Auralux är ett spel som effektivt bevisar att ett spel inte behöver ha supergrafik för att vara beroendeframkallande. I spelet har man valt att ta den populära RTS (Real-time-strategy)-genren och skala bort allt oväsentligt. Skörda mineraler och andra naturresurser? Bort! Bygga en bas? Bort igen! Bygga enheter? Bort! Kvar har vi ett spel som på ytan ser väldigt enkelt ut men som lätt äter upp timmar av spelande.

Spelplanen hos Auralux är bedrägligt enkel. Du och dina motståndare har en hemplanet och resten av spelplanen består av mindre och större planeter som kan erövras. Varje planet genererar en “enhet” eller flera enheter varje sekund. Du markerar enheter genom att dra en ring runt om den och skickar dem till sin destination genom att klicka där du vill att de ska flyga. Vissa planeter har fler “nivåer” som låses upp genom att du “erövrar” planeten på nytt och varje ny nivå ger dig ytterligare enheter per sekund.

Det låter kanske enkelt men med två kompetenta AI-motspelare blir det inte alls så enkelt som man kan tro. Detta är inte ett spel som kan klaras av på 5 minuter utan varje omgång kan dra ut i flera timmar. Som tur var så sparas din nuvarande omgång när du går ur spelet så det är inga problem att gå tillbaka och spela vidare senare.

Det som gör spelet så pass beroendeframkallande är att även de “normal”-svåra kartorna är kluriga att vinna på. AI-motståndarna är inte alls korkade och man får hela tiden vara på tårna så man inte lämnar någon planet försvarslös när man försöker utnyttja AI-spelarnas anfall och drag. Det blir lätt stressigt när man skickar iväg större delen av sina enheter i en attack och inser att en av AI-spelarna utnyttjat draget och anfaller din egen planet. Räcker enheterna som är kvar? Hinner planeten återhämta sig innan nästa attack?

Varje karta har sin egen strategi och om du misslyckas flera gånger så erbjuder spelet dig en liten ledtråd till en bättre strategi för att vinna. Ledtråden är relativt generellt hållen av typen “mittenplaneten är svår att försvara, lägg ner mer energi på andra planeter” och gör det inte speciellt enklare att vinna.

Spelet är gratis och kommer med 3 stycken nivåer. Det kanske låter lite men två av dessa har svårighetsgraden “normal” vilket innebär flera timmars spelande för att vinna. När man tröttnat på dessa kartor finns det flera kart-paket att köpa. Varje paket har 5 nya kartor och kostar 7 kronor. Undantaget är det speciella Andromeda-paketet som innehåller Tegra3-specifika kartor (extra stora) och som kostar 14 kronor.

Även om spelet grafiskt sett kanske inte imponerar så är ljudet och musiken desto trevligare. Musiken är avslappnad och ljudeffekterna när en planet tas över eller när enheter dör flyter fint ihop med musiken. Med tanke på allt som händer på en större karta så rekommenderar vi faktiskt att man har ljudet på eftersom det ger dig värdefulla tips om vad som pågår på andra delar av kartan.

Om det är något vi saknar så är det någon sorts flerspelarläge. Spelet skulle passa utmärkt att spela med mänskliga motspelare.

Vi testade spelet på en HTC One X och en Nexus 7 och det flyter på bra på båda enheterna. Med tanke på kartornas storlek så är det lite enklare att spela på en surfplatta med större skärm.

Vi skrivandets stund så finns spelet endast för Tegra-drivna enheter men företaget bakom spelet har lovat att inom kort komma med en uppdatering så det börjar fungera med fler telefoner och surfplattor. Redan idag kan sugna spelare annars testa det på en vanlig PC.

httpvh://www.youtube.com/watch?v=t4EM4_6-LKU

[qr]https://play.google.com/store/apps/details?id=com.wardrumstudios.auralux[/qr]