HTC hoppade på Androidtåget tidigast av alla och tillverkade världens första kommersiella Androidtelefon. Denna milstolpe må inte betyda något för en vanlig smartphonekonsument idag, eller ens vara allmänt känt, men för Androidfantaster kan det ge företaget en särskild plats i hjärtat.

Tidiga Androidtelefoner från HTC

Många entusiaster minns med värme kompetenta telefoner som HTC Hero från 2009 och Desire året därefter. År 2011, då mobiler som Sensation och Sensation XL släpptes, hade HTC en global andel på 10,7 procent av smartphonemarknaden. För all del ingen dominerade position och Samsung hade redan börjat befästa sig som herren på täppan.

HTC var samtidigt med i matchen och företagets telefoner såldes av operatörer och butiker världen över. En ny milstolpe kom år 2013 i och med HTC One. Enheten erhöll branschpriser och fick överlag ett gott mottagande av recensenter, även om inte alla var sålda på den nischade lågupplösta kameran med sina stora pixlar för att förbättra prestandan i dunkel.

HTC One M7

Två mer nischade modeller från 2011

One blev dock inte den försäljningsframgång HTC hade hoppats på. Vid det här laget hade Samsung börjat pumpa ut marknadsföring för sin flaggskeppsserie Galaxy S, med påkostade och påhittiga reklamfilmer. Även om HTC inte kom upp i Samsungs astronomiska marknadsföringsbudget la tillverkaren drygt nio miljarder kronor på ett reklamjippo 2013. Satsningen inkluderade bland annat skådespelaren Robert Downey Jr som vid den tidpunkten var aktuell i en rad Marvel-filmer.

Investeringen påverkade inte försäljningen nämnvärt och samma visa upprepades i telefoner som One M8 och One M9: de fick goda recensioner men konsumenterna nappade inte i tillnärmelsevis samma utsträckning som för jättarna Samsung och Apple. Idag är HTC:s globala marknadsandel nere på 0,05 procent – från Hero till zero. Företagets närvaro i en rad länder har minskat och allt färre operatörer har tagit in HTC i sina sortiment.

HTC One M9 från 2015

Som utomstående har det varit ganska lätt att se vad HTC kan ha gjort fel, eller i vilket fall lätt att ifrågasätta HTC:s strategi. Även efter att försäljningen började dala har priserna för toppmodellerna ändå ofta legat i nivå, eller däromkring, med Samsung och Apple – trots att varumärket inte är tillnärmelsevis lika starkt. För att kunna ta ut premiumpriser och påslag behövs ett starkt varumärke – annars undrar konsumenter varför de ska välja en HTC när exempelvis Xiaomi och Huawei har erbjudit mer för pengarna på pappret.

Konkurrensen har varit särskilt tuff från just kinesiska tillverkare, vars telefoner varit påtagligt billigare samtidigt som de erbjudit modernare hårdvara. En bidragande faktor till de höga priserna kan vara att HTC inte kan beställa samma volymer av komponenter som tidigare, så kostnaderna för tillverkningen ökar.

Senaste åren har HTC lanserat smått anonyma modeller som till synes inte har någon plats på smartphonemarknaden och varken stuckit ut på ett positivt vis gällande pris, specifikationer eller design. En nisch företaget utvecklade var smartphones vars ramar kan registrera tryck och användas till att utföra kommandon. Funktionen anammades av Google för Pixel-serien men har annars inte slagit igenom. Nu senast har HTC varit ute och snurrat med väldigt nischade blockkedje-telefoner (”blockchain” på engelska) som Exodus, vilka inte ens riktar sig till vanliga konsumenter.

Vidare har HTC halkat efter med uppdateringarna. I skrivande stund har HTC U12+ inte erhållit Android Pie utanför Taiwan och den senast tillgängliga säkerhetsuppdateringen är från april. Det finns få exempel på andra tillverkare vars flaggskepp släpar efter så pass med framför allt säkerhetsuppdateringarna. Bristen på uppdateringar kan vara sammanlänkad med den bristande försäljningen — det blir dyrare att underhålla en telefon som inte säljer i stora mängder.

Kanske är HTC den smartphonetillverkare, av de forna jättarna, som är ute på allra halast is idag. Finns det hopp för HTC?