Detta är kanske fel forum men jag försöker, någon här som skriver eller gillar poesi/texter? Jag har tagit upp skrivandet igen och söker lite konstruktiv kritik. Jag skriver både poesi och samhällskritiska texter. Mitt nyaste verk: Kära pappa Du tror jag inte ser, men mina ögon ser allt. Du tror jag inte påverkas, men när du dricker blir ditt hjärta så kallt. Du glömmer bort att jag finns och lämnar mig ensam i tårar. Du ser det inte men varje gång du dricker är det ditt barn du sårar. På din födelsedag gjorde jag ett kort där jag beskrev hur mycket jag älskar dig. Men du hade fullt upp med din flaska, du hade inte ens tid att se på mig. Kära lilla pappa, varför tycker du inte om mig? Kära lilla pappa, glöm inte bort att jag behöver dig. Du är min trygghet och den jag med mitt liv ska kunna lita på. Men varje gång jag kommer nära, känns det som du vill gå. Mina vänner märker att något är fel och dom vill inte leka med mig. Jag är så ensam pappa, jag behöver vänner, jag behöver få tröst av dig. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar, glöm inte bort att ett hjärta kan krossas fort. Om dagen kommer då jag inte längre finns, kära pappa, glöm då inte vad du gjort. Kära lilla pappa, varför tycker du inte om mig? Kära lilla pappa, glöm inte bort att jag behöver dig. Är texten bra? Gillar du den så finns det mer av det jag skrivit på min blogg, och den kommer uppdateras med mer verk med tidens gång: Blogg: http://ravenheart.blogg.se/?tmp=707534
Har själv inget öga för poesi men kolla in poeter.se om du inte redan gjort det, ett par vänner till mig hänger där och gillar det skarpt!
Jag känner så här. Det finns två lägen att utgå ifrån när man läser och bedömer en sådan här text; antingen är den sann eller så är den påhittad. Är den påhittad är det i mina personliga ögon osmakligt. Det är ingen reflektion jag gör mot dig eller den här texten nu direkt men att sätta sig in i andras situationer och försöka förmedla deras känslor tycker jag inte om. Det är inget jag tror någon stor poet gör men bara för att få det sagt. Är den inte påhittad, således sann, tycker jag det är så ofantligt svårt att kritisera texter som är såpass sorgliga. Poesi är väldigt personligt och egentligen tycker jag inte att det skall kritiseras utan mer tas för vad det är! En poet som "bjuder på sig själv" genom texter, som din ovanför, är bland det modigaste jag vet (speciellt om det inte är lyckliga texter) och något som jag själv aldrig skulle kunna göra. Dikten är stark ifall budskapet är starkt. Det man skulle kunna kritisera är uppbyggnad av poesin som sådan men då tror jag nog att något en professor i poesi får ta över skutan En annan dödlig kan ju bara säga "Ja den var bra" eller "Nä den var kass" vilket nog inte är den konstruktiva kritik du vill ha.
Jag tänker inte ge mig på att göra någonslags recension av din text. För det första har jag aldrig förstått innebörden av att både låtas sig recenseras eller att någon tar sig tid att göra det. Det kan tolkas på så många olika sätt och varför är man egentligen intresserad av att höra någons tro på vad det handlar om? Hur kan man ge kritik på något man inte vet något om? En text kan ju bedömas efter så många olika saker. En text kan bli bra även fast den är dåligt skriven bara för att man vet bakgrunden till den och tvärtom. Jag kan bara utgå från mig själv. Men jag har skrivit väldigt mycket igenom åren. Dom få människor som läst det både utan att veta vem som skrivit det och som vetat om att det varit jag har gett det bra respons. Men det har aldrig varit mitt intresse då jag skriver/skrivit för mig egenskull. För att få utlopp för det man har inom sig, få ner det i skrift och läsa det för att omvärdera saker. Komma till instinkt om saker och kanske kommer över saker. Jag säger inte att det är fel att låta andra bedöma ens skrivande eller visa upp den för att få uppmärksamhet. Men frågan är gör man det för sig själv eller för andra då? Sen håller har du nog rätt i det du skriver, detta är nog inte rätt forum och poeter.se som någon tipsar om ovan är nog ett bättre forum helt klart.