"Jantelagen kallas fenomenet. Det är fult att tjäna pengar." Jo, jag kan känna att den är särskilt stark i hantverkskretsar, där ska man helst satsa pengar på verktyg som Hilti osv, men inte mobiler. Själv bryr jag mig inte om vad andra har för mobiler, så länge dom inte trycker den i ansiktet på folk (Steve jobs typen som måste pilla och demonstrera allt). Mobiler är kanske inte en likadan statussymbol som den var för en 5 år sedan...skönt att veta.
Min Hero, som jag köpte beg, är den dyraste mobil jag köpt. Och den är nog den dyraste pryl jag köpt näst efter bil, Nikon D70 och bärbar dator. I alla fall de senaste 15 åren. Nä, huset glömde jag ju.
Vad som anses som slöseri utgår sällan från en rationell kalkyl. Många skulle säga att det är slöseri att köpa en dyr mobil varje år, men tycker det är helt ok att köpa en ny bil som förlorar 2000 spänn i värde varje vecka första året. När det gäller bilköp, lägenhetsköp, hantverkarinsatser mm brukar folk göra helt andra bedömningar. En merkostnad på 15 000 är plötsligt "inte så farligt" i de sammanhangen, fast man går och letar extrapriser på ICA i vanliga fall.
Jag har aldrig haft råd med flashiga telefoner, Spican jag har nu är den första telefon jag köper ny sedan 97. Så jag haft telefoner jag har fått när andra har tröttnat på dem och liknande sen dess..allt i från riktiga budgetmodeller till smartphones som är lite för gamla för att vara användbara. Så visst har jag reagerat när andra har haft nya dyra telefoner. Men inte nödvändigtvis för att jag missunnar folk dem eller är avundsjuk på deras ekonomi...mer för att en del har haft smartphones med massa funktioner jag aktivt har saknat och de ändå inte har nytta av/använder skiten utan bara ringer och textar. (För övrigt så är justifiera inte ett svenskt ord, motivera skulle däremot ha fungerat bra i sammanhanget)
"(För övrigt så är justifiera inte ett svenskt ord, motivera skulle däremot ha fungerat bra i sammanhanget)". Sant, och helt korrekt, jag har tittat på alldeles för mycket The Daily Hhow. My bad .
iPhone är skitbra för alla användare, även om man har en Android-telefon. De puschar på utvecklingen något enormt genom sin urstarka konkurrens. Men kan hålla med om att många köper en bara på grund av namnet. Det är en grym telefon, men anledningen kanske inte alltid är just det. Det blir lite som märkeskläder, där kläderna i sig är likvärdiga (iPhone & Android), men märket ett annat.
Det är inte helt ovanligt att vissa featurephones av diverse tillverkare är nästan lika dyra som en fullfjädrad smartphone. Det är helt vansinnigt att man kan få betala 3500+ för sådana usla telefoner, som någon kameramobil från SE eller Samsung. Då är det dock ingen som höjer på ögonbrynen och börjar gnälla. Det känns lite som att avundsjukan/gnället mest visar sig när det handlar om touchscreentelefoner, eftersom folk som inget förstår utgår från att de är svindyra.
Vad som är "för dyrt" att lägga ut på något är i högsta grad en personlig åsikt. Vissa personer tar det däremot allvarligt; "hur kan du lägga ut så mycket på X?"
Dyrt? Allt handlar ju om prioriteringar i livet. Likadant som att de flesta i Sverige faktiskt har råd att köpa en fräck bil. Men hur mycket är man beredd att offra för att få ha det? De flesta prioriterar oftast hemmet före bilen.
Någon kommenterade på detta just eftersom jag är student och således är definitionen av fattigdom i dagens Sverige Svaret blev att jag betalar 399 x 21 för min Desire + abonnemang (3 gratis månader till att börja med). Det är i snitt 350 kr per månad. Min räkning med samma användning från Tele2 var ca 200 per månad. Merkostnaden för telefonen är således inte de 5500 som som den kostade vi release utan "bara" 3600. Så långrandig var jag inte naturligtvis, utan vad jag svarade var: den kostar mig 5 kr om dagen, och skänker mig långt mer glädje än era dagliga take-away kaffe/cigaretter och ursäktar mig således inte!
Det handlar helt enkelt om prioriteringar. Jag går ytterst sällan på krogen och restaurang, vilket gör att även jag som låginkomsttagare har råd med en Legend. Angående hur mina kollegor ser på mig så är jag övertygad om att det faktum att jag har en penna för dryga tusenlappen sticker mer i ögonen på dem än vad jag har för telefon
Om jag har en känsla av att något föremål?! skulle höja min livskvalitet, så köper jag det. Simple as that. I våras köpte jag en digitalkamera med tillhörande objektivflora för drygt 75000:- utan att blinka. Sedan gnäller jag ibland för att nudlarna gått upp till tre kronor paketet. Det är dagen sanning.
Granntjejen köpte en SE Walkman för 4000:- på avbetalning för en månad sedan, denna har flitigt demonstrerats sedan dess. I kväll fick hon klämma på min X10 Mini Pro, det sved rätt hårt. Det vart dessutom inte ett dugg bättre när jag scannade ölbrurkar med "iglaset" och visade stjärnkartan med "Google Sky Map", rub it in, rub it in, hehe. Jag gissar att det inte blir några fler Walkmandemos längre
apropå svenskan, jag tycker motivera är en dålig översättning av justify, undrar vem som skrev in den. Mer rätt är det svenska ordet "rättfärdiga". Apropå dyrt vs billigt så finns det begreppet PPA, pris per användning, säg att din polare köper ett par jeans för 600 och använder dom 6 ggr, dvs 100kr per användning. Din telefon 4000, fast du använder den lätt över 400 ggr, blir 10kr per användning
Som många har sagt handlar det i grunden om vad man prioriterar. Jag är en certifierad prylnörd som dessutom får ganska mycket för tester så hos mig är det ingen som är förvånad när jag kommer med något nytt. I grunden tror jag vi tekniknördar ändå har det ganska bra. När såg du sist en storm i tidningarna om att bloggare X pratade om sin Nexus One, iPad eller iPhone4 som kostar 5000-7000 Kr? Men när någon modebloggare pratar om sina väskor för samma summor så blir det ett jäkla liv om att de är "överklass" etc. Mona Sahlin får skit för en dyr väska men om hon istället hade haft en iPhone framme hade ingen reagerat.
Jag fick en del frågor när jag köpte min Hero. Det var inte "hur har du råd?" utan mer "är det inte onödigt att lägga över 5000 på en telefon". När jag förklarade att det inte bara är en telefon, det är en leksak också var det fler som förstod. De flesta verkar ha mer förståelse för att man köper en dyr leksak än ett dyrt verktyg. Ingen som har fått leka med den har ifrågasatt priset. Vad gäller priset per användning borde man kunna räkna minutpris eftersom det är en telefon. Jag har haft min Hero i snart ett år och använder den minst 2 h/dag. Det blir ett minutpris på runt 10 öre och det sjunker varje dag
Jo det utmålas ofta som så, att studenter är fattiga alltså. Uppenbarligen så är det ganska felaktigt då studenter i stor utsträckning bor ganska bra och har iphones, macbooks m.m. De som verkligen är fattiga är väl ensamstående mammor och fattigpensionärer m.fl. De har verkligen inte råd att köpa en Desire. Själv har jag bara en HTC Tattoo; ville inte lägga mer pengar då jag är student och gärna lägger pengarna på annat, dvs det handlar om prioriteringar. Jag kan förstå folk som skäms lite när de går runt med minidatorer i fickan när de runtomkring knappt har råd med bensin till bilen, för såna finns det faktiskt. Alltså såna som jobbar för skitlön istället för att gå på soc och samla burkar och förmodligen också få mer i fickan. kanske blev lite OT
Dom som känner mig skulle bli förvånad om jag INTE hade en mobil som kostat över 5000kr när den släpptes, så jag känner inte igen mig i problemet