Sandlådan 22.0/Vaniljmunk prataomvadsomhelstnärsomhelst-tråden

Finns bara en sak att göra. Åk dit, var där så ofta och mycket du kan. Du kommer ångra det djupt annars.

 

Jag behöver inte ens åka, han bor två minuter från föräldrarnas hus.. Jag frågade pappa om jag fick gå dit imorgon, han sa att det beror på vad farfar själv vill. Han tycker inte om att framstå som "svag" om jag känner honom rätt.. Jävla hårding..

 

Hear hear

 

Dödsfall är jobbiga.. till skillnad från dig har jag varit på runt 7 begravningar på mina 21 år . Men som @marr sa så försök spendera tid med han ! Tror han uppskattar det när du väl är där även fast han ser "svag" ut.

Beklagar att din farfar mår dåligt

 

Jag kommer med största sanorlikhet försöka ta mig dit imorgon. Det skulle inte kännas rätt om något händer snart och man inte pratat innan dess.. Min farbror gick visserligen bort för några år sedan helt plötsligt knappt 50 år gammal men jag har aldrig haft en nära relation med honom på samma sätt.. Sen är det nästan "lättare" när man inte er bredd på ett dödsfall får jag för mig.. Nu när det verkar så definitivt har jag panik...

Tack.

 

Jag är lite kluven om den där att vara beredd eller inte.. Varit med om båda flera gånger och i slutändan har det inte riktigt spelat någon roll när jag tänker efter. Det beror helt på relationen! Just My thoughts..

 

Det är nog så.. En människa man träffar max två gånger/år om ens det och aldrig pratar med utöver vid dessa tillfällen är väl inte samma sak som när någon som alltid funnits där och alltid varit noga med att höra av sig och kolla läget.. Jag vet inte, man är aldrig redo tror jag.. Även om man försöker.

 

Precis, sen har man ju varit lite olika åldrar och så, på andra ställen i livet osv .

 

Jo.. Heh, just nu har man bara sig själv och sina egna tankar liksom. Inte idealt när man får såna här nyheter.. Jaja, man får väl försöka tänka på annat så mycket man kan antar jag.. Hoppas bara jag kan prata med honom imorgon eller över helgen.

 

Alltid tråkigt när någon nära lämnar. Men jag antar att det är lättare när personen är gammal but still..

 

Jo, på vissa sätt är det nog det.. På andra inte. Man har liksom haft dom i närheten hela livet så det blir säkert väldigt märkligt den dag de inte finns längre, man är liksom naiv och tänker "Äh, det är långt kvar innan man behöver oroa sig för det".. Sen står man där och ens tillvaro är lite mer fattig på något vis. Vi vet ju inte hur det här slutar.. Det kan hända vilken dag som helst, eller så dröjer det flera månader.. Men kan han få packa ihop på sina egna villkor utan onödigt lidande så är det en stor tröst tycker jag. Han har haft ett långt liv, hunnit med allt liksom.

 

Sugen på en S7 Edge, men känns som ett dåligt köp när en S8 väntar runt hörnet..

 

Jag tror det är normalt att tänka så tyvärr

Hur är det med resten av släkten så som mormor, morfar, farmor etc. Lever de ännu?

 

Låt bli, du kommer bara ångra dig

Jodå, alla utom en farbror av två och morfar (han dog när jag var tre dock så jag har bara vaga minnesbilder av honom).. Mormor är 90 och piggare än många som är hälften så gamla typ. Farmor har precis fyllt 85, hon är en sån där "gnällig" gamling där det är fel och ont i det mesta. Men sån har hon vart länge så man är van xD

 

Haha vad länge dem lever, äldsta i min släkt tror jag blev 84 och efter det bara 61. Hoppas på att jag lever länge till haha

 

Du är yngre än mig så det gör du säkert Nej för fan, jag kan inte sitta här och dra ner tråden hela kvällen. Vi får prata om något roligt istället.. Sett någon bra film på sistone?