Finns det något begrepp för storhetsvansinne i storföretag?

Har under den senaste tiden faschinerats mycket av hur ledningarna i riktigt stora och framgångsrika företag agerar mot marknaden. Stor och framgångrik verkar nästan uteslutande leda till dumheter som på sikt sänker bolaget. Låt mig komma med några exempel.

1. Apple med Iphone 5. Man struntade i att göra en version som stödjer LTE i Europa. Förmodligen enligt resonemanget "Europa ska inte komma och visa oss vad vi ska köra för frekvenser. De får ändra sig". Det är inte en kostnadsfråga. Samsung har gjort en egen version av SGS3 ENBART för Telenor och Tele2 i Sverige. Dessa operatörer har inte mer än 5 miljoner kunder tillsammans, vilket är en spotta i havet globalt.

2. Amerianska bilindustrin. GM och Ford försökte bestämma att marknaden minsann ville ha stora och törstiga bilar som förr. Trots skenande bränslepriser och stora framgånger för t.ex. asiatiska tillvekare som satsade på bränsleekonomi. Det slutade med att staten fick gå in och rädda dem.

3. Telia och deras nätutbyggnad. De har inte satsat nämnvärt på nätutbyggnad sedan GSM-nätet som de fortfarande lever på. 3G/4G-nät är ett skämt. Detta trots att man har flest kunder och med all sannolikhet bäst ekonomi av alla svenska operatörer. Kommer kunderna att fortsätta betala marknadens högsta priser för marknadens sämsta nät? Jag tror inte det...

Min fråga är nu: Finns det något begrepp för detta intressanta fenomen? Det är så vanligt att det borde ha ett namn tycker jag.

 

kort och gott är det ju bara hybris eller megalomani, men det är inget specifikt för företag tyvärr

 

Begreppet är: Apple.

Spoiler

Bli medlem eller logga in för att visa innehållet!

 

Mycket bra adjektiv.

 

Substantiv?

Hursomhelst så är fenomenet inget nytt. När företag växer sig tillräckligt stora så tror de att de själva kan styra marknaden.
Mindre företag måste anpassa sig till marknaden och kundernas behov/önskemål för att få något sålt, men det kräver mycket mer energi än att bara bestämma själv.
I undantagsfall så kan företag däremot styra marknaden och därmed också kundernas önskemål själva, inte totalt - men åtminstone delvis.

För att falla tillbaka på ditt Apple-exempel så hör man ofta "Vad ska jag med det till? Jag behöver det inte" när man frågar varför inte funktionen X finns på iPhones.
Typ: "Möjligheten att spela upp andra filmformat än .mp4. Vad ska det vara bra för? Det räcker väl utmärkt med .mp4?"
Sedan innebär det i slutändan att man antingen får köpa alla filmer från iTunes eller sitta med konverteringsprogram eller tredjepartsappar för att lösa problemet. Men så länge folk övertygar sig själva att lösningen fungerar så gör den ju det.
(Då är det värre med 4G-stödet. Där kommer folk bli bittra på riktigt om det inte fungerar med nästa iPhone, eftersom det inte direkt går att kringgå med en adapter - och det är HÄR Apple ska akta sig. Många av i-Produkternas "tillkortakommanden" går att lösa med adapters och andra tillbehör)

Ser man på bilmarknaden går det fortfarande att sälja bensintörstande monster, men där får man å andra sidan något annat tillbaka. Typ: Större motor = starkare. Det är snarare en profilering (de har säkert baktankar, typ: konsumera mer drivmedel lär ge dem någon form av vinst i slutändan)
Ett företag som bara säljer törstiga bilar vet att de aldrig kommer nå de kunder som vill ha en city-/shoppingbil.

Det värsta exemplet av dina tre är ändå Telias. När man inte tar sitt ansvar från början blir det jobbigare längre fram, och till skillnad från Apple och bilmarknaden så gäller Telias slarvande infrastruktur och inte enskilda produkter.

Jag hade gärna lagt till exemplet Svenska Kraftnät också, som inte riktigt gjort något åt våra stamnät - något som märks varje gång det är elbrist i söder (vinter, dålig vind, och Ringhals har oflyt) samtidigt som vattenmagasinen i norr är överfulla men tillräckligt med el inte kan levereras pga otillräcklig nätkapacitet.

Mycket kort sammanfattning: Företag blir bekväma och nonchalanta.

 

Adjektiv är väl det som beskriver något?

 

Fast det beror inte enbart på att företagen är stora. Toyota är t.ex. världens största biltillverkare. De har varit extremt lyhörda för marknadens önskemål och var allra först med hybridbilar för 10 år sedan.

Samsung är också gigantiskt stora, men samtidigt lyhörda på ett helt annat sätt än vissa andra. Det faktum att man gjort en egen modell enbart för Tele2 och Telenor i Sverige visar väl det ganska tydligt.

I vilket fall som helst så är det ett faschinerande fenomen som borde ha ett namn.

 

Megalomani?

 

Måste ju bara lägga till NOKIA oxå!

 

Storhetsvansinne är la det rätta begreppet?