S10 Plus å sin sida ”bara” har 2x optisk zoom. Likväl är det en intressant jämförelse att se hur stor skillnad det är dessa tu kameror emellan, och för att se om den av Huawei utlovade zoomen håller vad den lovar.

I fullt utzoomat läge ser vi i den första bilden att P30 pro sin vana trogen tar bilder med en ganska neutral färgåtergivning, medan S10 plus vrider upp mättnaden en hel del. P30 Pros bild är aningen överexponerad och vi finner att bilden saknar lite dynamik mellan skuggor och ljusa partier. Bilden känns platt, till skillnad från S10 Plus-bilden som har exemplarisk dynamik och bra punch mellan ljus och skuggor. Samsungen tar en som helhet bättre bild i utzoomat läge, men detta är ett zoomtest, varför de två följande bildparen är avgörande.

I 5x zoom, maximal optisk zoom för P30 Pro och 2,5 gånger över Galaxy S10 Plus maximala optiska zoom, ser vi genast en enorm skillnad då vi betraktar bilderna i fullstorlek. Texten på den lilla skylten är knivskarp och fullt läsbar medan samma text i bilden tagen med S10 Plus är snudd på oläslig. Samtidigt ser vi en enorm skillnad i hur de tu kamerorna hanterar ljus och HDR, där P30 Pro renderar ett mycket kraftigt mörker i buskarna i bakgrunden medan S10 Plus istället vrider upp både ljusstyrka och färgåtergivning rejält. Ingen kamera lyckas särskilt väl med ljusdynamiken, men Huawei P30 Pro renderar trots mörkret mer realistiska färger. Ronden, givetvis, med lätthet till P30 Pro, tack vare den överlägsna optiska zoomen.

I 10x blandar P30 Pro 5x optisk zoom med digital zoom för att sammantaget nå 10x, och även om vi här börjar se en påtaglig mjukhet där kameramjukvaran ”fyller i luckorna” med smarta algoritmer så är bilden fortfarande fullt användbar. Inga fler detaljer kan egentligen urskiljas, men vi kommer onekligen närmare objektet och slipper anstränga ögonen. Bilden tagen med S10 Plus är däremot, vid den här zoomnivån, mer eller mindre en oanvändbar sörja av pixlighet och oskärpa. Vi ser i den här zoomnivån mer av samma visa som i 5x, där P30 Pro renderar ett mycket kraftigt mörker runtom skylten, medan S10 Plus lyfter fram ljus och överdriver färgerna. Ronden, och zoomtestet som helhet, går förstås till Huawei P30 Pro.

Ultravidvinkel
Huawei P30 Pro mot Samsung Galaxy S10 Plus
Normalzoom ovan, vidvinkel nedan

Huawei har utrustat P30 Pro med en vidvinkellins på 0,6x i relation till huvudkamerans 1x, vilket kort beskrivet innebär att mer får plats i bild. Detta kommer väl till pass då man exempelvis vill kunna ta en gruppbild men befinner sig någonstans där man av utrymmesskäl inte kan ta några kliv bort från gruppen, eller då man vill kunna fotografera en byggnad utan att tvingas gå till andra sidan gatan. Samsung har utrustat även S10 Plus med en vidvinkellins som de hävdar är på 0,5x i relation till huvudkamerans 1x – det vill säga en bredare vinkel än Huaweis telefon.

Stämmer ovanstående uppgifter så har Samsung en vidare vidvinkelkamera än P30 Pro, och då vi granskar bilderna tagna med vidvinkelkameran på respektive modell så bekräftas detta: Samsung Galaxy S10 Plus har en vidare vidvinkel och får helt enkelt plats med mer på bilden, med en tydlig marginal. Nackdelen med detta är att vi samtidigt ser en mer betydande bildförvrängning i bildens utkanter i bilderna tagna med S10 Plus än i Huaweis P30 Pro.

Då bildkvaliteten för vidvinkelbilden (det andra bildparet uppifrån, på trädet) analyseras närmare ser vi genast att Huawei sin vana trogen renderar mer naturtrogna färger medan samsungen som nästan alltid vrider upp mättnaden för högt, i synnerhet för gröna nyanser. Skärpan och detaljrikedomen är vidare noterbart bättre i P30 Pro, medan ljusdynamik och HDR hamnar rejält på efterkälken med en relativt påtaglig överexponering av himlen i bakgrunden som följd. Galaxy S10 Plus hanterar ljuskontrasterna mycket bättre, med en effektiv HDR och bättre dynamik. Detta är en svårdömd rond då Huawei P30 Pro förvisso är klart bättre vad gäller färgåtergivning, skärpa och detalj, men Galaxy S10 Plus å sin sida har en vidare vidvinkellins och mycket bättre HDR och bättre exponering. Vi dömer ronden som oavgjord, då de tu

I vidvinkeltestets andra bildserie, på motorcykelns instrumentpanel i det sista bildparet, misslyckas Samsung Galaxy S10 Plus fullkomligt med skärpan på grund av att de har gett sin vidvinkelkamera så kallad fixfokus, det vill säga att fokuspunkten är förbestämd och kan inte justeras. Detta innebär att Galaxy S10 Plus i vidvinkelkameran inte kan producera en skarp bild på avstånd mindre än cirka 50 centimeter, vilket kan jämföras med den fasdetekterande autofokusen i vidvinkelkameran på P30 Pro som kan komma så nära som cirka 2,5 centimeter. Resultatet av detta ser vi i aktuell bild, där P30 Pro producerar en utmärkt bild med bra färger och utmärkt fokus och skärpa, medan Galaxy S10 Plus renderar påtaglig oskärpa just där vi ville lägga fokuspunkten. Som ”matkamera” lämnar således Galaxy S10 Plus vidvinkelkamera mycket att önska. Delmomentet för vidvinkelkameran slutar med en rondseger vardera, men segern går ändå till Huawei P30 Pro som tack vare en autofokuserande vidvinkelkamera är betydligt mer mångsidig och användbar än Samsungs fixfokuskamera.

Makrofoto (närbildsfoto)
Huawei P30 Pro mot Samsung Galaxy S10 Plus

Vid makrofoto, även kallat närbildsfoto, är det en mycket orättvis kamp dessa tu emellan på grund av Samsungs beslut att inte ge vidvinkelkameran autofokus. Man kan helt enkelt inte komma nära nog för att använda vidvinkelkameran för närbildsfoto i Galaxy S10 Pro, vilket innebär att man tvingas använda huvudkameran som har en närgräns på cirka 10 centimeter.

På det avståndet är fotografering av mindre objekt långt ifrån optimalt, och resultatet kan ses ovan. Huawei P30 Pro har en närgräns på cirka 2,5 centimeter i vidvinkelkameran och detta låter oss komma väldigt nära snäckan vi valde att fotografera. Detta resulterar delvis i en betydligt större detaljrikedom, men vi ser därtill att ljusdynamik och färgåtergivning är bättre i bilden tagen med huaweien. Makroronden med lätthet till P30 Pro.

Frontkamera
Huawei P30 Pro mot Samsung Galaxy S10 Plus

Huawei har utrustat P30 Pro med en frontkamera på hela 32 megapixlar, betydligt högre än de 8–16 megapixlar de flesta konkurrenter bjuder på. I teorin innebär detta att P30 Pro skulle kunna bjuda på 2–4 gånger mer bildinformation; det vill säga mer detalj och mer skärpa. I verkligheten är det dock inte riktigt så enkelt, då sensorn i kombination med optiken helt enkelt inte är förmögen att ta tillvara på alla 32 megapixlar, och slutresultatet är en gigantisk bild med ganska lite detalj.

Ovanstående till trots kan vi då bilderna detaljstuderas se att 32-megapixelkameran i P30 Pro trots allt bjuder på mer detalj och skärpa än Samsung Galaxy S10 Plus och dess 10-megapixelkamera. Däremot har Huawei P30 Pro inte riktigt lika god färgåtergivning och renderar en lätt blek bild. Färgerna kan dock till skillnad från bristande detaljrikedom och skärpa relativt enkelt åtgärdas i efterhand i ett bildredigeringsprogram, varför vi ger P30 Pro segern i frontkameratestet.

Icke att förglömma så bjuder dock Galaxy S10 Plus på en dubbel frontkamera; huvudkameran som vi avhandlar här ovan samt en vidvinkelkamera för exempelvis gruppselfies. Huawei P30 Pro saknar en sekundär frontkamera helt och hållet, så om gruppselfies är din melodi kan Samsung Galaxy S10 Plus (eller Google Pixel 3 XL) trots en aningen lägre skärpa och detaljrikedom ändå vara det bättre valet för just dig.

Video – 4K/UHD – högsta valbara kvalitet i respektive telefon

Huawei P30 Pro (30 FPS) – [originalvideo – högerklicka och välj ladda ned/spara]

Samsung Galaxy S10 Plus (60 FPS) – [originalvideo – högerklicka och välj ladda ned/spara]

I videojämförelsen ovan har vi manuellt valt högsta möjliga upplösning och bildfrekvens för respektive telefon. Detta innebär 4K/UHD-upplösning i 30 bilder per sekund för P30 Pro och 4K/UHD-upplösning med hela 60 bilder per sekund för Galaxy S10 Plus som därmed har ett redigt övertag redan från start.

En tydlig skillnad de tu videokamerorna emellan är färgåtergivningen, där Huawei P30 Pro dessvärre renderar ett visst rödstick och går åt en för varm nyans. Exempelvis ser vi detta i vägbeläggningen som får en lätt röd ton, medan den i verkligheten är ljust betonggrå. Noteras bör att solen tittade fram några sekunder i klippet inspelat med P30 Pro vilket förändrar ljusförhållandet en del, men varken i sol eller skugga finner vi i verkligheten någon form av rödnyans i vägbeläggningen.

I videoklippet filmat med Samsung Galaxy S10 Plus ser vi däremot en utmärkt färgåtergivning som nästan perfekt återger det våra egna ögon såg på plats, om än kanske med en aning mörka och bleka grönnyanser vilket är ovanligt för Samsung som annars är väldigt förtjusta i att dra upp mättnaden rejält för just gröna nyanser.

Skärpan och detaljrikedomen är vidare markant bättre i videon filmad med Galaxy S10 Plus, även om det på grund av YouTubes komprimering är lite si och så med både skärpa och detalj. Se originalklippen (länkade för respektive video) för att se klippen utan YouTubes komprimering och färgjustering.

Vi finner ett visst flimrande, ett bristande flyt, då vi panorerar med båda kamerorna. Både P30 Pro och Galaxy S10 Plus uppvisar en viss ryckighet men på grund av endast 30 FPS i P30 Pro, mot 60 FPS i S10 Plus, är problemet betydligt större i huaweien vilket drar ner intrycket en hel del. Vi vet inte varför Huawei har valt maximalt 30 bilder per sekund i 4K-inspelning då det ganska påtagligt försämrar videoflytet, men kanske klarar helt enkelt inte hårdvaran av mer än 30 FPS.

Slutligen kommer vi till ljudupptagningen. Det var en tämligen blåsig dag, vilket syns i trädkronorna, och båda kamerorna har problem med att filtrera bort vindbruset. Huawei P30 Pro renderar ett mer dovt vindbrus medan Galaxy S10 Plus har ett ljusare brus. Brusnivån som helhet är ungefär densamma, bara två tämligen olika toner. Samsungen lyckas dock bättre med att plocka upp andra ljud, såsom ljudet från bilar som åker förbi på gatan, medan det mesta dränks i vindbruset i klippet inspelat med P30 Pro.

Då videoronden i maxupplösning summeras konstaterar vi att Huawei P30 Pro får se sig ganska enkelt slagen av Samsung Galaxy S10 Plus som gör alla fyra huvudsakliga delmoment bättre; färgåtergivning, flyt, detaljrikedom/skärpa och ljudupptagning.

Nämnas bör att de allra flesta sannolikt spelar in video i 1080p istället för 4K och att båda kamerorna i den lägre upplösningen, och med 60 FPS, bjuder på ett betydligt bättre flyt. Däremot uppvisar P30 Pro samma problem med färgåtergivningen åt ett påtagligt rött håll oavsett upplösning. Vi finner det förvånande att Huawei har lyckats så rasande bra med stillbildskameran men inte tycks ha gett videokameran mycket kärlek alls. Bakläxa, Huawei.

Batteritid och prestanda


Batteritiden har under våra veckor med P30 Pro varit mycket god, snudd på fantastisk. Med ett batteri på hela 4 200 mAh och en i relation till många konkurrenter lågupplöst bildskärm samt ett systemchipp tillverkat i en 7 nm-process finner vi att vi har mer än nog batteri för att klara oss hela dagen ut med god marginal vid vårt normala användarmönster. Vi ser inte sällan 30 och till och med 40 % batteri kvar vid dagens slut vid medeltungt användande.

Därmed dock inte sagt att det inte går att dränera batteriet på en dag. Vid tungt användande med mycket skärmtid på full ljusstyrka har vi precis som med alla andra konkurrenter tvingats till en snabbladdning på 10–20 minuter för att klara hela dagen ut. På blott 20 minuters laddning med den medföljande snabbladdaren på smått galna 40W ser vi i ett snabbtest att batterinivån går från 10 till hela 50 %.

Att ladda från tomt till 75 % tar 42 minuter, men resterande 25 procentenheter tar ytterligare hela 33 minuter. Som i alla andra telefoner sänks laddhastigheten när batteriet är kring 75 % av dess maximala kapacitet, för att sedan sänkas gradvis upp till 95 % och sedan i princip bara underhållsladda från 95 % upp till 100 %. Total laddtid från helt tomt till helt fullt landar som bäst på 75 minuter, eller 1 timme och 15 minuter, vilket med tanke på batteriets storlek är oerhört imponerande.

Vi har sett rapporter som menar att P30 Pro kan laddas från tom till full på strax över en timme, men vi har under våra mätningar aldrig lyckats matcha det. Efter fem separata mätningar finner vi att vår bästa mätning är på 75 minuter och den sämsta på 79 minuter. Som referens kan nämnas att Samsung Galaxy S10 Plus med ett batteri på 4 100 mAh behöver strax över två timmar för att ladda helt fullt.

[bench]23battery|huawei p30 pro[/bench]
I vårt syntetiska batteritest, utfört med PCMarks ”Work Battery Life”, finner vi att Huawei P30 Pro slår till med ett nytt rekord, och gör det med rejäl marginal. Kombinationen av ett stort batteri, en till synes mycket strömsnål krets (Kirin 980) och en skärm med lägre upplösning än de flesta konkurrenterna innebär att P30 Pro mäktar med hela 12 timmar och 18 minuter – mer än en och en halv timme längre än värsta konkurrenten från Samsung, Galaxy S10 Plus. P30 Pros syskonmodell Honor View 20, den tidigare ledaren, får se sig slagen med 56 minuter.

Ett syntetiskt batteritest säger inte hela sanningen, ibland säger det inte ens halva sanningen, men P30 Pro presterar mycket bra även vid normalt verkliga världen-baserat användande. Vi vill inte påstå att batteriprestandan vid verkligt användande är markant bättre än i Galaxy S10 Plus, som det syntetiska testet vill göra gällande, men batteritiden är minst lika bra. I verkliga världen är dessa två flaggskepp enligt våra erfarenheter de bästa man i dagsläget kan köpa, vad batteritiden berör.

Syntetiska prestandatest
[bench]23system|huawei p30 pro[/bench]
[bench]23cpu|huawei p30 pro[/bench]
[bench]23gpu|huawei p30 pro[/bench]
Vi låter här prestandamätningarna tala för sig själva, men vill ändå påpeka att syntetiska prestandamätningar sällan säger hela sanningen om hur en telefon faktiskt fungerar vid ett normalt användande. Sammantaget kan de ge en fingervisning, men en väloptimerad mjukvara kan samtidigt göra underverk för användarupplevelsen.

Det är inte ovanligt att en telefon med blygsam maxprestanda kan upplevas som mycket snabb och följsam tack vare en väloptimerad mjukvara, samtidigt som vissa telefoner med kraftfull hårdvara och hög syntetisk prestanda känns allmänt tröga och ”laggiga” vid normalt användande på grund av en bristfälligt optimerad mjukvara.

Noteras bör att mätresultat för läs- och skrivhastighet till det interna lagringsminnet, av den mycket snabba nya standarden UFS 3.0, saknas. Orsaken är att vårt mätprogram, AndroBench, inte ger ett pålitligt resultat. Vi har därför, för tillfället, tvingats att utelämna dessa värden. Vi kan dock säga att det interna minnet är mycket snabbt vid normalt användande, exempelvis vid installation av tyngre appar såsom Facebook, vilket går noterbart snabbare än i fjolårets telefoner med UFS 2.0-minnen.

Huawei P30 Pro – Summering

Det är svårt att inte bli imponerad av Huaweis senaste flaggskeppsmodell, P30 Pro. Inte minst är kameran, som väntat, telefonens främsta trumfkort, och vi anser att den, undantaget av videokameran som dessvärre är högst medioker, är den över hela brädet bästa kameran som går att köpa i en telefon i dagsläget.

Byggkvaliteten är mycket hög och det märks att Huawei har lagt ner mycket energi på att ge telefonen ett tilltalande yttre, både för ögonen och våra händer. Telefonen ligger bra i handen och har en gedigen tyngd men utan att kännas klumpig, och till skillnad från Samsungs irriterande placering av strömknappen har Huawei sett till att alla knappar enkelt kan nås utan greppjustering, fingerakrobatik eller jättehänder. Bonuspoäng utdelas för vattenresistens enligt IP68-klassificeringen samt trådlös laddning.

Mjukvaran är överlag bra. Vi vet att många ogillar EUMI-gränssnittet, och vi kan inte heller påstå att vi är några beundrare, men det fungerar trots det utmärkt och gränssnittet är till skillnad från tidigare år numera både snabbt och följsamt. Gränssnittet upplever vi däremot överlag som rörigt, inte minst i telefonens inställningar, samt omodernt sett till den grafiska profilen. Även vana Android-användare kan behöva en lite längre inkörningsperiod innan de känner sig helt hemma på P30 Pro – såvida de inte har använt en nyare Huawei- eller Honortelefon förut.

Batteritiden är efter kameran den kanske största styrkan hos Huawei P30 Pro. I vårt syntetiska batteritest slår P30 Pro med lätthet den tidigare rekordinnehavaren, och i verkliga världen-baserat användande anser vi att batteritiden är minst lika bra som i vår tidigare batterifavorit Samsung Galaxy S10 Plus. Den som behöver eller uppskattar batteritid utöver det vanliga lär inte bli besviken med P30 Pro. Bonus för både trådlös batteriladdning och trådlös batteridelning, precis som Galaxy S10 Plus.

I ett par områden faller P30 Pro dock en bit efter värsta konkurrenten från Samsung, kanske framför allt vad gäller bildskärmen. OLED-bildskärmen är för all del mycket bra i P30 Pro men mot den fantastiska bildskärmen i S10 Plus räcker det inte långt. Varken vad gäller skärpa, färgåtergivning, maximal ljusstyrka eller betraktningsvinklar. Förstå oss rätt nu: Huawei P30 Pro har en mycket bra bildskärm, men Samsungs bildskärmar i dess topptelefoner spelar som så många gånger förr i en egen division.

En annan svaghet då vi jämför med Galaxy S10 Plus är den några stycken längre upp nämnda mjukvaran. Samsungs mjukvara är helt enkelt mer putsad, mer polerad, mer lättnavigerad och enklare att förstå sedan övergången till ”One UI”. Och numera är den även snudd på helt utan lagg och mikrofrysningar, något som vi inte tidigare har kunnat säga om en Samsungtelefon.

Allt som allt står vi inför en mycket jämn kamp dessa två telefoner emellan, och i slutänden handlar valet mer om personliga preferenser än om vilken telefon som är bäst. Är kameran av allra högsta vikt? Då kniper Huawei P30 Pro topplaceringen. Är skärm och mjukvara viktigare? Då tar Samsung hem kampen.

Tvingas vi på redaktionen välja en vinnare faller valet trots en större prislapp på Samsung Galaxy S10 Plus. Vi kan dock inte komma ifrån att Huawei P30 Pro är mellan en och två tusenlappar billigare, beroende på hur äventyrlig man är i sitt val av återförsäljare, och dessa tusenlappar kan vara nog så viktiga för just dig.

Aldrig har kampen om Androidtronen varit tätare än vad den är våren och försommaren 2019, och nu har även OnePlus 7 Pro gjort entré för att göra vårt val ännu svårare.

Notis: På grund av USA:s svartlistning av Huawei som handelspartner och alla de konsekvenser som detta medför, i P30 Pros fall kanske främst i form av uteblivna framtida säkerhetsuppdateringar för Android, finner vi just nu att P30 Pro och Huawei har en lite oklar framtid på världsmarknaden. Som telefon får P30 Pro utan tvivel våra allra varmaste rekommendationer – om detta råder det ingen tvekan. Det är kort sagt en oerhört kompetent telefon med världens just nu bästa telefonkamera.

På grund av osäkerheten kring i synnerhet säkerhetsuppdateringar kan vi dock inte rekommendera telefonen, hur gärna vi än skulle vilja. Vi hoppas och tror förvisso på en snabb lösning på problemet, precis som för ZTE förra året, men i dagsläget – som läget ligger just nu – kan vi inte blunda för faktumet att P30 Pro förmodligen inte kommer få fler systemuppdateringar efter augusti i år vilket innebär att Android Q uteblir. 

För de av er som är villiga att ta en chansning kan vi inte göra annat än att gratulera till ett inköp av en mycket bra telefon med en ännu bättre kamera och hoppas att Huawei och USA lyckas lösa sina oenigheter förr snarare än senare.

[P_REVIEW post_id=171843 visual=’full’]