Sandlådan 21.0/Ugnspannkaka prataomvadsomhelstnärsomhelst-tråden

Där rullade mitt söndagspaket ut från cdon, allt Black Friday-relaterat är nu på väg iallafall.
2 av 3 har kommit fram.

 

Aldrig! Hittar ingen bättre än den jag har, vill inte ha någon annan heller för den delen... Får klara mig utan hund, det är en bra kompromiss

...?

Smaken är som baken min vän. Musik gör mig inte deprimerad. Livet och allt runt omkring det gör mig deprimerad

 

Lata bortskämd 90-talister!
http://arbete.story.aftonbladet.se/chapter/de-lata/

 

Varför slösa tid på oglammiga jobb när man ändå ska bli YouTube-stjärna?

 

Som faktisk 90-talist retar sådana artiklar mig väldigt mycket. Det finns säkert sanning i dom till viss grad, men man ska inte dra alla över en kam heller. Det finns en uppsjö av potentiella anledningar till att man inte kan "ta vad som helst" utöver att vara lat/bortskämd.

 

Som vilka anledningar? Är man fullt frisk och ej har några speciella handikapp så bör man kunna ta de arbeten som erbjuds.

 

När jag var jobbsökande så var typ 95% deltidsarbete och det fungerar inte för mig. Folk får väl tycka jag är lat och krävande. [emoji4]

 

Då är jag på plats för röntgen.

 

Jag kan inte svara för hör övriga från min generation resonerar, men alla är inte skapta för att arbeta på Donken eller stå i en verkstad och skruva.. Sen vet jag inte hur det ser ut i de lite större städerna men där jag befinner mig har jag aldrig blivit erbjuden något ordentligt arbete av AF, jag har haft praktik visst men det har aldrig mynnat ut i något för att arbetsgivaren inte har råd att anställa en icke "kvalificerad" ungdom. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag faktiskt har en funktionsnedsättning så mina förutsättningar skiljer sig drastiskt från de gemene man har. Dock är jag helt med på att om man hellre vill jobba med något "roligt" så måste man anstränga sig. AF är ingen hjälp om man inte är bredd att dra det tyngsta lasset själv.

 

Vem fan vill jobba på callcenter till svältlön då, bli lokförare istället 1år utbildning och 30k i lön. Fan så mer värt

 

Vill också kommentera detta men får bli senare. Ska ju in på röntgen och sitter och väntar.

 

Äldre generationen är så högfärdiga. De tycker dagens ungdomar är lata för de inte vill acceptera vilket jobb som helst medan de totalt vägrar förstå att alla inte är skapta för alla sorters jobb.

Jag skulle begå självmord inom ett år i callcenterbranschen eller typ McDonalds eller valfri industri.

 

Handlar om vilja inte om man är "skapt"

 

Håller med!

 

Som första arbete så får man ta vad som finns för att få arbetslivserfarenhet även om det är på Donken eller ett callcenter.

 

Men vilja är inte nödvändigtvis detsamma som lathet, eller hur? Min farsa som pluggat och arbetat hela sitt liv förstår inte varför jag "inte tar mig för något". Han var knäckt när jag talade om att jag tagit ett uppehåll i mina studier. Han fattar fortfarande inte varför jag gjorde det, men han accepterar det i alla fall.

Ungdomar av idag börjar drillas för att plugga på gymnasiet redan som 12-åringar, och när de slutat 9:an förväntas de ta ett beslut som kan forma hela deras vuxna yrkesliv. Det finns inte många 15-åringar som vet vad de vill göra i resten av sina liv, så de väljer ett program på måfå, vantrivs och tröttnar. Trött, bitter och allmänt less sparkas man ut från gymnasiet utan att veta vad nästa steg är.

Antingen är den äldre generationen bara mer "härdad", eller så har kraven blivit större. Jag respekterar att vissa väljer att "bita ihop". Men alla av oss klarar inte det. Ska jag leva mitt liv och må bra kräver det att jag gör något av mig själv som jag faktiskt vill göra, men att komma på vad man faktiskt vill istället för vad man måste är svårt. Och arbetslivs erfarenhet är naturligtvis viktigt, men om man kommer ut till ett pissigt lågbetalt jobb som skolstrött och deprimerad 18-åring, vad lär man sig då? Att det inte är värt det.

 

Jag hoppade av skolan och flyttade till Singapore, där jobbade jag ca 3 år och allt jag fick ihop räckte endast till räkningar de första två åren. Sista året så fick jag prova på nya saker som visade sig jag var bra på, och jag fick flytta tillbaka hem med ett väldigt bra betalt jobb och ett drömjobb. Lat vet jag inte.

 

Då hade du tur, vilket är en lyx få förunnat i vårat avlånga land. Som det ser ut här nu får man inget "bra" jobb om man inte gått i skolan i si och så många år. Jag vantrivdes i skolan i 6 års tid. Sen tog jag en paus, och fick praktisera. Då visade det sig att jag var rätt bra på att ha hand om barn i skolan/fritids, så jag tänkte "Visst, jag kan plugga till något inom det området"..

Jag gick nästan två år på universitet, jag trivdes med människorna som fanns där och allt sådant. Men stressen den senaste månaden i kombination med osäkerhet kring mitt val gjorde att jag bangade. Nu är jag tillbaka på noll igen och alla undrar vad jag ska göra istället, men jag har inget bra svar. Jag är trött, min hjärna har låst sig och jag trampar vatten utan att veta riktigt varför. Jag vet att jag måste göra något för att få in pengar, men jag kan inte hitta tillbaka till mig själv i dagsläget.. Det är en känsla jag är väldigt bekant med, som jag vet många andra känner igen. Inte minst de som precis tagit studenten utan att veta riktigt varför de gjort det. Det är lätt att missuppfatta detta som "lathet", men det handlar snarare om osäkerhet och okunskap.

 

En powernap hade inte varit fel nu...