Fråga om föräldrabalken och "sociala förmåner".

Hej, Jag heter Viktor och jag är 19 år gammal och går i folkhögskola med Allmän Kurs där man läser in sakerna som man missade i gymnasiet.

Jag kom i en diskussion med min mamma om pengar och jag både tycker och tror att det är fel av henne att hon kräver pengar från mig för att bo kvar hos henne.

Jag har en funktionsnedsättning som gör att jag inte kan få jobb lika lätt, och därför får jag ungefär 6,000kr i månaden från försäkringskassan för att överleva på något sätt.

Jag fick lite hjälp av en kompis, och han skickade denna text till mig:
"Vad gällande skyldigheten att betala underhåll så säger 7 kap 1 § Föräldrabalken att föräldrarna är underhållsskyldiga tills dess att du fyller 18 år. Går du i skolan efter denna tidpunkt, är de underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår, dock längst till dagen du fyller 21 år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning. Detta gäller även om du skulle flytta hemifrån."
"Underhållets storlek ska avgöras av vad som är rimligt med hänsyn till ditt behov och en bedömning görs även utifrån din egen förmåga att försörja dig genom såväl egen inkomst som sociala förmåner. Detta är något som kan göra att dina föräldrarnas underhållsskyldighet minskar."

Och sedan skrev han:
"Again, if you're in education she has to provide for you until you're 21 legally. She can't demand any money. That's literary insurance fraud."

Jag sedan skickade vidare texten till min mamma och hon svarade med:
"Det kan jag visst för du får "sociala förmåner" och kan hjälpa till"

Och där får jag ett problem, jag vet inte vad det betyder.

Min kompis säger:
"It means she wants your money you get for not being able to work,
I dont even know if that's scamming the insurance or you"

Så skulle ni kunna hjälpa och berätta för mig vad som är rätt eller fel i det hela?

Mvh,
Viktor

 

Vad tycker du själv är rätt eller fel?
Om du bor ihop med din mamma är det väl inte mer än rätt att ni båda bidrar till kostnaderna för bostaden? Din mamma har antagligen inte obegränsat med pengar och nu när du är vuxen så borde du väl bidra till hushållet? Eller har du tänkt att bo gratis hos din mamma hela livet?

Sedan kan man diskutera hur mycket du ska bidra med. Har du ingen större inkomst så kanske ditt bidrag inte blir så stort men jag tycker att något bör du bidra med.

De 6000 du får per månad är ju för att du ska överleva. I överlevnad ingår väl att ha en bostad? Eller trodde du att den var gratis? Hade du tänkt att köpa prylar för alla 6000?

Jag är 64 år gammal och uppväxt i en helt annan tid än du så vi tänker antagligen väldigt olika. Jag menar inte att skälla på dig men jag försöker förstå hur du tänker.

 

Den ersättning du har kallas för aktivitesersättning, utöver den kan du få hjälp med hyran via bostadstillägg.

Aktivitetsersättning - Försäkringskassan

Bostadstillägg

 

Jobbar inom LSS och de pengar du får ifrån försäkringskassan skall täcka dina utgifter för uppehälle, mat och räkningar.

 

Bostadsbidrag går ej att ansöka om så personen ifråga bor hos sin mamma. Skulle vara om mamman inte har någon inkomst då.

 

Okej, tolkade som att det var möjligt.
Säg att han hyr sitt rum av sin mamma, då ska det inte vara omöjligt.

* Bostadsbidrag & bostadstillägg är olika bidrag.

 

Hej!
Välkommen till Swedroid!
Lite annorlunda första inlägg.
Men här finns många vettiga människor som säker kommer ge bra råd.

Dock så finns det även de som kanske inte ger de bästa råden eller alltid har en trevlig ton om de tycker att något sticker ut.
Precis som varsomhelst på internet alltså!

"Underhållets storlek ska avgöras av vad som är rimligt med hänsyn till ditt behov och en bedömning görs även utifrån din egen förmåga att försörja dig genom såväl egen inkomst som sociala förmåner. Detta är något som kan göra att dina föräldrarnas underhållsskyldighet minskar."

Din mamma anser ju att du får pengar i form av aktivitetsstödet. Alltså tycker hon att du har en inkomst och ska därmed bidra till hushållet.


Nu vet inte jag vilken typ av ersättning som du har, det finns ju några att välja mellan, men jag skulle tro att du har "Aktivitetsersättning vid förlängd skolgång".

Tycker inte din kompis verkar så insatt i hur det fungerar. Det är inte en försäkring du får pengar från.
Alltså kan det inte vara något försäkringsbedrägeri. Jag gissar att din kompis inte är svensk?

Du skriver
"
Jag sedan skickade vidare texten till min mamma och hon svarade med:
"Det kan jag visst för du får "sociala förmåner" och kan hjälpa till"

Och där får jag ett problem, jag vet inte vad det betyder."

Hon menar att du tar emot bidrag som hon menar är en social förmån. Alltså din aktivitetsersättning.


Jag jobbar med personer som har funktionsvariationer, och är väl rätt insatt i hur det fungerar. Men jag känner mig inte bekväm med att ge dig några definitiva råd.

Att du söker dig ut för att reda ut vad som är rätt och fel i detta är väl bra. Men det är inte alltid man får rätt svar. Och får man heller inte de svar man vill så finns det risk för att man söker sig vidare.

Så mina råd är;
1. Lyssna inte på din kompis eller någon som du inte vet säkert har koll på vad den pratar om.
Du kommer bara att överösas av både medhåll eller mothugg.
Vilket kommer att göra dig ännu mer osäker.

2. Tag kontakt och boka en träff med någon på försäkringskassan eller möjligtvis LSS handläggare på kommunen som kan hjälpa er att reda ut vad som är riktigt i just ert fall.

3. Vänd dig till någon som aktiv jobbar för din sak och vet vad de pratar om
Råd och stöd

 

Du och din mamma ska nog i första hand tänka igenom om ni verkligen vill fortsätta bo tillsammans.

Om ja, då kan ni säkert komma överens.

Om nej, då är det dags att börja leta andra alternativ.

Vad som gäller rent formellt kan vara väldigt komplicerat och bero på en mängd olika omständigheter som är omöjliga att rada upp här.

Trygghets systemen i samhället är inte heltäckande, har stor hål här och där, men går att utnyttja ibland också på helt märkliga men lagliga sätt.

Som t.ex. om du skulle hyra ett rum av din mamma, då är du inte längre familjemedlem, utan kan t ex söka bostadsbidrag osv. separat från din mamma.

 

Din mamma vill säkert dig bara väl och att börja lära dig att det kostar att leva,men kan se det som att det är lära sig att stå på egna ben,sen skriver du inte hur mycket du ska betala hemma, hoppas det ordnar sig för dig

 

Din "kompis" som tror att din mamma scammar dig, det är inte en kompis.

 

Jag började tidigt betala för mig hemma, vilket med facit i hand var en oerhört viktig lärdom att ha med sig ut i livet. Tjänar man pengar, eller som i ditt fall får aktivitetsstöd, då bör man göra rätt för sig genom att bidra till det gemensamma hemmet. Det kommer jag att begära av mina barn, även om vi har det bra ställt ekonomiskt hemma.

 

Bor du hemma är det inte mer än rätt att du betalar för dig när du är över 18 och faktiskt har en inkomst (även om det är aktivitetsersättning).

 

@cupcake1301

Hej Viktor,

Jag heter också Viktor och har precis som dig en funktionsnedsättning (eller funktionsvariation som det så fint kallas numera) i form av en CP-skada.

Jag har vidare också fått aktivitetsersättning av försäkringskassan i samband med en praktik anordnad i samarbete med AF och min dåvarande "arbetsgivare". Detta funkade bra och pågick i flera år tills dess att jag gav mig på universitetsstudier och flyttade hemifrån.

När jag bodde hemma fick jag dock "göra rätt för mig" eftersom jag passerat 18 års ålder ansåg mor och far att de lät mig bo hemma tills dess att jag kom underfund med vad fasen jag ville göra bara var en "bonus". Det var svårt att acceptera till en början, varför förstår jag inte riktigt nu när jag ser tillbaka på den tiden i mitt liv. Idag är det i mitt tycke är det inte mer än rätt att man bidrar till gemensamma kostnader om förälderns eller vårdnadshavarens skyldigheter rent formellt inte gäller längre. 6000 kronor / månad är mer än nog för att *åtminstone* kunna bistå med pengar för exv. mat eller en del av eventuella räkningar så som hyra eller elförbrukning etc.

Prata med din mor i första hand, om ni mot förmodan inte kan komma överens kan det vara läge för dig att börja se dig om efter ytterligare monetärt stöd för att hitta något eget. Var inte rädd för att be om råd hos försäkringskassan eller någon inom LSS heller för den delen om du känner att du går bet. Men att be en kompis som (antagligen) inte har erfarenhet av din situation om råd, det är en dålig idé och kommer bara skapa osämja mellan dig och din mamma.

Det kan vara väldigt bekvämt att inte behöva tänka på levnadsutgifter utan bara sitta och köpa diverse leksaker för den "lilla" mängd cash man får in när man har aktivitetsstöd (tro mig, jag vet). Men det är mycket skönare att veta att man drar sitt strå till stacken. Och det är en värdefull läxa. Det kostar att leva, och förr eller senare så måste man klara sig själv.

Hoppas det löser sig för dig!

 

Är man vuxen har en inkomst är det inte mer än rätt att man börjar hjälpa till ekonomiskt.

Det är även lärorikt att börja vänja sig med inkomster och utgifter tills man flyttar hemifrån.

Jag började betala 1500kr när jag tog studenten och fick mitt första jobb.

Rimligt för boende, mat och tvättande.
Tyckte jag då iaf.

Hade mer än väl så jag klarade mig efteråt ändå.

Sätt dig ner och diskutera igenom ett rimligt beslut med din mamma, kan ni inte komma överens är det bara att leta eget boende. Hennes boende hennes regler, att du ens kommer på tanken att leta efter lagar å regler istället för att acceptera ett helt rimligt beslut gör mest att jag tycker synd om din mamma som tagit hand om dig i alla dessa år redan.

Men som sagt alla är vi olika och har olika värderingar här i livet.