Galaxy Note 10.1 är en ny surfplatta från Samsung som bygger vidare på konceptet från den första Galaxy Note, som lanserades förra året, med en större skärm och en förbättrad S Pen. Enheten riktar sig till dem som vill ha en surfplatta som – utöver att konsumera media – lämpar sig till att producera och redigera innehåll, en målgrupp som innefattar såväl studenter som fotografer och skribenter.

Processorn som sitter i Note 10.1 är densamma som sitter i Galaxy SIII, en fyrkärnig Exynosprocessor på 1,4 GHz, medan surfplattan har fått dubbelt så mycket RAM-minne med sina 2 GB. Enhetens skärm är en WXGA-upplöst (1280×800 pixlar) skärm på 10,1 tum, kamerorna har upplösningar på 5 respektive 1,9 megapixlar och alltihop drivs av ett batteri med en kapacitet på 7000 mAh.

Längs surfplattans undersida (i landskapsläge) återfinns S Pen, laddningsporten samt en mikrofon, och längs ovansidan finner vi ström/låsknappen såväl som volymknappar, SIM- och minneskortplats samt IR-sändare och hörlursuttag. Kortplatserna täcks på ett bra sätt av luckor, som inte lär gå sönder eller lossna i första taget. Volymknapparna sitter av någon anledning i omvänd ordning jämfört med andra enheter, i landskapsläge är det inget vi tänker på men i porträttläge (med knapparna längst upp på höger sida) höjer den nedre knappen volymen medan den övre sänker den, vilket leder till förvirring och frustration.

Lådan är en stilren, vit sådan som trots det närmast identiska utseendet är betydligt mer gedigen och stabil än den som exempelvis Galaxy Tab 2 10.1 levereras i. I lådan finner vi, utöver det vanliga (enheten, snabbstartsguide, laddare, headset med utbytbara öronkuddar), till vår förtjusning även en samling spetsar till S Pen samt ett verktyg att byta ut dessa med.

Chassit till Galaxy Note 10.1 är helt byggt i plast, men trots att en viss böjlighet förekommer på grund av storleken känns det stabilt. Någon premiumbyggkvalitet är det dock inte fråga om, och trots att bakstycket inte är avtagbart så finns det ett visst utrymme mellan detta och batteriet vilket orsakar ett missljud även vid lättare knackningar på surfplattans baksida. I gengäld känns Galaxy Note 10.1 lätt att hålla även under längre stunder med såväl videouppspelning som anteckningar med pennan, men byggkvaliteten är ändå ofrånkomligt undermålig för en enhet med ett rekommenderat pris på 6000 kronor. Bakstycket har dessutom ådragit sig ett flertal märkbara repor efter en knapp veckas varsam användning.

Även S Pen tycks vara tillverkad i billig plast, men det är inget vi känner av vid användande av den, och den bör vara billig att byta ut om hållbarheten skulle visa sig vara bristfällig. Note 10.1 klarar oftast av att följa pennan med ett mycket bra resultat, och vid de tillfällen då hastigheten eller precisionen är bristfällig ligger felet snarare hos mjukvaran från Samsung än hos Wacom, som tillverkar pennan och digitizern till Note 10.1: Exempelvis följer S Note pennan märkbart bättre om man använder sig av delad skärm eller miniversionen av applikationen än i fullskärmsläge. Mjukvarubrister som dessa är tyvärr ofta att vänta när det gäller nya enheter, men den uppenbara fördelen med att bristerna ligger hos mjukvaran, snarare än hårdvaran, är att de kan åtgärdas vid framtida uppdateringar.

Att S Pen – och de möjligheter den erbjuder – är den starkaste säljpunkten för Galaxy Note 10.1 är svårt att missa, men multitasking och prestanda är något som också framhävs kraftigt, inte minst med möjligheten att dela upp skärmen i två delar för att köra två program “samtidigt” och att kunna spela upp video i ett fönster som flyter ovanför andra applikationer. Vid delad skärm, av Samsung kallat “flera skärmar”, körs applikationerna faktiskt inte samtidigt utan visas endast bredvid varandra vilket gör att det blir en viss fördröjning vid byte mellan fönstren, men idén är fortfarande bra och fördröjningen är såpass kort att det inte sällan är att föredra framför traditionell multitasking. Både delad skärm och det flytande videofönstret fungerar med endast ett fåtal inkluderade applikationer för närvarande, men Samsung har utlovat ett API som skall låta utvecklare utnyttja funktionerna i sina applikationer på ett enkelt sätt.

Galaxy Note 10.1 använder i nuläget Android 4.0.4 Ice Cream Sandwich med Samsungs egentillverkade gränssnitt TouchWiz, men när enheten presenterades utlovades en framtida uppdatering till Android 4.1 Jelly Bean. Flytet i gränssnittet är klart godkänt men är trots de extra hårdvarumusklerna inte i nivå med det hos Galaxy Nexus med Jelly Bean (som inkluderar Project Butter, vilket ger ett bättre flyt i operativsystemet), något som vi får hoppas åtgärdas vid surfplattans uppgradering till samma Androidversion. Utöver applikationerna för S Pen och skärmdelningen känns det inte som om TouchWiz tillför särskilt mycket, utan tillverkargränssnittet erbjuder framför allt ett annorlunda utseende och alternativ till de applikationer som Google tillhandahåller, på bekostnad av gränssnittsflyt.

Högtalarna på Galaxy Note 10.1 är riktade framåt – vilket vi gillar starkt då det oftast är ditåt man vill att ljudet skall riktas i slutändan – och kan uppnå en hög volym med ungefär samma ljudkvalitet som många bärbara datorer. Ljudkvaliteten är självklart inte att jämföra med ett par externa högtalare, men att lyssna på musik såväl som att se på film fungerar alldeles utmärkt med de inbyggda högtalarna.

Kameran är knappt godkänd och verkar mest finnas där för sakens skull, men eftersom det ändå inte är att rekommendera att göra någon seriös fotografering med en surfplatta har vi svårt att ge Samsung särskilt stark kritik för detta val.

Skärmen har en något låg upplösning för sin prisklass, speciellt när de flesta bättre mobiltelefoner lanseras med så gott som samma upplösning (med 720 istället för 800 horisontella rader), men på ett normalt läsavstånd orsakar detta inga reella problem, den lyckas återge färger på ett bra sätt och bakgrundsbelysningen är stark nog att ge fullgod läslighet både utomhus och inomhus, även om den har ovanan att automatiskt ställas ned till 50% efter en stunds inaktivitet trots att automatisk bakgrundsbelysning är inaktiverat. På vår vita enhet är bakgrundsbelysningen till och med stark nog att lysa igenom den vita ramen runt skärmen vid högsta ljusstyrka, vilket tyvärr inte bidrar till en bättre kvalitetskänsla.

Batteritiden på Galaxy Note 10.1 är mycket god; efter ganska intensiv använding under det senaste dygnet med Wi-Fi konstant aktiverat och två timmars skärmtid återstår drygt 60% av batteriet, och detta innan batteriet genomgått tillräckligt många laddningscykler för att vara vid sin fulla kapacitet. Detta kan ha varit en av anledningarna till att Samsung valde bort en mer högupplöst skärm; en högre skärmupplösning innebär att grafikprocessorn behöver hantera fler pixlar och ger därmed en sämre batteritid jämfört med en skärm med lägre upplösning. Ett batteri med högre kapacitet hade då behövt installeras, med högre vikt och pris som följd.

Att sammanfatta Samsung Galaxy Note 10.1 och ge den en slutgiltig dom är ingen lätt uppgift, dels eftersom den ger ett ganska varierat intryck och dels eftersom det beror såpass mycket på om den potentiella köparen har samma tanke med sin blivande surfplatta som Samsung tycks ha haft med Note 10.1; att den skall användas för att skapa innehåll av olika slag.

När det kommer till att ta anteckningar, speciellt om man inte använder textigenkänningen – som fungerar väl och har svenskt språkstöd men är lite för långsam för en längre använding – fungerar Note 10.1 ypperligt och den skulle mycket väl kunna ersätta anteckningsböckerna för en student, bortsett från att en student kan ha vissa svårigheter med att ha råd med surfplattan.

För någon som arbetar med bilder, antingen som fotograf, grafisk designer eller bara någon som använder fotografier som minnesverktyg i arbetet kan Note 10.1 bli ett verktyg för att spåna på och arbeta med idéer i rörelse för de tidigare och för att förtydliga vad som är viktigt i en minnesbild för de senare.

För den som ligger inom målgruppen, och som kan se en praktisk användning för allt som S Pen står för, är Galaxy Note 10.1 absolut att rekommendera; detta är vad plattan ursprungligen var gjord för redan innan hårdvaruuppgraderingen före dess slutgiltiga lansering, och detta gör den väl. För den som faller utanför målgruppen och som antingen vill ha pennan på ploj, eller som inte bryr sig särskilt mycket om den, är det svårt att rekommendera Note 10.1; den bjuder på en medelmåttig användarupplevelse i ett budgetchassi, till ett premiumpris. För dessa användare finns det med all sannolikhet mer prisvärda alternativ.