Känns olustigt med all orolighet

Eller så lägger man ut denna:

 

När covid kom var jag orolig. Sedan har det ena eländet avlöst det andra. Är ganska avtrubbad nu.

 

Blev ju kaos och massa köpandes av jod-tabletter och tomma dunkar när Ryssland började kriga. Borde köpa lite fler dunkar men men. Vi har väl så vi klarar oss ett par dagar.

Hoppas bara man bor tillräckligt nära ett mål för en atombomb så man inte märker att den skulle smälla av.

 

Jag är optimist, jag tror vi klarar oss till åtminstone 2030.

 

Carpe diem

 

Min sambo fick ett handskrivet brev från dem för några månader sedan, vi brydde oss inte om att läsa det, slängde kuvertet i brännbart och innehållet i pappersinsamlingen.

Du vet väl att ryssarna inte bryr sig om militära mål, de bombar civil infrastruktur, bostäder så det är klart att du bor i ett mål som ryssarna gärna bombar...

 

Glöm inte att planen är att vi ska bli rädda. Mycket längre än så har de inte tänkt.

 

Energi-, matpriser och kriget i Ukraina ororar mig inte så mycket. Där verkar det finnas väldigt mycket handlingskraft för att agera.

Det som oroar mig mest är världens totala dövhet inför dom stora klimatförändringarna som sker på vår planet.

Det dröjer nog inte jättelänge (relativt sett) innan det är hundratals miljoner "klimatflyktingar" i rörelse på jorden.

 

Ja, håller med till fullo.
Läste en artikel @ DI bara för några dagar sedan om just klimatförändringar och kommande klimatflyktingar och siffror från bl.a FN omnämns i artikeln, det är minst sagt en tråkig läsning. Ofta när man pratar om klimatförändringar så kommer det en skara människor som kallar det alarmism och som får ur sig trams men forskningen talar sitt klara språk.

Visst, jag är lika delaktig i problemet som resten men det känns bisarrt att så lite görs för något som kommer få så fatala konsekvenser.

 

vetifan om inte det är för allas bästa ändå.. Har en trotsig 2-åring med ett väldigt dåligt tålamod. Alllt som inte är instant är dåligt.
En annan hade inte alla bolibompa-låtar alltid med sig i fickan, fick nöja mig med farsans gamla LP skivor.. en favorit var ironiskt och lite läskigt nog Beatels låt Back in the U.S.S.R

 

Det är klart man är orolig el och matpriser stiger. Den gröna omställningen lär försenas flera år också, mycket beroende på att råvaror till det finns i Ryssland och Ukraina:

View: https://www.youtube.com/watch?v=fzzWVLSPgK4

 

Olika personer har olika oro och olika prioriteringar och det är något som man får respektera. I princip är det dock så att miljöpartiet som är det parti som varit mest framgångsrika på att profilera sig på klimatfrågor använt sitt oproportionellt stora inflytande till att misslyckas i samtliga sina kärnfrågor.

De offrade vår välfärd för klimatet med höga skatter på bränsle och en unikt hög reduktionsplikt som ledde till snyfthistorier om jordbrukare som lade ned för att de inte hade råd att köra sina traktorer.
De offrade även miljön för klimatet när de spred fågel-dödande bullriga vindkraftverk över vårt land.

Sedan gick de tillbaka till sina rötter (de kom ursprungligen från rörelsen mot kärnkraft) och offrade klimatet för att få bort 4 kärnkraftsreaktorer de senaste två mandatperioderna. Resultatet blev att gamla oljekraftverk som tidigare enbart var tänkta att användas vid kris fick ingå i vår ordinarie el-produktion. Inget prat om reduktionsplikt eller att elda HVO100 där inte... Sen kom det nya snyfthistorier om jordbrukare som kopplade bort sig från det dyra elnätet för att producera sin egen billigare el av dyr diesel i sina diesel-kraftverk...

Man kan tycka att det där med höga bränslepriser eller höga elpriser inte drabbar en själv så hårt om man t ex bor i en lägenhet där elen ingår i hyran och åker skattesubventionerad kollektivtrafik. Dock kommer ändå krisen som ett brev på posten när mat-producenter slås ut och industrier som pappersverk stänger ned. Som alltid vid en kris är det de svagaste som drabbas värst. När välfärden står på spel tenderar också folk att se miljö- och klimat-frågor som onödiga lyx-problem.

När energin blir dyrare blir allting dyrare. När allting blir dyrare får man inflation. När man får inflation stiger räntan och valutan devalveras. När valutan devalveras blir oljan dyrare. När oljan blir dyrare blir energin dyrare...

Därmed inte sagt att Sverige på något vis skulle vara unika i detta. Tyskland har fumlat till det ännu värre för sig. Belgien avvecklade en reaktor häromveckan. Hela Europa kommer få lida av en energikris i vinter.

m v h Henrik

 

Hade en diskussion med en nära släkting i veckan om hur det kommer sig att hen och jag ser på precis allting helt jäkla olika, kriget, covid, vem var det egentligen som sprängde gasledningen, politiken, gängen, inflationen och vems fel är det egentligen att det ser ut så här, och från vilket beslut är det egentligen som vi ska räkna från för att bestämma vems fel det egentligen är för att det ser ut så här idag? Att vi folkomröstade nja i om kärnkraft på 70-talet, moderaterna som ville privatisera elnätet, sossarna som sen drev igenom det, att vi gick med i EU, miljöpartiet som fick in ”aktivister” i elbolagens styrelse som inte valde att renovera befintliga kärnkraftverk. Jag har ingen jäkla aning!

Jag tror att om vi skulle rannsaka oss själva bättre så tror jag fler av oss skulle börja inse att ”jag har fan ingen jävla aning vad jag pratar om”. Vi ser fakta som passar vårt eget narrativ. Vi känner oss helt rasande övertygade över att ”så här ligger det till och varför är det bara jag som ser det så tydligt”.

Media känns som en dyster kriskran som bara sprider oro och mörker. Vi leds på något märkligt sätt in i att helt olika ståndpunkter i dessa skräcknyheter som oftast upplevs som en ren konspirationen mot just lilla ”mig”.

Man ska absolut inte blunda för allt som strular i samhället/världen det är ju kriser och krig på riktigt men vi är så jävla oroliga och polariserade och allt är så binärt att vi inte har utrymme för empati för den som tycker olika.

Jag känner själv extremt stor frustration ibland när jag pratar med mina oliktänkande äldre släktingar men det är kanske så himla viktigt från vilken vinkel vi ser på saker och sluta fokusera på vems fel det är och bara försöka lugna ner oss lite och försöka inse att vi vet nog inte speciellt mycket om någonting egentligen om det inte kommer till ramminnen och megapixlar och ppi och annan hård fakta.

 

Man måste ha stor respekt för att människor ser olika på saker. Var och en har sina utgångspunkter och bedömer en situation utifrån sina kunskaper och erfarenheter. Det finns sällan en universell sanning utan det mesta kan tolkas och vridas och vändas på från olika synpunkter.

Det är viktigt att inte gå i konfrontation utan istället ge sig tid att lyssna på den som tycker annorlunda. Ofta finns det ett skäl till varför hen tycker som den gör. Och kanske är det en vinkling som jag missat att tänka på!

Lite är nog detta också en åldersgrej. När man är ung är det lätt att vara självsäker och tro sig ha enkla lösningar på komplicerade frågor. Jag minns att jag själv var ganska hård i mina åsikter när jag var ung. Efter ett långt liv har man lärt sig att allt är inte svart eller vitt utan det är gråskalorna som dominerar. Och man har lärt sig att personer kan se saker på väldigt olika sätt. Ju äldre man blir desto mindre tvärsäker blir man helt enkelt för att man förhoppningsvis har lärt sig att respektera och förstå att alla människor är olika och har olika referensramar.

Att lyssna och respektera är bättre än att söka konfrontation. Att lyssna på andra gör också att du får nya infallsvinklar på saker och ting. Och det medverkar till att forma dig och dina åsikter. Det är helt OK att tycka tvärtemot vad någon annan gör men man behöver inte bli ovän om saken.

 

Jag välkomnar krisen. Dels kommer den återställa de skenande bostadspriserna, dels kommer företagen rensa upp rejält bland alla pappersvändare som inte tillför något faktiskt värde. Har vi tur kommer även staten bli markant mindre.

För min egen del så har jag betalat av samtliga lån och lever en bra bit under mina tillgångar, så det lär inte bli några bekymmer.

 

Lyssna på I väntan på katastrofen, bra podd om ämnet.. Patrik är underbar.

 

Ingen aning vem det är men såg att Kalle känner jag väl till

 

Håller helt med, problemet är nog mer att mina släktingar inte kommit till din insikt ännu. De har bara fokus på hur dåligt allt är, hur farligt det har blivit, vilka dåliga beslut vi har tagit, hur mycket fel alla andra gör hela tiden. Och det här är personer som aldrig varit så engagerade i precis allting som man kan ha en åsikt om. Jag menar inte att allt dom säger är helt fel men jag tror att det är det enda dom tänker på hela tiden och nu har de tydligen fått högt blodtryck och jag skulle inte bli förvånad om det kan kopplas till deras oro. Tycker jag ser denna oron och stressen hos flera i min umgängeskrets man pratar inte längre om vädret utan elpriser och krig. Det pågår absolut och det är inget kul men vi måste försöka hålla det lite på avstånd så det inte äter upp oss.

En intressant grej hände för ett par veckor sedan när en polare fick en bäbis precis när elprishypen började. Dom gick in i bäbisbubblan och hade inte hört ett pip om elpriser och var totalt obrydda och jag tyckte det var ganska uppfriskande att dom bara va lite ”jaha åh fan det måste jag nog kolla över” istället för det vanliga ”det är dens och dens och dens fel och det har dom gjort bara för att förstöra för mig”.

 

OK, jag förstår hur du menar. Det är klart att det inte är bra om människor gräver ner sig för långt i negativa tankar. Och det kan också leda till medicinska problem i form av utbrändhet eller högt blodtryck om det pågår länge. Jag har själv varit drabbad av båda sakerna och det höga blodtrycket har jag kvar förmodligen livet ut.

Det finns forskning på att det just är "diffus stress" som är skadligast. Alltså när man går och oroar sig för saker som man inte kan påverka. Och saker som krig eller elpriser kan vi som enskilda människor inte påverka speciellt mycket tyvärr.

Att komma ur negativa tankar kan vara väldigt svårt. Jag har ingen patentlösning på det. Min bästa avkoppling när jag kände mig som mest stressad var att gå ut i naturen. Att se orörd natur kändes läkande för själen. Annars är nog all typ av trevlig sysselsättning bra, träffa folk eller gå på något evenemang. Så att man glömmer de negativa tankarna för en stund.