Vissa Androidentusiaster föredrar Googles original-upplaga av operativsystemet. Anledningarna varierar men involverar ofta designen, användarupplevelsen och tillgången till snabba firmwareuppdateringar. De som har en modern Nexus-enhet får i regel Androids nya finesser före övriga användare.

Samtidigt har Googles version av Android med få undantag varit den minst funktionsrika upplagan av plattformen. Tillverkare har sedan 2009 tagit Googles källkod, ändrat designen och lagt till en varierande mängd nya funktioner. HTC förde exempelvis sitt Sense-gränssnitt, som tidigare använts för Windows Mobile, till Android i och med 3,2-tummaren Magic sommaren 2009.

Taiwanesiska tillverkaren fick inledningsvis beröm från flera håll, då Android var ganska grundläggande i sin barndom. HTC inkluderade välbehövliga funktioner och till och med den nya designen ansågs vara en bonus i många tester. Efterhand började dock opinionen pendla, då vissa ansåg att de ändringar tillverkare genomförde inte tillförde något och de nya funktionerna anklagades ibland för att vara ”gimmicks” eller ”bloat”.

Oavsett vilket läger du tillhör har tillverkare drivit utvecklingen framåt och bidragit med nya idéer. Fram till för ett år sedan hade Googles Android exempelvis inte ens stöd för dubbla SIM-kort eller för HD-ljud vid samtal. Officiellt stöd för fingeravtrycksläsare kom inte förrän i Android 6.0 i höstas.

Att Google nu börjar komma ikapp tillverkare och att sökjätten inspirerats av dem har tydliggjorts genom förhandsversionen av Android N. Systemet innehåller nyheter som varit standardfinesser i tillverkargränssnitt i flera år.

En split-screen-funktion har exempelvis länge funnits i mobiler och plattor från Samsung. Även Sony har haft en liknande finess med sina ”mini-appar”. Anpassningsbara snabbinställningar har varit en grundfunktion i nästan alla tillverkargränssnitt. Sony med flera har låtit användare justera skärmens färgtemperatur. Xiaomi implementerade blockering av individuella systemtillåtelser före Google och likaså nummerblockering på systemnivå. Den Alt-Tab-liknande finessen för att växla mellan appar fanns redan i exempelvis Cyanogen OS.

Energispararläget som dök upp i och med Lollipop har existerat i liknande former i gränssnitt från Sony, Samsung, HTC, LG, med flera. Både Huawei och Sony erbjöd en finess som liknar Doze innan Google introducerade lösningen i Android 5.0 6.0. Sony låter användare välja vilka ikoner som ska visas i statusfältet, en funktion som fortfarande är dold i Android N (System UI Tuner). Andra till synes banala funktioner har lyst med sin frånvaro som att visa batterinivån i procent och kunna hantera filer utan tredjepartsprogram.

Listan kan göras lång och inkluderar inte de funktioner som original-Android fortfarande saknar. Androids egna kamera-app är en punkt där Google alltjämt ligger långt efter tillverkarna. Googles kamera-app är inte ens i närheten av att erbjuda lika många funktioner som tillverkarnas motsvarigheter. Även appens layout kan ses som en nackdel, beroende på preferenser.

Hur ser du på original-Android kontra de olika tillverkarnas gränssnitt? Vilken variant föredrar du? Håller du med om att Google nu börjar komma ikapp tillverkarna gällande funktionalitet, eller är det istället Google som legat steget före i grund och botten?