Vi som betraktas som androidfrälsta, eller prylgalningar rent allmänt, söker och jagar rent instinktivt alltid, så länge plånboken tillåter, den bästa tekniken och de senaste mjukvaruversionerna. Vi vill ha den senaste hårdvaran och mjukvaran först, helst igår, och ofta fnyser vi åt teknik som är blott något år gammal.

Flaggskeppstelefonerna blir i rask takt allt kompetentare. De får snabbare processorer som drar mindre ström. De får större och/eller mer högupplösta skärmar. Batterierna blir allt större och kamerorna får fler megapixlar och förbättras ständigt.

Men trots den här instinktiva och intensiva jakten på det senaste så är inte alltid favorittelefonen – eller favoritprylen rent allmänt – den som har den senaste hårdvaran och den bästa tekniken. Brister, svagheter och eventuella problem och buggar till trots så är ofta favoriten en helt annan än det senast inköpta flaggskeppet.

Undertecknads favorittelefon de senaste åren lanserades aldrig som ett flaggskepp. Hårdvaran var ingalunda av flaggskeppsstandard; processorn hade två kärnor när flaggskeppen började få fyra kärnor. Batteriet var tämligen litet och inte utbytbart. Skärmen var hopplöst lågupplöst när toppmodellerna släpptes med knivskarpa HD-skärmar.

Ändå är det här min absoluta favorittelefon sedan min trotjänare Android Dev Phone 1 som inhandlades i december 2008. Storleken, även om skärmen ärligen är alldeles för liten för mina korvtummar, var mycket tilltalande. Designen var hart när perfekt i mina ögon och chassit av metall kändes exklusivt. Enhetens tunnhet förstärkte vidare intrycket av smidighet och välbyggd exklusivitet.

Skärmen var som jag nämnde tidigare låguplöst, och detta är kanske i kombination med subpixelmönstret PenTile min enskilt största invändning mot telefonen. Men färgåtergivning, svärta, betraktningsvinklar och pekskärmens rapphet och precision vägde dock upp för den oskarpa skärmen, och mer därtill.

Jag kan än idag inte sätta fingret på exakt varför den här telefonen blev en sådan personlig favorit – jag använder den inte ens längre. Jag vet bara att det är en telefon som jag aldrig någonsin kommer sälja, ge bort eller slänga bort.

Har ni gissat vilken telefon det är jag talar om ännu? Modellen heter One S och den släpptes av HTC under senvåren 2012 för att agera andratelefon efter flaggskeppet One X.

Har ni, Swedroids läsare, liknande upplevelser kring telefoner, plattor eller elektroniska prylar rent allmänt? Kanske en första telefonförälskelse som aldrig kommer falla i glömska, eller en gammal trotjänare som trots bristerna med tiden blev bättre och bättre och letade sig in i era hjärtan? Dela med er i kommentarerna!