Barnen växer och lär av varandra,
snubblar ibland och på näsan land(r?)a.
Det är lite svårt att följa takten,
för vissa nya i andra akten.

Men marschen blir bättre och hoppet stort,
de ser att man närmar sig liten lort.
Fy, man inte på olika spotta!
Släkt eller ej med vit liten rotta…

Nu väntar världen – på oss vi tänka,
tävla inbördes utan att bänka.
För inom familjen man hjälpa till,
framåt och uppåt vi alla väl vill?