Behöver vi verkligen SIM-kort?

Nyligen var det ju ett litet krig om vilken vår nästa simkortsstandard ska vara (mellan nokia och apple). Jag började då fundera kring varför vi över huvudtaget har simkort, det måste vara för att mobilerna hade väldigt små minneskretsar och i värsta fall endast ROM (ett minne du bara kan läsa operativsystemet från och inte skriva något till) till och med långt in på 00-talet. För informationen, vem som är operatör och ev din telefonbok måste ju lagras någonstans, och därför var simkort en smidig lösning.

Här insåg jag rätt fort att SIM-kort är en väldigt gammelmodig lösning och inte riktigt egentligen behövs i dagens mobiltelefoner. För dessa 64 KB som ett simkort rymmer är en droppe i havet jämfört med att en smartphone har 16 GB minst! Tänk dessutom att simkortet nästan är lika stort som en minneskrets. Simkortet tar alltså bara upp onödigt utrymme och samtidigt kan det vara en svag länk i en del mobiltelefoner (damm och grus kan komma in genom simkortsporten osv).

Två lösningar som skulle kunna ersätta simkortet;
Alternativ 1:
Du har en emailadress, ditt gmailkonto eller hotmailkonto eller vad som helst som du loggar in i mobilen med. Detta kan många gånger bara behövas göras en gång (så är det idag med android iaf). Men att till detta epostkonto finns det knytet ett abonnemang, antingen löpande eller 12/24 månaders bindning till en mobiloperatör, på detta sätt får du dina rättigheter att surfa och ringa.

Har du en surfplatta kan du knyta ett särskilt surfabonnemang som en extratjänst till din epostadress, och du loggar således in på samma konto med din mobil och surfplatta.

Eventuell bonus: Har du ett arbete där du tilldelas ett abonnemang och hellre vill använda din privata telefon till både privata och företagsärenden så loggar du helt enkelt in med två konton i din mobil. Vilket idag är rätt knepigt då utbudet för mobiler med två simplatser är hyfsat dåligt.

Alternativ 2:
Du knappar in en kod i din mobiltelefon (likt man fyller på ett kontantkort) en gång så att din telefon vet hur den ska identifiera sig mot din operatör och därefter få telefon och surfrättigheterna. Detta skulle även operatören själv kunna ordna innan telefonen säljs. Här löser man problemet om argumentet "alla vill inte använda sin mejl" ställs fram.


Vad tror ni? Behöver vi simkort i framtiden? Skulle något av mina alternativ kunna vara en smidig lösning?

 

Hur loggar du in mot din epostadress om du inte har datatjänsten igång på mobilen?
Vilken operatör vill släppa på någon för datatrafik utan att veta vem denne är förens epostaddress
är verifierad? Visst, kan lösas på flera sätt ..
Hur ska det kunna verifieras mot en operatör som du roamar mot om de inte supportar
data - något som finns i delar av världen..

Hur ska du kunna nyttja funktioner i simkryptot - något som en MASSA offload+andra tillämpningar som är på G ?

Du kommer få se mycket nytt som är på gång - som kräver ett simkort eller motsvarande
dito - något en epostadress dessvärre inte kan ersätta.

Läs gärna denna: http://en.wikipedia.org/wiki/Subscriber_identity_module
Där ser du att ditt simkort innehåller mer än bara ett operatörs-ID och ett krav på pinkod.
Och mer än bara ett simidnummer..



// A

 

Tänker mig hur många andra abbonemangtjänster fungerar, då främst WLAN. Du behöver inte stoppa in något simkort för att kunna surfa på SJs tåg, eller en av de många wlanhotspots som finns i världen. Att bara knappa in sin epostadress är samt ett lösenord borde vara en lätt sak för mobiltelefoner.

ja en övergångsperiod kommer det såklart att vara.

 

Och för de personer som inte vill ha en telefon som är smart?

Tittar du hur tekniken fungerar så är detta i dagsläget inte ett alternativ.
Det enda alternativet som finns är att ha ett omprogrammeringsbart chip för samma funktioner
i telefonen med samma funktion som simkortet.

Wifi fungerar inte på samma sätt som APN. Circuit switching är det som hanterar telefonsamtal..
För detta är massa faktorer inblandade, bland annat ditt simkort.


Jag har för mig att CDMA/Verizon i USA kör utan simkort.. I samma veva så har de väl
också specialgjorda telefoner just för deras nät medans resten kör med sim.

Betänk att företag som Lucent, NokiaSiemens, Ericsson, ZTE, Huawei har en hög
REJÄLT smarta tomtar som knåpar och hittar på nya idéer.

Tro mig - hade det funnits en enkel lösning på detta rakt av, som t.ex det du har som
förslag så hade nog redan dessa personer haft idén framme.

Simkortets tid är inte över. Däremot skapas det rejält mycket fler dependencies för det.

Tro mig

// A

 

När jag jobbade i telekombranschen behövdes inga simkort. Vi programmerade telefonerna med deras telefonnummer och en kod vi fått från Telia. Sen kom ju GSM och SIM-kort, det var väl lite "Aha" men inte mycket mer.

 

Länge lev(d)e NMT

 

Ja det var tider det

 

Ja det var det faktiskt. Spännande bransch att jobba i vid den tiden också.

Och de första GSM-telefonerna använde fullstort sim-kort, dvs som ett kreditkort Även en del "fick"-telefoner.

Nostalgi!

 

Ja, SIM-kort eller motsvarande hårt kort behövs. Utan det så skulle det troligen bli svårare och dyrare att byta mellan olika mobiler för kunden.

 

En telefon behöver ju inte vara smartphone för att den ska ha flashminnen istället för romminnen. Om jag inte missminner hade iprincip alla telefoner flashminnen redan i början av 2000-talet.

Jag kanske blir missförstådd angående mejlen. Jag menar inte att man tvunget måste logga in på sin mejl, bara att det är en smidigare att komma ihåg än en 12 siffrig kod. Ex här loggar man också in med sin mejl, https://eu.battle.net/login/en/?ref=https://eu.battle.net/account/management/&app=bam&cr=true www.mecenat.se

Men det är inte mer än ett användarnamn. Men visst, en 12siffrig kod likt den man knappar in när man laddar mobilen skulle ju kunna funka lika bra, om än mindre användarvänligt.

Varför det? Jag tror snarare det skulle bli enklare. En annan liknelse är ju vanligt hederligt bredband, där har du ett abbonemang på 24 månader som du kan byta när tiden är ute. Datorn behöver inte ha ett simkort för att hitta ut på internet.

 

Men då har du ju en fysisk plats abonnemanget är kopplat till. För mobiler används SIM-kort istället för fysisk plats.

Sedan får du sällan samma adresser (IP-adresser, epostadresser) när du byter mellan två internetabonnemang. Medan till SIM-kortet finns telefonnummer knutna.

 

Vad jag vet är IMEI-nummret fast. Det sitter ingen mottagare i simkortet.

 

Intressant tanke, som visserligen körde som många redan nämnt i de gamla analoga mobilnätet NMT. Men jag tror att SIM-kortet utvecklades för att få bort en del jobbigt arbete för både kund och Operatör. Jag menar, luren går sönder, inte världens lättaste sätta att flytta abonnemanget till en lånelur, utan måste knepas å knåpas. Nu flyttar man ju bara SIM-kortet till låneluren och tillbaka igen, när den kommer. Samma sak när du väl bestämmer för att byta lur, så följer SIM-kortet med.

Men visst, om man kommer på en lösning som är bra och enkelt för både kund och operatör, så kommer det nog snart. Visst idag finns ju dessa barcodes. som kan förenkla detta som jag talade om innan. Men nu finns det nog inget riktigt bra och säkert sätt som gör en annan än SIM-kortslösningen fortfarande bäst. men visst de blir mindre och mindre och troligen på väg bort.

 

Huga... vilken antidiskussion....

SIM-kortet garanterar ju att det sker rätt debiteringar.
(jag känner inte till att man lyckats förfalska ett sim-kort i modern tid)

WyWallet har bla en en simkortsigekänning ! Sen om jag är utomlands så garanterar sim-kortet att inte "Carrier Gör Pengar" debiterar mig en massa !

Hmmmm !

 

Jag tror inte alls på SIM-kortets avskaffande rakt av. Efter att ha levt med en CDMA-mobil kan jag inte påstå att trasslet med "aktivering" direkt lockar. Likaså har vi problemet med operatörsbyte där det finns stor risk att mobilen inte kan aktiveras, t.ex för att serienumret inte finns i den andra operatörens databas (detta är redan verklighet, Sprint kan inte aktivera Verizonprodukter och vice versa).

Skall man ändå i teorin tänka sig en SIM-lös mobil är det helt nödvändigt att "aktiveringen" är baserad strikt på IMEI och att det via inställningarna går att välja vilken operatör man vill använda, därefter sker en uppkoppling som verifierar abonnemanget och därefter kan man börja ringa.