Dels är de optiska läsarna långsammare även de gånger de lyckas registrera avtrycket vid första försöket. Skärmen måste dessutom vara igång först, så det gäller att förlita sig på funktionalitet som automatiskt tänder panelen när enheten lyfts, eller kanske vanligare – att trycka på strömknappen eller på själva panelen.

Att använda läsaren involverar alltså i regel ett extrasteg. De optiska läsarna är påtagligt mindre precisa och misslyckas att läsa avtrycket i högre utsträckning. Enligt rykten undersöker Google om de ens är tillräckligt säkra för exempelvis bankärenden.

Eftersom läsarna är optiska behöver de ljus för att kunna registrera fingeravtrycket. Skärmen lyser därför väldigt starkt. För de som använder mobilen i sängen i ett helt mörkt rum är det en stor nackdel. Blåljusfiltret stängs tillfälligt av och i OnePlus 6T lyser skärmen så starkt att ljussensorn blir förvirrad och automatiskt höjer panelens ljusstyrka, som grädde på moset.

Detta kan jämföras med att bara behöva snudda vid en kapacitiv läsare på bakstycket och direkt vara inne i systemet. Tillverkare har velat vara tidigt ute med ny teknik och på så vis plocka poäng, på bekostnad av användarupplevelsen.

Samsung har dock av allt att döma gjort det rätt redan från början. Den ultraljudsbaserade fingeravtrycksläsaren under skärmen i Galaxy S10 och S10+ läser in avtrycket i 3D och är därmed säkrare. Skärmen behöver heller inte först vara igång och läsaren kräver inget ljus, så det blir inga ”flashbangs” i sängen.

Användare behöver heller inte trycka på en exakt punkt på skärmen, utan det räcker med att fingret snuddar nedre tredjedelen av panelen. Samsungs lösning har dock en nackdel precis som rykten tidigare hävdat – den fungerar inte tillsammans med skärmskydd av härdat glas. Uppgiften kommer direkt från Samsung.

De som tillverkar skärmskydd av härdat glas kommer alltså behöva göra en märklig öppning för läsaren, alternativt inte släppa några glasskydd alls för S10:orna. Tunnare skärmskydd av plast ska dock fungera utan problem.