Samsung började experimentera med att böja skärmen ned längs sidorna genom specialmodellen Galaxy Note Edge hösten 2014. Den gången var det endast högerkanten som sluttade och lutningen var mycket kraftig.

Mjukvaran försökte dra fördel av kanten genom att använda den för separata menyer och ikoner. Följande våren kom ”Edge”-tekniken till flaggskeppsserien genom Galaxy S6 Edge och S6 Edge Plus.

Att skärmarna rann ned längs sidorna såg för all del futuristiskt ut men hade få praktiska fördelar. Snarare kunde det bli svårare att se skärmens innehåll, det uppstod blänk och kanterna kunde leda till feltryckningar. Därtill blev det svårare att sätta ditt skärmskydd och panelerna gick lättare sönder vid fall.

Sedan dess har Samsung gjort sluttningen allt mer diskret för varje modell. Galaxy S20-serien kan anses ha så gott som platta paneler. I en undersökning från maj 2019 svarade 76 % att de föredrar platta skärmar, men 18 % av de som lämnade en röst hade ändå fastnat för tekniken.

Snart sex år efter att Samsung debuterade kantskärmar och till sist verkar ha nått slutsatsen att det är bättre med platta paneler, har så kallade vattenfallsskärmar som sluttar kraftigt ned längs sidorna plötsligt blivit en fluga bland kinesiska tillverkare.

Några exempel på skärmar med ”Curved AMOLED” är Huawei Mate 30 Pro, Oppo Find X2, Vivo Nex 3 och senaste toppmodellerna från OnePlus. Ett extremt exempel är konceptmobilen Xiaomi Mi Mix Alpha. Google har rentav implementerat uttalat stöd för vattenfallsskärmar i Android 11.

Varför börjar det bli mer populärt med kantskärmar just nu och inte tidigare? Har Samsung haft patent som gjort licensiering alltför dyr fram till idag, eller har konkurrenternas teknik dröjt?

Hur känner ni inför Edge-skärmar idag? Är det något som tillför till upplevelsen? Är det rentav framtiden för smartphones med icke vikbara skärmar, eller är det ett otyg som bör undvikas?