Jag tror att om man inte mått riktigt dåligt så kan man ju inte förstå hur dessa människor känner och varför de gör som de gör.
Att kalla det en enkel/feg utväg håller jag inte med om. Vissa tar livet av sig för att de skonar andra (tror de iallafall).
De väljer att inte ligga till last osv.
Det är väl det ultimata ropet på hjälp, när man inte ser ngn annan väg ut och bort från sina problem. Jag har en morbror som hoppade från en bro för många herrans år sedan, han överlevde och mår idag bra. En kompis dotter har flera försök i desperation på att psykvården skulle ta henne på allvar.
Många tar nog den ultimata risken för en lite chans att få hjälp att må bättre. Medans andra tar sitt liv utan önskan att räddas utan de vill bara komma bort.
När jag var yngre tyckte jag nog som Sir Knight, att det var den feges utväg. Men efter att ha mött så många människor som mår dåligt och själv mått dåligt för den delen... så tycker jag inte längre det.
Jag har också på väldigt nära håll sett bla min bror som under flera år försöker få hjälp att må bättre men psykvården är ett jäkla skämt.
Han sa faktiskt för ett tag sedan att "man måste nog försöka ta sitt liv för att få hjälp".
Psykvården skapar med lätthet tablettmissbrukare och sedan drar de bort medicineringen och samtalsterapin.
Att tro att det "i stort sett alltid finns hjälp att få" så tror jag inte att man varit i "psyksvängen". Har kört upp min bror till psykakuten många ggr men vad hjälper det när landstingen inte har psykologer att tillgå för att erbjuda fortsatt hjälp. Ist för de ett recept på ångestdämpande som har re-bound effekt när läkaren sedan kommer på att dessa tabletter nog inte var bra för de är beroendeframkallande.
Man måste nog gå en mil i deras skor för att förstå.
Om en anhörig har en svår cancersjukdom ser ofta många anhöriga det som en befrielse när de för somna in. Men psykisk sjukdom är inte lika "högt" värderad trots att det kan orsaka lika mycket ångest, lidande och smärta som cancer.
De med psykiska problem har inte valt sin sjukdom, inte heller de med obotlig cancer.
Lite långt

Men nu har jag svarat på vad jag tycker. Kommer inte argumentera utan ville bara ge mina åsikter viler ju TS efterfrågade.
Click to expand...