För exakt ett år sedan släpptes Android ut på marknaden med ett ganska beskedligt buller och bång. Lanseringen kändes klumpig och oinspirerad och den enda telefonen, T-Mobile G1 (HTC Dream), fick det inte direkt att vattnas i munnen på allmänheten som sannolikt hade förväntat sig något i stil med den ack så polerade iPhonen. De stora teknikbloggarna sågade både Android och G1 mer eller mindre längs med fotknölarna, och många menade till och med långt innan lansering att Android skulle misslyckas och gå under, något som framstod som osannolikt då och rent skrattretande idag.

Hårdvaran i sig var alltså inget som satte speciellt många hjärtan i brand, men hur var det med mjukvaran då? Dessvärre inte mycket bättre den heller. Android 1.0 var, trots 1.0-beteckningen, inte en produkt som var klar för lansering, men tiden var knapp och de – och inte minst T-Mobile – ville få ut Android på marknaden så fort som möjligt. Resultatet var alltså Android 1.0 vilket i praktiken var en betaversion, med allt vad det innebär.

Vad Android levde på dessa första månader, första halvåret, var en oerhört stark community – främst borta på xda-developers – där androidentusiaster med gemensamma ansträngningar gjorde allt de kunde för att hjälpa den något primitiva droiden fram. Telefonen ”rootades”, teman utvecklades, spännande och ofta nödvändiga apps utvecklades av såväl hobbykodare, riktiga proffs och en smärre hord av grafiker.

I februari släpptes Android 1.1, vilket på ytan framstod som en ganska blygsam uppdatering, men man märkte snabbt att mycket hade hänt under skalet; man fick känslan av att ganska stora saker var på gång inför den då närmast mytiska Cupcake-uppdateringen. Android 1.1 – som aldrig fick ett bakverk som utvecklingsnamn – var betydligt snabbare än 1.0, och grafiken var polerad här och var. Lite nya funktioner som exempelvis Voice Search och Google Latitude dök också upp. För oss med Dev-lurar släpptes även en 1.1H-version vilken var en ytterligare polering av 1.1.

Månaderna gick och slutligen dök den så upp i slutet av april: Cupcake-uppdateringen. Först nu kan man nog påstå att Android tog klivet ur betastadiet; jag skulle vilja säga att Android 1.5 egentligen är den versionen som borde ha fått 1.0-monikern. Meningarna här går isär, många menar att Android fortfarande inte är ute ur betastadiet.

Snabbspola fram till dags dato och vi har just börjat se Android 1.6 – Donut – rulla ut till lyckliga androidägare. Dessvärre har inte alla hunnit få uppdateringen ännu, men precis som med uppdateringen från 1.0 till 1.1 så känns det som att 1.6 lovar stort inför den stundande 2.0-uppdateringen ”Eclair”.

Vad framtiden bär i sitt sköte kan vi bara sia om, men nog känns det som att Android under sitt första levnadsår har gått från att vara bespottad till något som inte ens Apple-fanatikern Jesus Diaz på Gizmodo längre kan fnysa åt. Android inger numera respekt, och de allra flesta ser nu det vi hardcorefans såg redan för över ett år sedan – förutsättningarna och kapaciteten för att bli något riktigt riktigt stort.
 

Grattis på ettårsdagen, Android!