Diskussion: Nomofobi, lidar man av det?

Jag läste nyss en artikel om ett nytt syndrom som en hel del har drabbats av i dagens livsstil, "Nomofobi".
Själv bär jag min mobiltelefon i ett midjebälte, 24/7. Detta så den aldrig är mer än armlängds avstånd om något händer.
Hadde en incident för ett par år sedan, och mobilen låg i ett annat rum så jag inte kom åt den. Idag är jag "livrädd" för att vara utan att räcka luren "no matter what".
Reflekterade över mig själv när jag läste om Nomofobi, lider jag av det? Eller har mobilen blivit en grej man inte kan leva utan i dagens värld?
Någon annan på Swedroid med samma "elände"?

 

Är jag hemma är telefonen i regel armlängds avstånd, är jag ute alltid i byxfickan.
Har däremot aldrig reflekterat över att det skulle vara en fobi, då oftast har talat om det som ett beroende.

 

Nomofobi = No mobile fobi = skräck för att vara utan tillgång till mobiltelefon.
Iofs samma som mobil beroende.
Edit:
Nomofobi - vår tids mest ökande fobi? - Executiveeffect

 

Jag tror att var och en får reflektera över sin användning, den är högst individuell, men helt säkert med vissa mönster på gruppnivå, med tillägget, se längre ned, att vi alla blir allt mer beroende av tillgång till mobilen, oavsett vad vi själva vill. Det sagt, mobilen är med mig om jag lämnar bostaden (för längre stund än att slänga sopor etc.).

Det är relevant fråga, öppet för lite olika tolkningar, och du ger ett bra exempel.

Har nu inte läst ngn artikel nyligen om nomo; men som du antyder finns det andra aspekter än den folk troligtvis/vanligtvis tänker på (dvs nomo som ett slags fomo (fear of missing out), dvs att man inte är uppdaterad med det senaste i gruppen man tillhör (om någon), eller vill tillhöra (om så bara på nätet), via olika former av gränssnitt, webbläsare, appar etc.

Beroende på livssituation, familj, vänner, släkt, arbete/studier etc. kan (väldigt) många personer röra sig ensamma stora delar av dygnet (såväl som privatperson som enmansföretagare [tänk även jord- och skogsbruk]), och då kan saker hända där det inte finns flera närvarande som ev. kan hjälpa, om så skulle behövas. Vi har ett långt mer komplext samhälle än förr; dörrar, portar, maskiner generellt etc. automatiseras (eller ngt så enkelt som ett tidsstyrt lås), vilket innebär att en enskild, ensam, kan hamna i en svår situation (utan egen medveten aktiv handling; som att t.ex. krypa in PostNords paketbox...).

Vi har dock sett författaren som nämns i artikeln du länkar, och hon har haft ett antal kloka synpunkter när hon har medverkat i medier, men det finns som sagt långt fler aspekter på att man funnit det praktiskt att ha en mobiltelefon med sig större delen av dygnets timmar/veckans dagar, utan att för den skull låsa upp den flera gånger i timmen, eller konstant vara uppkopplad och skrolla flöden.

Sedan är det en annan sak att väldigt många skiftade "praktiska bestyr" (e-post, bankärenden, "postorder" etc) i hög grad till sin mobiltelefon från olika former av datorer, när mobildata och gränssnitt började göra det möjligt för 15-20 år sedan. Samma sak med konsumtion av t.ex. nyheter. Innan dess lade man en order, om digital, i en stationär/laptop/ev. padda, "glömde bort den" i 4-5 dagar, och inväntade en avi eller ett sms (om inte hemleverans). Nu finns det appar där folk, även under toalettbesök, kan följa hur det går för just deras lilla paket.

Det är klart att även dessa över tid tillkommande funktioner skapar både ett "beroende", som också kan motiveras med att man de facto bara kollar "praktiska bestyr", men också en bindning till just mobiltelefonen. Sedan har vi fortsatt att fylla våra mobiler med skolscheman, menyer, närvarorapporteringar, receptförnyelser, kallelser, bostadslån etc. i en oändlig ström. Flera har aktivt valt att betala många vardagliga småutgifter med mobilen; ibland med följd att medresenärer, köande, och stressad chaufför/expedit får vänta in blippandet.

Förr kunde du parkera ett fordon, stoppa i ett par mynt, ett kort, och gå därifrån. Det var en angelägenhet mellan ägaren av fordonet/föraren och fastighetsägaren (förvisso kunde vem som helst naturligtvis ofta se fordonet parkerat). Nu ska minst ett halvt dussin aktörer blandas in, inte bara fastighetsägaren och den som denne, om någon utomstående, har anlitat för att kontrollera parkeringsplatserna. Det är apputvecklare, appadministratörer, betaltjänstföretag etc. Fan å hans mormor ska helt plötsligt ha tillgång till allt möjligt (mobilnummer, enhetsmodell, MAC-adresser, blåtand, och i förlängningen dina digitala betalmetoder yadda yadda). Det handlar inte om någon oro i sig, utan att det har blivit både enklare och mer komplext/sammansatt, med risk för fel, integritetsbrister etc.

För att inte tala om all nyproduktion (bostäder & lokaler), där du kan tvingas fjanta runt med mobilen och mer eller mindre aktiv blåtand/NFC för något så enkelt som att komma in i port eller gemensamhetsutrymmen. (Vissa delar av detta kan ha klara faktiska fördelar, temporära digitala nycklar kan distribueras etc. men med mer komplexitet uppstår nya källor till fel; nycklar är förhållandevis säkra, men dyra och kan beroende på åtkomst bli rejält dyra att ersätta; nyckelbrickor kan beroende på teknik däremot ofta lätt kopieras, så kan vara mindre säkra.) System med digitala nycklar skapar väl eufori hos de som administrerar/äger fastigheter. "Kolla vi kan styra på detaljnivå, via 'fiffigt' webbgränssnitt, oavsett var vi befinner oss" - som givetvis lägger av om krisen kommer, och på köpet får de fullständiga loggar ("Fru Andersson har varit bra aktiv den här veckan, två gånger till tvättstugan, tre gånger till sopstationen, och 18 gånger i porten.") Dessa "nycklar" innebär lite tillspetsat att man i princip alltid måste hålla i en mobil ("å den ä ju så bra till så mycket annat, så det ä ingen idé att släppa taget" )

Därtill, de som använder mobilen för att styra något hjälpmedel som de verkligen behöver, å då tänker jag inte på stegräknare, t.ex. hörapparat (dessa kan ju nu vara jäkligt fiffiga så att de givetvis kombinerar funktion som headset; så vanligt att är övertygad om att det finns flera användare här).

Väldigt många är alltså av olika orsaker mer eller mindre starkt beroende av att så gott som alltid ha en mobil med sig utan att för den skull dränera mobildatan på uppdateringar om vad andra gör/hur det går för "gruppen"/paketleveransen. Undantag för mobil för de som inte använder olika hjälpmedel kan vara t.ex. semester (å här måste man väl reservera sig för alla som påminner om hotellrum etc som låses upp med mobil, men avser genuin ledighet/avkoppling), eller om man sitter med på Nobelfesten, Konungens middag för pristagarna eller för den delen en vanlig enkel lunch med familj eller vänner, då mobilen bäst lämnas på annan plats.

På temat "nycklar":
[Artikel från 2010 om mobiler, NFC å nycklar.]
Mobilen framtidens dörröppnare
[Ex. nutid.]
Proptechbolag: Mobilnyckel ersätter de fysiska taggarna
Parakey – Mobilen som nyckel till låsta utrymmen
Å andra sidan, förr kunde man svälja nyckeln om man inte ville gå hem.
Ville vara ute längre - svalde nyckel

 

Synd att det inte finns bananmobiler längre

 

Den kan inte användas i regeringen.

Ministern har bananfobi: ”Kan ses som svagare individ”

 

Captain obvious to the rescue