Jag känner redan all sorg, det är detta som leder till att jag mår som jag gör. Sitter helt ärligt och gråter som fan, insomnia tre nätter i sträck innan, drogade ner mig inatt för att ens kunna somna. Gråter nätterna ut, kan inte sova. Får skit i skolan, får skit på fritiden. Jag erkänner, jag är en dålig människa. Dålig på att ta kritik, retar lätt upp mig över småsaker. MEen att få skit vart man en sig vänder, att ens bästa "väönner" snackar bakom ens ryugg, att man inte ens kan lita på sina föräldrar, att man inte ens kan lita på folk som man alltid tagit förgivet...
Att folk ska begå självmord kring en hela tiden gör inte saken bättre. 6 vänner, borta på bara ett par veckor. Att den ENDA jag litar på till hundra procent ska gå och hota med det hela tiden också. Alla i min omgivning kräver 110% av mig. Jag tar deras välmående framför mitt eget, jag skulle dö för min enda riktiga kompis och vice versa , men när man max träffas en gång i veckan, och dessutom offentligt så är telefonsamtal och SMS enda sättet att kunna prata ut riktigt. Behöver vekligen en full dag med henne, där allt kan hända, där allt blir bra, där jag kan prata ut.
Har väl skrivit av mig en del nu men sålänge jag hänger här så får ni förvänta er allt, jag är en obalanserad person, kommer skriva tusentals walloftexts med inblandade tårar.
Click to expand...
Registrera ett konto hos Sveriges trevligaste techcommunity!Stäng notis