En av de många små och lite större nyheterna i Android 4.2 är ett förbättrat tangentbord med stöd för gestbaserad textinmatning. Det typen av input går till genom att man i tur och ordning sveper med ett finger (företrädesvis tummen) över de bokstäver som bildar ordet man vill skriva. När man nått sista bokstaven lyfter man på fingret, varefter ordet skrivs ut.

Efter en viss invänjningsperiod är denna gestbaserade metod ofta ett smidigare och snabbare sätt att mata in text i landskapsläge. Inte minst för att man slipper lyfta fingret mellan varje bokstav och för att man bara behöver använda en hand. Den gestbaserade textinmatningen i Android 4.2 går att använda både när man skriver på svenska och på engelska. Överlag fungerar det utmärkt. Tangentbordet är inte lika vasst på att pricka rätt som senaste versionen av Swype men ändå så pass bra att det är värt att svepa. 

Man måste dock vara mer precis i sina rörelser än med Swype som är mer förlåtande. Det går att ställa in hur aggressivt Androids tangentbord ska korrigera det man skriver. Här föredrar vi maximal justering eftersom vi brukar skriva så fort som tummen tillåter. Fingrets rörelser över skärmen följs av ett läckert blått streck som är den snyggaste spårmarkering vi sett i ett gestbaserat tangentbord. Om man stannar fingret kan man dessutom se vilket ord som kommer skrivas ut om man lyfter fingret just då.

Att använda tangentbordet i Android 4.2 är dock inte alltid en dans på rosor och ibland stötte vi på buggar. Det gick exempelvis inte att skriva ”vi” trots att rörelsen var fullkomligt exakt. Det blev ”bi” och ”chi” fram till vi insåg att ordet ”vi” märkligt nog inte fanns med i svenska ordlistan på vår Galaxy Nexus, vilket får anses vara en bugg. Vid ett par andra tillfällen har tangentbordet vägrat mata in rätt ord, trots precisa rörelser.

Till skillnad mot marknadsledande tangentbordet SwiftKey behöver man dessutom lägga till egna ord manuellt. Det gör man genom att trycka på ordet i fältet ovanför själva tangentbordet. Därefter får man möjligheten att redigera ordet innan man för in det i databasen. Det krävs sammanlagt tre tryck för att lägga till ett ord vilket inte är särskilt smidigt med tanke på att SwiftKey sköter expansionen av ordlistan automatiskt i bakgrunden.

Vi rekommenderar att man aktiverar två inställningar för att göra textinmatningen mer bekväm. Dels kan det vara idé att välja att ha röstinmatningsknappen på symboltangentbordet för annars får man ingen dedikerad kommatangent. Från de avancerade inställningarna bör man även aktivera knappen för språkbyte som gör att man snabbt kan växla mellan sitt modersmål och sitt andraspråk genom jordglobssymbolen till vänster om mellanslagstangenten.

Google har valt en lite annan väg för att mata in specialtecken än vad många andra gjort. Bokstäverna saknar nämligen ett långtrycksläge bortsett från nummerraden högst upp. Man når istället dessa tecken genom ett långtryck på punktknappen, eller genom att gå till det särskilda symboltangentbordet. Det är rätt praktiskt även om det gör att det tar lite längre tid att mata in vissa tecken, men framförallt ger det tangentbordet en renare och mindre plottrig design. Vi gillar verkligen hur Androids senaste keyboard ser ut och inget annat tangentbord smälter in lika bra i Androids övriga gränssnitt.

Att Android har ett bra inbyggt keyboard är viktigt med tanke på att de flesta vanliga användare förmodligen inte kommer byta ut det mot ett av alternativen i Play Store eller ens vara medvetna om att möjligheten finns. Därför kan vi glatt konstatera att tangentbordet i Android 4.2 som helhet är mycket bra. Swype är snäppet vassare på gestbaserad textinmatning och SwiftKey är bättre på att gissa och förutse vad man vill skriva, men det vägs upp av en snygg layout och en underhållande kombination av traditionell textinmatning och sveprörelser. Vi ser fram emot releasen av SwiftKey Flow men åtminstone fram till dess matar vi entusiastiskt in text med Androids egna tangentbord.