Varför Quad-core?!

Dual-core är för mig en självklarhet, speciellt på en Androidtelefon där multitasking är en naturlig del av plattformen, men vad sjutton är det tänkt att man ska använda en quad till? Vilka multitrådade, tidskritiska applikationer är det egentligen folk sitter och kör på sina enheter?

Man har som mest en aktiv applikation i helskärmsläge, resten – musikspelare, webbläsare, nedladdningsjobb och system – ligger i bakgrunden och puttrar. Jag är själv ägare av en Xperia Ray och känner att det fattas kräm, men en extra kärna hade med säkerhet räckt på CPU-fronten (sedan behövs det mer RAM och ett starkare grafikchip, men det är en annan historia )

Apple tänker rätt här: Hellre en högpresterande och energieffektiv dual-core än en quad där hälften av kärnorna är inskrivna på Arbetsförmedlingen.

För mig verkar det som om Quad-core i dagsläget inte är annat än ett korkat försäljningsknep. Korkat på så vis att en dubbelkärnig variant hade varit precis lika effektiv i ofabricerade scenarion, dragit mindre energi och lämnat mer plats för annan hårdvara på kretskortet.

Finns det någon som har en bättre förklaring?

 

jag är beredd att hålla med till 100% här helt klart.
inget annat än hets och försäljningsknep.

 

Efter lite snabbt googlande så hittade jag detta:

En sak som jag dock satt och tänkte på alldeles nyss till surfplattor som kör quad-core processor och grafikchip, då jag inte är så insatt i hur allt går till så kanske jag är helt ute och cyklar. Men när man har olika kärnor, borde man inte kunna göra enheten från 1 stor skärm, till 2 mindre skärmar som man kan göra varsin grej på = riktig multitasking? Eller är det alldeles för mycket arbete för det "lilla" man vinner på det?

 

Hahaha hittade denna också som jag tyckte var jäkligt klockren!

 

Samsung gör en variant av det i såväl Galaxy Note 10.1 som Galaxy Note II, men när jag testade Note 10.1 åt Swedroid så fungerade det inte så väl som jag önskat. De verkar dock ha förbättrat det till Note II.

 

Som utvecklare så tycker jag det är ganska lätt att motivera fler kärnor. Till att börja med kan man dela upp det så här:
1. OS användargränssnitt
2. OS beräkningar/nätverk
3. Applikation användargränssnitt
4. Applikation beräkningar/nätverk

Redan där har du möjlighet att utnyttja 4 kärnor och det skulle, åtminstone teoretiskt, kunna hjälpa till att åtgärda ryckighet och "lagg" som många ofta klagar på.

 

Både punkt 1 och punkt 3 (jag antar att du menar launchern i punkt 1) borde i så stor utsträckning som möjligt tas om hand av grafikdelen. Dessutom ser du antingen appen eller launchern och jag tror du håller med mig om att det är meningslöst att en dedikerad kärna ligger och gör arbete som inte syns.

Android utför ett fåtal beräkningar på egen hand. Schedulers, interrupts och liknande har väldigt låg overhead och kan utan problem köras på en kärna tillsammans med andra applikationer. Nätverkshantering sköts gissningsvis av nätverkschipet, även om processorn säkerligen gör en del av grovjobbet.

Visst går det att sprida Androids alla processer över flera kärnor, men när det görs "bara för att det går" används inte systemet optimalt. Därtill tar en större processor mer plats och genererar potentiellt sett mer värme.

 

Detta kan vara en motivering: http://www.ubuntu.com/devices/android

 

Quad core är, generellt sett, bortkastat skulle jag säga. Det ger dock väldigt fina siffror i benchmarks

Att inte Tegra 3 tillåter de olika kärnorna att ha olika hög klockfrekvens gör också det hela dåligt optimerat ur energisynpunkt, då man oftast har en krävande applikation i förgrunden, och okrävande mög i bakgrunden.

Dual-core, med två kärnor som kan köra i varsin oberoende hastighet, känns som the way to go för telefoner. Att klocka upp dem känns mer lönsamt än att lägga in fler kärnor. Det är väl därför som det har tagit så lång till för Qualcomm att släppa ett fyrkärnigt chipp.

 

Jag är inte lika säker på att det är så svart eller vitt. På punkt 1 tänkte jag inte bara på launchern utan allt som också ritas även när en applikation är igång som statusbar. Och sedan allt som visserligen ingår i applikationen men som OS ritar på begäran av applikationen, där kan det finnas vinster med uppdelning.

Arbete som ändå aldrig kommer till nytta för användare är förstås bortkastat men om det görs i bakgrunden för att sedan kunna visas snabbare så är det ändå meningsfullt.

Det är förstås en kompromiss och vilken väg man går beror på vad man tycker är viktigast. Att utnyttja en kärna till 100% kan betyda att den inte är redo att börja jobba med något direkt när användaren/appen så behöver, utan händelsen kommer att bli väntande på ledig cpu-tid, dvs "lagg".

 

Det är en jävla hysteri med "cores" på mobil- och pc-marknaden idag, för bara några år sedan klarade man sig bra på en kärna.
Genom att lägga olika (och rätt) prioritet på trådarna går det att bygga ett OS som flyter bra på en kärna.

 

wp7 är ett bra exempel på mobilmarknaden iaf

 

Det var på den tiden det gick få snabbare processorer genom att höja klockfrekvensen. När Intel slog i taket så var de tvungna att hitta på något annat sätt att höja prestanda och det blev genom flera kärnor. Men visst har du rätt i att processorernas prestanda inte används fullt ut idag.

 

Visst är det mycket få appar som drar nytta av flera kärnor, men det är också mycket få appar som behöver den datakraften. Men de som gör har då möjlighet att använda det.

Jämför med en kraftig dator, för det mesta sitter du med webbläsaren eller Spotify och skulle klara dig på en i3 och 4GiB RAM, men ibland spelar du och vill ha extra kraft, även fast den oftast bara ligger och vilar. Men visst ingen tvingar er från att köpa den kraftigast datorn om ni tycker det är onödigt och alla är glada och köper det de behöver/har råd med. Men vet ni?
Det samma gäller en telefon, du behöver faktiskt inte köpa den kraftigast telefonen på marknaden om du tycker att det är onödigt.

 

Handen på hjärtat, hur många av oss behöver egentligen dual/quadcore för att överleva...Visst allt är snabbare och ser bättre ut, men det mesta fungerar ända med en singlecore.

Samma sak med dator, största delen av privatanvändarna idag skulle klara sig med en singlecore och en linuxversion.

Det är inte speciellt länge sedan första dualcore mobilen kom...Tekniken går framåt och snart finns bara dual&quadcoremobiler att tillgå och efter en tid lär största delen av de nya vara quadcore.

Ni som kan Linuxbaserade system (jag är inte guru på detta), är dessa OS bättre på att utnyttja flera kärnor? Skall bli intressant att se hur Ubuntu ter sig (se inlägg 8 av JOAR)

Undrar vilka kraftskepp mobilerna är om 3 år...

 

Det var lite därför jag gick ifrån Android ett tag. Orkade inte med att det skall krävas en jävla dator i en mobiltelefon för att dra runt ett OS med fint flyt och utan problem.

Det BÖRJAR ju likna något nu med JB men är det något som Android borde göra är det att förändra hur OS:et tänker. En Samsung Omnia 7 ifrån 2010 flyter som aldrig jag sett en Android göra och i den sitter det en 1 GHz Scorpion-processor, Adreno 200-GPU och max 512 RAM. Det går ju uppenbarligen att få flyt i OS som inte kräver mer hårdvara än så

 

Det blir ju lite OT men kunde inte låta bli

Linux är ju extremt användarvänligt, hade aldrig fungerat för majoriteten av hemanvändare.

För teknikintresserade är det ingen match, men för de flesta så ska det bara fungera helt enkelt.

 

Point taken, ville mest få fram att hårdvaran som finns är i vanliga fall mycket kraftigare än det egentliga behovet för största allmänheten, sedan finns det alltid de som verkligen behöver prestandan

 

Det går att ta mer betalt för lurar med 4 kärnor. Där har du nog den största förklaringen.

 

Ja och Nej. Linuxkärnan i sig är bra på att utnyttja flera kärnor (på det sättet en kärna utnyttjar kärnor, att kontrollera på vilken kärna alla processer och trådar kör på) och stödjer ett väldigt högt antal kärnor (bla. pga. att Linux är det vanligaste på superdatorer som har massor med processorer).

Men i slutändan beror det nästan bara på hur bra programmen är på att utnyttja flera kärnor. Visserligen finns det en fördel även här då Linux som sagt används på enheter med massor med kärnor samt har utnyttjat flera kärnor en längre tid. Men det är ändå upp till programmakaren. Om han gör ett program som trådar bra gör det det oavsett OS och har han gjort ett program som trådar dåligt eller inte alls gör det det oavsett OS.

Varför skulle det inte funka? Självklart skulle de inte tanka ner en Linux iso, bränna den och installera. Men det gör de ju inte idag med Windows heller.

En dator med Ubuntu förinstallerat kräver troligen handpåläggning än en med Windows förinstallerat då man slipper strul med virusprogram och att installera en massa program (det är mycket mer förinstallerat i Ubuntu än Windows, officepaket, arkivhanterare (som klarar fler format än zip), pdf läsare, Java för att nämna några. Det är dessutom enklare att installera program då nästan allt som behövs finns i Ubuntu Software Center.