Tiden när man kunde verifiera kortköp med underskrift

Jag kom att tänka på att det var hyfsat vanligt för ca tio år sedan att verifiera sitt kortköp med en signatur, man gjorde sin underskrift på ett kvitto typ som näringsidkaren sen behöll. Sen försvann det helt, jag skulle gissa att det var ca 2014-2015 jag senast skrev under på det sättet. Nu använder vi ju alltid PIN-kod (eller blipp, där PIN-kod inte behövs för lägre belopp).

Varför togs det bort, var det Visa/Mastercard som förbjöd den möjligheten med underskrift?
Och framför allt, varför hade man den möjligheten överhuvudtaget, varför levde det kvar så länge, när PIN-kod måste vara betydligt säkrare jämfört med en underskrift som vem som helst kunde förfalska? Det var nog främst ett fåtal ställen, typ några krogar, som höll på med signaturer in i det sista vad jag kan minnas. Fanns det något skäl till att bara vissa ställen "levde kvar i det gamla", typ gamla avtal eller något? Eller behövde kortterminaler bytas ut till modernare innan det blev tillåtet att skicka typ PIN-koden över deras internetförbindelse, typ förbättrad kryptering i nyare kortmaskiner?

Jag har något svagt minne av att man "egentligen" skulle visa id-handling och sen skriva under, men att det fuskades med det förstnämnda kravet rejält. Någon som vet mer? Om någon kortinnehavare skulle ifrågasätta en kortbetalning och påstå att den skett obehörigheten, var det i så fall ett krav att verksamheten letade fram kvittot med underskrift från någon hög? Hur länge var man tvungna att spara kvitton? Någon som varit med om att försöka bevisa att underskriften på ett sånt kvitto gjorts av någon annan, hur gick det?

Vore intressant att veta, så jag bombade på med frågor ovan haha, ifall någon råkar ha koll ;-)

 

För lääääänge sen var jag på Åhléns och betalade med kort, visade leg och skrev under med namnteckning. Expediten som verkade vara en sommarvikarie kommenterade min namnteckning: "Det var ju inte speciellt likt!" men nöjde sig ändå. Det var tider det. Ännu tidigare när jag var tonåring så fick jag låna farsans kort och skrev under med min namnteckning utan någon kommentar. Behövde inte visa leg den gången. Har för mig att det var på NK.

 

Det var i samband med att EU's betaltjänstdirektiv PSD2 trädde i kraft 14 september 2019 som det inte längre var möjligt att använda signatur eller magnetremsa för kort utgivna inom EU/EES. Minns dock att många köpställen som var online-kopplade ställde krav på chip+pin långt innan dess, för kort med chip.

PSD2 - Allt du behöver veta | Swedbank Pay

 

Ingen som har mer kunskap om denna frågeställning i trådstarten? ;-)
Vore kul mer lite fler inlägg, om någon minns hur det brukade funka.

 

Minns inte helt men när jag jobbade i butik typ runt omkring år 2000 så kunde kunden välja. Det var bra när de glömt koden. Det vi skulle göra var att kontrollera att namnet på kortet stämde överens med namnet på legitimationen. Vi skulle också jämföra underskriften men det gjorde man typ aldrig. Antagligen så blev det så sällan ett problem så att det var inte var värt att slösa tid på att jämföra underskrifter. På krogen var det ofta bara underskrift som gällde och då gick det fint att skriva vad som helst. Tanken var väl att det skulle gå så snabbt som möjligt där med och var värt eventuell risk. Skulle gissa på att det fanns gränser för vilket belopp där bara en okontrollerad underskrift var tillräckligt.

 

Det är egentligen lite sjukt när man tänker på det, hur underskrifter/signaturer under många år i människans historia har använts som ett säkerhetsarrangemang som på något sätt skulle stoppa bedrägerier. Underskrifter måste varit lika lätta att förfalska för 100 eller 150 år sedan som idag. På den tiden hade man ju stora problem med checkbedrägerier och annat, men på något sätt fungerade samhället ändå genom att man litade på en underskrift i stor utsträckning.
Idag är det helt otänkbart att gå ifrån digitala lösningar som e-legitimation, elektroniska signaturer och verifikat.

Att du skulle stå i butiken och neka ett köp när du upptäckt att signaturerna inte är tillräckligt lika, med allt mod som skulle krävas för att kunna göra en sån anklagelse mot någon som kanske inte gjort något fel alls, jag kan ju förstå att det i princip inte skedde i praktiken. Eller nekade du ett köp någon gång?

 

Vanligaste scamen för 25 år sedan var väl att resturangpersonalen i utlandet gick iväg för att göra en slip för underskrift och kopierade kortet.

Är nu i costa rica och kan inte köpa med kort om inte chipet läses in, bättre. Scamen är istället växlingsavgifter och atm'er med uttagsavgifter både lokalt och hemma plus procent på summan.
Det finns såklart en svart ekonomi, men då får man ta med sig packar med dollar hemifrån.

Framtiden är nog att betala skatt till brandkår och skit eller köra med bitcoin.

 

Bra länge sen jag skrev under vid betalning. Tveksamt att det räcker med 10 år...

Men i höstas när jag var i USA var det vanligt på barer och restauranger. Kändes lite omständligt.

 

Underskrift (med pekfingret, eller valfritt finger?, och på en minimal skärm) vid uthämtning av REK verkar ha blivit standard.

Ingen som helst kontroll av underskriften sker.

I USA är det en annan värld, där pappers checkar fortfarande används i stor utsträckning.

 

Jag använder BankID också för vanliga paket hos alla, men för REK krävs det signatur.

Ofta eller altid vet jag inte, har inte tagit emot så många REK.

Edit:
Möjligen har de begärt "personlig utlämning".
Har inget kvar själv just nu att kolla.

 

Min starka minnesbild är att rek och bank-id-uthämtning ej varit möjligt att kombinera. Men det kanske ändrats nån gång de senaste åren.
När kunde du hämta ut rek med bank-id, första gången du minns?