Xiaomi är ett namn sannolikt få svenskar är mer än ytligt bekanta med. Många har säkert hört namnet förut, men kan kanske inte placera det riktigt. Vanligtvis när man talar om ”kinatelefoner” tänker man sig en mindre kinesisk tillverkare som säljer halvskumma telefoner med dålig support till ett lågt pris, men Xiaomi är inte en av dessa.

Faktum är att Xiaomi, räknat i säljvolym, enligt IDC är världens tredje största telefontillverkare, och detta leder till att deras produkter också, rent allmänt, är betydligt mer polerade än många av de mindre kinesiska konkurrenterna i ungefär samma prisspann.

Xiaomi RedMi Note 2, som vi testar i den här recensionen, är en så kallad ”phablet” (även om den här storleken numera närmast är att betrakta som standard bland androidtelefoner) med en 5,5 tum stor IPS LCD-skärm med 1080p-upplösning (401 PPI), MediaTeks åttakärniga Helio X10-plattform under skalet, 2GB RAM, 16 eller 32GB lagringsutrymme och en Samsung-kamera med 13 megapixlar på baksidan.

Under skalet finner vi Android 5.0 Lollipop, som vid det här laget är nästan ett år gammal, med Xiaomis egenutvecklade gränssnitt MIUI 6 ovanpå. Då MIUI 6 är den senast officiellt tillgängliga skarpa versionen för den internationella varianten av RedMi Note 6 är det också den versionen vi kommer använda i recensionen. MIUI 7 finns dock att tillgå för den som önskar installera på egen hand, något vi själva gjorde mot slutet av testfasen.

I den här recensionen kommer vi som alltid att utsätta telefonen för en mängd hårda prov, både av syntetisk art som av en mer verkliga världen-betonad art där vi kort sagt använder telefonen som vi alltid gör: intensivt.

Precis som när vi testade Ulefone BeTouch 2 för ett par veckor sedan kommer vi matcha RedMi Note 2 mot tuffast möjliga konkurrens i form av flaggskeppstelefoner från de mer namnkunniga och flera gånger dyrare konkurrenterna. Inget handikapp ges bara för att priset är lågt.

Vi hoppas efter vår tid med Xiaomi RedMi Note 2 kunna ge er svaret på om mindre än 1 600 kronor köper er en värdig utmanare till Sonys, Samsungs, HTC:s och LG:s betydligt dyrare alternativ, eller om ni som med Ulefone BeTouch 2 kanske gör bättre i att söka på annat håll.

Specifikationer
Skärmen är som ovan nämnt på 5,5 tum och av IPS LCD-typ och har en upplösning på 1920 x 1080 pixlar, även kallat 1080p. Detta ger en skaplig pixeldensitet om 401 PPI som är nog för det mesta men inte riktigt så skarp att pixlarna är omöjliga att uppfatta på nära håll.

Processorplattformen, av 64 bitarstyp, är MediaTeks åttakärniga Helio X10 (MT6795, Cortex-A53) vilken även inkluderar grafikkretsen PowerVR G6200 och 2GB RAM (dual-channel 933MHz LPDDR3).

RedMi Note 2 säljs i två versioner: Standard och Advanced (även kallad ”Prime”), där Standard har en processorhastighet på 2GHz per kärna, 16GB lagring (eMMC 5.0) samt en GPU-hastighet på 550Mhz och där Advanced har 2,2GHz per kärna och 32GB lagring (eMMC 5.0) och en GPU-hastighet på 700Mhz.

För den som behöver mer lagringsutrymme finns en microSD-kortplats med stöd för SDXC-kort på åtminstone 64GB. Rykten gör gällande att även 128GB fungerar fint, men allt vi hade att tillgå vid recensionstillfället var 64GB, som alltså fungerade utan problem.

Huvudkameran är på 13 megapixlar, bakgrundsbelyst, har autofokus med fasdetektering och sensorn är enligt uppgift tillverkad av Samsung. Linsen har ett bländarvärde på f/2.2. Frontkameran är på 5 megapixlar.

Batteriet är av Li-Ion-typ och har en kapacitet på 3 060 mAh. Ingen typ av snabbladdning tycks existera och saknas gör även stöd för trådlös laddning. Måtten anges till 152,0 x 76,0 x 8,3 mm och vikten till 160 gram. Detta innebär att RedMi Note 2 väger exakt lika mycket/lite som Ulefone BeTouch 2 som vi testade för några veckor sedan, men även att RedMi Note 2 har klart nättare yttermått trots samma skärmstorlek.

Bland övrig utrustning finner vi dubbla SIM-kortplatser, stöd för lagringsminnesexpansion via microSD, Wi-fi 802.11ac dual-band, Wi-Fi Direct, Hotspot, samt Bluetooth 4.0 LE A2DP, GPS/GLONASS/Beidou samt A-GPS, FM-radio, en aviseringsdiod samt ett IR-öga.

Lyser med sin frånvaro, som på nästan alla ”kinatelefoner”, gör NFC (närfältskommunikation). Vi finner vidare att RedMi Note 2 saknar en fingeravtrycksläsare, något som annars har kommit att betraktas som standardutrustning på de flesta ”kinatelefoner” under 2015.

Nätverksstödet via de två SIM-kortplatserna inkluderar:

GSM 900 / 1800 / 1900
HSDPA 850 / 900 / 1900 / 2100
LTE band 1(2100), 3(1800), 7(2600), 38(2600), 39(1900), 40(2300), 41(2500)

Stödet för svenskt 2G/GSM och 3G/HSxPA är gott men vid 4G/LTE är stödet lite skralare. Band 3 och 7 stödjs, av vilket band 7 sannolikt är det viktigaste och mest använda, men kompletterande band 8 och 20 saknas. Band 8 och 20 är frekvensband med lägre frekvens som har bättre räckvidd, vilket framför allt är av betydelse om man befinner sig på landsbygden och/eller utanför större städer. Därtill bjuder lägre frekvenser på bättre penetration genom husväggar och dylikt, vilket innebär en bättre mottagning inomhus.

RedMi Note 2 kan absolut användas på svenska mobilnät för såväl 2 som 3 och 4G, men om man bor på landsbygden eller en bit utanför en större stad kan avsaknaden av band 20 och band 8 bli ett problem för de som behöver en 4G-uppkoppling.

I kartongen

Kartongen är ”kartongfärgad”. Den ser alltså ut att vara ofärgad, men så är inte fallet. Xiaomi har bara valt en färg och ett mönster som är mycket likt ofärgad kartong och det är så här butiksexemplaren ser ut. I lockets övre högra hörn finner vi en MI-logga, Xiaomis logga, och på kartongens botten sitter en etikett med lite information om telefonen.

Då locket lyfts av möts vi av telefonen i ett fack högst upp, med skyddsplast på skärmen och över den bakre kameralinsen. Nedan telefonen finner vi kartongens övriga innehåll. Vår kartong innehåller följande:

* Xiaomi RedMi Note 2 (vit)
* Batteri (3 060 mAh, Li-Ion)
* Laddare (svart, 5V 2A)
* USB-kabel (svart, cirka 1 meter)
* Dokumentation (endast på kinesiska)

Vi kan i vanlig ordning inte svära på att alla RedMi Note 2-kartonger innehåller samma saker som vår kartong. Kontakta gärna återförsäljare innan köp om innehållet är av stor betydelse för dig.

Utseende, konstruktion, knappar, anslutningar, sensorer

RedMi Note 2 ser framifrån ut som nästan vilken annan smart telefon som helst. Fronten är svart och består av ett enda stycke skärmglas bakom vilken LCD-skärmen, frontkameran och sensorer återfinns. Hörnen är rundade och centrerat ovan skärmen finns öppningen för samtalshögtalaren. Nedan skärmen finns tre kapacitiva knappar (så kallade ”touchknappar”), från vänster till höger: Appväxling/Meny, Hem och Tillbaka.

Enhetens vänstersida är slät och saknar knappar, medan vi på högersidan på den övre halvan finner volymknappen och strax nedan denne strömknappen. Dessa knappar är mjukt rundade och av kromad plast och har en ganska distinkt klickkänsla, men sticker inte riktigt ut tillräckligt mycket för att vi skall vara helt nöjda.

I fotändens vänstersida sitter microUSB-porten (USB 2.0, MHL) samt den primära samtalsmikrofonen. I huvudänden finner vi 3,5mm-uttaget nära det vänstra hörnet och den sekundära mikrofonen samt IR-ögat, båda placerade nära det högra hörnet.

Bakstycket, av matt vit plast (säljs även i svart), sveper likt iPhone 5c runt telefonen och omsluter telefonens fyra sidor, men olikt iPhone 5c kan RedMi Note 2:s bakstycke enkelt avlägsnas. Bakom bakstycket döljer sig de två micro-SIM-platserna, microSD-platsen samt batteriet. Vi finner här även, nedan batteriet, högtalaren.

Att uttala sig om en telefons utseende är svårt, då smaken går isär och ofta varierar från individ till individ. Då vi ber folk i vår närhet lämna ett kort utlåtande om utseendet och hur telefonen känns i handen är dock de flesta överens om att designen är ”ok” men lite tråkig men att telefonen för sin storlek ligger bra i handen och har en lagom stor vikt.

Kvalitetsmässigt lämnar Xiaomi RedMi Note 2 lite i övrigt att önska. Den saknar högkvalitativa material såsom metallram, aluminiumchassi eller bakstycke i glas, och bakstycket, tillverkat av plast, känns kanske lite väl simpelt. Men med det sagt så har vi utöver ett minimalt glapp längs med bakstyckets långsidor inget att klaga på vad gäller passform eller byggkvalité i övrigt.

Vridstyvheten imponerar men kan av naturliga skäl inte mäta sig med en telefon med metallram, såsom Motorola Moto X Style eller Sony Xperia Z3+.

Allt som allt är vi ganska nöjda med hur RedMi Note 2 ser ut, känns i handen och byggkvalitén. Den kan förvisso inte matcha Ulefone BeTouch 2 som kostar ungefär lika mycket (eller lika lite), men RedMi Note 2 är därmed sagt absolut inte dålig.

Storleksjämförelse

Från vänster till höger: Sony Xperia Z5, Xiaomi RedMi Note 2, Huawei Nexus 6P.

Ljudegenskaper och trådlösa standarder

Ljudkvalitén vid telefonsamtal har varit bra, utan klagomål från vare sig oss eller motparten, men som med de flesta telefonerna hade vi önskat en högre maxvolym via samtalshögtalaren, då vi använder telefonen på traditionellt vis med luren mot örat. Ljudet är utöver en lite för låg maxvolym klart och tydligt och motparten har inte klagat på osedvanligt vindbrus eller andra störningar.

Ljudet via den externa telefonhögtalaren är godkänt men inte mer. Ljudet upplevs som lite burkigt men har mer djup, om man kan tala om djup i sådana här sammanhang, än de väldigt vasst skrikiga högtalarna i Ulefone BeTouch 2 och OnePlus 2.

Då högtalarens öppning är placerad på baksidan går en hel del volym förlorad då telefonen exempelvis ligger på ett bord. Detsamma gäller om vi håller den i händerna och ser på video, eftersom högtalaren då är riktad åt fel håll. Vi mäter upp 77 decibel 50 centimeter från telefonens front och 82 decibel 50 centimeter från baksidan, i högtalaröppningens riktning.

Ljudkvalitén vid musiklyssning via 3,5mm-uttaget är god och vi bjuds på en del inställningsmöjligheter för att ändra ljudbilden efter tycke och smak. Vi är dock inte finsmakare vad gäller ljud, så vi kan inte svära på att de mer kräsna lyssnarna med förfinad hörsel skulle hålla med oss. Maxvolymen med lättdrivna hörlurar inkopplade är bra, klart högre än många telefoner från de i västvärlden mer etablerade tillverkarna som oroar sig för hörselskador och eventuella efterföljande stämningar.

Då Xiaomi RedMi Note 2 inte är en telefon som är lätt att hitta i Sverige kan vi dessvärre inte råda er att provlyssna innan ett eventuellt köp, så är du en kräsen musikälskare måste du vara medveten om att du köper grisen i säcken om du köper en RedMi Note 2.

Mottagningen är god och matchar vår referenstelefon Nexus 6, men vi noterar en lite större känslighet för hur vi håller telefonen. Om vi medvetet använder båda händerna för att täcka över telefonens bakstycke kan vi framkalla ett större signalfall än vad vi kan på vår Nexus 6. Detta är dock inte ett problem annat än om signalstyrkan är osedvanligt låg, och man mer eller mindre medvetet täcker över telefonens interna antenner.

Datahastigheterna via 3G/4G motsvarar vårt mobilnäts maxhastigheter, vilket är väldigt beroende på dagsform, plats och tidpunkt på dagen. RedMi Note 2 har stöd för 802.11a/b/g/n/ac via dubbelantenn och stödjer förstås både 2.4- och 5GHz-bandet. Hastigheterna via Wi-Fi (802.11ac 5GHz) motsvarar våra förväntningar och vi mäter upp cirka 120 Mbit/s i båda riktningarna vid FTP-överföringar på vårt lokala kontorsnätverk.

Wi-Fi-mottagningen är god och då vi tar med oss Nexus 6 som referens och går ut, bort från byggnaden, förlorar båda telefonerna kontakten med routern nästan samtidigt, även om nexusen tycks härda ut några sekunder längre. Då vi utför samma test igen, men går åt andra hållet, är resultatet det motsatta och RedMi Note 2 härdar ut ett par meter längre. Skillnaden är alltså försumbar och handlar sannolikt mer om tillfälligheter än om att ena enheten har sämre mottagning än den andra.

Decibeltabell
Maxvolym via den interna högtalaren

Telefon	dB 50cm från front	dB 50cm från högtalare
Xiaomi RedMi Note 2	77	82
Ulefone BeTouch 2	76	80
Motorola Moto X Style	88	88
OnePlus 2	80	83
Samsung Galaxy S6	77	81
Motorola Nexus 6	87	87
LG Nexus 5	75	78
Samsung Galaxy S5	73	80
Samsung Galaxy S4 GPE	63	66
HTC One M8	85	85
Nexus 7 (2103)	73	76

GPS och positionering

Numera är det mycket ovanligt att telefoner dras med GPS-problem, men dessvärre tycks Xiaomi RedMi Note 2 precis som den andra ”kinatelefonen” vi testade för några veckor sedan, Ulefone BeTouch 2, ha problem med att låsa vår position första gången vi startar GPS:en.

Vi mätte upp hela en minut och 20 sekunder från uppstart till dess att appen GPS Test fann vår position. Telefonen fann inom loppet av några få sekunder över ett dussin satelliter, men lyckades inte ansluta mot dem. Efter ett tjugotal sekunder tycktes appen ge upp, starta en ny sökning och försöka igen. Detta upprepades tre gånger innan en position slutligen kunde bestämmas med cirka tre meters felmarginal.

Vi har inte lyckats återskapa samma tröghet efter det första anslutningsförsöket, men vi finner att det ändå tar längre tid än vad vi har vant oss vid med telefoner från LG, Sony och Samsung exempelvis. Den genomsnittliga tiden att låsa vår position från ”kallstart” är efter de initiala problemen cirka 10 sekunder. Detta kan jämföras med blixtsnabba 1-3 sekunder för Nexus 6 att låsa position, efter kallstart, utan hjälp från positionering via mobilmasterna. Kanske är MediaTeks plattform helt enkelt betydligt långsammare än Qualcomms motsvarigheter vad positioneringen berör.

Då vi inte har kunnat upprepa den avsevärda segheten vid vårt första anslutningsförsök vill vi inte dra för stora växlar av det hela, men vi konstaterar att även efter detta är RedMi Note 2 klart långsammare än mer namnkunniga konkurrenter som Nexus 6, Motorola Moto X Style, Samsung Galaxy S6 och trotjänaren LG G2.

Bildskärm och digitizer

Bildskärmen är av IPS LCD-typ och mäter 5,5 tum från hörn till motsatt hörn. Upplösningen är på 1920 x 1080 pixlar vilket i kombination med skärmstorleken ger en pixeltäthet på 401 PPI. Detta är skarpt nog för det allra mesta men visst kan vi om vi anstränger oss se enskilda pixlar från 2-3 decimeters avstånd.

Fördelen med att ”bara” ha 1920 x 1080-upplösing istället för 2560 x 1440 eller ännu högre är att grafikprocessorn inte behöver arbeta lika hårt, vilket både ger ett bättre flyt i gränssnittet och sparar en hel del batteri.

Färgåtergivningen är mycket bra och vi upplever färgerna som kraftfulla utan att gå till överdrift. Xiaomi ger oss därtill möjligheten att själva justera färgtemperatur och mättnad, genom telefonens inställningar. Betraktningsvinklarna är bra och överträffar marginellt OnePlus 2. Där OnePlus 2 tenderar att förlora en del ljus ur vinklar lyckas RedMi Note 2 behålla aningen mer ljus och detalj.

Svärtan är som på alla LCD-telefoner bristande, men RedMi Note 2 är ändå skaplig då vi jämför med andra telefoner med LCD-skärmar. Klart bättre än Ulefone BeTouch 2 och Motorola Moto X Style, men sämre än OnePlus 2. OnePlus 2 har dock en väldigt svag bakgrundsbelysning vilket gynnar svärtan väldigt mycket.

Om vi ställer ner den ljusstyrkan på RedMi Note 2 till att matcha den maximala ljusstyrkan på OnePlus 2, vilket sker då RedMi Note 2 är ställd på 71% ljusstyrka, är det näst intill ett dött lopp de tu emellan vad svärtan berör.

Vi trodde först att vårt exemplar hade levererats med en död pixel, men då vi tog närbilder av skärmen kunde vi se att det handlar om smuts på insidan av skärmglaset. Det må alltså inte röra sig om en trasig bildpanel, men resultatet är i princip detsamma såvida man inte är händig nog att öppna telefonen och göra rent skärmen själv.

Vi mäter i vår ovetenskapliga testmiljö upp en maximal ljusstyrka om 491 cd/m2 för RedMi Note 2. Detta är bra men inte exceptionellt och kan exempelvis jämföras med 581 cd/m2 för Moto X Style, 479 cd/m2 för Samsung Galaxy S6 edge+ och 348 cd/m2 för den ljussvaga OnePlus 2.

Läsbarheten i starkt ljus påverkas en hel del av skärmens maximala ljusstyrka, men även av faktorer som antalet skärmlager och hur reflektiva dessa lager (vanligtvis glas) är. Xiaomi RedMi Note 2 har en god läsbarhet utomhus och slår med lätthet OnePlus 2, som dock är mer läsbar än vad den maximala ljusstyrkan kanske antyder.

Maximal ljusstyrka, bildskärm

Enhet	Maximal ljusstyrka (cd/m2)
Motorola Moto X Style	581
Sony Xperia Z5 Compact	580
Ulefone BeTouch 2	526
Motorola Moto G (1st gen)	526
Google Nexus 6	508
Xiaomi RedMi Note 2	491
Samsung galaxy S6 Edge+	479
Sony Xperia Z3 Compact	470
HTC One M7	447
Moto G 3 (2015)	415
OnePlus 2	348

Observera att våra uppmätta siffror inte kan jämföras med vad andra sajter och tester har mätt upp. Vår mätutrustning och våra mätmetoder är ingalunda laboratoriemässiga, men de ger en tydlig fingervisning för våra inbördes jämförda telefoner, då vi testar alla på samma vis och med samma utrustning.

Pekskärmen håller precis som bildskärmen hög kvalité. Inga pek eller svep missas, och telefonen reagerar precis så snabbt som vi önskar. Skärmglaset är för ovanlighetens skull inte tillverkad av Corning, åtminstone inte officiellt. Rykten säger att det visst är Corning Gorilla Glass 3, men att Xiaomi inte har betalt för rätten att använda Cornings namn i marknadsföringen. Skärmytan är i vilket fall som helst precis lika halkig och kladdresistent som vi förväntar oss av telefoner med en tre gånger större prislapp.

Mjukvaran

Xiaomis operativsystem MIUI (version 6 i det här testet – version 7 finns ute för den som vill installera det själv, men inte som en officiell uppdatering via OTA) bygger förstås på Android, version 5.0 Lollipop i det här fallet, men MIUI är sannolikt en av de mest omfattande smartphonemodifikationerna av Android som står att finna. Gränssnittet påminner på många vis mycket mer om Apples iOS än om Android.

För att hålla recensionens omfattning nere kommer vi endast fokusera på hur vi upplever gränssnittet, hur väl det fungerar och några av de mer betydande skillnaderna.

I MIUI finns det ingen ”applåda” som på Android i traditionell tappning, utan alla appar som finns installerade läggs istället direkt på hemskärmarna, likt hur det fungerar på Apples telefoner och plattor.

Man kan, förstås, arrangera ikonerna som man själv vill, skapa fler hemskärmar och skapa mappar för att bringa en viss ordning i röran som uppstår om man har många appar installerade, men vi är inte helt förtjusta i den här lösningen. Kanske är vi bara för vana vid hur det vanligtvis fungerar på Android-telefoner?

Flytet i gränssnittet är exemplariskt. RedMi Note 2 flyter i gränssnitt, listmenyer och i webbläsdaren precis lika bra som vilken konkurrent som helst från Samsung, Sony, LG eller någon av de andra i Europa och USA mer kända tillverkarna.

Prestandan är på pappret klart svagare än telefoner utrustade med Qualcomms och Samsungs senaste flaggskeppskretsar, särskilt grafikkretsen, men detta är inget vi på något vis märker av i gränssnittet. Flytet är fantastiskt och vi njuter då vi använder telefonen.

En nackdel med MIUI 6, som vi upplever det, är att menysystemet kräver fler pek och svep för att utföra samma funktioner som på en mer traditionell androidtelefon. Gränssnittet är förvisso rappt och vi tvingas sällan eller aldrig vänta på att menyerna skall reagera, men rappheten kan inte helt trolla bort det faktum att vissa rätt viktiga funktioner, som displayegenskaperna, ligger dolda djupare än vad vi är vana vid.

RedMi Note 2 har via MIUI 6 precis som Android i grundtappning en neddragbar systemfältsmeny där vi kan se aviseringar (exempel nyinkommen e-post och nyinstallerade appar). Allt är väldigt snyggt och putsat och det är inget snack om att MIUI är genomtänkt och har många års utveckling bakom sig.

Vi ges även, via samma neddragbara meny, åtkomst till en rad snabbswitchar för saker som Wi-Fi, Bluetooth, GPS och ljudprofiler. Det fungerar på samma vis som ”vanliga” Android, men är lite mer omfattande i MIUI 6.

Då MIUI är en så pass omfattande förändring av Android leder det ibland till en viss frustration då vi inte genast lyckas hitta inställningar för grundläggande funktioner, exempelvis Plats-inställningarna (positionering) som i MIUI 6 ligger inbakade längst ned under Privacy istället för att som på standardandroid ligga som ett eget menyalternativ i huvudmenyn för telefonens inställningar. Eller att man inte kan justera viloläge (d.v.s. hur lång tid av inaktivitet som skall förflyta innan skärmen stänger av sig själv) under skärminställningarna. Dessa ligger istället under låsskärminställningarna.

Ovanstående är dock bara en fråga om inlärning och att bryta ett med Android väl invant tankemönster. Inlärningskurvan med RedMi Note 2 är om man är invand med hur Android vanligtvis fungerar ganska brant, men om man bara tar sig tid att grotta runt och lära sig hur sin nya telefon fungerar så är det egentligen inga problem alls. Kanske med undantag för att vi efter två veckor fortfarande inte är helt nöjda med att det regelbundet krävs fler pek eller svep för att genomföra samma saker som i det mer effektiva Android i grundutförande.

Vi noterar vidare en del mindre egenheter som stör oss en del. Ofta är det rena småsaker som att man för att justera skärmens ljusstyrka via skjutreglaget inte kan peka på valfri punkt på reglaget för att få reglageindikatorn att genast hoppa dit, utan vi måste sätta fingret mitt på reglageindikatorn och sedan dra reglaget dit vi vill ha det, för att justera skärmens ljusstyrka.

Ovanstående kanske är hur många av er alltid använder ett skjutreglage, varför ni inte alls förstås problemet, men vi och många med oss ”duttar” istället dit vi vill att reglageindikatorn skall flytta. Detta är givetvis något av en bagatell, men ändå något om återkommande retar oss, och är också något som gäller alla skjutreglage i MIUI, inte bara för skärmens ljusstyrka.

Två andra egenheter som stör oss är relaterade till appinstallationer. MIUI 6 autostartar alla appar som installeras, omedelbart efter installation, vilket innebär att om man massinstallerar appar (som man ju ofta gör då man får en ny telefon) så kommer app efter app efter app att ploppa upp medan man sitter i Google Play-appen och söker efter alla sina favoritappar. Detta är mycket enerverande och vi kan inte riktigt förstå varför Xiaomi har grundinställt telefonen på det viset.

Vidare, utöver att vara enerverande, gör det telefonen betydligt segare då många appar man installerar kan vara av tyngre art, såsom 3D-spel. Att ladda ner, installera och starta upp app efter app, att telefonen tvingas göra allt detta samtidigt, gör att hårdvaran helt enkelt inte räcker till. Vare sig RAM-mängden (2 GB) eller de åtta processorkärnorna.

En annan egenhet med appinstallationer via Play Store är att man för alla appar större än 512 kB varnas för att man håller på att installera en stor app och att man kanske bör använda Wi-Fi istället. För det första är gränsen, 512 kB, larvigt låg. Vi varnas gärna för osedvanligt stora appar, exempelvis 500 MB eller större, så att vi inte råkar blåsa vår datakvot i onödan, men en gräns på 512 kB är bara fånigt. Kanske är det en konsekvens av att datakvoterna för mobiluppkopplingar i Kina är oerhört låga med våra mått mätt? I MIUI 7 som vi installerade mot slutet av testfasen är dock båda dessa egenheter borta.

Vi skulle inte kalla RedMi Note 2 / MIUI 6 ”bloatat”, men de skickar ändå med en hel del appar som vi inte är vana vid, och som vi inte riktigt heller vill ha (eller anser att de behövs). Exempel på detta är system-boostern ”Clean Master” som skall göra telefonen snabbare genom att rensa skräp och optimera RAM-förbrukningen och så vidare men som i praktiken inte gör någon mätbar skillnad alls, utöver att irritera oss.

Därtill ger Clean Master och vissa andra förinstallerade appar oss påtagliga adware-vibbar då den exempelvis rekommenderar oss att installera olika appar som inte sällan tycks vara av dejting-karaktär med unga damer på bilderna.

Kanske är det på den kinesiska marknaden en lite mer förlåtande kultur kring att förinstallera adware som har en, rekommenderar andra appar som har en eller ger intrycket av att ha en aningen sexuell karaktär, men det känns inte som något som vi skulle finna i exempelvis en Motorola, en Sony eller en Samsung-telefon ämnad för den västerländska marknaden.

Ovanstående är för all del ganska bagatellartat och ingen moralpanik efterfrågas, men det känns ändå inte helt bra då man tenderar att associera den typen av adware med spam, virus och andra obehagligheter. Förinstallerade appar av det här slaget kan inte avinstalleras (utan root) men de kan i vissa fall via Inställningar -> Installerade appar inaktiveras så att de dels inte körs i bakgrunden och därtill försvinner från hemskärmen, vilket är trevligt.

Ett problem som skapar obehag är det faktumet att RedMi Note 2 precis som Ulefone BeTouch 2 har en radda förinstallerade systemappar som har getts väldigt omfattande systembehörigheter, och precis som på BeTouch 2 är just den förinstallerade kompass-appen en av bovarna. Vad är det med dessa kinesiska tillverkare och deras behov av att installera kompass-appar som har tillgång till våra kontakter, SMS, att starta kameran och ljudinspelning, tillgång till telefonsamtal och en rad andra liknande funktioner?

Vi tjatade i BeTouch 2-recensionen om och om igen om att man känner sig som en paranoid foliehatt när man oroas över sådana saker, men samtidigt kan vi inte riktigt släppa oron för att det kan finnas någon eller några som har lömska baktankar med detta. Vi rootade snabbt vårt testexemplar och tog bort en rad systemappar som gav oss ett visst obehag, men ett varningens finger höjs då telefonen efter att vi tog bort en app för mycket, oklart vilken, inte ville starta igen. Vi tvingades återställa telefonen via bootloadern, vilket inte var helt okomplicerat.

Allt som allt, trots oron kring vissa appars behörighet, är Xiaomi RedMi Note 2 i kombination med MIUI 6 (och 7, som vi lade in mot slutet av recensionen) en mycket trevlig bekantskap, framför allt vad gäller ögonfröjd och flyt, även om det finns en del saker (beskrivna ovan) som vi inte är 100% nöjda med. Nya MIUI 7 finns som sagt även att installera för den äventyrlige, en uppdatering som sägs förbättra och åtgärda en del problem i MIUI 6 men som ännu inte finns tillgänglig genom en officiell OTA-uppdatering för butiksexemplar i grundutförande.

Kameran

Vi har sett lite motstridiga uppgifter gällande 13-megapixelkameran i Xiaomi RedMi Note 2. Somliga gör gällande att det är en Samsung-sensor, andra att det är en OmniVision-sensor och några hävdar att det är en Sony-sensor.

Kanske har alla tre rätt, då det inte är ovanligt att telefoner som säljs till budgetpris köper in sina komponenter där de råkar vara billigast för tillfället. Kanske är vissa uppsättningar RedMi Note 2 utrustade med en Samsung-sensor och andra med en sensor från OmniVision. Vi vet inte, och vi vet inte heller vilken sensor som råkar sitta i vårt testexemplar.

Vad vi vet är att Xiaomi bland annat marknadsför 13-megapixelkameran med finesser som fasdetekterande autofokus (PDAF) som fokuserar på en tiondels sekund, en lins med ett bländarvärde på f/2.2 samt en LED-blixt (enkelblixt att jämföra med dubbel som de flesta konkurrenter numera). Maxupplösningen vid stillbildsfoto är på 4160 x 3120 pixlar och vid videoinspelning är 1920 x 1080 pixlar (även känt som FullHD och 1080p) maxupplösningen.

Frontkameran vet vi däremot är tillverkad av OmniVision och har fått sällskap av en lins med ett bländarvärde på f/2.0 samt autofokus. Här saknas som på de flesta telefonerna en LED-blixt. Sensorn är på 5 megapixlar och har en maxupplösning vid stillbildsfoto på 2592 x 1920 pixlar. Maxupplösningen vid stillbildsfoto i bredbildsformat är 2560 x 1440 vilket motsvarar cirka 3,7 megapixlar. Upplösningen vid videoinspelning via frontkameran ligger på 1280 x 720 pixlar, även känt som HD och 720p, och kan via mjukvaran inte ändras vare sig uppåt eller nedåt.

Kameramjukvaran

Kameramjukvaran är på det stora hela riktigt bra. Den är inte lika avancerad som hos exempelvis LG G4 eller Samsung Galaxy S6-familjen, men man har tillgång till det mesta man kan önska. Precis som telefonens gränssnitt i övrigt är kamerans gränssnitt blixtsnabbt och telefonen reagerar nästan omedelbart då vi lägger fokus och trycker av. HDR-foto undantaget, vilket tar cirka 2 sekunder även i relativt goda ljusförhållanden.

Även om kameran saknar optisk bildstabilisering har vi inga problem att ta hyggligt skarpa bilder även i halvdunkla miljöer, något som vi faktiskt har haft lite problem med de i övrigt fantastiska kamerorna i Motorola Moto X Style och Sony Xperia Z5 Compact.

Grundläggande funktioner som HDR, vitbalans, pekfokus, kontinuerlig autofokus och ansiktsigenkänning blandas med mer avancerade alternativ för kontrast, färgmättnad och skärpa, även om dessa endast kan ställas in i tre lägen vardera: Låg, Standard och Hög. Därtill har kameramjukvaran fått ett ibland lustigt förolämpande tillägg till ansiktsigenkänningen som försöker gissa sig till personens ålder och kön, ofta med ett tveksamt resultat. Undertecknad har både kallats en 18-årig flicka och en 65-årig man.

Att justera fokus och vitbalans och trycka av bilden har gjorts väldigt enkelt. Som på de flesta kameror pekar på skärmen där man vill lägga fokus, vilket i RedMi Note 2 förvandlar fokusindikatorn till en cirkel där man med en C-formad gest på skärmen kan höja eller sänka vitbalansen (om man inte är nöjd med mjukvarans automatiskt valda vitbalans, vilket vi i regel inte är – ser mer om detta längre ner) och sedan trycka av bilden utan att flytta fingret från fokusindikatorn till kamerans ordinarie avtryckarknapp, vilket gör det mycket enklare att hålla kameran still.

Inställningsmöjligheterna, vad gäller upplösning för stillbildskamerorna, är annars tämligen intetsägande. Man kan välja mellan Låg, Mellan och Hög för ”Bildkvalité”, men ingenstans nämns det vad inställningen faktiskt ändrar på. Upplösning, säger nog många, då det är vad man vanligtvis justerar i kamerans kvalitetsinställningar.

Det trodde vi också, men det visar sig att det handlar om JPEG-komprimeringen. Bildupplösningen är exakt densamma, men filstorleken krymper rejält då vi ställer ner bildkvalitén till ”Låg”: från 3-4,5 MB till mellan 0,7 och 1,5 MB. Mellanläget placerar som väntat den genomsnittliga filstorleken runt 2-2,5 MB.

Vi förvånas över hur lite den hårda komprimeringsgraden påverkar bildkvalitén i ”Låg”-läget. Med tanke på att bildfilens storlek krymps till en tredjedel hade vi förväntat oss kraftiga komprimeringsartefakter, men så är inte fallet.

Visst kan vi om vi verkligen anstränger oss se att bilderna har en aningen hårdare komprimeringsgrad, men det vill till att vi detaljstuderar i fullstorlek och växlar fram och tillbaka mellan två bilder på samma objekt för att vi skall uppfatta skillnaden.

Med risk för att reta upp kameraproffs och entusiaster med tränade ögon vill vi påstå att man, med den bildkvalitén en normal mobilkamera i dagsläget kan leverera, förlorar mycket lite bildkvalité men sparar väldigt mycket lagringsutrymme. Är det trots detta värt besparingen? Kanske inte. Minneskort är väldigt billiga numera, och RedMi Note 2 har en plats för microSD-kort.

Exempelbilder

Xiaomi RedMi Note 2 (till vänster) vs OnePlus 2 (till höger)

Vi tycker om att plåta med RedMi Note 2, tack vare en rapp och lättanvänd kameramjukvara med en hel del vettiga inställningsmöjligheter utan att vara komplicerad och ha en brant inlärningskurva. Bildresultatet vid stillbildsfoto är därtill bra, bättre än vad vi hade förväntat oss med tanke på prislappen, men kan inte riktigt mäta sig med den erkänt kompetenta kameran i OnePlus 2.

Först och främst har Xiaomin problem med att bilderna blir alldeles för ljusa. Vitbalansen är i autoläget för högt ställd (dock mycket enkel att justera vid fototillfället) och även om förgåtergivningen tycks vara ganska realistisk så får den höga vitbalansen bilderna att i många fall framstå som urvattnade och platta. Undantag finns dock, som i det fjärde bildparet, på trästycket med ett utsnidat ansikte mot en vit bordsskiva där RedMi Note 2 prickar en näst intill perfekt vitbalans och färgåtergivning.

OnePlus 2 bjuder i de allra flesta fallen på klart frodigare bilder med mer djup, men färgåtergivningen är istället inte helt klockren. Ett påtagligt gulgrönt stick är kanske det främsta problemet, vilket vi kan se i bilden på bönskidan (sjunde bildparet uppifrån). Det ser för all del tjusigt ut med övermättade färger, men det motsvarar inte vad våra ögon såg.

På grund av den höga vitbalansen i RedMi Note 2 blir många bilder, såsom bilden på bilen i det första bildparet, överexponerade. OnePlus 2 hanterar de ljusa partierna aningen bättre, men producerar istället alldeles för mycket mörker i de skuggiga partierna under trädkronan. Detta mörker motsvarar inte vad våra egna ögon såg vid fototillfället.

Vid närbildsfoto, som på bönskidan, har RedMi Note 2 vissa problem att finna fokus. Även när vi använder pekfokus misslyckas vi ibland fokusera ordentligt, med en oskarp bild som följd. I övrigt är autofokusen bra och snabb. OnePlus 2 har också en snabb autofokus, men lägger tyvärr ofta fokusen på fel ställe. Närgränsen vid närbildsfoto är bättre hos OnePlus 2, men inte med mer än ett par centimeters marginal.

Skärpan lämnar i regel en del att önska, åtminstone då vi granskar bilderna i fullstorlek där en del oskärpa/suddighet framstår. OnePlus 2 levererar mycket mer skärpa, men som vi konstaterade i vår OnePlus 2-recension är den artificiella skärpan istället för hög, vilket leder till att finare detaljer går förlorade i jakten på överdriven skärpa.

Notera dock att vi skriver ”i regel”. På vissa bilder, som på fjärilen i glas, tycks RedMi Note 2 få precis allt att stämma – till och med vitbalans och färgåtergivning – och då får även OnePlus 2 på nöten, inte minst för att OnePlus 2 tenderar att smeta ut finare detaljer i jakten på maximal skärpa.

Videoinspelning, maxupplösning i respektive telefon.

Xiaomi RedMi Note 2 (1080p, ~15,1 Mbit/s, ~30FPS i snitt, 29FPS som lägst)

OnePlus 2 (1080p(?), ~20,1 Mbit/s, ~30FPS i snitt, 4FPS som lägst)

Vid videoinspelning i 1080p-upplösning med båda telefonerna förvånas vi över hur mycket bättre RedMi Note 2 är än OnePlus 2. RedMi Note 2 har vid videoinspelning en snabbare och mer korrekt autofokus, bjuder på betydligt bättre skärpa och har ett jämnare bildflöde. OnePlus 2 bjuder dock på en mer korrekt vitbalans än den nästan konstant lätt överexponerade RedMi Note 2-inspelningen.

Därtill ser vi till vår förvåning, då vi detaljgranskar videoklippen, att OnePlus 2 oavsett vad mjukvaran påstår inte spelar in i 1080p-upplösning, utan 540p som sedan dubbleras i vertikalt led. Varje pixel i videoflödet är alltså dubbel i det vertikala ledet (se bild ovan).

Däremot ser det ut som att OnePlus 2 åtminstone spelar in i 1920 pixlar på bredden, som den skall. Varför OnePlus har valt att göra så här är bortom vårt förstånd, då det förtar hela poängen med fullHD/1080p. Telefonen har prestanda mer än nog för äkta 1080p. Resultatet är oavsett skäl att OnePlus 2 spelar in en pixlig och ful video i 1080p-läget.

Buggar och problem

Vår tid med Xiaomi RedMi Note 2 har varit relativt problemfri, men det finns ändå en del saker som måste lyftas fram. Hårdvarumässigt noterar vi att smuts har fastnat på insidan av skärmglaset, vilket får det att se ut som att skärmen har en död pixel när så inte är fallet. Ett ganska litet problem som kan skapa en del irritation hos vissa användare. Vi vet inte hur vanliga den här typen av problem är på Xiaomi-telefoner.

Bakstycket, som är löstagbart, sitter inte helt perfekt kring telefonen utan vi kan på vissa ställen känna ett minimalt glapp mellan telefonens chassi och bakstycket. Vi är väldigt petiga då vi ens nämner detta, men då det här är något som tillverkarna på senare år har blivit väldigt bra på att undvika känns det ändå som något vi vill nämna.

Mjukvarumässigt är det kanske mest påtagliga problemet att GPS-chippet behöver osedvanligt lång tid att låsa vår position. Där konkurrerande telefoner som Nexus 6 behöver blott ett par sekunder är det sällan RedMi Note 2 låser vår position på mindre än 10 sekunder. Första gången vi startade GPS:en dröjde det en god bit över en minut att finna vår position. När positionen väl är funnen uppvisar RedMi Note 2 dock samma precision som andra telefoner.

Vid appinstallationer uppstår en del irritation då MIUI 6 autostartar varje app som installeras. Om man installerar en app i bakgrunden medan man exempelvis ser på ett videoklipp kommer videotittandet avbrytas samma sekund som appinstallationen är klar, då appen automatiskt startas. Därtill varnar systemet i sin grundinställning för stora appinstallationer, varje gång man installerar en app, även om appen endast är en halv MB stor. Båda dessa irritationsmoment är dock borta i MIUI 7.

Slutligen vill vi påtala ett smärre problem med vissa spel, som Asphalt 8, som av oklara skäl startas i halvskärmsläge i sällsynta fall. Endast halva skärmen syns, resten är svart, och en del mindre grafikfel uppstår. Startar vi om spelet fungerar det perfekt igen. Vi uppskattar att detta sker ungefär var tionde gång vi har startat spelet Asphalt 8.

Batteritiden

Vi var lite skeptiska till batteritiden efter vår första bekantskap med en så kallad kinatelefon, Ulefone BeTouch 2, men Xiaomi har betydligt mer erfarenhet vad gäller Android än Ulefone och det märks genast även på batteritiden. Xiaomi har helt enkelt optimerat telefonen väl.

Med en 5,5 tum stor skärm kontra ett batteri på 3 060 mAh får RedMi Note 2 anses vara genomsnittlig. OnePlus 2 bjuder på 3 300 mAh, medan LG G4 har ett aningen mindre batteri om 3 000 mAh. Batteritiden vid ett normalt användande är nog för en arbetsdag. Batterinivån sjunker sällan så lågt att vi tvingas kasta oss på laddaren så snart vi kommer innanför ytterdörren, utan vi har när vi kommer hem i regel runt 15% batteri kvar, med drygt 4 timmars skärmtid.

I vårt batteritest nedan kör vi PCMark Work Life-test, vilket kort sagt utför en rad förprogrammerade operationer såsom kontorsuppgifter, bildredigering och videouppspelningar om och om igen till dess batterinivån sjunker under en viss procent. Innan testet startas kalibrerar vi skärmen till en ljusstyrka om 200 cd/m2 och sätter telefonen i flygplansläge, men med Wi-Fi aktivt.

[bench]17battery|xiaomi redmi note 2[/bench]
Xiaomi RedMi Note 2 presterar i testet ovan ett respektabelt resultat som matchar LG G4, som har samma skärmstorlek och näst intill samma batteristorlek, mycket väl. LG G4 har dock en högre skärmupplösning, vilket innebär att grafikkretsen får jobba hårdare, varför RedMi Note 2 ändå får se sig slagen då denne med sin lägre upplösning borde ha slagit G4 med en viss marginal.

Laddtiden är en med moderna mått mätt tämligen långsam historia. Xiaomi RedMi Note 2 saknar snabbladdningsfunktion och vi mäter upp hela två timmar och 16 minuter vid laddning från tomt till fullt, vilket ganska väl motsvarar vad andra moderna telefoner utan snabbladdning och med liknande batteristorlek presterar.

Noteras bör att den medföljande laddaren, 5V=2A, inte fungerade då vi kopplade in den. Vi fick istället leta reda på en gammal laddare vi hade liggande med samma specifikationer, 5V=2A, för att kunna köra batteriladdningstestet.

Slutligen vill vi nämna att RedMi Note även saknar stöd för trådlös laddning, vilket i kombination med den trasiga laddaren och den långsamma laddtiden gör att telefonen trots en skaplig batteritid förlorar en del poäng för batteriprestandan som helhet.

Spel, prestanda och grafer

Xiaomi har utrustat RedMi Note 2 med MediaTeks Helio X10-krets, även kallad MT6795. Helio X10 består av en 64-bitars åttakärnig ARM Cortex-A53-processor tillverkad i 28nm och med en klockhastighet på antingen 2GHz (Standard) eller 2,2GHz per kärna (Advanced/Prime). Standard och Advanced skiljer sig även vad gäller lagringsminnet (16GB i Standard mot 32GB i Advanced, båda av eMMC 5.0-typ) och grafikprocessorns, PowerVR G6200:s, hastighet (550MHz i Standard och 700MHz i Advanced).

Som i alla telefoner med MediaTek-kretsar är grafikprestandan tämligen svag. Den räcker gott och väl till för alla 2D-spel vi har testat och vi har heller inte stött på några problem med det fåtalet 3D-titlar vi har testat så länge vi inte har ställt upp grafikinställningarna för mycket. I bilspelet Asphalt 8 var medelhög grafikinställning lagom, då en hel del ”grafiklagg” uppstod då vi ställde upp detaljnivån till hög.

Tack vara den rappa pekskärmen var det betydligt trevligare att spela på RedMi Note 2 än på den första ”kinatelefonen” vi testade, Ulefone BeTouch 2, vars dåliga pekskärmsrespons återkommande ledde till att spelet inte reagerade på våra kommandon.

Även om grafikprestandan brister, inte minst i syntetiska tester som i graferna nedan, duger den ändå för det allra mesta, och de allra flesta. Problemet är kanske främst att man går miste om en viss framtidssäkring: om RedMi Note 2 redan idag har problem med de mest grafikintensiva spelen, hur ser det då ut om ett år eller två?

För den som är en ”gamer” och ändå vill ha en RedMi Note 2 finns som vi nämner ovan även Advanced-/Prime-versionen som har en på pappret nästan 30% snabbare grafikkrets, samt mer lagringsutrymme och snabbare processorkärnor för cirka 220 kronor mer.

[bench]16system|xiaomi redmi note 2[/bench]
Vad gäller RAM-tillgången matchar Xiaomi RedMi Note 2 våra förväntningar för en telefon med 2GB RAM. RedMi Note 2 placerar sig med 1 877MB i topp av listan för 2GB-telefoner, men marginalen är minimal och i praktiken obetydlig. Det vi med glädje kan konstatera är att Xiaomi tycks ha optimerat RAM-tillgången så mycket de kan, vilket är välkommet i en telefon med (med dagens mått mätt) låga 2GB.

Vad gäller det interna lagringsminnet finner vi att 11 610MB finns kvar efter att systeminstallationen och förinstallerade appar har tagit sitt. Detta är något som matchar våra förväntningar för en 16GB-telefon, men inte lika bra som de bästa konkurrenterna. Med blott 16GB intern lagring tillgänglig i Standard-versionen av RedMi note 2 hade vi gärna sett att Xiaomi hade bantat systempartitionen lite hårdare. En 32GB-version finns dock att tillgå också, för den som behöver mer utrymme, och en microSD-kortplats hjälper också.

RAM-prestandan, mätt genom AnTuTu, är god jämfört med konkurrerande telefoner utrustade med DDR3-moduler, men det finns ett par starkt lysande undantag i form av Motorola Moto X Style och LG G4 som trots DDR3 presterar i nivå med vissa DDR4-utrustade telefoner.

Det interna lagringsminnet, av eMMC 5.0-typ, presterar med 33 MB/s mycket bra vid slumpvis läsning, men med 7 MB/s desto sämre vid slumpvis skrivning.

[bench]16cpu|xiaomi redmi note 2[/bench]
I GeekBench, som mäter processorkärnornas totala beräkningskraft, ser vi att RedMi Note 2 med sitt åttakärniga Helio X10-chipp placerar sig väldigt högt och endast får på nöten av Samsungs två toppenheter Galaxy S6 och S6 edge+.

I AnTuTus fulla testsvit ser vi återigen ett bra resultat som matchar många Qualcomm-utrustade telefoner väl, men som inte kan utmana de allra snabbaste. Efter att vi uppdaterade till MIUI 7, som ännu är en betaversion, sjönk totalpoängen i AnTuTu kraftigt, med närmare 10 000 poäng.

Poängen ni ser i alla våra prestandatest har körts med MIUI 6 under skalet. Detta är den senast tillgängliga officiella versionen för den internationella versionen av RedMi Note 2 och den versionen som telefonen kommer förinstallerad med. För tillfället tycks MIUI 6 vara betydligt snabbare än MIUI 7, åtminstone i benchmarkapplikationer.

I 3DMark Sling Shot saknas ett resultat då appen inte tycks vara kompatibel med RedMi Note 2 och trots flertalet försök har vi inte lyckats genomföra testet.

I Vellamo ser vi att MediaTeks Helio X10 trots åtta processorkärnor inte kan mäta sig med konkurrenterna lika väl. I Vellamo Metal presterar telefonen ändå ett resultat som den inte behöver skämmas för, även om det är i den nedre halvan efter en del betydligt äldre telefoner. I Vellamo HTML är dock resultatet riktigt dåligt och det fjärde sämsta vi har mätt upp.

[bench]16gpu|xiaomi redmi note 2[/bench]
3DMark Sling Shot kan som vi nämner ovan inte köras på RedMi Note 2, av oklara skäl, och vi har därför inte kunnat mäta upp en poäng.

Även om vi inte lyckades mäta upp en 3D-poäng med 3DMark så kunde vi göra det med AnTuTu och här ser vi att grafikkretsen, PowerVR G6200 i 550MHz, inte alls hänger med. Telefonen presterar det näst sämsta resultatet vi någonsin mätt upp.

I GFXBench uppvisar RedMi Note 2 precis som i AnTuTu en svag grafikprestanda, med två resultat i den nedre tredjedelen av skalan.

Slutsats

Låt oss genast få det sagt: Xiaomi RedMi Note 2 är en mycket trevlig telefon.

Som alla telefoner har RedMi Note 2 sina brister, kanske främst en svag 3D-grafikprestanda och avsaknad av några skapligt viktiga LTE-band vi använder i Sverige. LTE-stödet för Sverige finns där, ni blir inte helt utan 4G, men befinner ni er ofta på landsbygden kan 3G/HSxPA vara ert enda alternativ då ”landsbygdsbanden” 8 och 20 saknas.

Som helhet har vi trots en och annan brist sällan eller aldrig förut blivit lika positivt överraskade av en telefon. Detta beror delvis på att våra förväntningar, efter besvikelsen Ulefone BeTouch 2 som ligger i samma prisspann, var ytterst låga, och delvis förstås på att priset är så lågt.

RedMi Note 2 har en bra 5,5 tum stor LCD-skärm med 1080p-upplösning och en vid processortillämpningar snabb åttakärnig processorplattform av 64-bitarssnitt från MediaTek, kallad Helio X10. RAM-bestyckningen är 2GB DDR3 och lagringsminnet är antingen 16 eller 32GB beroende på version. Grafikkretsen från PowerVR har beteckningen G6200 och är en av få akilleshälar.

Kameran på 13 megapixlar är godkänd och kan kriga utan att skämmas mot många betydligt dyrare telefoner, men den räcker inte till ställd mot de bästa. Bildkvalitén vid stillbildsfoto kan inte mäta sig med OnePlus 2, som vi har matchat RedMi Note 2 mot i den här recensionens kameraduell. 13 megapixlar låter kanske lite lågt numera, men vem räknar egentligen megapixlar längre, så länge bildkvalitén är god?

Då RedMi Note 2:s kamera inte kan matcha OnePlus 2 är den således ännu längre efter toppkameror som LG G4, Sony Xperia Z5 och Samsung Galaxy S6, men vi är allt som allt ändå ganska nöjda med kameran och kameramjukvaran.

Batteritiden är godkänd och lite därtill och vi klarar oss i regel alltid genom en arbetsdag av medelhög till skapligt hög användning, även om batterinivån i regel är under 20% då vi kommer hem. Telefonen behöver nästan utan undantag en liten påfyllning för att klara de sista 4-5 timmarna innan vi går till sängs. Minuspoäng för avsaknad av snabbladdning och trådlös laddning.

Positioneringen via GPS/GLONASS/Beidou är långsam, behöver cirka 10 sekunder för en låsning, men kompenserar delvis med en mycket god precision som efter någon minut ofta kan ge oss en position på en meter när. Nexus 6 är betydligt snabbare att etablera en positionsangivelse, 1-3 sekunder, men precisionen kryper sällan i våra trakter under tre meter.

Prislappen, i skrivande stund mellan 1 350 och 1 570 kronor beroende på version (och inklusive frakt), är så låg att man häpnar och inte alls förväntar sig en så här hög klass, en så här förfinad upplevelse.

Visst kan man se att Xiaomi har tvingas spara in här och var, utöver ovan nämnda grafikprestanda och det halvhjärtade LTE-stödet, saknar telefonen ett metallchassi, man får ”bara” 2GB RAM, den saknar fingeravtrycksläsare, den saknar snabbladdning och den saknar trådlös laddning. Och därtill är Android-versionen, 5.0, vid det här laget tio månader gammal.

Men trots detta, trots dessa brister, kan vi inte göra annat än att älska den här telefonen. Det finns absolut bättre telefoner på marknaden, och vi skulle inte låta RedMi Note 2 ersätta våra primära telefoner (Samsung Galaxy S6, LG G4, Nexus 6 etc.), men då vi väger in prislappen i ekvationen så är det en total utklassningsseger där Xiaomi RedMi Note 2 krossar våra favorittelefoner.

Det finns en hel del tillverkare av billiga telefoner i Kina, men långt ifrån alla är lika raffinerade som Xiaomi.

Då vi testade Ulefone BeTouch 2, den första telefonen i vår serie recensioner av ”kinalurar”, kunde vi trots den låga prislappen (ungefär i nivå med RedMi Note 2, strax däröver) och den fina utrustningsnivån inte rekommendera någon annan än de allra största tekniknördarna som älskar att fixa problem på egen hand att köpa telefonen.

Med Xiaomi är situationen den omvända: hårdvarumässigt är utrustningsnivån i regel lite sämre än i många konkurrerande kinakonkurrenter, men det totala upplevelsen, hur telefonen faktiskt fungerar, hur den känns att använda, är i klass med – och i vissa fall bortom – vad vissa tre, fyra eller fem gånger dyrare telefoner från de mer etablerade tillverkarna kan erbjuda. Och om man har förmågan att se bortom specifikationsbladet och acceptera avsaknad av en del finesser, är inte användbarheten, glädjen och behaget när man använder telefonen det som betyder mest?

Xiaomi RedMi Note 2 får vår fulla och varma rekommendation och det är med enorm marginal den just nu mest prisvärda telefonen vi har testat. Vi ser dock fram emot fler recensioner av kinatelefoner – kanske finns det fler guldkorn av RedMi Note 2:s kaliber därute.

Återförsäljaren GearBest har genom att låna oss telefoner att testa gjort det möjligt för oss att ta oss an den här serien recensioner av kinatelefoner. I utbyte får de, förstås, länkar i varje recension.

Den som är intresserad av att slå till på en Xiaomi RedMi Note 2 kan med fördel göra det genom GearBests webbsajt. 16GB-versionen kostar i skrivande stund cirka 1 350 kronor och 32GB-versionen kostar cirka 1 570 kronor, och GearBest bjuder på frakten till Sverige. Telefonen finns i två olika färger hos GearBest, vit och svart.

GearBest tipsar även om Xiaomi Mi4C, en lite mindre telefon (5 tum) med lite bättre utrustningsnivå, Qualcomm Snapdragon 808 istället för MediaTek, och en ur kartong nyare Android-version.

Var dock medveten om att beställningar via kinesiska återförsäljningar inte sällan är betydligt långsammare än vad vi är vana vid i Sverige, och Europa. Varan skickas sällan omedelbart och frakttiden är ofta uppåt två veckor lång såvida man inte betalar extra för en snabbare frakt. Den som har bråttom eller bara är otålig går sannolikt en jobbig tid till mötes vid en eventuell beställning.

[P_REVIEW post_id=127613 visual=’full’]