De gör dom. De ligger ju i deras intressen. Dom är inte dåliga på Svenska utan bara inte flawless (läs Svenskar i grunden!)
Jag känner flera som befinner sig i den sits som jag beskrev. Dom har legat på och sökt massivs med jobb. Men de blir inte ens kallade på intervju. Dom får inte ens visa vad dom kan. En av dem har bott här nu i 9 år och har en högskoleutbildning ifrån Frankrike men är ursprungligen själv ifrån Asien. Pratar både Franska, Engelska, Tyska, Svenska och två asiatiska språk. Ändå blir hon inte ens erbjuden en intervju. De lustiga är att hon har inte ens sökt direkt högutbildade jobb utan enklare saker inom administration.
Även den mest tuffa person bryts ner efter ett tag och börjar känna uppgivelse. Många av dem vill inte leva på bidrag heller utan de sitter där för de har inget val då de inte får något jobb. Jag tycker de hela är tragiskt bara. Med rätt personer på rätt arbetsplats så skulle ju arbetslivetsverige bli en bättre plats och arbetsplatserna starkare och fler skulle kunna få jobb.. de blir en lång spiral av positiva saker.
Om ni har jobbat och levt i England exempelvis så hade ni sett vad jag menar betydligt tydligare. Där spelar de ingen roll om du heter något icke engelskt-ringande i efternamn du blir kallad ut efter dina meriter och inte efter vad du heter. De är de som är de mest tragiska med svenska arbetsgivare.
Last edited: 17 juni 2011