Sedan iPhones och Androidtelefoner blev vardagsmat har nästan alla i de högre prissegmenten fått minst 4/5 i betyg. Med väldigt få undantag så handlar det i stort sett bara om smak huruvida en av de dyrare telefonerna i närmsta butik eller på nätet är värd sitt pris. Det kan ju verka rätt trevligt ändå men frågan är om det inte är dags för recensenterna att bli mer kritiska och inte ge allt med ett modernt operativsystem (iOS, Android, WP7 o.s.v.) väl godkänt direkt?

Kanske är det dags att införa begreppet superphone (som HTC ”quietly” började med i en av sina senaste reklamfilmer), för smartphones har vi ju haft väldigt länge och det är knappast relevant att jämföra ens de bästa telefonerna för 5 år sedan med de bästa idag. För att inte tala om skillnader i standard mellan de första ”bärbara datorerna” från Palm & Co. Men även om superphone är ett rätt kul uttryck handlar det ändå mest om att döpa en hype och säger inte så mycket om vad man kan använda dem till.

För en smartphone antyder ju att den är just smart, att den med andra ord kan räkna ut saker. Traditionellt sett har det handlat om att man kan öppna eller skapa ett exceldokument på en lågupplöst skärm med hjälp av en plastpenna. Det har egentligen aldrig funnits ett lämpligt namn för att beskriva att en enhet innehåller en mängd olika kommunikationsformer, organiserings- och räkneverktyg. Min poäng här är alltså att vi låter oss luras av begreppet när vi sätter våra förväntningar – det är dags att bryta illusionen och förvänta sig mer!

Galaxy S II har fått mycket bra betyg bland recensenterna hos stora teknikbloggar som Engadget, Techradar och bland svenska pryltidningar så som M3 m.fl. Här på Swedroid har vi nyligen mottagit ett exemplar och befinner oss i full färd med att testa telefonen. Det verkar som att varenda smartphone med minst 1 GHz under huven, en tjocklek på under 1 cm och Android 2.3 som släpps i år har potential för toppbetyg – helt oberoende av byggkvalitet, extra gränssnitt och kameralins m.m.

Nu ska man självklart inte vara kritisk bara för att vara kritisk, men det finns faktiskt nackdelar med att inte anpassa betyget efter utvecklingen; dels blir det svårare för folk att utkristallisera vilken telefon som faktiskt brister i det man behöver då gränssnitten sällan hårdtestas eftersom att hårdvaran prioriteras så högt, och dels så blir det möjligt för tillverkare och återförsäljare att fuska med aspekter som inte uppmärksammas lika mycket som i tillfället med mjukvaran kan innebära framtida säkerhetsrisker hos miljontals redan sålda telefoner.

Det ska dock framhävas att apparna gör att en telefon egentligen inte är ”färdig” att användas förrän efter några timmar i handen på användaren, och att mycket av den slutgiltiga användbarheten och säkerheten styrs av dennes val och därmed inte är något som egentligen kan testas i originalversion. Men det är fortfarande inte en ursäkt för att låta hårdvaran styra 80% av betyget, vilket verkar vara trenden sedan ett par år tillbaka.

Dagens smartphones innebär helt andra möjligheter och risker än sina förfäder och bör därför testas därefter.