Den kinesiska tillverkaren OnePlus, med säte i staden Shenzhen, lanserade med buller och bång sin OnePlus One under fjolåret. Företaget, som närmast får beskrivas som en uppstickare, förlitade sig på en PR-kampanj som nästan uteslutande riktade sig till sociala nätverk och ”word of mouth”. Kampanjen blev en formidabel succé och snart talade halva androidbloggosfären om OnePlus One.
Som så många kinesiska uppstickare förut satsade OnePlus på att släppa en telefon med flaggskeppshårdvara för ett betydligt lägre pris än de mer etablerade konkurrenterna, som Samsung, HTC, Sony och LG.
Företaget valde även att nyttja ett slags inbjudningssystem då de sålde telefonen. Detta skapade en viss hysteri, inte minst bland de så kallade ”hardcoreanvändarna”, som alla slogs med näbbar och klor för att erhålla en ack så eftertraktad inbjudan. Ju svårare något är att få, desto mer lockar det. Exklusiviteten attraherar.
När telefonen väl släpptes, efter en del förseningar, var mottagandet bland teknikjournalister och -bloggare rent generellt ganska varmt, men framför allt tycktes konsumenterna älska OnePlus One. Bland Swedroids läsare röstades One till och med fram som årets telefon 2014.
När nu OnePlus 2 väntar precis runt knuten så är förväntningarna, framförallt bland konsumenterna, skyhöga. Undan för undan har OnePlus smarta PR-team släppt ena specifikationen efter den andra och långsamt har telefonens bestyckning tagit form. De har vidare, naturligtvis kalkylerat, vräkt ur sig närmast skrattretande hyperboler som ”2016 flagship killer” – allt för att maximera antalet ariklar och foruminlägg om OnePlus 2 runtom på nätet.
När vi på Swedroid nu hugger tänderna i OnePlus senaste flaggskepp gör vi det på samma vis som vi närmar oss alla recensioner. OnePlus 2 kommer under testfasen utsättas för en rad hårda prövningar av såväl artificiell art, i form av syntetiska benchmarks, som av en mer verkliga världen-betonad testfas där vi kort sagt på ett intensivt vis använder telefonen som den mångfasetterade multimediaenheten den är.
Efter vår tid med OnePlus 2 hoppas vi ha gjort oss tillräckligt bekanta med telefonen för att kunna leverera ett djupgående och omfattande utlåtande för att, förhoppningsvis, kunna hjälpa er läsare avgöra om OnePlus 2 är telefonen för er, eller om era pengar är bättre spenderade på annat håll.
Specifikationer
Specifikationer | OnePlus 2 |
---|---|
Releasedatum | Hösten 2015 |
Processor | 1,8GHz octa-core |
Plattform | Qualcomm Snapdragon 810 64-bit |
Grafikkrets | Adreno 430 |
RAM-minne | 4GB |
Inbyggt minne | 64GB / ingen plats för minneskort |
Skärm | 5,5" / FHD - 1080x1920 pixlar / 401PPI |
Skärmtyp | LCD / 16:9 / 83,39 cm² / ~73,3% av fronten |
Kamera | 13MP |
Främre kamera | 5MP |
Vikt | 175g |
Höjd, bredd, djup | 151,8 x 74,9 x 9,9mm |
Batteri | 3300mAh |
Kommunikation | USB Type-C, Bluetooth 4.1, Wi-Fi 802.11 a/b/g/n/ac, Wi-Fi Direct, DLNA, hotspot |
Sensorer | GPS+GLONASS, accelerometer, gyro, magnetometer, närhetssensor, fingeravtrycksläsare |
FM-radio / NFC | Uppgift saknas / Nej |
Nätverk | Fyrbands GSM / HSDPA / LTE |
IP-klassning | Nej |
Övrig info | 3,5mm-jack. Säljs även med 16GB lagring och 3GB RAM. |
Mer info | Mer info om OnePlus 2 på Androidenheter.se |
Enhet | Skärm/PPI | CPU/GPU | RAM | NAND | Kamera | Frontkamera |
OnePlus 2 | 5.5" 1080p 401PPI LCD/IPS | Snapdragon 810 4x1,8GHz A57 4x1.5GHz A53 Adreno 430 | 3GB 4GB LPDDR4 | 16GB 64GB | 13MP f/2.0 OV13860 1.3um | 5MP |
OnePlus 1 | 5.5" 1080p 401 PPI LCD/IPS | Snapdragon 801 4x2.5GHz Krait 400 Adreno 330 | 3GB LPDDR4 | 16GB 64GB | 13MP f/2.0 IMX214 1.1um | 5MP |
OnePlus 2 kommer utrustad med den för tillfället senaste processorplattformen från Qualcomm, 64-bitarsplattformen Snapdragon 810. För att komma tillrätta med de omskrivna värmeutvecklingsproblemen av Snapdragon 810 har OnePlus valt att sänka den maximala processorfrekvensen aningen, från 2,0 GHz till 1,8 GHz för var och en av de fyra systemprocessorerna av Cortex A57-typ. Utöver de fyra huvudprocessorerna finner vi fyra sekundära processorer av en mer strömsnål Cortex A53-typ, vilka oförändrat snurrar i upp till 1,5 GHz vardera. Som alltid levereras Snapdragon 810 med den kompetenta grafikprocessorn Adreno 430.
RAM-mängden uppgår i vårt exemplar till 4 GB av LPDDR4-typ, men OnePlus säljer även en mindre kostsam version med 3 GB RAM. Toppmodellen med 4 GB RAM kommer med en lagringskapacitet på 64 GB av eMMC v5.0-typ. EMMC bjuder på god prestanda men kan inte på långa vägar mäta sig med den nya UFS 2.0-typen som vi finner i bland annat Samsung Galaxy S6. 3 GB-versionen av OnePlus 2 har utöver lite mindre RAM även fått blott 16 GB lagringsutrymme, dock av samma relativt kompetenta nandtyp (eMMC v5.0) som 64 GB-versionen.
Då båda versionerna av OnePlus 2 saknar kortplats för minnesexpansion rekommenderar vi med bestämdhet den lite dyrare 64 GB-versionen, då 16 GB minus utrymmet Android kräver (Android-installationen äter upp cirka 10 GB i 64 GB-versionen) helt enkelt är för lite för de allra flesta. Dock vill vi poängtera att OnePlus 2 via telefoninställningarna har stöd för extern OTG-lagring via USB Typ-C-porten. På det viset kan man vid behov enkelt utöka lagringskapaciteten i princip obegränsat, även om det är en lite klumpig lösning.
Skärmen är som i fjolårsmodellen av LTPS (Low Temperature Poly-Silicon) LCD-typ, på 5,5 tum, och har därtill samma upplösning om 1080 x 1920 pixlar, även kallat FullHD och 1080p. Pixeltätheten uppgår till 401 PPI vilket är bra men inte i närheten av konkurrenter som Samsung Galaxy S6 samt LG G4 med Quad HD-upplösning (2560×1440). Kamerorna, både huvudkameran och den frontriktade, är med 13 megapixlar respektive 5 megapixlar på pappret även de identiska med fjolårsmodellen frånsett att sensorn inte längre kommer från Sony utan Omnivision. Huvudkameran har som sig bör utrustats med en (dubbel) LED-blixt.
Vad gäller trådlösa standarder är 2 återigen hart när identisk med fjolårets One. Wi-Fi-stödet är som på One brett: Wi-Fi 802.11 a/b/g/n/ac (2,4 och 5 GHz) samt Wi-Fi Direct, DLNA och hotspot. Bluetoothstödet är också identiskt; v4.1 samt A2DP. För positionering finner vi som i fjolårsmodellen stöd för GPS och GLONASS.
Ett av OnePlus 2:s trumfkort är stödet för dubbla SIM-kort (2 x Nano-SIM). Detta må inte vara något som majoriteten har någon större nytta av, men för de som exempelvis behöver två separata telefoner för jobb och privat, eller de som reser mycket, är stöd för dubbla SIM-kort guld värt. Bland övriga guldkorn finner vi en fingeravtrycksläsare samt en vändbar USB Typ C-port.
Även om mycket tycks vara identiskt med företrädaren har batteriet till vår glädje fått sig en knuff uppåt, från 3 100 mAh till 3 300 mAh. Detta avspeglar sig tyvärr även i vikten som har ökat med 13 gram från 162 till 175, vilket kan jämföras med LG G3 som med samma skärmstorlek blott väger 149 gram. OnePlus 2 är således en tämligen tung pjäs, även för sin storlek.
Yttermåtten är på höjd och bredd dryga millimetern mindre än företrädaren, med 151,8 respektive 74,9 millimeter, medan tjockleken har vuxit med exakt en millimeter, till 9,9 millimeter.
OnePlus 2 utmärker sig alltså med en hel del tunga specifikationer, men dessvärre utmärker den sig även för sådant som oförklarligen saknas: 2 har vare sig snabbladdning (Qualcomm QuickCharge 2.0), trådlös laddning eller NFC. Att ladda telefonen kräver kabelanslutning, vilket lyckligtvis har gjorts lite enklare i och med införandet av den vändbara USB Typ C-porten, och tar betydligt längre tid än snabbladdande konkurrenter som Samsungs Note 4 eller Galaxy S6.
OnePlus beslut att ta bort NFC från OnePlus 2 (NFC finns på fjolårsmodellen), ett beslut de motiverar med att ”nästan ingen använder NFC ändå”, innebär bland annat att betalningar med Android Pay, som väntar runt hörnet, inte kommer fungera.
Inte heller kommer smidiga filöverföringar mellan två androidtelefoner genom att bara föra dem samman att fungera, eller att enkelt föra över Google-konton från en telefon till en annan då man köper en ny telefon, återigen genom att bara föra telefonerna samman. Användandet av NFC-brickor för att automatiskt konfigurera telefonen för olika scenarion, såsom att automatiskt stänga av alla ljud och starta väckarklockan då telefonen läggs bredvid NFC-brickan på nattduksbordet, fungerar av naturliga skäl inte heller.
I kartongen
OnePlus levererar 2 i en illröd kartong med ett tämligen diskret vitt och mörkrött tryck. Kartongen i sig utstrålar inte direkt lyx, men är robust och känns gedigen. Då locket lyfts av möts vi som förväntat av telefonen i ett fack allra högst upp, inslagen i skyddsplast.
Under telefonen finner vi en mindre kartong, även den illröd, i vilken telefonens dokumentation är samlad. Under dokumentationen finner vi de enda två tillbehören som skickas med, USB-kabel och laddkontakt.
Läsare med skarpa ögon ser genast att USB-kabeln i bildgalleriet ovan inte ser ut som vi är vana vid. Detta beror på att OnePlus 2 som en av de första telefonerna någonsin har utrustats med en USB Typ-C-kontakt, vilket åtminstone i teorin kan ge en rad fördelar i framtiden. Läs mer om detta i kapitlet ”Knappsats, anslutningar och sensorer” en bit ned.
Vår kartong, som är ett amerikanskt exemplar, innehåller alltså följande:
* OnePlus 2 (Sandstone Black, 4GB/64GB)
* Laddadapter (Vit och röd, 5V==2A, amerikansk stickpropp)
* USB-kabel (Röd, Typ C i ena änden, Typ A-hane i andra, cirka 1 meter)
* Dokumentation (Snabbstartguide och en kortare bruksanvisning, på engelska)
Exemplaren som går ut till kunder i Sverige och övriga Europa kommer gissningsvis få en europeisk stickpropp, men utöver det torde innehållet i kartongen vara detsamma som i vår. Om kartongens innehåll är av stor vikt rekommenderar vi er dock att kontakta återförsäljaren innan beställning.
Utseende, byggkvalité och konstruktion
OnePlus 2 påminner i mångt och mycket om OnePlus One, vilket inte nödvändigtvis är en dålig sak. Telefonen vinner kanske inga djärva designpris med vi uppskattar den rena och i våra ögon ganska eleganta designen även om telefonen inte sticker ut som en modeaccessoar och skryter med metall hit och glas dit.
Med ovanstående sagt så har OnePlus 2 som så många konkurrenter numera ändå fått en metallram, vilket ger enheten en imponerande vridstyvhet som företrädaren saknade. Metallramen löper i ett gediget stycke runtom telefonens fyra sidor och har en elegant mörkgrå ytbehandling.
Byggkvalitén samt materialet imponerar och 2 känns välbyggd. Vi kan om vi klämmer och bänder tämligen hårdhänt inte framkalla minsta flex, och inga oljud uppstår. Då vi skakar på enheten förblir den tyst: inga sladdriga knappar som orsakar ett klickande läte.
Bakstycket, som är löstagbart och utbytbart och sitter tight och med fin passform, är i grundutförande mattsvart grovt texturerad halvmjuk plast. Vi vet att somliga fnyser åt plast, men vi har inga invändningar alls mot det om det är gjort på rätt vis, vilket vi upplever att det är i det här fallet.
Bakstycket är lätt svängt och telefonen ligger i kombination med den greppvänliga ytbehandlingen bra i handen. Väldigt bra, faktiskt. Få telefoner i den här storleksklassen har legat bättre i våra händer.
Utöver standardbakstycket, kallat Sandstone Black, säljer OnePlus även fyra andra bakstycken som originaltillbehör: Bamboo, Rosewood, Black Apricot och Kevlar. Såväl Rosewood som Black Apricot är enligt OnePlus båda tillverkade av äkta trä, och Bamboo är äkta bambu – inga artificiella imitationer. Bakstycket kallat Kevlar uppges likaledes vara riktig kevlar, ingen imitation.
Tillverkare | Skärm (tum) | Bredd (mm) | Höjd (mm) | Djup (mm) | Vikt (gram) | Batteri (mAh) |
OnePlus 2 | 5.5 | 74.9 | 151.8 | 9.9 | 175 | 3300 |
OnePlus One | 5.5 | 75.9 | 152.9 | 8.9 | 162 | 3100 |
LG G4 | 5.5 | 76.1 | 148.9 | 8.9 | 155 | 3000 |
Samsung Galaxy S6 | 5.1 | 70.5 | 143.4 | 6.8 | 138 | 2550 |
Sony Xperia Z3+ | 5.2 | 71.9 | 146.0 | 6.9 | 144 | 2930 |
HTC One M9 | 5.0 | 69.7 | 144.6 | 9.61 | 157 | 2840 |
Samsung Galaxy Note 4 | 5.7 | 78.6 | 153.5 | 8.5 | 176 | 3220 |
Motorola Nexus 6 | 5.96 | 83.0 | 159.3 | 10.1 | 184 | 3220 |
Huawei P8 | 5.2 | 71.9 | 144.9 | 6.4 | 144 | 2680 |
iPhone 6 | 4.7 | 67 | 138.1 | 6.9 | 129 | 1810 |
iPhone 6 Plus | 5.5 | 77.8 | 158.1 | 7.1 | 172 | 2915 |
Knappsats, anslutningar och sensorer
Fronten domineras naturligtvis av den stora skärmen, som gör anspråk på cirka 73 procent av telefonens totala frontyta. Detta är aningen bättre än LG G4 (~72%), noterbart bättre än Samsung Galaxy S6 och Sony Xperia Z3+ (~70%) men sämre än Google Nexus 6 samt LG G3 (~75%).
Nedan skärmen på telefonens front sitter tre kapacitiva knappar (”touchknappar”), från vänster till höger i grundutförande: ”Tillbaka”, ”Hem” och ”Appväxling”. Dessa knappar är med viss frihet programmerbara och dess funktioner kan således förändras efter tycke och smak.
Den högra och vänstra touchknappen består bara av ett smalt streck, som ett minustecken, och saknar alltså helt och hållet en symbol som förklarar knappens funktion, men man kan i telefonens inställningar ändra till att använda Androids on screen-knappar istället, och helt sonika stänga av de kapacitiva knapparna nedanför skärmen. Detta, att använda Androids on screen-knappar, leder i fåtalet fall till en del grafiska problem, något vi återkommer till i kapitlet ”Buggar och problem”.
Mittenknappen, som är lätt försänkt, extraknäcker dessutom som fingeravtrycksläsare. Även om mittennappen ser ut som en taktil knapp så är den helt och hållet kapacitiv och helt ”stum” då man trycker på den, inget klick vid tryck. Vi upplever vidare att kanterna runtom knappen är alldeles för vassa, inte minst på grund av skärmens plastfilm som omger knappen.
Fingeravtrycksläsaren fungerar i regel bra och läser allt som oftast av våra fingeravtryck på under en sekund. Att programmera telefonen med ett nytt fingeravtryck är dock en lite omständlig process där vi tvingas placera och omplacera vårt finger på avläsaren mellan 15 och 20 gånger innan inläsningen når 100 % och proceduren är klar. Detta får upprepas för vart och ett av de max fem fingravtrycken som kan programmeras.
Vi skriver i stycket ovan att läsaren allt som oftast läser av våra fingeravtryck snabbt. Det händer att avläsningen misslyckas, i regel för att vi är lite slarviga med hur vi placerar fingret, men vi noterar även ett tämligen utbrett problem för telefonen att läsa av våra fingeravtryck om vi låter telefonen ligga på en bordsskiva. Var och varannan gång detekterar telefonen inte ens att vi lägger fingret på läsaren, och efter 3-4 försök ger vi upp och plockar upp telefonen i handen, varpå fingeravtrycksläsaren genast fungerar som den skall igen.
På telefonens vänstersida finner vi på den övre halvan en kraftigt texturerad och greppvänlig knapp, ett skjutreglage, för att snabbt växla mellan Androids tre ljudlägen: ”Alla”, ”Prioritet” samt ”Ingen”. På högersidan återfinns volymknappen, på telefonens övre halva, samt strömknappen placerad strax nedan. Båda dessa knappar är lätta att nå och finna i blindo, men vi hade önskat mer taktil återkoppling för strömknappen som upplevs aningen svampig. Alla knappar är, tror vi, precis som telefonens ram tillverkade i metall.
De två Nano-SIM-platserna är placerade i det övre vänstra hörnet, sett bakifrån, och nås via en liten ”släde” efter att bakstycket har avlägsnats. Trots att bakstycket är löstagbart kan batteriet ej bytas ut eller tas ur utan att telefonen skruvas isär på ett vis som sannolikt bryter mot garantivillkoren.
OnePlus 2 saknar stöd för trådlös laddning via Qi-standarden. En liten gnista av hopp tändes ändå då vi fann två kopparstift dolda under det löstagbara bakstycket, vilket vi hoppades kunde vara laddstift och att OnePlus 2 kunde få Qi-stöd via ett kompatibelt skal som tillbehör. Det visade sig dock efter lite efterforskning handla om stift för att känna av när kompatibla bakstycken byts ut, och ändra telefonens tema utifrån vilket bakstycke som används.
På telefonens front finner vi centrerad i överkant samtalshögtalaren och till höger om denne sitter den frontriktade kameralinsen. Till höger om samtalshögtalaren finns även notifieringsdioden för aviseringar om exempelvis nyinkomna meddelanden, låg batterinivå eller att laddaren är ansluten. Telefonens mjukvara låter användaren själv programmera vad dioden skall avisera med en viss frihet, och i en rad olika färger.
I telefonens fotände finner vi snygga perforeringar i metallramen på vardera sida om den centrerade USB Typ C-porten. Bakom dessa perforeringar återfinns högtalaren (mono) samt den primära samtalsmikrofonen. De tu öppningarna ger intrycket av att telefonen bjuder på stereoljud i sina inbyggda högtalare, men så är alltså inte fallet.
På huvudänden finner vi en god bit ut till vänster 3,5mm-anslutningen för exempelvis headset eller externa ljudenheter och strax till höger om denne den sekundära mikrofonen. Den sekundära mikrofonen har delvis som uppgift att filtrera bakgrundsbrus och dylikt, för att förbättra samtalskvalitén, men fungerar även som sekundär mikrofon för att kunna erbjuda stereoljud vid videoinspelning.
USB-anslutningen är som nämns några stycken upp av den nya Typ C-standarden. Typ C innebär på pappret att man via USB-porten dels kan föra över data i upp till 10 Gbit/s, då USB Typ C är USB 3.1-kompatibel, men i OnePlus 2 används endast USB 2.0-protokollet, vilket innebär att man får nöja sig med upp till 480 Mbit/s.
USB Typ C borgar även för att man genom en och samma port kan ladda enheten betydligt snabbare än förut, då porten har stöd för upp till 100W vilket är nog för att till och med ladda merparten fullstora laptops. På en telefon spelar dock den ökade strömkapaciteten i dagsläget mindre roll, särskilt på OnePlus 2 som till och med saknar stöd för Qualcomms Quick Charge 2.0.
Vidare har USB Typ C stöd för videoöverföring, motsvarande HDMI och Displayport, i båda riktningarna. I teorin kan man alltså skicka en video från telefonen till en TV, eller från en dator till telefonens skärm – såvida telefonens mjukvara har stöd för det.
Det finns en rad fördelar med den nya USB Typ C-standarden, men det som kanske i dagligt användande är av störst betydelse är att man med USB Typ C inte behöver vända kontakten åt ”rätt håll”: USB Typ C är vändbar, precis som Apples Lightning-kontakt.
Den kanske största nackdelen med den nya USB-standarden är att alla våra gamla USB-kablar vi har liggande i våra hem, på kontoret, i våra bilar och i våra väskor inte längre är kompatibla. Åtminstone inte utan en adapter.
OnePlus 2 har vidare utrustats med den vanliga uppsättningen sensorer, i form av accelerometer, gyroskop, digital kompass, närhetssensor och ljussensor.
Mottagning och trådlösa standarder
Mottagningen via det mobila nätverket har varit i paritet med andra telefoner av nyare snitt. Vi har inte noterat några större problem med så kallade ”dödsgrepp”, där man genom att hålla telefonen på ett visst vis orsakar signalstyrkan att sjunka drastiskt. De maximala datahastigheterna motsvarar vårt mobilnäts maxhastigheter, såväl via 2G som 3G och LTE.
Via Wi-Fi mäter vi som bäst upp runt 120 Mbit/s vid nedladdning på vårt lokala nätverk (802.11/n 5GHz), och runt 100 Mbit/s vid uppladdning. Telefonen har även stöd för 802.11/ac-standarden, men vår aktuella testrouter är dessvärre inte ac-kompatibel och vi kunde därför inte testa detta.
OnePlus 2 har förstås stöd för Bluetooth och bjuder där på Bluetooth v4.1 samt ljudprofilen A2DP. Lyser med sin frånvaro gör NFC, som vi har avhandlat i kapitlet Specifikationer längre upp i recensionen.
Ljudegenskaper
Ljudkvalitén vid telefonsamtal är god men vi hade önskat en högre maximal ljudnivå. Motparten har vid våra testsamtal inte haft något att klaga på, och därtill gör den sekundära mikrofonen ett bra jobb vad gäller att filtrera bort bakgrundsbrus.
Där fjolårets modell hade utrustats med dubbla högtalare i telefonens fotände, har OnePlus 2 endast en högtalare. Den maximala volymen är godkänd, noterbart högre än exempelvis Samsung Galaxy S6, men ljudkvalitén är tämligen dålig. OnePlus 2 saknar helt och hållet djup – vilket förvisso gäller de flesta interna högtalare i telefoner – men 2 levererar bland det vassaste och skrikigaste ljudet vi har hört från en telefon på väldigt länge.
Tack vare den godkända maximala ljudnivån riskerar man inte att missa inkommande samtal och aviseringar i första taget, men det här är inte en telefon man gärna använder för musiklyssning via den interna högtalaren. Även videotittande blir snabbt enerverande på grund av det vassa ljudet.
Nämnas bör dock att OnePlus 2, via det egenutvecklade gränssnittet OxygenOS, har en skapligt avancerad equalizer skapad av MaxxAudio som har en gedigen erfarenhet i branschen. Utöver att bjuda på tre standardprofiler – Music, Movie och Game – bjuds man även på ganska avancerade inställningsmöjligheter i form av en 10-kanals equalizer samt manuella kontroller för bland annat bas, diskant och balans.
Decibeltabell
Telefon | dB 50cm från front | dB 50cm från högtalare |
OnePlus 2 | 80 | 83 |
Samsung Galaxy S6 | 77 | 81 |
Motorola Nexus 6 | 87 | 87 |
LG Nexus 5 | 75 | 78 |
Samsung Galaxy S5 | 73 | 80 |
Samsung Galaxy S4 GPE | 63 | 66 |
HTC One M8 | 85 | 85 |
Nexus 7 (2103) | 73 | 76 |
I tabellen ovan ser vi att OnePlus 2, även om vi inte alls tycker om det vassa ljudet som helt saknar djup, presterar en skapligt hög maxvolym som är svår att missa annat än om man är i en osedvanligt bullrig miljö, eller om högtalaröppningen täcks över, exempelvis i en väska.
Vårt högst ovetenskapliga test har skett genom två mätningar – en rakt framifrån med telefonen liggande på ”rygg” på ett bord och decibelmätaren på 50 centimeters avstånd, och en mätning 50 centimeter från högtalarens/högtalarnas öppning. Vid mätningen har vi spelat upp samma FLAC-ljudklipp på respektive telefon, med samma musikspelare installerad och med samma ljudinställningar i denne, på maximal volym.
GPS och positionering
Vi har under testfasen av OnePlus 2 inte upplevt några problem med positioneringen, vare sig vid anslutning mot satelliterna eller vad precisionen berör. Tiden tycks vara förbi då telefonerna hade problem med positioneringsprestandan, och vi upplever således att det här delmomentet i våra recensioner förlorar allt mer relevans.
Vi kommer naturligtvis fortsätta testa positioneringsprestandan även i fortsättningen – men fokus ligger nu mest på att försäkra oss om att positioneringen fungerar som den skall – vilket den gör i OnePlus 2:s fall – och endast expandera det här delmomentet med mer ingående test i händelse av att vi stöter på allvarliga problem.
Bildskärm och digitizer
Precis som i fjolårets modell har OnePlus utrustat 2 med en 5,5 tum stor LCD-skärm av LTPS-typ. Upplösningen är även den oförändrad, 1080 x 1920 pixlar, också kallat FullHD och 1080p. Då upplösning och storlek är identiska med föregångaren är således även pixeltätheten densamma: 401 PPI.
I en tidsera då hetsen kring skärmupplösningen är stor kan en upplösning på ”bara” 1080 x 1920 pixlar av vissa upplevas som i lägsta laget, men i praktiken är skillnaden liten, näst intill omöjlig att uppfatta. Även om vi uppskattar en konstant teknisk utveckling så värderar vi flyt i gränssnitt och spel samt batteritid högre än en skärmupplösning som är bortom vad våra ögon kan uppfatta (och uppskatta) på större avstånd än sisådär 20 centimeter.
Man kan lätt dra slutsatsen att OnePlus har återanvänt exakt samma skärm som från förra årets modell, och vi tror att så också är fallet, möjligen med några mindre putsningar. OnePlus hävdar en aningen högre maximal ljusstyrka och högre kontrast, men detta är inte något våra ögon kunde uppfatta. Betraktningsvinklar och färgåtergivning och skärmens färgtemperatur är såvitt vi kan avgöra helt oförändrade.
Dessvärre är OnePlus Ones skärm en tämligen blek historia med dagens mått mätt, och det innebär att även OnePlus 2 upplevs blek. Färgåtergivningen är svag och svärtan är inget vidare. AMOLED-skärmar har förvisso skämt bort oss på senare år, men OnePlus 2 kan inte heller på långa vägar mäta sig med dagens bästa LCD-skärmar, som skärmen i LG G4 eller iPhone 6.
Då vi istället jämför OnePlus 2 sida vid sida med HTC One M7, från 2013, tycker vi se att matchen är ganska jämn: One M7 levererar snäppet rikare färger, men lider istället av att bakgrundsbelysningen blöder längsmed kanterna, något OnePlus 2 inte alls dras med. Betraktningsvinklarna är ett dött lopp på ljusa skärmar men en klar seger för One M7 på mörka skärmar. Likaså är den maximala ljusstyrkan mer eller mindre ett dött lopp. Möjligen bjuder OnePlus 2 på snäppet bättre svärta betraktad rakt framifrån.
HTC One M7 hade en för tiden förträfflig LCD-skärm, men med 30 månader på nacken står den sig slätt mot dagens toppskärmar, vilket således innebär att även OnePlus 2:s skärm känns ganska föråldrad.
Skärpan dikteras till stor del av pixeltätheten, och OnePlus 2:s 401 PPI räcker långt, men på riktigt nära håll kan vi uppfatta enskilda pixlar på ett vis som vi inte kan på exempelvis Samsung Galaxy S6 eller LG G4. Det höga kontrastvärdet, OnePlus hävdar 1500:1, hjälper till att ge den upplevda skärpan en knuff framåt.
OnePlus 2 har sammantaget sannolikt fått en förbättrad skärm jämfört med fjolårsmodellen, men vi måste poängtera att den inte kan mäta sig med de bästa LCD-skärmarna på marknaden, och inte ens kommer i närheten av de bästa AMOLED-skärmarna. Såväl HTC One M9 och M8 som Sony Xperia Z3+, LG G4 och iPhone 6 har noterbart bättre LCD-skärmar som känns både mer livliga och erbjuder bättre svärta och betraktningsvinklar. Telefoner med moderna AMOLED-skärmar, såsom Samsung Galaxy S6 och Galaxy Note 4, spelar i en klass för sig.
Pekskärmen tycks vara en kompetent pjäs, men hämmas av att OnePlus har fabriksmonterat en plastfilm ovanpå. Repskyddet går att ta bort, men vi konstaterar genast att plastfilmen saknar den härligt glatta upplevelsen som en oleofobiskt (fettavstötande) behandlad glasskärm utan plastfilm bjuder på.
Därtill missar pekskärmen då och då ett pek eller svep, vilket vi gissar även det beror på plastfilmen. Precisionen tycks däremot vara bra och vi har inte haft några problem med att våra tryck missar sitt mål.
Mjukvaran
OnePlus 2 kommer med Android 5.1.1 / Lollipop under skalet, och de har till skillnad från i OnePlus One valt att leverera 2 med det egna gränssnittet OxygenOS 2.0 istället för Cyanogen OS.
OxygenOS är i grund och botten en av OnePlus modifierad version av AOSP (Android Open Source Project) och är därmed även inte alltför olik Android 5.1x Lollipop i dess grundutförande, vilket gör att man snabbt känner sig hemma i menyerna.
Olyckligtvis tycks OnePlus inte riktigt ha hunnit optimera sin mjukvara, och telefonen är rent allmänt ganska seg överlag. Ofta tvekar telefonen mellan en halv och en sekund då vi öppnar appar, något som varken vår Nexus 6 eller Samsung Galaxy S6 med samma Android-version lider av. Därtill lider gränssnittet av ganska påtagliga mikrofrysningar, och (i synnerhet i webbläsaren Chrome) av en och annan 1-2 sekunder lång totalfrysning, vilket får telefonen att kännas som Android-telefoner gjorde innan Android Jelly Bean och dess ”Project Butter” lanserades. [Läs uppdateringen längre ned i det här kapitlet].
Vi är övertygade om att detta kan lösas genom mjukvaruuppdateringar och vi är därtill övertygade om att OnePlus kommer fixa det – Snapdragon 810 är onekligen kraftfull nog för ett silkeslent gränssnitt – men frågan är hur länge vi tvingas vänta. OnePlus har inte alltid varit pålitliga vad gäller uppdateringar, men de har lovat att detta skall förbättras.
Ett trevligt tillskott i OxygenOS är möjligheten att växla till ett mörkt telefontema. Standardtemat är ljust, som i standardandroid, men OnePlus har lyssnat på sina användare och erbjuder alltså även ett mörkt tema. Man kan därtill ställa in accent-färgen när man byter tema, för att ändra färg på saker som knappar, rubriker och ikoner i gränssnittet. Djupare i samma undermeny kan vi med begränsade valmöjligheter även ställa in vad som skall aviseras, samt vilken färg respektive avisering skall ha.
Som vi nämner i kapitlet ”Knappsats, anslutningar och sensorer” bjuder OnePlus 2 på såväl programmerbara kapacitiva knappar nedanför skärmen som på möjligheten att istället aktivera Androids standardfunktion för knapparna direkt i telefonens gränssnitt.
De kapacitiva knapparna kan programmeras på en rad olika vis, för vanligt tryck, långtryck och dubbeltryck. Knapparnas funktionalitet utöver enkeltrycksfunktionen kan även inaktiveras, för den som så önskar, och man kan välja om man vill att knapparnas bakgrundsbelysning skall vara på eller av. Olyckligtvis finns det ingen inställning för att behålla knapparnas bakgrundsbelysning igång så länge som skärmen är tänd, utan de släcks automatiskt efter några sekunder.
Väljer vi istället att använda Androids standardtillämpning med knapparna direkt i gränssnittet kan vi inte programmera knapparna som vi själv vill, men vi ges åtminstone möjlighet att spegelvända den vänstra och höga knappen, tillbaka och appväxling, och få dessa att byta plats med varandra.
Utöver programmerbara knappar finns även ett begränsat stöd för geststyrning av telefonen, där vi kan välja att inaktivera fyra olika gester som fungerar då telefonens skärm är avstängd:
* Dubbeltryck på skärmen för att väcka telefonen
* Starta kameran genom att rita ett O på skärmen
* Starta ficklampan (telefonens LED-blixt) genom att rita ett V på skärmen
* Svep vertikalt uppifrån och ned med två fingrar bredvid varandra för att pausa/starta ljuduppspelning
* Rita ett < eller > för att hoppa till föregående eller nästa spår i musikspelaren
Då OnePlus 2 har en fingeravtrycksläsare har telefonen naturligtvis en inställningsmeny för ändamålet. Inställningsmöjligheterna är mycket små och vi tvingas, då vi konfigurerar fingeravtrycksläsaren första gången, att ställa in ett lösenord eller en PIN-kod. Efter att detta är gjort kan vi lägga in och lagra upp till fem olika fingeravtryck.
Att programmera ett nytt fingeravtryck är en tämligen utdragen, men enkel, procedur som går ut på att man om och om igen placerar fingret på läsaren till dess att telefonen känner sig nöjd och förloppsindikatorn når 100 %. Detta kräver i regel minst ett dussintal tryck och tar någon minut per finger. Väldigt enkelt, men aningen tidsödande.
När ett fingeravtryck väl är programmerat kan man, kanske inte helt oväntat, från avstängd skärm gå rakt in till telefonens hemskärm utan att först passera låsskärmen genom att placera fingret på fingeravtrycksläsaren någon sekund. Hur snabbt fingeravtrycksläsaren läser varierar, men i normalfallet tar det mellan en halv och en sekund från det att fingret placeras på läsaren.
Ett annat tillskott i inställningsmenyn är undermenyn för SIM-kort. Då OnePlus 2 levereras med två SIM-platser öppnas en del intressanta möjligheter upp. Man kan exempelvis ställa in så att alla samtal och SMS alltid skickas via SIM-kort 1, men att all datatrafik skall gå genom kort 2. Man kan därtill med snabbswitchar aktivera och inaktivera SIM-korten vid behov.
Utöver det vi har summerat ovan är OxygenOS 2.0 i inställningsmenyerna i princip identiskt med Android 5.1 Lollipop i standardutförande. En del mindre ändringar här och där, men det mesta av mindre betydelse.
Launchern, hemskärmsappen inklusive låsskärmen, samt notifikationsfältet bjuder dock på en del nyheter som inte står att finna i Android i grundutförande. Först och främst bjuder OxygenOS på något de kallar ”Shelf”, en extra ”hemskärm” längst till vänster, ungefär som HTC:s Blinkfeed, men i OxygenOS samlas här istället för dina olika flöden och nyheter dina mest frekvent använda appar och kontakter, samt en liten integrerad väderwidget.
Inställningsmöjligheterna är nästan obefintliga, men det är också Shelfs styrka: enkelheten gör att man till skillnad från exempelvis HTC:s Blinkfeed inte överväldigas, tröttnar och inaktiverar funktionen. Vi finner tvärtom att Shelf är tämligen användbar och vi nyttjar den dagligen för att öppna kontakter och appar vi återkommande använder. Visst kan man utan vidare skapa en hemskärm med alla kontakter och appar man vill ha, men fördelen med Shelf är att den är dynamisk och automatiskt och kontinuerligt uppdaterar sig själv då ditt användarmönster ändras och utvecklas. Shelf kan dock, för den som så önskar, stängas av.
Låsskärmen är identisk med låsskärmen i Android, men med tillskottet att man kan låsa upp med fingeravtrycksläsaren, vilket indikeras av en liten fingeravtrycksikon i skärmens nederkant.
I det neddragbara statusfältet finner vi nästan exakt samma funktionalitet som i standardandroid, men OnePlus har lagt till en liten ikon uppe i högra hörnet som låter oss redigera (byta plats, aktivera och inaktivera) snabbgenvägarna för exempelvis Wi-Fi, Bluetooth, Ficklampa och Flygplansläge.
I inställningarna för hemskärmen, finner vi några extra guldkorn som saknas i Android i grundutförande. Vi kan här välja att lägga in andra ikonpaket, ställa in rutnätet för applistan (Small 3×4, Standard 4×5, och Large 5×6), samt aktivera/inaktivera Shelf och ändra mellan Celsius och Fahrenheit i den i Shelf inbyggda väderwidgeten.
På andra Android-telefoner når man vanligtvis menyn för Andorids tre ljudlägen (Alla, Prioritet, Ingen) då man trycker på volymknappen, med detta är borttaget på OnePlus 2 då enheten har en fysisk knapp dedikerad till just detta på dess vänstra långsida.
Uppdatering: Under vår testperiods näst sista dag dök en mindre uppdatering till OnePlus 2 upp. Uppdateringen, blott 30 MB stor och daterad 2015-08-19, uppdaterade telefonen till byggnummer ONE A2005_14_150819. Uppdateringen skall enligt den officiella changeloggen åtgärda följande:
Added a patch for the Stagefright security exploit
Improves battery performance
Improves user interface logic and coherence
Fixed an issue with pinch-to-zoom in Google Photos
Fixed an issue where Dark Mode would cause instability in certain apps
Fixed an issue related to import/export of contacts stored on SIM card
Additional support for global carrier APNs
Other improvements and bug fixes
Olyckligtvis skapade uppdateringen ett rejält problem: telefonen gick inte längre att boota in i Android efter att ha uppdateras. Vi fastnade i en så kallad ”boot loop” där telefonen om och om startade om sig själv, och var således för tillfället obrukbar.
På OnePlus 2:s forum finns det flera diskussionstrådar där andra användare med samma problem diskuterar problemet, och där finner vi även lösningen:
Vi tvingas stänga av telefonen och boota in i återställningsläget (håll inne volym ned samt strömknappen till dess att telefonen vibrerar, tar cirka fem sekunder). Väl inne försöker vi först rensa cachen, i förhoppning om att det skall vara nog för att starta telefonen, men detta löser dessvärre inte problemet.
Vi bootar in i återställningsläget igen och rensar den här gången både cache och appdata. Detta löser problemet och telefonen går nu att starta som vanligt. Dessvärre innebär rensning av appdata att alla våra installerade appar försvinner – telefonen fabriksåterställs kort sagt – och vi får börja om från början.
Om vi bortser från ovanstående fiasko, löste då den här uppdateringen några av problemen vi nämner i kapitlet ”Buggar och problem”? Ja, faktiskt.
Borta är nu problemet där telefonen i installationsfasen fastnade på ”Checking connection”. Att återställa telefonen till den senast sparade profilen fungerar nu precis som det skall. Likaså har OnePlus fixat layoutproblemet där skärmelement och knappar doldes bakom Androids on screen-knappar om man valde att aktivera dessa i inställningarna.
Men andra, större, problem, då? Det tröga gränssnittet exempelvis?
Ja! Telefonen är nu precis så mjuk och följsam i gränssnittet som vi förväntar oss av ett flaggskepp. Flytet är inte perfekt, ingen telefon vi har testat har ett helt perfekt flyt, men OnePlus 2 är nu fullt acceptabel och nästan i paritet med Samsung Galaxy S6 och Google Nexus 6. Vi skriver ”nästan”, då OnePlus fortfarande, främst i webbläsaren och i Google Play-appen, har en lätt tendens att låsa sig några tiondelar av en sekund då och då, på ett vis som vare sig Galaxy S6 eller Nexus 6 gör.
Kameramjukvaran tycks däremot inte vara åtgärdad, och vi upplever fortfarande att OnePlus 2-kameran ibland, i mörka miljöer, behöver orimligt lång tid att ta bilder. Därtill nyttjar kameramjukvaran fortfarande samma, överdrivna, efterbehandling av bilderna, vilket skapar en falsk skärpa som dessvärre smetar ut fina detaljer och nyansskiftningar. Färgåtergivning och vitbalans är vidare även de oförändrade.
Fingeravtrycksläsaren, som har problem att registrera tryck då telefonen exempelvis ligger på en bordsskiva, är heller inte åtgärdad i den här uppdateringen. Inte heller upplever vi att pekskärmen är känsligare eller svarar snabbare än förut, men på grund av att gränssnittet nu är rappt så blir det betydligt färre feltryck då vi inte börjar ”stresstrycka” på skärmen varje gång telefonen hänger sig en sekund eller två.
Kameran
Precis som OnePlus One så är OnePlus 2 utrustad med en huvudkamerasensor på 13 megapixlar och en frontriktad kamera på 5 megapixlar. Det vore lätt att dra slutsatsen att det sitter exakt samma sensorer i dessa två modeller, men så är inte fallet.
OnePlus 2 har fått en helt ny sensor från OmniVision kallad OV13860, och det Shenzhen-baserade företaget frångår därmed branschstandarden där näst intill alla tillverkare använder en kamerasensor tillverkad av Sony.
Enligt OnePlus är OV13860 med sin storlek om 1/2.6″ (samma storlek som LG G4) 35% större än traditionella 13-megapixelsensorer, vilket på pappret bland annat innebär bättre prestanda i mörka miljöer samt mindre brus/grynighet.
Huvudkameran, som har en sexlagerslins med ett bländarvärde på f/2.0, tar bilder i maximalt 4128 x 3096 pixlar (4:3, fullscreen) och skjuter video i upp till 3840 x 2160 pixlar i 30 FPS (16:9, även känt som widescreen). Den här upplösningen kallas även UHD och 2160p, och kallas numera ofta 4K även om 4K traditionellt avser DCI 4K vilket motsvarar 4096 x 2160 pixlar.
Vidare har huvudkameran utrustats med optisk bildstabilisering i två axlar (att jämföra med tre axlar i LG G4) samt laserfokus. Som hjälp vid dunkla ljusförhållanden har OnePlus 2 fått sällskap av en dubbel LED-blixt.
Frontkameran tar bilder i maximalt 5 megapixlar, eller 2592 x 1944 pixlar i 4:3 (fullscreen). Videoinspelning tillåts i upp till 1920 x 1080 pixlar (FullHD, 1080p) i 30 FPS. OnePlus utlovar att frontkameran tar bilder helt utan förvrängning, något som annars inte minst för frontkameror är vanligt förekommande utmed bildens ytterkanter.
Kameramjukvaran
Kameramjukvaran påminner en del om Androids egna kameramjukvara, men OnePlus har ändrat lite i gränssnittet och har utöver det vanliga i form av olika upplösningar och bildformat, time lapse-video, slow motion-video och HDR lagt till en del mindre finesser, som ”Beauty” samt ”Clear image”.
Såväl ”Beauty” som ”Clear image” har i våra ögon inte någon som helst effekt på bildresultatet, vilket demonstreras i de tre bilderna här ovan. Bilderna är tagna med inställningen ”Beauty” till vänster, ”Clear image” i mitten och standardinställningen till höger. Ser ni någon skillnad? Det gör inte vi. Uppdatering: Inte heller efter mjukvaruuppdateringen som skickades ut till vår telefon under testfasens näst sista dag har kameralägena ”Beauty” eller ”Clear image” någon uppenbar effekt.
Exempelbilder
Bilderna nedan har tagits med telefonens standardinställningar, i maximal widescreen-upplösning. Vi har vid närbildsfotografering använt pekfokus för att lägga fokus där vi vill ha den. I övrigt har vi låtit kamerans mjukvara göra allt själv. Ni uppmanas högerklicka och öppna bilderna i fullstorlek för att få en ordentlig uppfattning om bildkvalitén.
OnePlus 2 (till vänster) vs Samsung Galaxy S6 (till höger)
Helt otippat, åtminstone från redaktionens sida, tycks OnePlus 2 till en början matcha kamerasuveränen Samsung Galaxy S6 nästan steg för steg. OnePlus har som vi nämner längre upp satsat på en ny kamerasensor från OmniVision, och satsningen verkar frånsett en aningen inkorrekt färgbalans/färgåtergivning i vissa bilder ha gått hem.
OnePlus kan inte riktigt, med sin lägre upplösning (och aningen sämre lins?) matcha detaljrikedomen i Galaxy S6:s bilder, men i regel levererar OnePlus 2 en bättre skärpa, särskilt i kontrastrika miljöer.
Olyckligtvis ser vi då vi detaljstuderar bilderna att OnePlus mjukvara efterbehandlar bilderna kraftigt, vilket förklarar den fina skärpan, men detta leder samtidigt att mindre detaljer och finare nyansskiftningar försvinner och smetas ut i en slags akvarelleffekt, vilket ni kan se i de inzoomade bildexemplen här ovan (klicka för fullstorlek). Notera i synnerhet det ljusgrå vertikala fältet i trädets mörka bark, vilket på OnePlus 2 helt och hållet saknar detalj, men på S6 återges nyanserat och naturligt – men med lite mindre skärpa.
Den här efterbehandlingen ser bra, och skarp, ut då man betraktar bilderna i en krympt version, typisk för webben eller på en liten skärm som på en telefon, men då vi zoomar in till fullstorlek ser det inte alls lika bra ut. Även om Galaxy S6 inte kan matcha skärpan så föredrar vi den mer detaljrika och naturliga nyansåtergivningen S6 bjuder på. Därtill har Galaxy S6 med marginal den bättre kameramjukvaran och kameragränssnittet av de tu.
OnePlus 2:s dubbla LED-blixtar bjuder på betydligt mer ljusstyrka än den ensamma LED-blixten på Samsung Galaxy S6. Därtill är ljusspridningen bättre på OnePlus 2, vilket innebär att man slipper den olyckliga ljuskägeleffekten som vi kan se prov på i den andra radens exempelbilder här ovan, på legofigurerna med blixten aktiverad. Samsung Galaxy S6:s blixt är såpass riktad att ljuskäglan inte täcker hela bilden, utan lämnar bildens höger- och vänsterkant dåligt upplysta.
OnePlus 2 bjuder också på en bättre närgräns än Galaxy S6, men här är skillnaden mycket liten. Samsungen å sin sida levererar en i våra ögon aningen bättre skärpa vid närbilder. I halvmörker, som det första bildparet på legofigurerna i bildserien ovan, går Samsung Galaxy S6 segrande ur kampen, både vad gäller detaljer i fullstorlek och färgåtergivning. Ingen av kamerorna lyckas rendera en särskilt realistisk representation av färgerna i mörker, dock. OnePlus 2 blir urvattnad och blek, medan Galaxy S6 är övermättad med ett visst rödstick.
Ett problem, som inte framgår av exempelbilderna, är att OnePlus 2 då och då i dunkla miljöer, som inomhus under kvällstid eller i ett rum med fördragna persienner, oförklarligen blir till frustration långsam vid bildtagning. Kameran tycks hitta fokus omedelbart, men själva bildtagningen ka ta både tre och fyra sekunder, och rör man på kameran det minsta under dessa sekunder resulterar det ofta i en tämligen oskarp bild.
Det här problemet inträffar långt ifrån varje gång vi tar en bild i dunkla ljusförhållanden, varför vi är ganska övertygade om att det bara är en mjukvarubugg som vi hoppas att OnePlus fixar via en mjukvaruuppdatering snarast möjligt.
Frontkamera, maxupplösning för respektive telefon i widescreen-format
Om OnePlus 2 lyckas ge suveräna Galaxy S6 en skaplig match vad gäller huvudkameran så är den frontriktade kameran däremot en besvikelse. Frontkameran på OnePlus 2 tycks vara hämtad från 2012 och levererar dåliga bilder även med frontkameramått mätt, medan Galaxy S6 å sin sida har en av de bättre frontkamerorna vi har testat.
I en tid då ”selfies” har blivit ett fenomen är det trist att OnePlus har satsat på en så undermålig frontkamera. Men, kanske är inte den genomsnittlige OnePlus 2-kunden speciellt selfie-frälst, i vilket fall frontkamerans brister saknar större relevans.
Videoinspelning, UHD (3840 x 2160 pixlar).
OnePlus 2
Samsung Galaxy S6
Vid videoinspelning ser vi återigen en seger för Samsung Galaxy S6. Samsungen levererar mer detalj, rikare/mer verklighetstrogna färger (även om S6 går lite för mycket åt det röda hållet) samt ett aningen bättre flyt vid panoreringar. Därtill är ljudupptagningen bättre i Samsungen.
Båda spelar in i så kallad UHD-upplösning i 30 FPS, men vid snabba panoreringar och vid andra tillfällen när bildinformationsflödet blir för högt tenderar båda kameror att gå på knäna och leverera ett väldigt pixligt och ”hackigt” resultat. Vi föredrar att spela in i 1080p istället, och få ett betydligt bättre flyt samt mindre filstorlekar.
OnePlus 2 spelar in UHD-video med ett dataflöde om cirka 42 Mbit/s, mot 48 Mbit/s för Samsung Galaxy S6. OnePlus 2 är vidare begränsad till max 10 minuters videoinspelning i UHD-upplösning.
Då vi sammanfattar huvudkameran i OnePlus 2 måste vi tillstå att de trots allt har lyckats bättre än vad vi hade förväntat oss. Att som OnePlus satsa på en ny och i telefonvärlden tämligen oprövad kamerasensor från OmniVision kunde ha slutat illa, men chansningen tycks ha gått hem. OnePlus är enligt vår åsikt en riktigt kompetent kamera, trots en del mjukvarurelaterade brister som vi hoppas att OnePlus snarast möjligt åtgärdar.
Mot Samsung Galaxy S6 och LG G4 som för tillfället enligt vår uppfattning har androidvärldens med marginal bästa kameror kan OnePlus 2 inte mäta sig, men den skämmer heller inte ut sig. Så länge den som slår till på en OnePlus 2 inte förväntar sig S6- eller G4-kvalité i kameran, eller är en selfie-fantast, kommer denne sannolikt bli tillfredsställd.
Buggar och problem
Tillverkarna har rent generellt blivit allt bättre på att knyta samman Android med sin hårdvara och vi har under årens lopp gått från att se många och betydande buggar i de flesta modellerna till att ofta inte ha några betydande problem alls. Dessvärre är inte OnePlus 2 en av de mer problemfria modellerna vi har testat och kanske vittnar detta om att OnePlus är ett mycket ungt företag med relativt lite erfarenhet.
Redan efter 30 sekunder springer vi på den första buggen, då telefonen i uppstartsguiden helt enkelt vägrar känna av att vi har en datauppkoppling på telefonen. Flera omstarter och växling mellan såväl det mobila nätverket som Wi-Fi är verkningslösa, så till slut hoppar vi helt enkelt över det här momentet i installationsfasen (efter två minuter av misslyckade anslutningsförsök ges man möjligheten att hoppa över).
När vi väl är inne i Android fick vi istället lägga till Google-konto manuellt, vilket gick utan problem då vi trots vad telefonen påstod visst hade en fungerande datauppkoppling. Dessvärre innebar det att vi gick miste om synkfasens möjlighet att synka alla våra appar och inställningar med en på Google sparad profil. Vi vet inte hur utbrett det här problemet är, men vi hoppas att det är sällsynt.
Uppdatering: OnePlus skickade under testfasens sista dagar ut en uppdatering som tycks ha åtgärdat en rad buggar, inklusive ovanstående problem med att känna av datauppkopplingen. Således går det nu att utan problem återställa telefonen till den senast sparade profilen på Google.
Ett annat problem har varit fingeravtrycksläsaren, som även om den i regel är både snabb och korrekt har enorma problem då telefonen ligger på vissa ytor, såsom vårt skrivbord. Ibland fungerar fingeravtrycksläsaren efter några försök, andra gånger tvingas vi plocka upp telefonen varpå det genast fungerar perfekt igen.
Pekskärmen uppvisar ibland en viss okänslighet, sannolikt beroende på den fabriksmonterade plastfilmen, och är därtill en kladdmagnet. Plastfilmen går att avlägsna, men vi tror inte att den underliggande glasskärmen har fått någon form av fettavstötande (oleofobisk) behandling.
Kameran, som i mångt och mycket är en överraskande trevlig bekantskap, dras med en del problem med en påfrestande seghet vid bildtagning i dunkla/mörka miljöer. Fokus tycks finnas omedelbart, men sjävla avtrycket kan dröja både två och tre sekunder, och darrar man det minsta på handen blir bildresultatet oskarpt. Poängteras bör att detta inte sker varje gång vi tar en bild i mörker, vi tog nyss ett 20-tal dunkla bilder utan några som helst problem, men problemet finns där och dyker då och då upp utan förvarning.
Ett annat problem med kameran, eller kanske telefonens mjukvaruoptimering rent generellt, är att den i vissa fall tar tre, eller mer, sekunder att starta. Särskilt då vi snabbt växlar mellan olika appar och sedan omedelbart till kameran. I normala fall startar kameran på en dryg sekund.
Uppdatering: Kameran startar nu på en dryg sekund varje gång, oavsett hur hårt vi försöker belasta telefonen innan vi växlar till kameran.
En del gränssnittsrelaterade buggar har visat sig då vi har valt att använda Androids standardknappar istället för de kapacitiva knapparna nedanför skärmen. I sällsynta fall har Androids on screen-knappar lagt sig ovanpå andra skärmelement, såsom konfigurationsknapparna då vi startar Google Now första gången, varpå man inte kan komma vidare utan att tillfälligt inaktivera on screen-knapparna.
Uppdatering: Ovanstående gränssnittsbugg är i och med OnePlus 2:s uppdatering daterad 2015-08-19 åtgärdad.
Det kanske mest påtagliga problemet, då det är nästan konstant och obönhörligt, är de enerverande mikrofrysningarna i gränssnittet. Flytet vi har vant oss vid i Android sedan Google lanserade Jelly Bean-uppdateringen vilken inkluderade det så kallade ”Project Butter” är långa stunder, en majoritet av tiden, som bortblåst i OnePlus 2.
Vi vet att Snapdragon 810 är mer än nog kraftfull för att ge telefonen ett silkeslent gränssnitt i stadiga 60 FPS, men dessa frekventa och konstanta mikrofrysningar får det att kännas som 20, kanske 30 FPS snarare än 60. Det förtar helt enkelt en del av glädjen då vi använder telefonen. Att återvända till hemskärmen efter en session i andra appar kan innebära en väntan på upp till två sekunder.
Problemet med mikrolagget, den låga uppdateringsfrekvensen, går igen i nästan alla appar, men allra mest påtagligt blir det på större webbsidor i webbläsaren Chrome där mikrofrysningarna med några sekunders mellanrum följs av större frysningar som varar minst en sekund, då webbläsaren helt slutar svara. Kort sagt verkar OnePlus 2 vara i behov av rejäla optimeringar av gränssnittets prestanda och flyt. Med 4 GB RAM och Snapdragon 810 skall man inte behöva stå ut med den här typen av tröghet, allra minst i en telefon som marknadsförs som en ”2016 Flagship Killer”.
Uppdatering: Uppdateringen från OnePlus, daterad 2015-08-19, löser även det här problemet, det enskilt största problemet vi har stött på. OnePlus 2 är nu precis så följsam som vi hade förväntat oss, även om vi noterar att telefonen sporadiskt låser sig i några tiodelar av en sekund, exempelvis i webbläsaren Chrome eller i Google Play-appen, på ett vis som vare sig Samsung Galaxy S6 eller Google Nexus 6 gör.
Batteritiden
OnePlus 2 har utrustats med ett väl tilltaget batteri på hela 3 300 mAh. Detta placerar OnePlus 2 i topp bland årets flaggskepp, i mAh räknat. Batteriets storlek är i sig ingen garanti för en bra batteritid, men OnePlus tycks ha lyckats väl vad gäller att optimera mjukvaran och utrusta telefonen med komponenter som inte drar osedvanligt mycket ström.
I vårt batteritest nedan har vi låtit telefonen köra PCMark:s Working Life-test, vilket simulerar ”normal” användning av telefonen och mäter hur länge batteriet härdar ut. Naturligtvis är telefonens batteri fulladdat när vi startar testet, och vi kör det två gånger och räknar fram ett medelvärde.
Om ett av de två testen avviker kraftigt kör vi testet en tredje gång för att se vilket resultat som är mest representativt. Vidare bör det nämnas att batteriet har laddats och laddats ur under en dryg veckas tid, för att batteriet skall nå sin maximala prestanda, innan vi mäter upp batteritiden.
[bench]17battery|oneplus 2[/bench]
Som vi kan se i vårt batteritest presterar OnePlus 2 väldigt bra, men kan inte – trots ett 400 mAh större batteri – matcha suveränen Sony Xperia Z3+. Vi gissar att detta beror på Sonys osedvanligt strömsnåla skärmar. Även om Xperia Z3+ är i en klass för sig presterar OnePlus 2 mer än godkänt och placerar sig bland de allra bästa.
Batteritiden i OnePlus har vid normalt men tämligen intensivt användande visat sig vara föredömlig. Det stora batteriet i kombination med en till synes hyggligt strömsnål skärm och god optimering av mjukvaran, utan en massa ”bloat/skräpmjukvara” som äter resurser, placerar OnePlus 2 bland de allra bästa telefonerna vi har testat. Att klara en hel dag på en laddning är en barnlek, såvida man inte är en ovanligt aktiv användare.
Att ladda telefonen full tar utan snabbladdning – vilket OnePlus 2 saknar – två och en halv timme, vilket kan jämföras med en dryg timme, en och en halv, för enheter med stöd för snabbladdning. OnePlus hävdar att OnePlus 2 laddar från tom till full på två timmar, men i våra mätningar har vi aldrig laddat fullt på mindre än 2 timmar och 28 minuter med telefonen i standby, skärmen släckt och datauppkoppling samt normal Google-synkronisering aktiv.
En förklaring till den relativt långsamma laddningen, utöver att telefonen saknar QuickCharge 2.0-stöd, är att batteriet är tämligen stort. 3 300 mAh är större än hos de allra flesta konkurrenterna, men Samsung Galaxy Note 4 har ett nästan lika stort batteri (3 220 mAh) och laddar med Samsungs motsvarighet till QuickCharge full på 92 minuter – nästan en hel timme snabbare än OnePlus 2.
Vad mer är att QuickCharge 2.0, och Samsungs motsvarighet, borgar för ännu snabbare laddning då batteriprocenten är under tre fjärdedelar av fullt vilket möjliggör enormt snabb så kallad ”nödladdning”. På blott tio minuters panikladdning kan man med snabbladdning få flera timmars extra batteritid (främst standby och lättare användning), medan en traditionellt laddad telefon får vara glad om den får hälften så mycket extra batteritid under samma laddperiod.
Även om batteritiden i sig imponerar så dras det totala batteribetyget ned en del på grund av att stöd för både snabbladdning och trådlös laddning saknas. Att sakna antingen det ena eller det andra vore kanske förlåtligt, åtminstone om det fanns tillgängligt via tillbehör (exempelvis ett utbytbart bakstycke med Qi-stöd), men att sakna båda är inte acceptabelt för en flaggskeppstelefon år 2015.
Spel, prestanda och grafer
[bench]16system|oneplus 2[/bench]
Av det inbyggda lagringsutrymmet på 64GB är ca 54GB åtkomligt för användaren medan mängden tillgängligt RAM är 3708MB (4GB-versionen).
Telefonen är precis som övriga Snapdragon 810-utrustade enheter bestyckad med LPDDR4-minne vilket också syns när vi testar minnesbandbredden. I jämförelse med övriga DDR4-utrustade enheter i grafen hamnar dock OnePlus 2 sist, vilket är lite förvånande. Det finns förmodligen mer att hämta på den punkten genom framtida mjukvaruoptimeringar.
Det EMMC 5.0-baserade flashminnet är snabbt och presterar i linje med övriga Snapdragon 810-utrustade enheter. Vi mäter upp en slumpmässig läshastighet- och skrivhastighet på 22MB/s respektive 13MB/s. Än en gång kan vi konstatera att Samsung dominerar på minnesprestandafronten med ett resultat på 78MB/s respektive 20MB/s.
[bench]16cpu|oneplus 2[/bench]
Vi blir desto mer imponerade av OnePlus 2 i detta moment. I GeekBench 3 och i Vellamo Metal hamnar telefonen på en andraplats trots att klockfrekvensen (1.8GHz) är något lägre än i exempelvis Z3+ och HTC One M9. I AnTuTu benchmark är det dött lopp mellan One M9 och OnePlus 2, som hamnar på en delad tredjeplats. I webbläsartestet – Vellamo Browser – som simulerar surf i Chrome, så hamnar likaså OnePlus 2 bland de toppresterande enheterna med en tredjeplats.
OnePlus 2 har gjort ett bra jobb med att optimera telefonens prestanda i förhållande till värmeutveckling, vilket leder till att den kan bibehålla en högre klockfrekvens längre och därmed prestera bättre, något som inte kan sägas om Xperia Z3 Plus i motsvarande testmoment.
[bench]16gpu|oneplus 2[/bench]
Grafikdelen – Adreno 430 – presterar helt enligt förväntan. Att OnePlus lyckats bra med optimeringen av Snapdragon 810 visar sig i både AnTuTu och GFXBench där enheten rusar ifrån bland annat HTC One M9, om än med liten marginal.
OnePlus 2 har under vår testperiod inte uppvisat några större problem med abnorm värmeutveckling, något som annars har varit ett mycket omskrivet problem med Snapdragon 810-plattformen. Vi har uppdaterat appar samtidigt som vi har spelat in videoklipp utan att enheten har blivit oroväckande varm.
Inte heller vid spelande av tunga 3D-spel har temperaturen upplevts som ett problem. Visst har telefonen blivit varm, men inte så varm att den är obehaglig att hålla i handen eller så varm att vi oroar oss för att batteri eller andra komponenter skall ta skada.
Ett undantag är emellertid det fåtalet gånger vi har använt telefonen som GPS-navigator i bilen. Efter blott 15-20 minuter har telefonen blivit så varm att den blir smått obehaglig att hålla i handen, och vi oroar oss för att enheten skall ta skada. Kraftig temperaturökning vid GPS-navigering är ett problem i en rad andra telefoner också, exempelvis Nexus 6 och Nexus 7 (2013), men frågan är om inte OnePlus 2 tar priset.
Slutsats
Låt oss få det ur vägen på en gång: OnePlus 2 är inte en ”2016 Flagship Killer” som deras marknadsföring hävdar. OnePlus 2 är inte heller en flaggskeppsdödare år 2015. Vad OnePlus 2 däremot är, är ett lite billigare alternativ till flaggskeppen som släpptes tidigare i år: HTC One M9, Samsung Galaxy S6, Sony Xperia Z3+ och LG G4.
Det lägre priset kommer inte utan att man som köpare tvingas göra eftergifter, dock. Man får klara sig utan trådlös laddning, man får klara sig utan snabbladdning, man får klara sig utan NFC. Man får klara sig utan fysiska butiker och smidigare inrikes hantering vid garanti- och supportärenden. Man får även leva med osäkerheten kring uppdateringar, och OnePlus 2 behöver uppdateringar.
Man får också klara sig utan utbytbart batteri och expanderbart lagringsminne, men detta är något som numera även gäller de flesta konkurrenterna och är därmed inte brister som OnePlus 2 är ensam om.
Om vi bortser från ovanstående är OnePlus 2 en mycket välutrustad pjäs som står sig väl även mot de dyrare konkurrenterna. Snapdragon 810 är bland det snabbaste man kan köpa på androidmarknaden idag, och 4 GB RAM är 1 GB mer än alla i dagsläget konkurrerande telefoner. I våra prestandatest visar OnePlus 2 hur snabb hårdvaran är, men lika snabb som OnePlus 2 är i benchmarks, lika seg känns den vid normalt användande. Mikrolagg, kortare låsningar och en oförklarlig periodvis tvekan vid uppstart av appar är vardagsmat med OnePlus 2.
Uppdatering: I mjukvaruuppdateringen daterad 2015-08-19, som rullade ut till vår testtelefon först på måndagen (24 augusti), har OnePlus till vår glädje åtgärdat det ack så frustrerande mikrolagget, det tröga gränssnittet.
LCD-skärmen, på 5,5 tum, är för all del inte dålig men är samtidigt inte värdig ett flaggskepp år 2015. Skärmen hade varit en av de bästa pengar kunde köpa för 2-3 år sedan, men utvecklingen har gått framåt. Upplösningen, 1080 x 1920 pixlar, är godtagbar, men färgåtergivning, svärta och betraktningsvinklar (särskilt vad mörka skärmelement/bakgrunder berör) lämnar en hel del i övrigt att önska. Skärmen upplevs som blek och ganska livlös jämte skärmarna som exempelvis LG G4 och Samsung Galaxy S6 har utrustats med. Pekskärmen är bra men tappar udden på grund av den fabriksmonterade plastfilmen. Då filmen avlägsnas tycks känsligheten bli lite bättre, men den underliggande glasskärmen saknar alldeles uppenbart fettavstötande (oleofobisk) behandling och känns dessvärre ganska sträv under fingertopparna.
Kameran är ett av guldkornen i OnePlus 2. Även om 13-megapixelkameran inte riktigt når samma höga nivå som LG G4 eller Samsung Galaxy S6 så gör den ett gott jobb och slår exempelvis HTC One M9 på fingrarna. Kameramjukvaran är ganska primitiv, men gör det den skall. Det kanske största problemet med OnePlus 2:s kamera, utöver sporadiska tillfälliga låsningar, är den överdrivna efterbehandlingen av bilderna som mjukvaran utför, vilket, i jakt på artificiell skärpa, gör att mycket detaljrikedom går förlorad. Om OnePlus åtgärdar detta, vilket de enkelt bör kunna göra genom en mjukvaruuppdatering, blir OnePlus 2 en ännu bättre kameratelefon.
Batteritiden är mäktig. OnePlus har en del att arbeta på vad gäller att optimera flytet i telefonens gränssnitt [Uppdatering: Det dåliga flytet i gränssnittet är åtgärdat i uppdateringen daterad 2015-08-19] men de har lyckats väl med att optimera batteritiden. OnePlus 2 presterar batterimässigt i paritet med de allra bästa och lämnar exempelvis Samsung Galaxy S6 långt bakom sig. Trots en finfin batteritid blir det dock ett par stora minuspoäng i batterisegmentet, på grund av att både snabbladdning och trådlös laddning saknas.
Byggkvalitén är hög och även om standardbakstycket är av plast så känns även materialvalet exklusivt. En snygg och gedigen metallram höjer intrycket rejält. Vi uppskattar därtill att OnePlus går i bräschen för att den nya USB-standarden ”Typ C” skall få sitt genombrott. Bara en sådan sak som att USB Typ C-kontakten är vändbar gör att det är värt omaket som ett generationsskifte innebär, där alla våra gamla Micro USB-kablar plötsligt blir obrukbara.
När vi summerar OnePlus 2 som telefon konstaterar vi att det är en bra telefon som bitvis är av absolut toppklass, men att den samtidigt handikappas av en del brister. Många av dessa brister är mjukvarubaserade och kan som sådana lösas med en mjukvaruuppdatering, men andra brister är av hårdvarutyp och kan inte lösas överhuvudtaget: man måste köpa OnePlus 2 väl medveten om dessa brister.
OnePlus 2 är inte den bästa telefonen på marknaden. Vi är heller inte helt bombsäkra på att OnePlus 2 är den mest prisvärda telefonen på marknaden. Den är definitivt en av de mest prisvärda telefonerna på marknaden, men vi är inte så säkra på att vi skulle välja att lägga 3 800 kronor på en OnePlus 2 (64GB/4GB) hellre än 4 500 kronor på en LG G4.
Prisvärdhet är en formel som i grunden bygger på prislapp kontra produktens kompetens. Att OnePlus 2 är billigare än konkurrerande flaggskepp på den svenska marknaden råder det inga tvivel om, men konkurrenter som LG G4 och Samsung Galaxy S6 är samtidigt bättre telefoner.
Är Samsung Galaxy S6 32GB, som i dagsläget kostar cirka 2 000 kronor mer än OnePlus 2 64GB, verkligen motsvarande 2 000 kronor bättre? Nej. OnePlus 2 är i våra ögon det mer prisvärda alternativet av dessa tu.
LG G4 däremot kostar i dagsläget bara 700 kronor mer än OnePlus 2, och nu börjar vi prata en jämn kamp sett till prisvärdhet. Är LG G4, som enligt oss är den bättre telefonen, värd 700 kronor mer? Vi anser att den är det, och LG G4 är alltså vårt val som den mest prisvärda telefonen man kan köpa just nu.
Oavsett vilken telefon som anses vara mest prisvärd – vi vet att åsikterna tenderar att gå isär – är OnePlus 2 en telefon vi, efter att OnePlus skickade ut mjukvaruuppdateringen, varmt kan rekommendera.
[P_REVIEW post_id=125149 visual=’full’]