Smartphonetillverkare använder ofta komponenter från flera olika leverantörer, för att efterfrågan inte kan mötas av en ensam leverantör eller för att minska kostnaderna. Telefoner kan exempelvis ha skärmar och batterier från olika leverantörer.

I regel är detta inte något som alls märks, då komponenterna är likvärdiga. Samsung är dock ensamt om att utrusta sina toppmodeller med olika chipp beroende på region: egna Exynos eller Qualcomm Snapdragon. En så pass central del av en smartphone kan ha stor inverkan.

Vissa år har Exynos presterat bättre, men senaste åren har Exynos ansetts vara en nitlott. Vi vill poängtera att detta fortfarande inte är något som är uppenbart vid vanlig användning. Vi tvivlar på att någon alls kan plocka upp en Galaxy S20 och bara genom att använda telefonen avgöra huruvida den kör Exynos eller Snapdragon.

De som köper ett Samsung-flaggskepp med Exynos får fortfarande en mycket bra telefon. Skillnaderna tydliggörs istället genom syntetiska benchmarks eller genom att skärskåda bilder. Och även om det är svårt att märka innebär de olika chippen i slutändan faktiska skillnader i prestanda, batteritid och ibland rentav i kamerakvalitet.

Särskilt batteritiden blev lidande i Exynos-upplagan av Galaxy S20. I ett batteritest för S20 i mars höll Snapdragon igång i 14,05 timmar i ett surftest, medan Exynos bara klarade av 12,28 timmar. Samsung valde rentav att utrusta S20 med Snapdragon i hemlandet Sydkorea, något som påstods ha fått Samsung-ingenjörer att känna sig förnedrade.

När kunder lägger över 10 000 kronor på en telefon måste den prestera lika bra som enheten gör globalt. Det är inte rättvist för konsumenter om de får mindre för pengarna. Detta tycks fortsätta i höst i och med Note 20. Därför är det hög tid att Samsung börjar utrusta sina flaggskepp med likvärdiga chipp. Ge alla regioner Snapdragon, Samsung, eller se till att Exynos har samma goda egenskaper som Qualcomms motsvarighet.