Pixel 5 innebär ett strategiskifte från Google. Istället för att försöka konkurrera i den översta prisklassen tog Google ett kliv ned till det övre mellansegmentet. Googles nya approach innebär att Pixel 5 på vissa vis är en nedgradering gentemot föregångaren.
Chippet Snapdragon 765G är först och främst inte lika kraftfullt som Snapdragon 855 i Pixel 4 och Pixel 4 XL, även om det för med sig 5G. För att hålla priset nere fick Pixel Neural Core även stryka med – en stödprocessor som bland annat användes för att snabba upp bearbetning av foton efter att de tagits.
En annan hårdvarufiness Google valde att överge är ”Active Edge” som gör att användare kan klämma på ramarna för att exempelvis starta assistenten. Den säkra ansiktsverifieringen i 3D ersattes med en kapacitiv fingeravtrycksläsare, vilket förvisso skulle kunna ses som en förbättring beroende på preferens.
Att Google bytte ut telefoto-objektivet med en supervidvinkelkamera är en annan subjektiv förändring. Google skippade slutligen den nischade Project Soli-radarn vilken få använde, samtidigt som upplösningen sänktes jämfört med Pixel 4 XL (1440 x 3040 kontra 1080 x 2340).
Förändringarna behöver inte nödvändigtvis märkas i praktiken eller påverka användarupplevelsen negativt. Pixel 5 har andra egenskaper som kan vara viktigare för många, likt ett smidigare format, en modernare design och förbättrad batteritid. Samtidigt är det anmärkningsvärt att en uppföljare tar steg tillbaka på flera punkter.
Gjorde Google rätt i att inte gå ”all in” och släppa ett regelrätt flaggskepp i år, eller borde företaget ha lanserat en ”Pro-”modell vid sidan av de övriga telefonerna?