Recension:Test av Samsung Galaxy S10 Plus

Postat:
00:08 - 2019-03-13
Skribent:
| Swedroid-redaktionen
Kommentarer:
66

Den i Androidvärlden med marginal mest sålda modellserien är Samsungs Galaxy S-serie. Sedan premiären i juni 2010 har Galaxy S i många konsumenters ögon kommit att bli synonymt med Android vilket kan illustreras av kommentarer som ”Har du en iPhone eller en Galaxy?” istället för ”Har du en iPhone eller en Androidtelefon?”.

År 2019 har vi hunnit till den tionde generationen S-telefoner och konkurrensen är som sig bör hårdare än någonsin. I takt med att smartphonemarknaden mognat har även lägstanivån höjts vilket innebär att telefoner ur mellanprisklassen inte längre innebär några större kompromisser eller lider av riktiga svagheter.

I det här testet hugger vi hungrigt in i Samsung Galaxy S10 Plus för att se om Samsung har lyckats skapa en värdig tionde generation som dessutom gör sig förtjänt av en prislapp på hela 10 990 kronor för instegsmodellen upp till hisnande 17 490 kronor för toppmodellen.

Kartong och hårdvara

Kartongen rymmer utöver laddare även ett par hörlurar.

Galaxy S10 Plus levereras precis som flertalet tidigare generationer Galaxy S-telefoner i en elegant svart kartong av hög klass, men i år skiljer sig trycket på kartongens ovansida en del från tidigare år. Där tidigare tryck varit diskret instansat i kartongen, i regel i mörka nyanser, ser vi i år istället texten S10+ i ett mer markerat ljust silvertryck som lätt skiftar nyans beroende på betraktningsvinkel. Nytt för i år är också att kartongen är mer miljövänlig eftersom Samsung valt att ersätta all plast med biologiskt nedbrytbara material.

När locket lyfts av finner vi som förväntat telefonen i sig i ett eget fack allra högst upp, väl inslagen i skyddsplast och vänd med fronten uppåt. Nedan telefonens övre fack återfinns en vit snabbladdare med USB Typ A-port, en vit meterlång USB-kabel med USB Typ A i ena änden och USB Typ C i andra. Vi finner även en vit adapter med USB Typ A (hona) till Typ C (hane).

För ovanlighetens skull har Samsung genom åren fortsatt att skicka med trådburna hörlur och S10-serien är på denna punkt inget undantag. Samsung inkluderar ett par vita AKG-hörlurar som har en 3,5-millimeterkontakt, inte USB Typ C, som för att markera att telefonen är utrustad med en 3,5 mm-utgång. Utöver ovanstående hittar vi blott en i kartonglocket väl dold mindre kartong innehållande en snabbstartguide samt SIM-kortstiftet för utmatning av SIM-kortsläden.

Vi finner alltså följande i kartongen:

  • Samsung Galaxy S10 Plus (SM-G975F, ”Prism White”, 8/128 GB)
  • Laddadapter (vit, snabbladdare, upp till 9V och 1,67A/15W
  • USB-kabel (USB till USB Typ C, vit, cirka 1 meter lång)
  • USB till USB Typ C-adapter (vit)
  • SIM-stift för utmatning av SIM-släden
  • Trådburna hörlurar (vita, in ear-typ, AKG, cirka 1 meter, volym- och svarsknapp)
  • Dokumentation (snabbstartguide)

För kunder som förbeställde S10 eller S10 Plus senast 7 mars skickar Samsung som tack med ett en uppsättning Galaxy Buds, Samsungs nya trådlösa Bluetooth 5-hörlurar. Dessvärre har Samsung valt att inte skicka med Galaxy Buds till de som förbeställer en Galaxy S10e. Mycket, mycket tråkigt med tanke på att prislappen även på den billigare S10e-modellen ligger på omkring 8 500 kronor.

Specifikationer Samsung Galaxy S10 Plus
ReleasedatumVåren 2019
Processor2,7GHz octa-core
PlattformExynos 9820
GrafikkretsMali-G76
RAM-minne8GB
Inbyggt minne128/512/1TB / plats för minneskort
Skärm6,4" / WQHD+ - 1440x3040 pixlar / 526PPI
SkärmtypDynamic AMOLED / 19:9 / 102,24 cm² / ~87,5% av fronten
Kamera12MP / PDAF, F2,4, OIS (45°). Vidvinkel: 12MP Dual Pixel AF, F1,5/F2,4, OIS (77°). Ultravidvinkel: 16MP FF, F2,2 (123°). 2x optisk zoom.
Främre kamera10MP
Vikt175g
Höjd, bredd, djup157,6 x 74,1 x 7,8 mm
Batteri4100mAh
KommunikationUSB-C 3.1, Bluetooth 5.0, Wi-Fi 6
SensorerGPS+GLONASS+Galileo+Bds, accelerometer, gyro, magnetometer, närhetssensor, fingeravtrycksläsare, pulsmätare
FM-radio / NFCNej / Ja
NätverkFyrbands GSM / HSDPA / LTE kat. 20
IP-klassningIP68
Övrig info3,5mm-jack. Ultraljudsbaserad fingeravtrycksläsare som har integrerats under skärmen. Dubbla främre kameror. Omvänd trådlös laddning. Upplagan med 1TB lagring har 12GB RAM.
Mer infoMer info om Samsung Galaxy S10 Plus på Androidenheter.se

I handen ligger S10 Plus för sin storlek ytterst väl och känns såväl tunnare som lättare och bekvämare i handen är fjolårets Galaxy S9 Plus. Det är inte inbillning heller; Samsung har lyckats göra S10 Plus både tunnare och lättare än fjolårstelefonen, trots ett betydligt större batteri. Väldigt imponerande.

Vad bekvämligheten berör noterar vi att Samsung har gjort långsidornas lättmetallram mer mjukt rundad än i fjol, och glasstyckena på fram- och baksida smälter bättre in mot nämnda lättmetallram. Ramen är för övrigt i år blankpolerad aluminium för alla olika färgalternativ och inte målad i samma färg som bakstycket som i fjolårets modeller.

Bakom en vit bakgrund är det svårt att inte notera kamerorna i displayen.

Vi har under vår testfas lyckligtvis inte råkat ut för några repor på den blankpolerade ramen, men en bekant med en S10 plus har efter mindre än en vecka fått några mindre repor på sitt exemplar, sannolikt orsakade av att han i regel har telefonen i samma ficka som han har sina nycklar och eventuella mynt. Många kan nog tycka att en telefon skall kunna motstå nycklar och mynt utan att nästan genast repas, men så tycks alltså inte vara fallet.

En av få svagheter vad gäller byggkvalitet och premiumkänsla är för övrigt att bakstycket bjuder på aningen för mycket flex när man klämmer lite lätt på telefonen. Telefonen känns inte riktigt lika solid och styv som exempelvis fjolårets Note 9 eller S9 Plus. I sin iver att göra S10 Plus tunnare och lättare än företrädarna misstänker vi att Samsung helt enkelt har valt ett osedvanligt tunt glasbakstycke. Telefonens byggkvalitet och passform som helhet håller absolut en mycket hög premiumklass, men just den här mjukheten på bakstycket förtar en aning av premiumkänslan.

Knapparna håller samma höga taktila klickkänsla som i fjolårsmodellen men bjuder i år på ett lite högre motstånd, vilket vi uppskattar. Vad vi däremot inte uppskattar är att Samsung har valt att flytta strömknappen på den högra långsidan uppåt cirka två centimeter, vilket innebär att vi då vi håller telefonen på ett normalt vis inte längre kan nå strömknappen utan att byta grepp.

De med osedvanligt stora händer kan sannolikt nå strömknappen utan greppbyte, men det här upplever vi som en designmiss och vi kan inte riktigt förstå varför Samsung valde att flytta knappen. Vi har efter två veckor med telefonen fortfarande inte vant oss, än mindre kommit att uppskatta den nya positionen. Vi tvivlar inte på att vi förr eller senare vänjer oss, men vi kommer sannolikt aldrig att uppskatta det.

Fingeravtrycksläsaren är ett minne blott samtidigt som en ytterligare kamera tillkommit.

Bakstycket är i övrigt utformat som på fjolårets Note 9, men då Samsung i S10 Plus har klämt in hela tre kameror mot två i Note 9, är kameramodulen bredare. Vi finner i år även en ny uppsättning färgalternativ, där vårt testexemplar, kallat ”Prism White”, har en i vårt tycke tjusig vit pärlemoreffekt. Med undantag för den illa placerade strömknappen och det mjukt flexande bakstycket är Galaxy S10 Plus en fullvärdig designputsning av fjolårets S9-duo, samt Note 9.

USB-porten (Typ C, USB 3.1) är som nästan alltid placerad i fotändens mitt och omges till vänster av en 3,5-millimeterport samt till höger av den primära samtalsmikrofonen samt ett högtalargaller. Sin vana trogen placerar Samsung en högtalare i fotänden, men sedan ett par år tillbaka har de även börjat nyttja samtalshögtalaren ovan skärmen som en parhögtalare, och Galaxy S10 plus kan därmed bjuda på en stereoupplevelse.

Stereoeffekten är förvisso hart när obefintlig med högtalare placerade blott 16 centimeter ifrån varandra, och dessutom riktade åt olika håll, men det vi uppskattar med dubbla högtalare är något helt annat än stereoeffekten; nämligen att risken att råka täcka över båda högtalarna och nästan helt kväva allt ljud är minimal. I synnerhet finner vi att en ensam fotändeplacerad monohögtalare är ett aber då vi håller telefonen i landskapsläge för att exempelvis spela eller se på videor, då handen naturligt täcker högtalaren och kväver ljudet.

Strömknappen är den enda knappen på högra långsidan, och högt upp på den vänstra långsidan hittar vi volymknappen samt Bixby-knappen strax nedan. Man kan med start i år till mångas glädje omprogrammera Bixby-knappen till att vid tryck öppna valfritt program eller valfri funktion – dock ej andra röstassistenter. Samsung har dock inte helt släppt taget om Bixby: om man programmerar knappen till att vid enkeltryck öppna en annan app så finns Bixby fortfarande kvar vid dubbeltryck av samma knapp.

I telefonens huvudände finner vi SIM-kortsläden till vänster och strax till höger om denne den sekundära mikrofonen. Vi kan konstatera att en aviseringsdiod för exempelvis nyinkomna meddelande, missade telefonsamtal eller låg batterinivå saknas i S10 Plus, men Samsung har åtminstone gett oss en rad olika aviseringsmetoder som kompensation.

Exempel på aviseringar som erbjuds är kantbelysning, där bildskärmens ytterkanter tänds i ett slags roterande mönster i valfria färger, blixtavisering där kamerans ljusdioder på telefonens baksida kan ställas in att pulsera, samt avisering genom vad Samsung kallar skärmblixt där bildskärmen blinkar vid nyinkomna meddelanden.

Ovanstående metoder fungerar alla bra, men vi saknar ändå en liten flerfärgsdiod som till skillnad från skärmaviseringar och blixtaviseringar inte drar nämnvärda mängder batteri, samt inte riskerar att lysa upp ett mörkt rum mitt i natten om man har glömt att sätta telefonen i stör ej-läget.

Yttermåtten är 157,6 x 74,1 x 7,8 millimeter och vikten 175 gram, eller 198 gram för versionen med ett keramiskt bakstycke. Batteristorleken är fina 4 100 mAh och telefonen har stöd för såväl snabbladdning som trådlös snabbladdning (upp till 15W) och trådlös batteridelning, där S10 Plus kan användas som laddare för en annan enhet med stöd för trådlös laddning, exempelvis en smartklocka eller trådlösa hörlurar. Som vanligt med Samsungs flaggskeppstelefoner finner vi även vattenresistens i form av en IP68-klassificering.

Storleksjämförelse

Galaxy Note 9 bredvid Galaxy S10 Plus.

I jämförelse med Galaxy Note 9 som mäter 76,4 × 161,9 × 8,8 mm samt väger 201 gram är S10 Plus 2,3 mm mindre på bredden, 4,3 mm mindre på höjden samt 1 mm mindre på djupet och väger 26 gram mindre. Trots att telefonen är mindre i samtliga led samt väger mindre har Samsung lyckats förse S10 Plus med ett batteri som har 100 mAh större kapacitet än Note 9 (4000 mAh).

En annan och uppenbar skillnad bredvid Galaxy Note 9 är de i skärmen inbäddade frontkamerorna. Samsung har i motsats till många andra tillverkare valt att hoppa över vad vi brukar kalla för sensorhakan eller notchen (som syns på Mate 20 Pro i bilden ovan), och i stället valt att integrera kameran i displayen. Vid användning av appar i stående läge får det bieffekten att utrymmet mellan kameran och den övre ramen inte kommer till någon större nytta, vilket illustreras av den sista bilden i galleriet ovan.

Inledningsvis är det svårt att nonchalera kamerorna, men efter en kortare tids användning finner vi att vi inte längre fäster någon större vikt vid dem. I en del applikationer blir det dock påtagligt, som exempelvis Netflix där det inte är möjligt att utnyttja hela skärmytan för att visa bilden, utan vid fult inzoomat läge sträcker bilden sig inte längre än fram till hålstanskamerorna. I exempelvis YouTube är det däremot möjligt att utnytta hela displayen.

Bildskärm

S10/S10+ har en ny AMOLED-panel som Samsung valt att kalla ”Dynamic AMOLED”.

Bildskärmen är som sig bör en av Samsung tillverkad AMOLED-panel. Displayen mäter 6,4 tum på diagonalen och har en upplösning om 1 440 x 3 040 pixlar i ett 19:9-format, vilket resulterar i en pixeltäthet om fina 522 PPI. Jämfört med fjolårets Galaxy S9 Plus har bildskärmen vuxit med 0,2 tum på diagonalen, och skärmytan har vuxit från 98,3 kvadratcentimeter till 103,8 kvadratcentimeter.

Värt att nämna är att Galaxy S10 och S10 Plus, båda med 1440p-skärmar, ur kartong är inställda på den lägre upplösningen 1080p. Skälet till detta är batteritid och gränssnittets flyt. Med 1440p-upplösning istället för 1080p tvingas telefonens hårdvara 60 gånger per sekund skyffla runt nästan 80 % fler pixlar, något som ger utslag på såväl batteritid som prestanda.

Vi ställer i våra recensioner alltid upp upplösningen till den maximala upplösningen som skärmen kan leverera, och så har alltså även skett i den här recensionen. Detta kan leda till ett aningen sämre betyg vad batteritid och prestanda berör, men ger å andra sidan istället ett högre betyg för skärmen.

Bildskärmen har som vanligt med Samsungs Galaxy S Plus-serie de senaste åren svängda långsidor med ytterst tunna ramar. Detta ser alldeles fantastiskt läckert ut och ger telefonen ett futuristiskt utseende som få konkurrenter kan matcha, men den böjda skärmen resulterar samtidigt i en relativt påtaglig färgförvrängning längs med långsidorna, i synnerhet mot ljusare bakgrunder.

De tunna ramarna och den svängda skärmen gör därtill att vi då och då utför oavsiktliga skärmtryck då vi hanterar telefonen och våra fingrar omfamnar telefonen och av misstag som hastigast snuddar vid pekskärmens långsidor. Det är dessutom svårt, dock ej omöjligt, att anpassa greppet så att fingertopparna inte nuddar pekskärmen, då telefonen som sådan är mycket halkig och måste omfamnas ordentligt om man vill undvika att riskera att tappa telefonen.

Samsung har med start i S10-trion valt att döpa om sin AMOLED-panel från Super AMOLED till Dynamic AMOLED. Vi trodde till en början, i synnerhet på mässgolvet då vi fick möjligheten att som hastigast testa S10 Plus jämte Note 9, att det i princip var samma Super AMOLED-panel som i Note 9 och att Samsung bara hade gett den ett nytt namn. Samsung hävdar dock bestämt att det är en vidareutveckling av Super AMOLED-skärmarna från 2018, och de fick i dagarna uppbackning från oberoende displayexperter.

Samsung använder fortfarande en så kallad pentilematris.

Sajten Display Mate är dedikerad till att analysera och betygsätta bildskärmar genom vetenskapliga mätmetoder, och skärmen i Galaxy S10 är enligt dem den bästa telefonskärmen någonsin. Även om det i regel rör sig om oerhört små putsningar kontra fjolårets Super AMOLED-skärmar så ser de förbättringar i nästan alla delmoment.

De senaste åren, sedan Note 7, har vi rent visuellt inte utöver maximal ljusstyrka och lite bättre resistens mot inbränning sett några större visuella förbättringar av Samsungs bildskärmar från ett år till nästa, och vi hoppades att Samsung hade sparat en riktigt god karamell till den tionde generationen S-telefoner.

Skärmen i Galaxy S10 Plus är fantastisk, men i en direkt jämförelse med S9 Plus sida vid sida kan vi – oavsett vad experterna på Display Mate har lyckats mäta fram med hjälp av avancerad utrustning – inte se någon skillnad. Varken färger (så länge de två telefonerna är inställda med samma färgprofiler), maximal ljusstyrka eller betraktningsvinklar skiljer sig åt såvitt våra ögon kan utröna. Inte heller har människor i vår närhet kunnat se någon skillnad då vi ber dem ta en närmare titt med displayerna sida vid sida och med samma testmönster.

Vi tvivlar inte en sekund på att både Samsung och Display Mate talar sanning, men vi hävdar att skillnaderna är så små att vi och sannolikt de allra flesta inte kan se någon skillnad alls ens med S10 Plus och S9 Plus sida vid sida. Detta är inte kritik mot Dynamic AMOLED-skärmen i S10 Plus utan en hyllning av Samsungs lite äldre Super AMOLED-skärmar och hur bra de faktiskt är. Det är svårt att markant förbättra något som visuellt sett redan är mycket bra.

Något som däremot kanske kan få somliga som är vana vid Samsungs kraftigt överdrivna färger i tidigare Galaxy S- eller Galaxy Note-telefoner att haja till är att Samsung i S10 Plus har valt att i grundläget använda en mer naturlig färgåtergivning istället för det boostade färgläget som man har blivit van vid i Samsungs telefoner.

Vi på redaktionen är belåtna med detta då vi länge har varit kritiska till att de överdrivna färgerna är aktiverade direkt ur kartong, men de av er som tvärtom älskar den intensivare färgprofilen kan fortfarande välja att i bildskärmsinställningarna aktivera läget ”Vivid” (”Intensivt” på svenska) och uppleva bildskärmen på ett mer typiskt Samsungvis.

Färgerna är oavsett läge behagliga och betraktningsvinklarna är som vanligt ypperliga. Svärtan är som alltid med OLED-paneler i princip perfekt, och i kombination med den mycket höga kontrasten och en utmärkt maximal ljusstyrka är bildskärmens läsbarhet utomhus även en solig dag mycket god. Som alltid bör dock direkt solljus undvikas.

Galaxy S10 Plus kommer levererad med ett förinstallerat skärmskydd av plast direkt ur kartong. Vi är inte förtjusta i skärmskydd av plast då de förtar lite av den halkiga och hårda känslan som härdat glas bjuder på, men vi noterar i alla fall att Samsung tycks ha använt sig av ett högkvalitativt plastskydd.

På grund av den i bildskärmen inbäddade fingeravtrycksläsaren som använder ultraljud (mer om fingeravtrycksläsaren i kapitlet nedan) fungerar inte skärmskydd av härdat glas med en tjocklek på 0,3 mm eller mer, åtminstone inte de vi har testat. Man är alltså, i dagsläget, förpassad till att använda ett plastskydd/det skydd som sitter förmonterat eller ett glasskydd särskilt anpassat för S10/S10+.

Det kanske största problemet med det förmonterade skärmskyddet uppstår när vi aktiverar gestnavigering, vilken bygger på att man för alla tre grundkommandon (tillbaka, hem och appväxling) sveper upp från bildskärmens allra nedersta del. Vid svep upp från skärmens absoluta nederdel dras fingertoppen över displayskyddets vassa kant och detta förtar den i övrigt mycket responsiva och mjuka navigeringen, och skapar irritation varje gång gesterna används. Vårt plastskydd åkte därför av redan efter några dagar, risken för repor till trots.

Upplåsningsmetoder

Samsung Galaxy S10 Plus har en i bildskärmen inbäddad fingeravtrycksläsare av ultraljudstyp.

Samsungs trumfkort i S10-serien anses av många vara den i bildskärmen inbäddade fingeravtrycksläsaren av ultraljudstyp. Vi har tidigare sett optiska fingeravtrycksläsare inbäddade i bildskärmen på andra telefoner, men i Samsungs fall har de alltså istället satsat på den betydligt säkrare, snabbare och mer precisa ultraljudstekniken.

Till skillnad från optiska läsare, som i praktiken bara är en kamera som tar en 2D-bild av fingeravtrycket och matchar bilden mot en bild av det inprogrammerade fingeravtrycket, skickar Samsungs läsare istället ut ultraljudsignaler, vilka sedan studsar tillbaka till sensorn vilket låter läsaren mäta avståndet. Precisionen är så hög att sensorn kan uppfatta avståndet i fingeravtryckets toppar och dalar och det är därmed en betydligt säkrare upplåsningsmetod är den optiska varianten, eftersom det handlar om en tredimensionell bild av fingerytan.

Det är därtill, utöver att kunna skapa en 3D-bild av fingeravtrycket, en lite snabbare och mer pålitlig metod. Där vi med optiska lösningar allt som oftast tvingas till flertalet inläsningar för en lyckad verifiering behövs det sällan mer än en eller två inläsningar med Samsung Galaxy S10 Plus. Tekniken som sådan är lovande men jämfört med traditionella kapacitiva fingeravtrycksläsare räcker det inte långt, vare sig vad gäller hastighet och framgångsprocent.

Ett tidigt irritationsmoment var att fingeravtrycksläsaren till en början krävde ett ganska hårt tryck med fingret ovanpå läsaren innan inläsningen ens påbörjades, något som gjorde att inläsningen upplevdes som onaturlig och avig, men en mjukvaruuppdatering någon vecka in i recensionen åtgärdade det problemet och allt som krävs nu är ett lätt tryck precis som på vilken traditionell kapacitiv fingeravtrycksläsare som helst.

Den enskilt kanske största nackdelen med en ultraljudsbaserad fingeravtrycksläsare kontra en optisk sådan är att de i dagsläget inte tycks fungera med majoriteten skärmskydd av glas, utan främst med skärmskydd av plast. Kanske kommer det nya varianter av glasskydd som kan släppa fram ultraljudssignalerna på ett sådant vis att fingeravtrycksläsaren kan fungera som tänkt, men i dagsläget tycks vi – som vi är inne på i kapitlet ovan – antingen få nöja oss med plastskydd eller mycket kostsamma glasskydd som därtill är tämligen komplicerat att montera. Ledsamt.

Sammanfattningsvis fungerar den ultraljudsbaserade fingeravtrycksläsaren betydligt bättre än de minst sagt bristfälliga optiska fingeravtrycksläsarna från i fjol, men samtidigt är tekniken som sådan inte på långa vägar lika snabb, precis och pålitlig som de bästa kapacitiva läsarna. Vi får dock inte glömma att det här bara är första generationen ultraljudsbaserade bildskärmsmonterade fingeravtrycksläsare och vi tvivlar inte på att det löpande kommer bli bättre för var ny generation.

Vi ser positivt på framtiden för inbäddade läsare, men samtidigt kan vi inte påstå att vi inte mycket hellre skulle ha en traditionell kapacitiv läsare till dess att ultraljudstekniken har hunnit mogna lite mer. Just nu är det rent praktiskt, tyvärr, ett tydligt nedköp.

Vi finner i Galaxy S10 Plus precis som i många tidigare Galaxy S-telefoner utöver en fingeravtrycksläsare även ansiktsupplåsning. Ansiktsskannern tycks fungera precis som förut men i vanlig ordning måste vi ifrågasätta hur säker metoden egentligen är. Detta gäller även konkurrenterna som med undantag av Apple också använder frontkameran, som endast är tvådimensionell, för ansiktsverifiering.

Vi har själva inte lyckats lura skannern med hjälp av stillbilder på våra ansikten, men däremot har vi sett rapporter om att videoinspelningar av ett ansikte med lätthet kan lura läsaren.

Samsung säger att den sekundära frontkameran på 8 megapixlar är en ”djupkamera”, vilket antyder att de använder en sensor som kan mäta djup, likt Time of Flight-sensorer (”ToF”) som använder IR för att mäta djup och avstånd. Vi gissar att det snarare handlar om att den sekundära kamerasensorn på fronten tillsammans med den primära frontkameran ger S10 Plus ett så kallat stereoskopiskt djupseende, en teknik som i princip alla telefoner med dubbelkameror har använt sedan de först lanserades och något som dessvärre är mycket mindre pålitligt och exakt än en ToF-sensor.

Att vi nämner ovanstående i kapitlet upplåsningsmetoder och inte i kamerakapitlet beror på att Samsung inte tycks ha dragit någon nytta av ”djupkameran”, som de i sin marknadsföring för S10 Plus talar sig varm om, för att göra ansiktsverifiering mer säker. Vi inte kan låta bli att känna att det är lite av ett missat friläge om de nu har en djupkamera i den sekundära sensorn. I Android Q kommer Google introducera stöd för biometrisk ansiktsupplåsning, men endast för metoder som bedöms som säkra, och det är osannolikt att den stereoskopiska varianten kommer få grönt ljus.

I Galaxy S10 Plus har Samsung för övrigt valt att göra sig av med irisskannern, en finess som har följt med alla Galaxy S- och Note-telefoner sedan hösten 2016. Vi kan inte påstå att vi på redaktionen saknar funktionen då vi aldrig upplevde att det var en speciellt snabb eller praktisk upplåsningsmetod, men det finns säkert en och annan som tvärtemot oss faktiskt använde och uppskattade funktionen.

Trådlöst och ljud

Galaxy S10+ spelar ljudligt trots avsaknad av frontriktade stereohögtalare

Som vanligt har vi inget att klaga på vad gäller mottagning och datahastigheter via mobilnätverket, men det här är ett kapitel i våra recensioner där vi omöjligen kan ger er ett omfattande eller definitivt omdöme då signalstyrka är något som påverkas av en mängd olika faktorer bortom vår kontroll. Vi upplever som sagt att Galaxy S10 Plus presterar väl, men just du, i dina specifika förhållanden på din specifika plats och med din specifika operatör kan komma att stöta på problem vi inte har noterat.

Galaxy S10 Plus presterar precis så väl som vi förväntar oss med vår mobiloperatör och på de platser vi dagligen befinner oss och telefonen har inga problem alls att leverera vårt mobilnäts maxhastigheter, vilket under testfasen var cirka 110 Mbit/s ned och 35 Mbit/s upp.

Mottagningen har under testfasen därtill motsvarat våra förväntningar och vi finner att Galaxy S10 Plus bjuder på en stark signal på platser där vi vet att mottagningen vanligtvis är god, och telefonen uppvisar samma problem med mottagningen på platser där vi av erfarenhet vet att det råder en viss signalskugga. Vi har heller inte noterat några som helst oväntade nedkopplingar av telefonsamtal annat än på platser där vi vet att signalstyrkan med vår mobiloperatör är mycket svag.

Precis som tidigare Samsungtelefoner med Exynos, exempelvis Note 9, har vi dock noterat att S10 Plus ibland blir osedvanligt varm och drar betydligt mer batteri än vad vi önskar då den är ansluten till 4G-nätet och vi använder datatrafik flitigt. Detta var något som exempelvis även drabbade Galaxy Note 9 från i höstas.

Vi skall inte påstå att batteriåtgången vid aktivt dataanvändande på 4G-nätet är enorm, men vi noterar att jämte exempelvis Pixel 3 XL med en Snapdragon 845-krets så tycks batteriet i S10 Plus dräneras noterbart snabbare, samt bli påtagligt mycket varmare. Mer om detta i batterikapitlet.

Ljudet vid telefonsamtal är utmärkt i både vår ände och i motpartens ände. Motparten upplever vidare att brusreduceringen vid telefonsamtal under exempelvis en blåsig dag eller i en lätt bullrig miljö är av hög klass – bättre än Pixel 3 XL – och att ljudet rent allmänt därtill upplevs som aningen klarare i Galaxy S10 Plus.

Ljudet i de inbyggda stereohögtalarna, ena placerad i fotänden och den andra placerad ovan skärmen i samtalshögtalaren, är skapligt. Samsung har lyft sig en aning i S10 Plus då vi jämför sida vid sida med S9 Plus. Vi mäter upp en två decibel högre maxvolym i S10 Plus än i fjolårets modell, och ljudet är därtill en aning mer balanserat. Ett klart fall framåt, således. Mot Google Pixel 3 XL:s frontriktade stereohögtalare räcker det dock inte till. Pixel 3 XL levererar fyra decibel högre maxvolym än S10 Plus, och därtill mer djup.

Som vanligt i Samsungs telefoner med Samsungs egna Exynoschipp under skalet noterar vi även i Galaxy S10 Plus en osedvanligt hög batteriförbrukning i stand by, med antingen mobildata eller WiFi aktivt och den normala Google-synken igång i bakgrunden, men inga andra appar installerade eller aktiverade som använder data i bakgrunden, exempelvis Facebook.

Vi är inte helt bombsäkra att den här batteridräneringen beror på modemet i Exynoschippet men vi känner oss efter flera år med likartade problem ändå ganska säkra på att det är just radiodelen som orsakar detta, varför vi nämner detta just i det här kapitlet. Vi fördjupar oss i batterikapitlet längre ned i artikeln.

Galaxy Buds

Galaxy Buds är uppföljaren till fjolårets Gear IconX 2018; både lurar såväl som laddare är mindre.

Då Samsung utan kostnad skickar med ett par Galaxy Buds till alla som förbeställde en S10 eller S10 Plus har vi valt att i den här recensionen även lämna ett kortare utlåtande om dessa.

Galaxy Buds är både mindre och lättare än föregångaren Gear IconX 2018. Detta har Samsung gjort möjligt genom att dels minska batteriets kapacitet och dels slopa pulsmätare samt stegräknare. Fodralet är även mindre med ca 30 % och precis som snäckorna är batterikapaciteten något lägre. En fördel med det nya fodralet är att det kan ladda lurarna parallellt som det är öppet, vilket gör det smidigare att ladda lurarna om användaren i regel förvarar fodralet på en stationär plats.

Gear IconX har en matt baksida som är något strävare vilket vi upplever som en fördel när vi rör vid snäckorna, medan Galaxy Buds emellertid har en blankpolerad glatt yta. Vi upplever inte precisionen som lika hög när vi använder Galaxy Buds och finner att vi oftare behöver upprepa kommandon än med IconX 2018.

Vad beträffar mottagning upplever vi ingen nämnvärd skillnad mot IconX 2018, som har en god räckvidd. På löprundan har vi använt både S10 Plus och Pixel 3 anslutna till Galaxy Buds och finner att mottagningen varit stabil och vi har inte erfarit några avbrott eller störningar.

Passformen är desto svårare att lämna ett utlåtande om eftersom det är så individuellt, men för vår del har hörlurarna suttit ordentligt både vid promenad såväl som mer intensiv träning. Det medföljer tre olika proppar som bidrar till att lurarna sitter både bekvämt och tryggt på plats i öronen.

En finurlig finess är att man tack vare Galaxy S10 Plus trådlösa batteridelning kan ladda hörlurarnas fodral, batteridockan, genom att helt sonika placera fodralet ovanpå telefonens baksida. Detta har faktiskt redan kommit till användning under vår testfas då vi på tåget en dag insåg att batteriet i fodralet var näst intill tomt och vi hade en hel dag av hörlursanvändande framför oss. Mycket behändigt.

Samsung hävdar en batteritid på upp till sex timmar vid strömmad audio via Bluetooth (och fem timmar vid telefonsamtal) men under våra test fann vi att strax över fem timmars musiklyssnande var mer realistiskt. Genom hörlurarnas laddfodral kan vi sedan ladda upp lurarna för ytterligare strax över fem timmars användande.

Ljudkvaliteten är väldigt god vid exempelvis musiklyssnande och då passformen är god och lurarna sitter stadigt så finner vi även att de lyckas blockera en hel del bakgrundsljud. Inte minst är detta trevligt vid pendlande via tåg eller buss. I en direkt jämförelse med Apples AirPods är Galaxy Buds tvivelsutan bättre vad gäller såväl ljudkvalitet vid musiklyssnande som bekvämlighet i örat, samt hur tryggt och förankrat snäckorna sitter.

Vid telefonsamtal är dessvärre ljudkvaliteten noterbart sämre, både i vår ände och motpartens ände. Vi finner ljudet i vår ände som tämligen burkigt och ihåligt, även om det aldrig är så illa att det är svårt att höra vad motparten säger, och motparten å sin sida menar att vår röst förlorar en del ljudstyrka, som om vi använde telefonens mikrofon men höll telefonen på en halv armlängds avstånd från munnen då vi talar, men utan att använda högtalartelefonfunktionen. Återigen blir aldrig så illa att motparten inte kunde höra oss, men många konkurrerande trådlösa hörlurar, som Apples AirPods, hanterar just telefonsamtal bättre.

Allt som allt är vi nöjda med Galaxy Buds. Det finns saker som exempelvis Apples AirPods och Samsungs Gear IconX 2018 gör bättre, men om vi bara kan välja en av dessa tre så faller vårt val på Galaxy Buds, trots den bristande ljudkvaliteten vid telefonsamtal.

Mjukvara och användande

Mjukvaran bygger som sig bör på den för tillfället senaste Androidversionen 9.0 Pie, i skrivande stund med den för tillfället senaste säkerhetsuppdateringen, daterad februari 2019. Ovanpå detta har Samsung naturligtvis lagt in sitt egenutvecklade gränssnitt, numera kallat One UI.

Samsung tycks ha lite beslutsångest kring sitt gränssnitt, eller åtminstone kring namngivningen. För några år sedan, 2016, släppte de taget om namnet TouchWiz och bytte namn till Samsung Experience. Det nya namnet Samsung Experience blev dock inte långlivat, utan i slutet av 2018 meddelade Samsung att de numera kallar gränssnittet One UI.

Gränssnittet är i grunden fortfarande TouchWiz. Samsung må ha skrivit om koden från grunden, men att det handlar om ett Samsunggränssnitt råder det inga tvivel om. Den som har haft en Samsungtelefon de senaste fem åren känner sig sannolikt nästan genast hemma på en telefon ur Galaxy S10-trion.

TouchWiz var ett inte sällan utskällt och hånat gränssnitt då det var oerhört tungdrivet, även på telefoner med för tiden kraftfull hårdvara, men Samsung har enträget putsat vidare och sedan kulmen av tungdrivet bloat i Samsung Galaxy S4 har de stadigt förbättrat gränssnittet, och idag är det ett mestadels rappt, snyggt och responsivt gränssnitt som vi trivs med att använda.

Nytt i One UI är ett skärmläge kallat ”Nattläge” vilket nås antingen genom den från statusfältet neddragbara menyn med snabbinställningar eller i telefonens bildskärmsinställningar. Nattläget förvandlar kort sagt alla vita/ljusa menyer i One UI till svarta/mörka sådana, vilket är mycket mer behagligt för ögonen i mörka omgivningar. Dessvärre gäller detta bara Samsungs egna gränssnitt, så om man öppnar webbläsaren, Gmail, YouTube, Facebook eller valfri annan app som inte är utvecklad av Samsung så möts man likväl av det vanliga ljusa gränssnittet såvida inte appen i fråga har ett eget nattläge som kan aktiveras separat från Samsungs Nattläge.

Samsung har inte i One UI för Galaxy S10 Plus helt och hållet lyckats utradera det subtila mikrolagget som Samsungtelefoner genom alla år har uppvisat i varierande grad, i synnerhet inte med den fulla skärmupplösningen 1440p aktiverad, och inte har de helt löst problemet med sporadisk tröghet som varar i mellan en och fem sekunder.

Lyckligtvis är dessa perioder med några sekunders tröghet numera tämligen sällsynta, uppskattningsvis sker det ett två till tre gånger per halvtimmes aktivt användande, och vi kan inte påstå att det skapar någon vidare frustration när det sker med så pass stora mellanrum. Vi finner det bara lite olyckligt att Samsung ännu inte har lyckats råda bot på det efter så många år trots en högpresterande SoC parad med UFS 2.0-minne.

Det minimala mikrolagget och den sporadiska trögheten till trots så är Samsungs gränssnitt numera ett av de allra mest kompetenta tillverkargränssnitten på marknaden. Huruvida man tycker om ett gränssnitt eller inte handlar idag mer om individuellt tycke och smak än om, som för säg åtta år sedan, att vissa gränssnitt helt enkelt var mer bedrövliga att använda än andra. Nuförtiden har de allra flesta gränssnitten hunnit mogna så mycket att det är personliga preferenser som styr, inte funktion och kompetens.

Samsung har sin vana trogen även ändrat, lagt till och kastat om i telefonens inställningsmenyer. Den som är van vid Android i grundutförande, eller åtminstone van vid blott lättare modifikationer som i OnePlus utmärkta Oxygen OS, kan komma att finna det svårnavigerat till en början.

Samsungs inställningsmenyer upplever vi emellertid som mer pedagogiska och lättförståeliga än exempelvis Huaweis och Honors inställningsmenyer, och även någon som inte har erfarenhet av en modern Samsungtelefon bör inom kort ha lärt sig hur Samsung har tänkt. Nedan finner ni ett litet urval av Galaxy S10 Plus inställningsmenyer.

Kamera

Utöver teleobjektiv (2x) och vidvinkel erbjuder S10 och S10 Plus också ultravidvinkel.

Samsung har utrustat Galaxy S10 Plus med hela fem stycken kameramoduler: en tre kameror på baksidan samt två kameror på fronten.

Om vi börjar med kamerorna på baksidan så finner vi tre kameralinser i en horisontell layout och från vänster till höger; teleobjektiv, vidvinkel (huvudkameran) och ultravidvinkel.

Kameran med teleobjektiv är på 12 megapixlar med sensorpixlar på 1,0 mikrometer och en fast bländare på f/2,4. Den optiska zoomnivån är i relation till huvudkameran på 2x. Även här ser vi att Samsung har valt optisk bildstabilisering, men en enklare typ av autofokus.

Huvudkameran är precis som i fjolårsmodellerna S9 Plus och Note 9 på 12 megapixlar och med en sensorpixelstorlek på fina 1,4 mikrometer. Sensorn är av Samsungs egna ISOCELL-typ och tycks om vi utgår från modellnamnet vara en mindre putsning av sensorn vi fann i Note 9. Vi finner en dynamisk bländare på f/1,5–2,4 samt det vanliga i form av fasdetekterande autofokus och optisk bildstabilisering.

Ultravidvinkelkameran är på 16 megapixlar och har precis som zoomkameran sensorpixlar på 1,0 mikrometer. Här finner vi en bländare på f/2,2 och en optisk zoomnivå i relation till huvudkameran på cirka 0,5x, alltså rejält utzoomat för att kunna rymma så mycket som bara är möjligt i bildvyn även på små avstånd.

Ultravidvinkelkameran saknar vidare såväl optisk bildstabilisering som autofokus och nyttjar istället fixfokus, en typ av fast fokus som erbjuder full skärpa på avstånd om cirka 30 centimeter och större. Närmare än cirka 30 centimeter kan vi i ultravidvinkelläget inte komma motivet utan att bildresultatet blir påtagligt oskarpt.

På fronten hittar vi två sensorer. En huvudkamera på 10 megapixlar med en bländare på f/1,9 och sensorpixlar på hyggliga 1,22 mikrometer samt en sekundär kamera på 8 megapixlar med en bländare på f/2,2 och sensorpixlar på 1,12 mikrometer. Den sekundära sensorn är enligt Samsung därtill djupmätande för att på pappret ge huvudkameran bättre möjligheter att dels lägga fokus rätt och dels förbättra bokehfunktionen.

Vi ställer oss skeptiska till att det verkligen rör sig om en äkta djupmätande sensor som Samsung får det att låta i sin marknadsföring, exempelvis en Time of Flight-sensor, utan vi tror att det i verkligheten snarare handlar om en stereoskopisk ”djupkamera” som genom att arbeta tillsammans med huvudkameran kan skapa sig en enklare uppfattning om djup. Stereoskopiska kameror är något som har använts i telefoner i åratal och är alltså ingalunda något nytt, men kan ändå användas för att skapa en bokeh-effekt.

Kameramjukvaran

Samsung har i och med utrullningen av det nya gränssnittet One UI, som när allt kommer omkring är en mindre putsning av Samsung Experience som i sin tur är en mindre putsning av TouchWiz, även gett kameramjukvaran ett nytt och fräscht grässnitt. Funktionsmässigt finner vi inga större mängder ändringar, men grässnittet är i våra ögon bättre, mer intuitivt och lite modernare i den nya versionen.

Bland nyheterna finner vi exempelvis ett läge kallat Superstadigt (”Super Steady”) för videokameran, som inte helt olikt Googles Pixel 3 kombinerar optisk bildstabilisering med elektronisk sådan för att ge användaren en så stadig inspelning som bara är möjligt. Där Google i Pixel 3 dock använder en något beskuren del av kamerasensorn för att åstadkomma detta använder Samsung istället vidvinkelkameran. I teorin bör detta fungera bättre än Googles lösning, men vi vet samtidigt att Google har lyckats trolla obegripligt väl med just detta.

En annan nyhet är funktionen Fotoförslag (”Shot Suggestion”) som kortfattat kan hjälpa fotografen att ta bättre bilder exempelvis genom att se till att fotografen håller kameran vågrätt eller genom att föreslå vad kamerans artificiella intelligens anser är ”bästa foto”. Det förstnämnda, där kameramjukvaran hjälper oss att hålla kameran perfekt vågrätt, är en trevlig och hjälpsam funktion, men den artificiella intelligensens förslag för ”bästa foto” har ibland varit väldigt förbryllande och ofta fullkomligt ologiskt.

Exempel på underligheterna som Fotoförslag har ansett vara ”bästa foto”:

  • När vi försökte fotografera en nytvättad bil ville kameramjukvaran istället att vi skulle fokusera på/sikta på bilens hjulnav, vilket effektivt leder till att halva bilen är utanför bildvy.
  • Vid ett gruppfoto insisterade Fotoförslag på att vi istället skulle sikta på våra vänners händer och därmed inte få med deras ansikten i bildvyn.
  • Vid foto av en hundvalp tyckte kameran att trädgårdsslangen i bakgrunden var mer intressant.

Kort sagt är kamerans AI-funktioner inte speciellt intelligenta, och funktionen som sådan stängde vi därför av efter några få timmars fotograferande, eftersom den blev distraherande.

En brist som stör oss en aning (såvida vi inte är blinda och missar något uppenbart – lämna i sådant fall gärna en kommentar och rätta oss!) är att man varken i autoläget ”Foto” eller i det manuella läget ”Pro” själv kan välja att aktivera eller inaktivera HDR utan att behöva gå en god bit in i kamerainställningarna och sedan tillbaka igen. Vi anser att snabbåtkomst till HDR alltid skall kunna finnas tillgänglig direkt i kamerasökaren så att man snabbt och enkelt kan stänga av eller starta funktionen baserat på behov.

Kameramjukvaran kan för all del själv bestämma när HDR behövs, och gör också det i kamerans grundinställningar, men en god fotograf vet naturligtvis i många fall bättre än kameramjukvaran och bör således ges möjligheten att ta kommando själv, utan att slösa bort 10 sekunder i inställningarna varje gång HDR behöver aktiveras eller inaktiveras. Frustrerande, kort sagt.

Med undantag av ovanstående är kameramjukvaran en riktigt trevlig bekantskap som därtill för det mesta är mycket rapp, följsam och lättnavigerad. Undantaget till den osedvanligt fina rappheten visar sig när HDR används i allt annat än ljusa omgivningar, då telefonen behöver någon sekund att bearbeta bilden innan kameran är redo att ta nästa bild.

Till Samsungs försvar skall sägas att den tillfälliga trögheten vid HDR-behandling i svåra ljusförhållanden gäller mer eller mindre alla telefoner på marknaden, med noterbart undantag av Googles Pixel 3-serie som tack vare Googles trolleri även med HDR aktiverat, även i dunkla förhållanden, tar bilden i princip omedelbart och genast är redo för nästa bild.

Exempelbilder
Notis: Alla bilder har tagits med kameramjukvaran i dess grundinställning för respektive telefon och med den för tillfället via OTA senast tillgängliga mjukvaran. I bilder där fokuspunkten spelar en avgörande roll, det vill säga främst vid närbildsfoto, har vi manuellt lagt fokusen där vi vill ha den med hjälp av pekfokusfunktionen. Då kameramjukvarorna är i sitt grund-/autoläge så har vi alltså låtit kameramjukvaran själv hantera saker som exponering, HDR och vitbalans utan någon som helst hjälp från oss.

Problem med exempelvis överexponering kan i många fall åtgärdas om man växlar till ett manuellt kameraläge och själv justerar exponering och dylikt, men detta är inte något vi gör i våra kameratest. Vi testar helt enkelt alltid, med undantag av manuell pekfokus i sällsynta fall, kamerans ”sikta och skjut”-duglighet. En god fotograf kan i många fall manuellt kompensera för eventuella brister i kamerans autoläge och en testad telefonkamera kan alltså med en medveten och grundlig fotograf vara lite bättre än vad som framgår i våra recensioner.

Dagsljusfoto
Samsung Galaxy S10 Plus mot Google Pixel 3 XL

I det första bildparet, på den hängande blomkrukan, ställs vi genast inför två mycket jämbördiga bilder. Vi noterar att detaljnivån är mycket snarlik de tu emellan, men Samsung vrider sin vana trogen upp den artificiella skärpan ett snäpp högre än i Pixel 3 XL. Pixeln lyckas bättre med att lyfta fram skuggade partier på blomkrukan, men det känns inte helt naturligt. Galaxy S10 Plus lyckas å sin sida bättre med exponeringen på himlen i bakgrunden. Färgåtergivningen är även den likartad, men Samsung har vridit upp nyanserna ett snäpp för högt. Allt som allt en oavgjord rond med två bra bilder.

I det andra bildparet, på de röda löven, ser vi till skillnad från bildparet ovan en ganska stor skillnad de tu bilderna emellan. Samsungen lyckas bättre med färgåtergivningen, även om de som vanligt vrider upp mättnaden lite för långt, medan Pixel 3 XL:s bild istället upplevs som aningen grå och livlös. S10 Plus kommer trots överdriften närmare verkligheten. Pixel 3 XL å andra sidan vinner skärpeduellen, där vi med pekfokus manuellt lade fokuspunkten mitt på det röda lövets mittpunkt. S10 Plus lyckas inte helt, trots manuell hjälp med fokusen och tre försök, lägga fokuspunkten rätt. Ronden till Pixel 3 XL då de bristande färgerna enkelt kan åtgärdas i efterhand, medan förlorad skärpa och detalj är förlorad för alltid.

I bildpar tre, på lykthållaren, kontrar Samsung Galaxy S10 Plus förlusten i föregående rond. Även om det alltjämt är en tät kamp de tu emellan så lyckas Galaxy S10 Plus bättre med exponeringen i bildens bakgrund, där Pixel 3 XL ser en del bildinformation gå förlorad i en gulvit soppa. Skärpa och detalj är bra i båda bilderna. Pixel 3 XL lyckas lyfta fram mer ljus och textur på lykthållarens mörka yta, men det kan inte riktigt kompensera för överexponeringen i bakgrunden. Ronden till Galaxy S10 Plus.

Det fjärde bildparet, på tyghunden och blomkrukan i visst dunkel inomhus, är ännu en jämn kamp. Google Pixel 3 XL lyckas bättre med färgåtergivning och färgtemperatur, medan Galaxy S10 Plus å sin sida lyckas bättre med skärpan på hundens panna, där vi manuellt lade fokuspunkten. Galaxy S10 Plus lyckas vidare bättre med exponeringen jämte persiennens sidor, där vi ser en del överexponering från Pixel 3 XL. Trots bättre färger och lite mer ljusdynamik i 3 XL-bilden vinner Galaxy S10 Plus ändå ronden tack vare bättre skärpa där skärpan skall ligga, samt mindre tendens till överexponering i bakgrunden.

I bildparet på trädkronan mot en blå himmel och kraftigt solsken ser Galaxy S10 Plus vid en första anblick ut att ha lyckats mycket bättre med färgerna, då trädets krona är fullt av gröna löv. Det är dock inte alls en naturlig rendering av vad våra egna ögon såg på platsen, utan Samsung har dragit upp mättnaden för grönnyanser flera nivåer för högt. Vad gäller skärpa och detalj är Galaxy S10 Plus med marginal den bättre av de tu och Samsungen vinner ronden med lätthet, trots de illgröna löven.

I dagsljustestets sista bildpar, på förortsvillorna, ser vi två väldigt bra bilder, och två bilder med en påtaglig övermättnad vad grönnyanser berör. Pixel 3 XL är dock närmare verkligheten och bjuder därtill på en bättre blånyans i himlen i bakgrunden. Detaljrikedomen är mycket god i båda bilderna och zoomar man in ser man återigen att Samsung har vridit upp den artificiella skärpan högre. Det må se ut som en bättre skärpa vid en första anblick men det är helt och hållet artificiellt och ger inte S10 Plus några fördelar i våra kameratest. Pixel 3 XL lyckas här bättre med ljusdynamiken och vi finner med detalj även i de mörka trädstammarna än i bilden tagen med Samsung Galaxy S10 Plus. Ronden med liten marginal till Pixel 3 XL.

Då vi summerar ovanstående kamp mellan två utmärkta kameror ser vi att Samsung Galaxy S10 Plus med tre rondsegrar mot två, och en oavgjord rond, vinner dagsljusduellen. Samsung Galaxy S10 Plus imponerar.

Mörkerfoto
Samsung Galaxy S10 Plus mot Google Pixel 3 XL

I mörkertestets första rond ser vi två bilder med snarlik detaljnivå och skärpa, men med betydande skillnader vad gäller färgåtergivning och färgtemperatur. Galaxy S10 Plus renderar en lite avmättad bild med ett tydligt brunstick och lyckas inte fånga den gröna gräsmattan särskilt väl. Pixel 3 XL å sin sida fångar en mer naturlig färgtemperatur och bättre färger, men överdriver både det gröna gräset och den djupblå himlen en del. Vid närmare granskning finner vi att Pixel 3 XL bjuder på en lite bättre detaljrikedom på trädets stam, där vi manuellt lade fokus. Pixel 3 XL vinner med små marginaler rond ett.

I det andra bildparet är rollerna omvända och Pixel 3 XL levererar en lite för avmättad bild och lyckas inte fånga färgtemperaturen ordentligt, medan Galaxy S10 Plus istället lyckas snudd på perfekt med färger och temperatur. Skärpa och detaljrikedom är mycket snarlikt de tu emellan – Galaxy S10 Plus har som vanligt sin högre artificiella skärpa – medan Pixel 3 XL har en lite mjukare och mer naturlig skärpa. Ronden till Galaxy S10 Plus tack vare de klart bättre färgerna.

I bildpar tre ser vi ännu en jämn kamp där Galaxy S10 Plus renderar en bild med en aning avmättade färger medan Pixel 3 XL å sin sida överdriver dem en smula. Båda kamerorna fångar en slags sepia-effekt som inte matchar vad våra ögon såg på plats. Skärpan och detaljrikedomen är i den här ronden bättre i bilden fångad med S10 Plus, men vi finner samtidigt att Samsungen har lite större svårigheter att lyfta fram detalj i de mörkaste partierna. Linsblänket från gatlyktan i bilden tagen med Pixel 3 XL är en olycklig bieffekt av att vi missade att göra rent linsen ordentligt innan bilden togs och inte en konsekvens av en sämre lins/optik i Pixel 3 XL. Oavgjord rond.

I det sista bildparet, på ytterdörren, ställs vi återigen inför en väldigt svårdömd rond. Detaljrikedomen är i princip identisk de tu emellan och likaså är bildinformationen i bildens mörkaste partier mycket likartad. Vi ser vissa skillnader i färgåtergivning, där vi dock anser att S10 Plus med minimal marginal är aningen närmare verkligheten, i synnerhet den vita husfasaden i bakgrunden som framstår som påtagligt blå i bilden tagen med Pixel 3 XL. Samtidigt lyckas dock Pixel 3 XL bättre med att lyfta fram den ljusgula färgen på husfasaden i förgrunden. I slutänden faller vårt val dock på Samsung Galaxy S10 Plus, som hårfint vinner den sista ronden.

Då nattmatchen summeras finner vi två rondsegrar mot en, och en oavgjord rond, för vinnaren i vårt nattkameratest, Samsung Galaxy S10 Plus.

Bokeh
Samsung Galaxy S10 Plus mot Google Pixel 3 XL

I vårt minitest för bokeh ser vi omedelbart att Galaxy S10 Plus och Pixel 3 XL hanterar det hela väldigt annorlunda, trots identiska förhållanden. I båda kamerorna har vi med pekfokus lagt fokuspunkten mitt på det övre vänstra röda lövet, och med varje kamera tog vi som alltid tre bilder och valde ut den bästa bilden från respektive telefon.

Samsung Galaxy S10 Plus misslyckas snudd på totalt med såväl ljushanteringen som med färgåtergivningen. Detta förvånar oss en hel del då Galaxy S10 Plus i det vanliga kameratestet har presterat utmärkt vad gäller både färger och ljusdynamik, men så snart vi växlar över till bokehläget (i S10 Plus kallat ”Livefokus”) så tycks kameramjukvaran hantera bilden mycket annorlunda.

Google Pixel 3 XL å sin sida renderar en lite för mörk bild, men lyckas betydligt bättre med ljusdynamik och färger, och därtill är 3 XL:s separation mellan förgrund och bakgrund avsevärt bättre. Vi tog som sagt tre bilder med respektive telefon så detta var ingalunda bara en ren tillfällighet.

I det andra bildparet, med bilder tagna en dag senare i betydligt molnigare ljusförhållanden, ser vi återigen att Samsung Galaxy S10 Plus skapar en betydligt ljusare bild än Pixel 3 XL. Till skillnad från i det första bildparet lyckas dock S10 Plus bra med färgåtergivningen. Pixel 3 XL lyckas skapligt bra med färgnyanserna, men då bilden är mörk drar det med sig att även färgerna blir för dunkla.

Galaxy S10 Plus lyckas alltså bra med färgerna, men dess tendens att vrida upp exponeringen för högt resulterar samtidigt i att nästan all detaljrikedom i de ljusa partierna på tyghunden går förlorad i en ljus soppa, medan vi i bilden tagen med Pixel 3 XL ser en god detaljrikedom på samma ytor.

Separation mellan förgrund och bakgrund är mycket god i båda bilderna, med en lite mjukare övergång i bilden tagen med S10 Plus och mer ”punch” i bilden tagen med Pixel 3 XL. Allt som allt finner vi bilden tagen med Pixel 3 XL vara den bättre trots att 3 XL inte lyckades bra med ljuset.

En tydlig skillnad finner vi även i hur de tu kamerorna hanterar bakgrundsoskärpan i grundinställningen. Samsung Galaxy S10 Plus har en väldigt subtil bakgrundsoskärpa vilken låter oss se en hel del detaljer i bakgrunden, medan Google istället har satsat på en betydligt kraftigare bokeheffekt i grundinställningen. Detta är för det första bara en smaksak, vilket som ser bäst ut, men man kan därtill i båda kamerornas mjukvara justera hur mycket bokeh man vill ha, helt efter tycke och smak.

I vårt lilla bokehtest vinner Pixel 3 XL duellen med två ganska enkla rondsegrar, men detta var också bara ett minitest med blott två bildmotiv och nästa gång skulle resultatet mycket väl kunna vara det motsatta. Vi vet dock sedan tidigare att Pixel 3 XL trots en singelkamera på baksidan har en av de allra bästa bokehkamerorna på marknaden.

Frontkamera
Samsung Galaxy S10 Plus mot Google Pixel 3 XL

I vårt frontkameratest ser vi genast två bilder med väldigt annorlunda färgåtergivning (samt att bilden tagen med Galaxy S10 Plus är spegelvänd). Båda bilderna, men främst Pixel 3 XL, upplevs som ganska ljusa och bleka, i synnerhet i jämförelse med bilder tagna med samma telefoners bakre kameror. Galaxy S10 Plus producerar detta till trots klart bättre färger än Pixeln. Bilden tagen med Galaxy S10 Plus går åt det röda hållet medan bilden tagen med Pixel 3 XL är klart kallare och lutar åt en lätt grön nyans.

Återigen ser vi att Galaxy S10 Plus överexponerar en aning, med resultat att en del detaljrikedom går förlorad ovan tyghundens svarta nos. Skärpan och detaljrikedomen är bortsett från hundens nos mycket god i båda bilderna, och väldigt snarlik de tu emellan. Vi ger frontkamerasegern till Galaxy S10 Plus tack vare de betydligt bättre färgerna – även om de ingalunda är perfekta i Galaxy S10 Plus fall heller.

Inga större växlar kan dras av ett minitest som detta, men det ger åtminstone en fingervisning. Vi vet att dessa tu telefoner har bland de bättre frontkamerorna på marknaden, men det är tydligt att tillverkarna som väntat har en del att jobba på då vi jämför frontkamerans bilder med de primära kamerornas bilder.

Batteritid och prestanda

Samsungs Exynos 9820-plattform är ett klart steg framåt.

Batteritiden har under våra veckor med Galaxy S10 Plus varit på det stora hela bra, rentav mycket bra, med ett noterbart undantag. Vi har som vi även nämner som hastigast i kapitlet ”Trådlöst och ljud”, noterat att batteriförbrukningen vid standby i Galaxy S10 Plus, precis som i Galaxy Note 9, Galaxy S9 Plus och Galaxy Note 8 – alla med Exynoschipp – är osedvanligt hög.

Vi noterar en batteridränering på runt 22 till 23 procentenheter per dygn, då telefonen ligger inaktiv men med Wi-Fi och/eller mobildata aktivt och synkar mot Googles tjänster. Som referens drar OnePlus 6T, Google Pixel 3 XL och Sony Xperia XZ3 – alla med Snapdragon 845 – mellan 8 och 10 procentenheter batteri under samma förhållanden. Stänger vi däremot av all datatrafik genom att sätta Galaxy S10 Plus i flygplansläge så kapas standbyförbrukningen till en bråkdel.

Detta inte jättestor betydelse för de allra flesta som laddar telefonen full varje natt, men för den som ibland befinner sig på platser där laddning varje natt helt enkelt inte är ett alternativ kan batteriförbrukningen komma att bli ett bekymmer såvida personen i fråga inte är villig att sätta telefonen i flygplansläge, eller rentav stänga av telefonen, över natten.

Bortsett från problemen med standbyförbrukningen så har Galaxy S10 Plus presterat mycket väl, och vi har med ett fåtal undantag inte haft några svårigheter med att klara oss hela dagen ut på en och samma laddning, med en betryggande marginal därtill. Under osedvanligt aktiva testdagar med flertalet prestandamätningar eller användande utomhus i solljus med skärmens ljusstyrka på max under långa perioder har vi precis som med alla andra telefoner vi har testat tvingats till en kort snabbladdning för att klara hela dagen ut.

I vårt batteritest PCMark Battery Life som simulerar användning (bl.a. surf och enklare fotoredigering) mäter vi upp imponerande 10 timmar och 44 minuter vilket innebär att S10 Plus med viss marginal slår fjolårets Galaxy Note 9, men inte riktigt rår på Honor View 20 som behåller sin plats på batteritronen. Laddning från tomt till fullt går likaledes relativt snabbt via den medföljande snabbladdaren på upp till 15W (9V och 1,67A).

[bench]23battery|samsung galaxy s10 plus[/bench]

Vi mäter upp respektabla men inte rasande snabba 2 timmar och 2 minuter vid laddning från helt tomt till helt fullt. Efter batteriproblemen med Note 7 har Samsung fullt förståeligt och sannolikt högst medvetet valt att dra ned hastigheten med vilken deras telefoner laddas för att undvika ytterligare en kostsam batteriskandal. Även om detta innebär att vi tvingas vänta 15 eller 20 minuter längre för att ladda batteriet helt fullt så är hastigheten ändå fullt acceptabel, i synnerhet då laddning upp till cirka 70 procent batterinivå bara tar en dryg timme.

Samsung bjuder sin vana trogen förstås på trådlös laddning, samt trådlös snabbladdning i upp till 15W, men vi finner i S10-trion även en nyhet i form av stöd för trådlös batteridelning. Detta är en behändig funktion kanske främst avsedd för laddning av mindre enheter såsom hörlurar eller smartklockor då behov uppstår och inte strömuttag går att finna. Mer om trådlös batteridelning i kapitlet nedan.

Vi noterar att strömförbrukningen med Always On Display (”AOD”) aktiv och telefonen i standbyläge ökar ganska rejält. Vi vet inte varför, då Samsungs AOD-display inte på något vis är mer grafik- eller informationsintensiv än exempelvis Googles variant i Pixel 3 XL, och batteriförbrukningen är i Pixel 3 XL, med AOD, mycket lägre.

Vi föredrar att ha AOD aktivt konstant, med information om exempelvis tid och datum och aviseringar utan att behöva plocka upp eller röra vid telefonen, men det kostar samtidigt en hel del batteri i S10 Plus. Lyckligtvis har telefonen gott om batterikapacitet och vi kunde därför låta funktionen förbli aktiverad utan att känna någon batteriångest mot slutet av dagen. Den som däremot tenderar att dränera hela batteriet varje dag kan nog göra klokt i att stänga av AOD på S10 Plus.

Trådlös batteridelning (”Wireless PowerShare”)

Även Samsung har precis som Huawei infört stöd för ”wireless sharing”.

Trådlös batteridelning utförs genom att placera värdenheten (Galaxy S10 Plus) med skärmen vänd nedåt och med klienten (enheten man vill ladda) placerad ovanpå S10 Plus bakstycke. För att detta skall fungera måste förstås även enheten man avser ladda ha stöd för trådlös laddning. Laddningen som sådan är tämligen långsam, men enheter som trådlösa in ear-hörlurar samt smartklockor har samtidigt ganska små batterier, varför den trådlösa laddningen trots att den är långsam ändå är ett realistiskt och praktiskt alternativ.

Den trådlösa batteridelningen måste för övrigt aktiveras i telefonens snabbinställningar, det vill säga menyn man når genom att svepa ned från telefonens statusfält längst upp på bildskärmen. Funktionen finns inte i telefonens övriga inställningsmenyer, utan endast i snabbinställningarna. Samsung har för närvarande inte bemödat sig med att ge funktionen en översatt titel på svenska, utan det heter kort och gott ”Wireless PowerShare” oavsett svensk eller engelsk språkversion.

Vi testade av ren nyfikenhet att ladda fjolårsmodellen Galaxy Note 9 Plus genom Galaxy S10 Plus batteridelningsfunktion. Vid testets början hade Galaxy S10 Plus 100 procent batterinivå och Galaxy Note 9 hade 60 procent batterinivå. Båda telefonerna var ”nakna”, det vill säga utan fodral eller skal eller annat emellan de två bakstyckena. Vi laddade Note 9 i exakt 60 minuter varpå vi läste av resultaten.

Efter 60 minuter trådlös laddning, genom S10 Plus, hade batteriprocenten på vår Note 9 ökat från 60 till 72 procent, samtidigt som batterinivån på vår S10 Plus hade sjunkit från 100 procent till 76 procent. Dessa två telefoner har snarlik batteristorlek och det kostar S10 Plus hela 24 procentenheter att ladda Note 9 med 12 procentenheter. Detta innebär att vi ser en ungefärlig energieffektivitet på 50 procent.

Märk väl att batterierna i de tu telefonerna inte är exakt lika stora och att batteriernas dränering eller laddning mätt i procent inte är helt linjär, varför detta ingalunda är en vetenskaplig metod, men det ger oss åtminstone en liten fingervisning om ungefär hur väl (eller illa) Samsungs trådlösa batteridelning fungerar.

Energieffektiviteten är alltså med cirka 50 procent ganska låg, betydligt lägre än de 60–75 procenten som Qi-standarden via traditionella laddplattor mäktar med vid 5W. Oavsett hur effektiv eller slösaktig laddningen i sig än är så kan vi dock inte blunda för det faktumet att laddningen är extremt långsam, vilket gör det opraktiskt att ladda allt annat än mindre batteridrivna tillbehör såsom små hörlurar och smartklockor. Tanken med funktionen har dock sannolikt alltid varit att kunna ladda upp mindre enheter för att klara dagen ut, inte ladda kompisens telefon, och för detta fungerar det ganska väl.

Av oklara skäl ville funktionen som sådan inte fungera tillsammans med en Fossil-smartklocka. Då vi startade den trådlösa batteridelningen och parade de tu enheterna så påbörjades laddningen genast, som tänkt, men efter ett par sekunder kopplas laddningen ifrån och den trådlösa batteridelningen inaktiveras.

Vi vet inte om Samsung medvetet har gjort så att bara deras egna smartklockor kan laddas genom Galaxy S10 Plus eller om det bara rör sig om någon form av bugg eller bristande kompatibilitet de tu emellan. Fossil-klockor är notoriskt kinkiga och petiga vad gäller trådlös laddning via tredjepartsladdare, så vi lutar åt att detta inte på något vis är ett problem i Samsungs ände. Inga andra enheter med stöd för trådlös laddning via Qi-standarden har uppvisat några problem.

Syntetiska prestandatest
[bench]23system|samsung galaxy s10 plus[/bench]
[bench]23cpu|samsung galaxy s10 plus[/bench]
[bench]23gpu|samsung galaxy s10 plus[/bench]
Vi låter här prestandamätningarna tala för sig själva, men vill ändå påpeka att syntetiska prestandamätningar sällan säger hela sanningen om hur en telefon faktiskt fungerar vid ett normalt användande. Sammantaget kan de ge en fingervisning, men en väloptimerad mjukvara kan samtidigt göra underverk för användarupplevelsen.

Det är inte ovanligt att en telefon med blygsam maxprestanda kan upplevas som mycket snabb och följsam tack vare en väloptimerad mjukvara, samtidigt som vissa telefoner med kraftfull hårdvara och hög syntetisk prestanda känns allmänt tröga och ”laggiga” vid normalt användande på grund av en bristfälligt optimerad mjukvara.

I korthet kan vi efter våra veckor med Galaxy S10 Plus konstatera att prestandan är det inga fel på. Tvärtom är S10 Plus allt som oftast stark och levererar precis så väl som det kraftfulla systemchippet Exynos 9820 Octa och hela 8 GB RAM antyder. Allt som oftast. Det händer att vi under några sekunders tid, vid långvarigt aktivt användande, kan stöta på perioder av påtaglig tröghet.

Dessa perioder varar aldrig mer än en handfull sekunder och de uppstår på sin höjd två till tre gånger per halvtimme, men det är ändå lite olyckligt att Samsungs mjukvara fortfarande, år 2019, inte riktigt har kommit ikapp de allra mest väloptimerade gränssnitten på Androidmarknaden.

Vidare kan man om man är osedvanligt känslig förnimma ett lätt mikrolagg i gränssnittet. Det är absolut inte konstant och det är så subtilt att de allra flesta i vår omgivning som vi har låtit använda telefonen en stund inte ens har noterat något förrän efter vi har påtalat det. Är det ett problem för just dig? Det beror helt på hur känslig du är för detta, men vi skulle gissa att inte ens en av tio användare överhuvudtaget noterar det, än mindre ser det som ett problem.

Vi på redaktionen tillhör skaran som noterar det, men vi upplever det inte som ett problem. Det förtar inte vår användarupplevelse, men det känns ändå viktigt att påpeka för er som är känsligare för mikrolagg än vad vi är.

Vidare vill vi i korthet nämna att Samsungs nya Exynos 9820 Octa-chipp, tillverkat med 8nm-teknik, presterar mycket bra och slår fjolårets Snapdragon 845 i en rad delmoment. Ställd mot Qualcomms nya chipp Snapdragon 855 räcker det emellertid inte långt, utan den Snapdragon 855-utrustade telefonen Xiaomi Mi 9, som i dagsläget är den enda 855-telefonen vi har haft tillfälle att prestandatesta, slår Galaxy S10 Plus och Exynos 9820 på fingrarna i en majoritet av delmomenten.

I synnerhet ser vi att Snapdragon 855, med grafikkretsen Adreno 640, är långt före Exynos 9820:s grafikkrets Mali-G76 MP12 i 3D-grafiktillämpningar, något vi ser såväl i syntetiska prestandamätningar som då vi spelar 3D-spel.

Samsung Galaxy S10 Plus – Summering

Låt oss få det sagt direkt: Samsung Galaxy S10 Plus är en synnerligen kompetent telefon och kanske till och med den bästa Androidtelefonen som pengar kan köpa för närvarande. Men smakar det så kostar det. Med en prislapp som börjar på strax under 11 000 kronor är Galaxy S10 Plus en oerhört dyr telefon.

Man får förvisso mycket för pengarna och Samsung har inte sparat på krutet när de har byggt telefonen. Vi får intrycket av att Samsung på en punkt efter annan tittat på vad de bästa konkurrenterna har att erbjuda, och sedan antingen matchat det eller trumfat det.

Mjukvaran, Android 9.0 Pie, med Samsungs utvecklade och omdöpta gränssnitt One UI är den utan tvivel bästa Samsungmjukvaran någonsin. Gränssnittet är fortfarande väldigt ”Samsung”, så alla som har haft en Samsungtelefon de senaste fem åren kommer snabbt känna sig hemma, men de har putsat flitigt och gjort gränssnittet mer estetiskt tilltalande och snabbare, även i en direkt jämförelse med fjolårets telefoner med gränssnittet ”Samsung Experience”.

Samsung har lyckats förbättra flytet i gränssnittet löpande år efter år och det är nu snudd på ypperligt. Vi skriver ”snudd på”, då det fortfarande går att förnimma ett lättare periodiskt mikrolagg, samt en och annan tröghet som varar några sekunder, om än sällsynt. Samsungs gränssnitt har alltid varit tungdrivet, men det har samtidigt blivit så mycket bättre genom åren att vi inte längre ser det som ett problem för de allra flesta. De flesta märker det sannolikt inte överhuvudtaget.

Kameran är som alltid i Samsungs flaggskepp de senaste åren av mycket hög klass. En trippelkamera på baksidan, med både ultravidvinkel och zoom, och en dubbelkamera på fronten ger oss nästan allt vi kan önska. Kamerans gränssnitt är vidare mycket bra, även om det för oss är obegripligt att Samsung inte erbjuder en manuell HDR-kontroll direkt i bildsökaren. Vi finner även en del brister vad gäller kamerans artificiella intelligens, och som nästan alla telefoner på marknaden kan HDR-behandling ibland vara aningen trög.

Byggkvaliteten är av toppklass, och S10 Plus ligger tvivelsutan bättre än handen än fjolårets S9 Plus och Note 9, även om det mest rör sig om subtila skillnader. Glasbakstycket må vara skört men det har samtidigt gett Samsung möjligheten att inte bara ge S10 Plus trådlös laddning utan även trådlös batteridelning. Och givetvis finner vi vattenresistens i form av en IP68-klassificering.

Den i bildskärmen inbäddade ultraljudsbaserade fingeravtrycksläsaren är flera nivåer bättre än de optiska fingeravtrycksläsarna vi hittills provat; bl.a. i Huawei Mate 20 Pro och OnePlus 6T. Inte minst är framgångsprocenten bättre, men säkerheten är också högre. Mot traditionella kapacitiva läsare räcker det inte långt, dock, då de kapacitiva läsarna är mycket snabbare och dessutom mindre känsliga för mindre rörelser under inläsningen. Vi ser ljust på framtiden för bildskärmsmonterade fingeravtrycksläsare, även om de i våra ögon inte riktigt är redo ännu.

Trots ett betydligt större batteri än i fjolårets Galaxy S9 Plus, 4 100 mAh mot 3 500 mAh, har Samsung lyckats med konststycket att göra S10 Plus både tunnare och lättare än S9 Plus. Vi finner att batteritiden hör till bland de allra bästa på marknaden, men samtidigt är vi aningen missnöjda med en osedvanligt hög batteriförbrukning i standbyläge samt vid tyngre dataanvändande, då Exynos-chippets radiodel tycks dra en hel del ström när WiFi och/eller i synnerhet 4G/LTE används.

Bildskärmen är sannolikt den bästa bildskärmen vi haft möjlighet att testa och även om vi med våra otränade ögon inte kan se någon skillnad då vi jämför sida vid sida med Galaxy S9 Plus så bekräftar experterna på DisplayMate.com att S10 har den bästa AMOLED-panelen de så här långt testat. Samsungs namnbyte från Super AMOLED till Dynamic AMOLED tycks onekligen vara mer än bara ett namnbyte.

Vi rekommenderar naturligtvis Samsung Galaxy S10 Plus helhjärtat och telefonen som helhet är den bästa telefonen på marknaden just nu, alla kategorier. Så länge prislappen inte är ett problem.

Instegsmodellen utrustad med 8 GB RAM och 128 GB lagring kostar i skrivande stund från 10 990 kronor, medan toppmodellen med 12 GB RAM och hela 1024 GB lagring kostar från hisnande 17 490 kronor.

Bland konkurrenterna finner vi som alltid prisvärda OnePlus 6T med en prislapp på från 5 795 kronor som nu även har fått konkurrens av lika prisvärda Honor View 20 för 5 690 kronor samt Mi 9 för 4 990 kronor.

[P_REVIEW post_id=170385 visual=’full’]