*

***

 

Så länge de sköter självmordet snygg, dvs inte brödrost i badkar, kroppar blir inte så mysiga att ha att göra med om de får ligga i värsta fall nån månad i vatten och att det inte drabbar oskyldiga direkt tex hoppa framför tåg. Samt ser till att kroppen kommer hittas ganska omgående och då inte av barn så anser jag att det är upp till individen om denne vill avsluta sitt liv eller inte.

 

Det är en feg väg ur problem som oftast är förstorade för individen.

En individ som tar sitt eget liv utan att tänka på anhöriga kan omöjligtvis vara frisk. Den skadan man lämnar bakom sig blir nästan alltid betydligt större än det problemet som individen hade. Det är den enkla, och som sagt fega, vägen ut. En person som tar sitt eget liv kan ju dock inte beskyllas för det med tanke på att de måste ses som sjuka. Det är alltså ingen tvivel om att det är fel av en person, som har familj och vänner, att ta sitt eget liv.

Om vederbörande däremot lever själv utan några som helst anhöriga eller liknande tycker jag det är upp till var och en ifall man skall leva eller inte.

 

Om man säger så här: Man skall vara glad att man lever, att man fick chansen till att bli till. Man vann ett race mellan miljontals andra spermier som kunde befruktat ägget, man vann på en chans av 1/fleramiljoner. Jag vet inte vad ni tycker, men det är ett jävla odds.

Ska man då slösa bort den chansen på något som banalt som självmord när det i stort sett alltid finns någon hjälp att få? Ack, ack, ack..

 

Jag tycker inte det är speciellt fegt... Ställ er själva i badkaret med vatten och en kopplad hårfön, vågar ni släppa? Ställ er vid Järnvägen, vågar ni hoppa när tåget kommer? Jag tycker inte det är fegt att ta självmord, det krävs mycket mod att göra det (om man är vid sina sinnens fulla bruk).

Huruvida orsaken till att man gör det, kan diskuteras. Vissa har sådana sociala problem, kan vara vad som helst, som hopats sig i en sådan stor klump, att de inte vill något annat, än att dö (de kan ha försökt fixa hjälp, eller inte).

Sedan finns de de som säger att de ska göra det, för att få uppmärksamhet.

Och de som känner att de inte hör hemma i den mänskliga världen, och väljer att avsluta sitt liv. (Tänker på han i Sverige som gjorde det live).

Det finns inget bra svar på det här, men jag anser inte att det är fegt, men att det kan, många gånger, va fel utväg.

 

För det första heter det "begå självmord" (man begår ju ett brott och inte tar ett brott) och för det andra så kan man tvivelaktigt vara vid sina sinnens fulla bruk när man begår självmord eftersom en mentalt frisk människa inte skulle kunna våga sig på något sådant.

Som Dirk sade så skapar det endast fler problem för de anhöriga (om några finns) som inte kan mäta sig med problemen personen hade.

På tal om inget så har jag för mig att jag läste att i USA så kan man bli satt i fängelse om man misslyckas med att ta sitt liv eftersom det räknas som mord. Dock så betvivlar jag att man verkligen blir satt i fängelse och inte blir insatt på någon psykavdelning eftersom man kan inte vara normal i skallen om man gör detta.

 

De väljer mellan att ta sitt liv på ett eller annat sätt och att ta tag i sina problem. De som tar sitt liv tycker att det är den enkla vägen ut.

Du har självfallet inte ett sådant liv som behövs släckas. Därför har du en helt annan synvinkel på det. Du kan vända på det istället. Du tar den enkla vägen just nu. Du tar inte ditt liv. Du lever vidare och tar tag i de problem som kommer. En människa som istället tar sitt liv, vad än problemen må vara, tycker att de tar den enkla vägen.

Man tar inte sitt liv för att man tycker det är roligt. Gör man det så har man rätt grava problem och de som gör det för att det är kul är nog ganska få.

 

Ni behöver inte opponera emot mig, jag tycker det är fel med självmord, jag ser det bara med en annan synvinkel.

Det är en enkel väg ja, men den är fortfarande inte feg. Fast sedan beror det ju på problemet. Om man skickar smslån och tar stora lån och shoppar järnet och lever livet, och sedan kör en /quit, så är det lille fegt.

Sen finns de de som blir mobbade, överallt, i skolan, nätet, vardagen, offentligt, överallt. Dessa människor mår sällan bra, och utan stöd ifrån t.ex, nära och kära (BRIS kanske inte räkcer till), så är valet inte så svårt.

Men ja, det efterlämnar problem för anhöriga, dock tror jag inte den svage personen som begått självmord bryr sig, då denne kanske anser att de efterlevande är starka nog att ta sig igenom processen.

Jag vet inte, säger bara vad jag tycker, som topic efterfrågar.

 

Skrev en massor men valde att delete'a allt istället då det utan tvekan kommer skapa onödiga argument/attacker, så som Sir Knight till Dreamhawks inlägg..

Nöjer mig med att säga att självmord inte alltid behöver vara utvägen, men att jag kan förstå människor som begått självmord. Och det att man kan inte säga A eller B till tusen endast för man själv tycker så utan att själv upplevt båda sidorna av myntet.

 

Självmord är det mest själviska en människa kan begå, förstår inte hur en frisk människa ens kan komma att tänka på att lämna folk som älskar en för ens lilla världsliga problem. När det gäller små barn som begår självmord kan man inte annat än tycka synd om dom och bli förbannad över att de inte fått hjälp, de vet ju inte bättre....

Det är aldrig rätt, man ska se livet som en gåva, eller rättare sagt leva livet som en gåva. Njut av varje sekund, se allt från den ljusa sidan.

 

Jag tycker du borde tänka igenom om det där verkligen var en nödvändig kommentar.

Jag sade inte att det DH sade var fel eller liknande, jag motargumenterade.

Edit: jag inser nu att det inte var nödvändigt med denna kommentar, men jag är lite sur av för lite sömn. Inget illa menat mot någon, och det var inte menat att hacka på din grammatik DH, du får skriva hur du vill för jag förstår ändå. Förlåt Tazzy och DH. Alla har sina åsikter och det respekterar jag.

Det fanns dock en till fråga: har ni upplevt något självmord på något sätt?

 

Jag anser att det är att lösa sitt eget problem, för att skapa stora problem för andra. DVS högst själviskt.

Men man tänker nog annorlunda om man själv mår så dåligt, så svårt att förklara.

Nä, speciellt i västvärlden så finns så mycket hjälp att få, så kan faktiskt inte motivera varför någon ska göra detta.

 

Jag tror att om man inte mått riktigt dåligt så kan man ju inte förstå hur dessa människor känner och varför de gör som de gör.
Att kalla det en enkel/feg utväg håller jag inte med om. Vissa tar livet av sig för att de skonar andra (tror de iallafall).
De väljer att inte ligga till last osv.

Det är väl det ultimata ropet på hjälp, när man inte ser ngn annan väg ut och bort från sina problem. Jag har en morbror som hoppade från en bro för många herrans år sedan, han överlevde och mår idag bra. En kompis dotter har flera försök i desperation på att psykvården skulle ta henne på allvar.
Många tar nog den ultimata risken för en lite chans att få hjälp att må bättre. Medans andra tar sitt liv utan önskan att räddas utan de vill bara komma bort.

När jag var yngre tyckte jag nog som Sir Knight, att det var den feges utväg. Men efter att ha mött så många människor som mår dåligt och själv mått dåligt för den delen... så tycker jag inte längre det.
Jag har också på väldigt nära håll sett bla min bror som under flera år försöker få hjälp att må bättre men psykvården är ett jäkla skämt.
Han sa faktiskt för ett tag sedan att "man måste nog försöka ta sitt liv för att få hjälp".
Psykvården skapar med lätthet tablettmissbrukare och sedan drar de bort medicineringen och samtalsterapin.

Att tro att det "i stort sett alltid finns hjälp att få" så tror jag inte att man varit i "psyksvängen". Har kört upp min bror till psykakuten många ggr men vad hjälper det när landstingen inte har psykologer att tillgå för att erbjuda fortsatt hjälp. Ist för de ett recept på ångestdämpande som har re-bound effekt när läkaren sedan kommer på att dessa tabletter nog inte var bra för de är beroendeframkallande.
Man måste nog gå en mil i deras skor för att förstå.

Om en anhörig har en svår cancersjukdom ser ofta många anhöriga det som en befrielse när de för somna in. Men psykisk sjukdom är inte lika "högt" värderad trots att det kan orsaka lika mycket ångest, lidande och smärta som cancer.
De med psykiska problem har inte valt sin sjukdom, inte heller de med obotlig cancer.

Lite långt Men nu har jag svarat på vad jag tycker. Kommer inte argumentera utan ville bara ge mina åsikter viler ju TS efterfrågade.

 

Förstår mig inte riktigt på det. Om jag var självmordbenägen så hade jag nog gjort något som jag aldrig annars skulle gjort t.ex. ringt på dörren hos densom är skyldig till mitt lidande och slått honom på käften och sen kört brödrosteni hans badkar.

Däremot tycker jag att det är ganska tragiskt att det kan gå så långt. Att man helt enkelt inte kan hitta en enda anledning att stanna vid liv.

 

Men Dweebling. Det är lite det jag inte fattar

Försöker man ta livet av sig och har bestämt sig så lyckas man. Väldigt många av dessa som försöker gör nog just detta, ropar på hjälp.

 

Joofan, lugnt. My bad där med.

Svaret på din fråga; Ja, för mycket.

Saken är väl att de flesta som begår självmord mått dåligt under en väldigt lång period och ordet "hjälp" finns inte alls. Man ser inte att man kommer skapa problem för någon annan, man vill bara få slut på allt. Och vet många som inte vill dö, men dom vill inte leva heller.

Joo det har du rätt i. Man tänker nog väldigt annorlunda.

 

Jag kan förstå folk som tar livet. De passar allt för ofta inte in i det sociala samspelet, känner sig ensamma, behöver hjälp, känner sig dåliga, blir inte uppskattade, får sina brister påpekade och mår allmänt riktigt jävla dåligt.

Så länge människor tar självmord så att det inte påverkar andra efterlevande människor ska människor få ta livet om de själv önskar - utan att någon jävla moralkärring ska komma och bemöta hur feg och okapabel en människa är till att lösa sina problem.

När man är riktigt djupt i skiten så lär man förstå att det inte är så jävla lätt - speciellt eftersom deras lösning väldigt ofta är beroende av det sociala samspelet; de är för sin motivering till fortsatt existens beroende av andra individer som försöker förbättra människans välbefinnande.

Jag respekterar i högsta grad människor som tar livet.

 

OfT - No hard feelings Sir Knight ^^.

Men om vi säger som såhär då. Har man inte rätt, till att leva sitt eget liv? Att välja vad man vill göra, med sitt egna liv? (Sålänge det är inom lagens gränser liksom)...
Får man då inte, ta sitt egna liv då?

När man flyttar hemifrån så brukar man oftast säga till sina päron "Jag är vuxen nu, du bestämmer inte över mig, jag gör som jag vill". Om den viljan är självmord, så ser jag faktiskt inget problem med det.

Och för att påöka ViLANDERS "att om man är djupt nere i skiten", så tror jag man inte bryr sig så mycket om de efterlevande. Sedan finns det de som är medvetna om att efterlevande kommer bli ledsna, men de väljer att ta sitt egna liv och bli "lyckliga", istället för att leva ledsen, med glada efterlevande.

Men det här med självmord är för individuellt, alla gör det pga väldigt individuella problem.

 

Har tar man livet av sig utan att det påverkar efterlevande?

I övrigt kan du mycket väl ha rätt dock

 

Missade totalt ditt inlägg här. Du skrev det jag inte orkade skriva, tack.

Som Dweebling sa, många försöker ta livet av sig som ett rop på hjälp. Vet många som försökt men inte lyckats och det är väl i grunden för att man vill inte dö. Man vill bara ha hjälp.

+1