Varför finns det länder?

Religiöst oliktänkande och religiös förföljelse har en stor del i många konflikter ja.

Men jag tror girighet och pengar har störst betydelse. WW2 startade pga att Tyskland var i recession. Folk röstade på Adolf eftersom han lovade bättre tider, vilket det ju också blev, innan han bestämde sig för att ta över hela världen.

Brittiska imperiet förslavade och dödade hela befolkningar för att få tillgång till deras naturresurser.

USA invaderade Afghanistan, Irak, Mougadishu men inte Syrien. Jag kan inte säga att olja och naturgas hade betydelse för detta, men om så var fallet.

Miljöförstöringen skapas för det mesta av fabriker som drivs av hänsynslösa multinationella företag. Dom häller ut sopor och kemikalier i dricksvatten, släpper ut smog som förstör lungor etc. Allt för att tjäna pengar så snabbt och kostnadsfritt som möjligt.

 

Fel, om vi inte ser till stenåldern, där grupperingar var relativt små. Det har bildats mindre länder eller sk statsstater som har expanderat. Att kalla dem grupper gör dem föga rättvisa. Allt efter att historien gått har antalet stater eller länder minskat men färre och större har bildats. Krig mellan länder har och är mycket vanligare än inbördes krig. Tills modern tid har länder främst styrs av en enskild ledare, till skillnad från nu då demokrati råder i större delen av den moderna världen.
T ex Grekland för 2500 år sedan bestod av ett stort antal statsstater, dvs suveräna länder med enbart en stad. Det var egentligen först när romarna erövrat Grekland som dom blev ett land, och inte sjölvstyrande städer.
Nu pratar vi förvisso historia och hamnar offtopic.


Skickat från min HTC One X via Tapatalk 2

 

Uppdelningen i nationer är inte ett problem, det är trots allt bara en linje på en karta. Med det sagt så fyller nationer viktiga funktioner som att (i de flesta fall) skapa sammanhållning, lagar och normer i enlighet med de som bor där. Det är trots allt därför länder en gång skapats - för att samla en grupp människor.

En världsstat kommer förmodligen att sluta i undergången.

 

Måste ju börja med att citera detta klockrena påstående, för det här är sanning!

Inbördeskrig kommer alltid kunna finnas ändå. Och bara för att man låter alla vara "befolkning" så innebär det inte att befolkningen blir homogen på något sätt. Vi-och-de-attityden kommer alltid finnas (även om den inte nödvändigtvis kommer vara fientlig), se bara på norrlänningarna som envisas med att Stockholm heter Fjollträsk, vi i Stockholm vet att ni utanför t-banenätet är bönder, och alla heter Glenn i Göteborg! Krig har startats för mindre, helt ärligt! (Vi är turligt nog för begåvade för att det ska vara värt att tjafsa om småsaker som dessa)...

Att alla länder skulle försvinna och alla skulle leva som ett enat folk är för övrigt grundidén bakom kommunismen. Kommunism är en extremt fin tanke, alla hjälper alla och ingen har det dåligt. Tyvärr fungerar det inte i praktiken, eftersom människan är girig. Tänk dig själv: Alla skulle ha exakt samma saker. Någon utvecklar något nytt och häftigt, men du kan inte få det förrän alla i världen kan få det. Men du vill! Egoism föder avundsjuka, avundsjuka föder hat, hat föder våld.
Kommunismens stora problem är att det alltid är någon som måste bestämma, för annars kommer aldrig något komma till skott och hela världen blir en anarki. Men utan kommunism kommer vi aldrig få jämlikhet. Således: Jämlikhet är en utopi! Härligt pessimistisk jag känner mig!

Instämmer till 100 % med första stycket.
Vad gäller det andra stycket så tvivlar jag på att det någonsin kommer gå att lösa. Man får nog istället ägna sig åt att minimera problemen girigheten medföljer, dvs se till att de som har det sämst kommer få det bättre. Det kommer alltid finnas en elit som har extremt mycket mer, men så länge alla andra har det helt okej eller bättre så sticker det inte lika mycket i ögonen som idag när hundratals miljoner knappt vet om de överlever dagen...

Maktcentralisering är absolut ett problem. Folk på landsbygden tycker ju inte direkt om att politiska beslut som rör t.ex. rör jordbruk ska fattas av tjänstemän som sitter i Stockholm och inte nödvändigtvis kan skilja på kviga och ko (men samtidigt har en jävla koll på var på djuret entrecoten kommer från)...
På samma sätt kommer folk mer och mer inse att EU fattar beslut över våra huvuden, som indirekt tvingar vår regering att försöka genomföra dessa beslut som "sina egna" med ett påklistrat leende samtidigt som kritiken från det egna landet haglar. Då kan man ju tänka sig hur det skulle se ut om EU var lydstat under någon ännu högre instans!

Men trots det: Även om politiker kan vara korkade så skulle det vara självmål att folk som inte ens är det minsta pålästa och bara har en stark åsikt skulle få vara med i en lotteridragning om en bestämmande post.
Tänk om en Nationaldemokrat fick ansvar för integrationen? Greenpeaceanhängare för energipolitiken? En Jehova-anhängare eller en stridspitt (ursäkta uttrycket) för försvarsfrågan? (Eller jag som envåldshärskare för en dag) Då hade jag flytt utomlands! (med undantag för det sista förslaget, naturligtvis)

Det är bättre att ha sådär lagom avtrubbade politiker som inte vågar trampa folk på fötterna. Även om de är dumma som fan emellanåt så är det tyvärr bättre än alternativet!

Uppdelningen i nationer är inte nödvändigtvis ett problem. Även så lite som linjerna på kartorna kan göra folk extremt upprörda. Det finns en hel del gränskonflikter runtom i världen där linjerna på kartorna representerar rätten att vistas på en viss plats. Det mest påtagliga är antagligen Jerusalem och Israel-Palestina-konflikten, men bara en sådan sak som att Åland vill tillhöra Sverige hellre än Finland har varit föremål för en hel del tjafs.

Nej usch, länder... Kan inte leva med dem, kan inte leva utan dem...

 

det är ju du som hallucinerar ! Jag menade att själva Idén att inte ha några länder är som den konspirationsteorin -.-

 

Nej, ingen av oss hallucinerar. Men vi missuppfattade varandra.
Skickat från min LT18i via Tapatalk 2

 

Fel. Förvisso beror det på hur långt tillbaka i historien vi sträcker oss. Anledningen att jag valde ordet "grupper" var för att det skulle vara föga rättvist att benämna något för statsstat som saknar allt vad förvaltning och dylikt heter. Naturligtvis utvecklades "grupperna" så småningom till något som liknar en stat. Jag var ute efter att ge en liten översiktlig förklaring hur stater bildats (det var lite tänkt som ett svar på något inlägg i början av tråden) vilket inte skedde genom att en kung pekade på lite mark med ett gevär och förklarade sig vara ägare över det. Sedan tror jag inte att "färre" och större stater bildats. Senaste åren (om vi utgår från kalla krigets slut typ) har flera länder "bildats" (eller iaf vunnit sin självständighet) genom östblockets sönderfall, splittringen av Jugoslavien etc.

Jag tror att du förstår att jag syftade på något sånär modern tid när det gällde vem som styr ett land. Då någon/några skribenter antydde att stater/landgränser innebär mer eller mindre en enväldig härskare som vill kriga vilket kanske stämde för bra länge sen men som i de allra flesta aktuella är felaktigt. För övrigt så är det numera betydligt vanligare med konflikter inom länder, mellan grupper eller mellan en stat och en grupp än vanliga hederliga mellanstatliga konflikter.