Varför är tillverkare så dåliga på att använda senaste chippet för Wear OS? [Opinion]

Ett av hindren för Wear OS har varit chippen som driver klockorna. I början använde tillverkare rätt och slätt budgetchipp för telefoner, men efterhand skapade Qualcomm ett anpassat chipp kallat Snapdragon Wear.

Även det var dock bara ett omarbetat budgetchipp för mobiler, med äldre teknik. För ett år sedan introducerade Qualcomm nya chippet Snapdragon Wear 4100 och det kraftfullare och mer strömsnåla Snapdragon Wear 4100 Plus.

Nya chippet såg ut att kunna ge ett lyft åt plattformen. Problemet är dock att tillverkare av Wear OS-klockor ofta använder äldre chipp. När smartphonetillverkare släpper nya flaggskepp använder de Qualcomms allra senaste chipp, med få undantag.

För Wear OS är det en annan visa och kunder kan inte räkna med att nya, även kostsamma klockor har utrustats med den senaste tekniken. Många nya klockor har ett i grunden fem år gammalt chipp som inte ens var särskilt bra när det tillkännagavs. Tillverkare struntar emellanåt rentav att ange chippet bland specifikationerna, som för Casios första G-Shock med Wear OS.

Sedan Snapdragon Wear 4100 introducerades i juni förra året tycks bara en enda klocka ha släppts med det förbättrade chippet: TicWatch Pro 3. Även i det fallet använde tillverkaren inte det bästa chippet, då klockan drivs av Wear 4100 och inte av Wear 4100 Plus.

Varför det har blivit på det här viset är svårt att svara på. Kanske vill tillverkare hålla kostnaden nere. Långa utvecklingsperioder kan även spela in. I bästa fall har Samsungs påstådda Wear OS-klockor utrustats med Wear 4100 Plus, eller ett Exynos-chipp anpassat för Googles plattform. För om Wear OS ska kunna konkurrera med Apple Watch måste tillverkare sluta använda förlegad hårdvara.