Canonical har senaste åren satsat på att föra Ubuntu till telefoner. Utvecklaren introducerade en vision för förvandla Androidmobiler till Ubuntu-datorer i början av 2012, har släppt Ubuntu för Nexus-enheter och satsade på monstermobilen Ubuntu Edge sommaren 2013.

I år nådde de första telefonerna med Ubuntu Touch fram till marknaden och den senaste i raden är Meizu MX4, vilken vi använder som grund för testet av plattformen. En vanlig fråga i vår inledande titt på MX4 Ubuntu Edition var hur apputbudet ser ut. Vi vill tidigt säga att telefonen inte kan ersätta en smartphone med Android eller IOS för de som är beroende av appar eller avancerade finesser.

Detta är naturligtvis inte unikt för Ubuntu Touch utan gäller alla nya mobilplattformar, särskilt de som inte kan köra befintliga Androidappar. Även giganten Microsoft med sitt Windows för mobiler har hittills inte kunnat mäta sig med Android eller IOS när det gäller apputbud och funktionalitet och detta efter snart fem år på marknaden.

Canonical riktar sig i nuläget främst till entusiaster som vill testa ett alternativ till etablerade plattformar och som är ute efter en annan typ av mobilupplevelse. Nya system måste börja någonstans och vi kommer nedan sakligt gå igenom grundfinesserna och hur Canonical valt att tackla hur ett mobilgränssnitt bör se ut. Fokus ligger på mjukvaran och inte på hårdvaran, även om den kommer diskuteras i korthet.

Låsskärmen

När du väcker skärmen blottas låsskärmen som visar tid och datum, samt alla eventuella indikationer i statusfältet högst upp. I mitten ryms en cirkel som bland annat kan visa aviseringar och batteriuppgifter.

Om du sveper bort låsskärmen och har ett skärmlås aktiverat kommer du få mata in din PIN-kod via en knappsats, varefter du tas till hemskärmen för Ubuntu Touch.

Navigering

Navigering i Ubuntu Touch sker främst genom svepgester. Även om lösningen kanske inte är lika uppenbar som exempelvis synliga knappar tycker vi den känns intuitiv. Ett enkelt sätt att se på saken är att telefonen har fyra sidor och varje sida har en egen funktion.

Sveper du inåt från skärmens vänstra ytterkant blottas en vertikal lista med de senaste apparna du använt. Detta fungerar även från låsskärmen – om du använder PIN-kod kommer appen du valde att starta från snabbmenyn öppnas direkt efter att du knappat in koden. Längst ner i sidomenyn vilar alltid en knapp som tar dig tillbaka till hemskärmen. Det går att arrangera om apparna i menyn men det går inte att skapa en fast lista med appar som inte förändras automatiskt.

Högerkanten har istället med multikörning och byte mellan appar att göra. Ett lite kortare svep inåt från skärmens högerkant växlar snabbt fram och tillbaka mellan de två senast öppnade apparna. Om du exempelvis är i meddelandeappen och nyss var i anteckningsappen kommer du tillbaka till anteckningarna genom ett kort svep inåt. Sveper du en gång till kommer du tillbaka till meddelandeappen igen. Detta går i regel blixtsnabbt på Meizu MX4 Ubuntu Edition.

Om du sveper inåt längre från högerkanten, fram till skärmens mitt, öppnas istället en multikörningsmeny. Appar representeras av vinklade skärmdumpar i en horisontell lista. Vi hade föredragit mindre och framåtriktade rutor istället, eller ett rent rutnät, då det i vår mening hade varit snyggare och mer praktiskt.

Vi har två sidor kvar av skärmen: ovan- och underkanten. Ett svep uppåt från skärmens nedersta del visar en kontextuell skärm beroende på app och var du är i gränssnittet. I anteckningsappen skapas en ny anteckning. I telefonappen visas samtalshistorik, i webbläsaren öppnas flikhantering, i klockan skapas ett nytt alarm, och så vidare.

Sista svepgesten kommer kännas bekant för Androidanvändare då den fungerar precis som Androids nedfällbara aviseringsmeny. Rullgardinsmenyn skapades av svenska The Astonishing Tribe (TAT) för Googles och Androids räkning. Sedan dess har den plankats av i stort sett alla, inklusive Apple och Microsoft.

I Ubuntu Touch ser den lite annorlunda ut, då aviseringsmenyn är indelad i en lång rad flikar: Aviseringar, Rotation, Filer, Plats, Bluetooth, Nätverk, Ljud, Batteri, samt Tid och datum. Det går alltså att uträtta bra mycket från rullgardinsmenyn, vilket är praktiskt emellanåt. Samtidigt undrar vi varför ”Skärmrotation”, GPS, Bluetooth och Wi-Fi fått egna, separata flikar. Dessa hade kunnat klumpas samman på en skärm med snabbinställningar.

En kapacitiv hemknapp under skärmen tar avslutningsvis användaren till första panelen i vad som löst kan översättas till ”omfång” – Canonicals hemskärmstolkning.

Något vi ibland saknat som inbitna Androidanvändare är en tillbakaknapp. Emellanåt visas en pil uppe i vänstra hörnet som tar användaren till föregående skärmen. Men ibland saknas pilen och du är då i värsta fall fast i aktuella skärmen inuti en viss app. Om du exempelvis väljer att skapa en ny anteckning i anteckningsappen och ångrar dig kan du inte gå tillbaka till förra skärmen utan att först spara en anteckning.

Hemskärmen

Canonical har tagit ut svängarna för hemskärmen, som inte är lik någon annan vi sett tidigare. Istället för ett rutnät med ikoner och widgetar använder utvecklaren något som kallas ”Scopes”, vilket bäst kan beskrivas som separata hemsidor för enskilda appar och funktioner.

Tanken är att användare ska slippa öppna olika appar och istället kunna nå allt väsentligt från hemskärmen. Konceptet är inte helt olikt Androids widgetar, då lösningen ungefär motsvarar att ha en helskärmswidget på varje ny hemsida.

I stort sett alla appar vi testat erbjuder egna ”Scopes”. Du kan själv bestämma vilka omfång som ska visas och i vilken ordning. Vi valde exempelvis att ha en lista med alla appar på första sidan. På andra sidan visas alla lokala bilder på enheten, på tredje sidan visas SMS, på fjärde sidan har vi lagt applikationsbutiken (Ubuntu-förrådet), på femte ligger Wikipedia-artiklar ”i blickfånget”, på sjätte sidan har vi placerat nyheter, och så vidare.

Det är i vår mening en rätt intressant lösning, men frågan är om det är mer praktiskt än att bara starta de enskilda apparna separat. I vilket fall är det trevligt att möjligheten finns som komplement. Vi hoppas dock Canonical kommer göra det lättare att hoppa till en viss sida. Om du har ett dussintal sidor är det rätt opraktiskt att inte kunna hoppa direkt till en särskild sida i listan utan att först bläddra förbi alla som ligger i vägen.

Inställningarna

Inställningarna har en ren och lättöverskådlig layout med alternativ för bland annat Wi-Fi, Bluetooth, mobilnätverk, ljud, systemspråk och tangentbord, batteri, ljusstyrka, tid & datum, samt sekretess.

Ubuntu Touch har stöd för svenska och nästan allt är översatt, med kategorierna i applikationsbutiken som ett av få undantag. Precis som någon poängterade i forumet har Canonical bytt plats på ”ä” och ”ö” i tangentbordslayouten – ”ä” ligger på positionen för ”ö”.

Vi hoppas utvecklaren kommer åtgärda detta genom en systemuppdatering, då det eventuellt kan bli frustrerande för de som har tecknens position i ryggmärgen och muskelminnet.

Apputbudet

Eftersom Ubuntu Touch är en ny plattform saknas det tredjepartsapplikationer i nuläget. Vissa grundläggande inbyggda appar lyser även med sin frånvaro, som en kalender. Största utmaningen för alla nya operativsystem är att bygga upp ett blomstrande ekosystem med tillverkare, applikationer och underhållning.

För att locka större utvecklare behövs användare för annars är det inte värt för utvecklarna att lägga tid och pengar på plattformen. Och för att få användare behövs appar, så det är något av ett Moment 22. Vissa har försökt lösa detta genom att inkludera stöd för Androidappar eller skapa lösningar som gör att Android- och IOS-appar enkelt kan portas, något vi sett från BlackBerry och Microsoft.

I appbutiken Ubuntu-förrådet finns faktiskt redan en hel del smått och gott. De flesta titlar är dock webbappar; förpackade hemsidor. För undertecknads del är det avsaknaden av WhatsApp och Hangouts som gör att det helt enkelt inte är praktiskt möjligt att använda Ubuntu Touch dag ut och dag in. Andra har säkert egna appar de ser som krav.

Det går att lägga till ett Gmail-konto i systemet för att få tillgång till mejl och kontakter, men däremot inte ett MS Exchange-konto. Användare kan även lägga till konton för Evernote, SoundCloud, Flickr, Facebook, Twitter, Fitbit, Instagram och Vimeo.

För dig som vill titta på utbudet i Ubuntu-förrådet finns den inofficiella tjänsten uApp Explorer som går att nå direkt via webbläsaren här. I motsats till exempelvis Google Play finns Ubuntu-förrådet inte att tillgå via någon hemsida i dagsläget.

Flytet i gränssnittet

Vi har överlag inga invändningar mot hur Ubuntu Touch flyter på Meizu MX4 – en telefon med 2GB RAM och åttakärniga chippet MediaTek 6595. Ibland uppstår hack vid scrollning, en del appstarter kan ta lite tid då innehållet behöver ladda (även i exempelvis telefon- och kontakt-apparna), och vid växling mellan olika flikar i webbläsaren behöver sidan i regel ladda om.

Detta har dock inte direkt stört och när en app väl öppnats går det mycket fort att växla till den igen. Sidomenyn öppnas omedelbart utan fördröjning och hemskärmen har aldrig behövt ladda om när vi återvänt till den.

Buggar och problem

Det enda återkommande problemet vi haft har med återanslutning till Wi-Fi att göra, efter att telefonen varit avstängd. Enheten har inte anslutit till nätverket automatiskt utan vi har behövt koppla upp oss manuellt igen. Lösenordet har dock sparats och funnits kvar.

Kort om hårdvaran

Meizu MX4 Ubuntu Edition baseras på en sedan tidigare befintlig Androidtelefon. Enheten erbjuder precis som första modellen 2GB RAM, MediaTeks åttakärniga chipp MT6595, grafikdelen PowerVR G62000 MP4, ett 3100mAh-batteri, en bakre 21MP-kamera, en främre 2MP-kamera, 16GB lagring, samt en 5,36 tum stor IPS LCD-skärm med 1920 x 1152 pixlar (418PPI).

Konstruktionen mäter 144 x 75,2 x 8,9 millimeter med en vikt på 147 gram. Själva hårdvaran är ganska kompetent med god skärpa och fullt godkända betraktningsvinklar för skärmen, bra tryck i högtalarna och en konstruktionen som ligger fint i handen.

 

Slutsats

Vi gillar nytänk och har en förkärlek till nya gränssnitt. Ubuntu Touch har därför varit en trevlig bekantskap och ett system som varit roligt att testa. Vissa funktioner, som snabbstartsmenyn längs vänsterkanten och möjligheten att växla mellan appar genom att svepa in från högerkanten är praktiska och användbara.

Våra största invändningar har dels med estetiken att göra, som ofta ger 2010-vibbar för de som är vana vid senaste Android eller IOS. Ikonerna är exempelvis ovanligt stora, med rundade hörn och toningar, skuggor och effekter.

Största bekymret kan egentligen varken Canonical eller operativsystemet beskyllas för eftersom det är svårt att göra något åt i början, nämligen avsaknaden av appar. De allra flesta appar vi är vana vid för Android saknas och de appar som finns håller i regel inte samma klass, då de är webbappar eller från utomstående parter.

Merparten av de som är sugna på att testa Ubuntu Touch och kanske kör Ubuntu på datorn hemma är säkert redan medvetna om detta och är villiga att göra en kompromiss. Vi kommer hålla ett vaksamt öga på Ubuntu Touch och hoppas att både applikationsutbudet och själva systemet kommer växa, då det är bra med konkurrens och alternativ på mobilmarknaden.

Meizu MX4 Ubuntu Edition kostar 299 euro när telefonen beställs från Ubuntu.com, men det krävs en inbjudan i nuläget.

[Ubuntu Touch hemsida]
[Ubuntu Touch Wikipedia]
[Diskutera Ubuntu Touch i forumet]