Sandlådan 12.0/Lussekatt – Prataomvadsomhelstnärsomhelst-tråden

Sweet.
Har alltid velat flyga något på egen hand - segelflyget var fräckt, men det är ju inte riktigt samma sak då man inte har någon motor och är beroende av att hitta termik för att hålla sig uppe längre stunder.

 

Den känns inte värd sitt pris om man säger så. Kameran, skärmen och byggkvaliten är riktigt bra. Främsta anledningen är väl egentligen batteritiden som är under all kritik, visst att den laddar snabbt men det är inte alltid jag har tillgång till en laddare. Sedan upplevde jag en del lagg framförallt i Chrome som störde med mycket.

Ska avvakta lite med och se hur G4 och Z4 blir.

 

Hehe. Så länge jag inte är ensam så ska jag nog våga. Känner för tämja lite på mina gränser.

 

Ok. Känner mig helt ointresserad av Android numera. Intresset försvann helt efter Nexus 6. Sagt jag ska skaffa en Android/Nexus sedan Nexus 4 men det har aldrig blivit någon. Kanske inte meningen.

 

Hahaha låter mindre kul, men att få vara hemma frisk hade varit underbart. Nu sitter man på kontoret istället

 

Måste ju ändå vara en jävla känsla där uppe...

Jag hade nog varit för feg även med någon där uppe.

 

Jag kommer dock att fortsätta med Android men vet inte vilken telefon jag vill ha. Vill ha en med riktigt bra batteritid så spontant känns det som Z4 ligger bra till med tanke på hur bra Z3 batteri är.

Men vi får se hur jag gör

 

Jag brukar också vara feg men nu känner jag för utmana mig själv. Som när man vägrar åka en bergodalbana men beslutar sig för åka i sista sekunden för sen vilja hoppa på direkt igen.

Den som lever får se.

 

Sen står man där yr och illmående och spyr upp sockervadden... mm kul.

 

Tänkte jag med vid 05.00 när alarmet gick, men det är bara att kliva upp.

 

Jo, det var en upplevelse, klart en av de bästa påhitten hittills.
Innan jag gav mig upp så förväntade jag mig att man skulle glida fram i tystnad där uppe, men väl uppe så var det rätt mycket vindljud och instrument som pep på olika sätt beroende på om man var på väg upp eller ner.
Mest nerviga biten var när planet bogserade upp oss, sen var det rätt lugnt.

 

Haha, usch. Äter inte sockervadd eller så mycket annat. När jag är på tivoli, Liseberg osv. så ska jag bara åka, åka, åka. Jag är som ett barn när det kommer till åkattraktioner.

När det gäller illamående är dock snurr värst. Min pappa spydde när vi kom hem en gång efter att ha åkt något snurrigt. Dock gick det fel till. Det sprang runt män och tog fart när man åkte. Trots att pappa bad dem att sluta så fortsatte de.

Aldrig mått det minsta illa av att det går fort. Däremot är jag höjdrädd så bara slänggungorna på Liseberg gör mig nervös. HAHA! Tänker alltid att allt jag åker ska gå sönder också.

 

Åhhh! Jag vet inte om jag ska avslöja nu att jag lipade när flygplanet skulle starta/lyfta när jag flög till London. Fast det var min debut. Hemresan gick bra.

 

Jag har vid flera tillfällen hamnat vid folk som varit så flygrädda att de som gråter och hyperventilerar vid start/landning/turbulens. Det måste vara en hemsk upplevelse, men strongt att de vågar.

 

Haha, lät som mig typ. Flygvärdinnan kom fram för fråga om allt var bra men min faster sa att det var lugnt. Jag lugnande ner mig när vi hade kommit upp i luften och planet hade "stabiliserat sig". Känns ju inte alls som att man flyger när man väl är i kurs så att säga.

Får nog säga att rädslan satt mycket i hjälplösheten. Det känns som jag har noll kontroll när jag satt i flygplanet. Om något blir fel kan jag inte bara hoppa ur planet liksom. Haha. När jag åker bil tänker jag att jag bara kan öppna dörren och kasta mig ut eller om jag är på en båt, hoppa ner i havet och simma. Jag vet, jag tänker skitkonstigt. Sen tittar man väl för mycket på TV och film. Tänk Final Destination ihop med allt snack om självmordsbombare.

 

Hjälplösheten är ju det bästa. Man behöver inte oroa sig, antingen går det bra, eller så går det helt totalt åt helvete. Så antingen kommer jag fram helskinnad, eller så dör jag snabbt och effektivt. Finns inte så många mellanting. Men det kanske bara är jag som tänker så

 

Jag är väl lite av ett kontrollfreak. Jag måste känna att jag har kontroll och övertag över situationen.

 

Nej, när jag flög var jag inte just höjdrädd. Där var det mer hjälplösheten. Fast då var jag bara passagerare. Vet inte om känslan går att jämföra med åka/köra bil. Åka bil = ingen kontroll, köra bil = kontroll. Höjdskräck får jag mer av höjder typ slänggungorna eller Parishjulet. Min höjdskräck verkar ha kommit med åren. Aldrig haft problemet som barn nämligen.