Introduktion

Oppo är ett kinesiskt elektronikföretag som innan Find 5 i Sverige främst var känt för Blu-rayspelare. Det började talas om Find 5 redan i mitten av september förra året, då den väckte en del uppståndelse genom att bli den första telefonen vi fick höra skulle få Full HD-upplösning. Sedan dess har 1080p blivit den största trenden för Androidmobiler i toppskiktet – nästan alla tillverkare har antingen presenterat eller redan släppt en telefon med Full HD-upplösning.

Många av 1080p- telefonerna har hittills haft snarlika specifikationer: 2GB RAM-minne, en fyrkärnig Snapdragon-plattform, grafikdelen Adreno 320, en 12-13 megapixelkamera, minst 16GB inbyggt lagringsutrymme och de 1080 x 1920 pixlarna är med blott ett undantag (HTC One) fördelade över en fem tum stor skärm. I just Oppos telefon finner vi även en främre 2MP-kamera, ett 2 500mAh-batteri och en tillverkaranpassad variant av Android 4.1 Jelly Bean.

När Oppo presenterade Find 5 strax innan jul fick vi reda på att enheten kommer till Sverige. Hittills har det dock varit ont om uppgifter kring den svenska releasen och Find 5 har numera hård Full HD-konkurrens från telefoner som Sony Xperia Z, Samsung Galaxy S4 och HTC One. En fördel Oppo Find 5 eventuellt kommer kunna erbjuda är prisvärdhet, även om vi inte har tillgång till uppgifter om svenskt cirkapris. I recensionen nedan ska vi ta en ordentlig titt på Oppos högupplösta mobil – se hur den står sig i konkurrensen och om den kan vara ett bra köp.

[ind][/ind]

Specifikationer

[spec]oppo find 5[/spec]

[bench]system|oppo find 5[/bench]

I kartongen

Oppo Find 5 levereras i en ovanligt elegant och påkostad förpackning som är liten till formatet. Kartongen går att stänga genom magnetlås och tillverkaren har haft ett öga för detaljer i dess design. Vår förpackning innehåller följande:

• Oppo Find 5 (vit, 16GB)
• Laddare/USB-kabel
• Vita hörlurar med fjärrkontroll
• Två stycken NFC-brickor
• Manual
• Vad som tycks vara ett skärmskydd av plast
• Verktyg för att öppna SIM-korts-luckan

Swedroids exemplar är beställt från eBay och vi kan inte garantera att alla kartonger för Find 5 har samma innehåll som ovan.

Utseende, byggkvalité och konstruktion

När man lägger Find 5 i handen första gången känns den rejäl. Telefonen upplevs rentav som så gedigen att det tycks gå att spika med den utan större inverkan, vilket till viss del har med enhetens ansenliga tyngd att göra (165 gram). Men framförallt är Find 5 tajt konstruerad. Ifall man håller i Find 5 och därefter greppar exempelvis en Galaxy Note 2 uplevs Samsungs mobil vara plastig, ihålig och ömtålig i jämförelse.

Find 5 har en metallram vilket både bidrar till tyngden och att telefonen känns gedigen. Känslan av byggkvalité i material behöver inte nödvändigtvis innebära rent praktisk hållbarhet, men Find 5 ger definitivt intryck av att inte gå sönder i första taget. Vi hittar inga delar eller komponenter som glappar och trots plastbakstycke känns telefonen påkostad. Find 5 saknar plats för minneskort och har inte heller ett batteri som användare kan byta ut på egen hand, vilket säkerligen har gjort det lättare att skapa en tajt konstruktion.

Enheten ligger fint i handen även om Find 5 inte är den mest behagliga telefonen vi hållit i. Oppos mobil är som tidigare konstaterats en 5-tumstelefon, så många användare med mindre (eller normalstora) händer kommer sannolikt tycka att enheten är något otymplig. Vi anser att Find 5 är en snygg mobil, med dess svarta framsida som bryts av genom en vit nedre ram och vitt bakstycke, även om åsikterna naturligtvis brukar gå isär om något så subjektivt.

Knappsats, anslutningar, sensorer och lagring

Find 5 har tre kapacitiva Androidknappar under skärmen: Meny, Hem och Tillbaka. De fungerar och känns precis som andra kapacitiva knappar och kan ge ifrån sig en liten vibration vid beröring, om man så önskar. Ovanför skärmen sitter en högtalare, den främre 2MP-kameran samt en notifikationslampa som meddelar om exempelvis missade samtal eller nya meddelanden. Strömknappen sitter upptill på vänstersidan, vilket är en något ovanlig placering.

När Find 5 greppas med högerhanden landar pekfingret direkt på strömknappen, så det är egentligen en smidig position (åtminstone för de som håller telefonen i höger hand). Strax ovanför strömknappen sitter luckan för Micro-SIM-kortet. När man tittar och trycker på luckan känns den som en fast del av telefonen (vilket vittnar om byggkvalitén), men luckan är enkel att öppna med det medföljande verktyget.

Hörlursutgången har placerats till vänster på ovansidan, och till höger på undersidan av telefonen sitter micro-USB-porten tillsammans med en liten mikrofon. På högersidan sitter volymknapparna – den undre av de två knapparna är exakt i jämnhöjd med strömknappen på motsatt sida, vilket gör det lättare att fånga skärmdumpar (knapparna ska hållas inne samtidigt) men innebär samtidigt att man av misstag lätt kan komma åt knappen på motsatt sida då man tar spjärn för att antingen trycka på strömknappen eller justera volymen. Vid samtal med telefonen i vänsterhand ligger dessa knappar perfekt till för pekfingret.

Knapparna hade gärna fått erbjuda lite mer motstånd, men fungerar annars precis som de ska. Det bör tilläggas att det känns en smula ovant att ha strömknappen på vänsterkanten, men det är något man snabbt vänjer sig vid.

Högst upp i mitten på baksidan sitter kameralinsen, tillsammans med dubbla LED-blixtar strax nedanför. Kamerasektionen har en yta som liknar metall och den bryter av mot det i övrigt vita bakstycket. En högtalare sitter avslutningsvis i mitten nedtill på baksidan av telefonen.

Mottagning

Find 5 testades långt ute på landet där alla telefoner på grund av bristande täckning får kämpa för att erbjuda så bra mottagning som möjligt och ofta växlar mellan att ansluta till 2G- och 3G-nät. Det bör påpekas att Find 5 inte har LTE-stöd och därmed inte kan ansluta till 4G-nät. Med detta sagt erbjöd Find 5 normal mottagning under rådande förhållanden, i paritet med enheter som Samsung Galaxy Nexus och Galaxy Note 2.

Telefonen är relativt känslig för det beryktade ”dödsgreppet”. Genom att hålla Find 5 på olika ofördelaktiga vis med en eller två händer kunde vi få ner täckningen från fem till två staplar. När enheten hållits med normal enhandsfattning har vi emellertid inte stött på problem med sänkt mottagning.

Wi-Fi-mottagningen har varit bra på vårt exemplar av Find 5. Med Oppo Find 5, Galaxy Nexus och Galaxy Note 2 i handen avlägsnade vi oss allt längre från routern. Find 5 erbjöd något bättre mottagning än Note 2, vilken i sin tur snappade upp signalen lättare än Galaxy Nexus.

Ljudegenskaper

Telefonen erbjuder överlag god ljudkvalité vid samtal. Även om ljudet vid ett tillfälle kändes aningen för vasst för att vara helt behagligt har ljudet varit klart och tydligt. Motparterna har som kontrast bland annat kallat ljudet lent, runt och ”mysigt”. Vid ett av samtalen var ljudet dock mycket lågt och svårt att uppfatta trots att maxvolym användes, vilket för all del kan ha berott på motpartens telefon. Problemet med för låg volym vid samtal dök inte upp igen.

Ljudet som kommer från den bakre högtalaren är förhållandevis högt och även med volymen inställd på max har vi inte lyckats få ljudet att skorra eller dista. Ljudet tycks vara något lägre, och kanske något tunnare, än det som Samsung Galaxy Note 2 kan ge ifrån sig. Samtidigt får högtalaren i Find 5 godkänt även om det finns ett flertal telefoner som kan alstra högre och fylligare ljud.

Oppo Find 5 är den första telefonen med ljudoptimeringar från svenska Dirac. Tekniken kallas Dirac HD Sound och i pressreleasen meddelade Dirac att företaget till skillnad från ”ljudeffekter” vill få musik att låta så som artisten avsedde den. Det verkar som denna teknik först aktiveras vid lyssning i de medföljande hörlurarna. Dirac skriver vidare: ”Precisa akustiska mätningar av hörluren har tillåtit en skräddarsydd digital ljudprocessor att förbättra hörlurens akustiska egenskaper.”

Undertecknad gör inte anspråk på att vara en ljudexpert eller audiofil, men är ändå rätt kräsen när det gäller musiklyssning. När låtar spelades upp i favorithörlurarna upplevdes ljudet som tilltalande och snarlikt det ljud som Samsung Galaxy Note 2 ger ifrån sig i samma hörlurar. Låtarna kändes dock marginellt tydligare, skarpare och renare i Oppo Find 5.

När de medföljande hörlurarna istället användes, som ska utnyttja Diracs ljudteknik, så var faktiskt den mest påtagliga skillnaden att det behövdes lägre volyminställning för att uppnå samma ljudstyrka. Vi föredrar ljudet i våra kåpor men detta är sannolikt främst en smaksak. De som är riktigt kräsna och måna om att ljudet i en ny smartphone är till belåtenhet bör i vanlig ordning försöka provlyssna i butik innan köp, även om det förmodligen blir krångligare än vanligt i det här fallet.

Vissa telefoner kan ge upphov till oljud när friktion uppstår kring hörlursutgången, när enheten till exempel ligger i fickan under en löprunda. Find 5 har inga sådana bekymmer men däremot pendlade ljudet i styrka ett par gånger under en löprunda. Lyckligtvis blev ljudet aldrig högre vilket hade kunnat ge upphov till hörselskador, utan bara lägre. Exakt vad buggen berodde på kan vi inte svara på, men den uppstod under en löptur i minusgrader när cachelagrad musik spelades upp med Play Music.

GPS och positionering

Oppo 5 har stöd för både a-GPS och ryska positioneringssystemet GLONASS, vilket sedan i fjol mer eller mindre blivit standard för androidtelefoner i toppskiktet. För att testa hur GPS:en presterar sprang vi samma löprunda två gånger i följd – först längs högra sidan av vägen och sedan längs den vänstra för att se om den kunde hålla isär så korta skillnader i avstånd (ett upplägg som i efterhand ter sig mindre lyckat).

GPS-undersökningen genomfördes i minusgrader en molnig dag i lantlig miljö med skog runtomkring. Find 5 hade överlag inga problem att hänga med i svängarna. Som går att se på bilderna blev det dock en del felaktiga avstickare och slutpunkten för turen nedan överensstämmer inte helt med startpunkten. GPS:en får ändå godkänt med tanke på rådande omständigheter.

Bildskärmen och digitizern

Find 5 var i början av hösten 2012 en av de allra första telefonerna som presenterades med Full HD-upplösning, det vill säga 1080 x 1920 pixlar. Det ger i kombination med den fem tum stora skärmen en smått barock pixeldensitet på 441PPI. Åsikterna har minst sagt gått isär om huruvida så pass hög pixeltäthet är nödvändig, eller ens eftersträvansvärd, i en telefon. Oavsett vilket läger man tillhör har alla nya flaggskepp i Androidvärlden 1080p-skärmar och vi har sett en våg av högupplösta mobiler de senaste månaderna.

Hur ”inne” 1080p än verkar för mobiler räcker det alltså inte bara att ha drygt två miljoner pixlar för att sticka ut – själva skärmen måste naturligtvis vara bra också. Vid en första anblick märktes faktiskt ingen större skillnad mellan skärmen i Find 5 och låt säga en bra LCD-skärm kring 340PPI eller en kompetent AMOLED-display med 720p. Det var egentligen först när skickligt fångat 1080p-material spelades upp på YouTube som skärmen kom till sin fulla rätt. Innehållet såg inte ut att ligga i skärmen utan precis vid ytan och videoklippen var mycket skarpa och inbjudande. Bilder ser emellanåt nästan ut att vara kvalitativa utskrifter snarare än något som visas i en smartphonedisplay.

Med tiden märks även att övriga detaljer kommer fram bättre i skärmen. Allt från profilbilder på Twitter som plötsligt framstod i en annan dagar, till text och bakgrundsbilder för hemskärmsappen. Find 5 har helt enkelt en mycket bra och skarp display, med god färgåtergivning. Tyvärr blir man snabbt bortskämd med den höga upplösningen och det märks tydligt när ikoner inte är anpassade för Full HD: exempelvis ser ikonen för filmdatabasappen IMDb direkt suddig ut i jämförelse.

Betraktningsvinklar är ett omdebatterat ämne. Vissa menar att man i stort sett alltid tittar på en mobil rakt framifrån och att det rentav är en fördel att folk inte kan se skärmen tydligt från sidan, då det hindrar exempelvis nyfikna medresenärer i kollektivtrafik från att se vad man gör med sin mobil. Samtidigt finns det fördelar med att skärmen bibehåller sina egenskaper även när man tittar på den från sidan, exempelvis då telefonen ligger på ett bord bredvid användaren.

Vad betraktningsvinklarna berör så excellerar Find 5, likt HTC One, genom att lyckats hålla kvar skärmens skärpa, kontrast och färgåtergivning även i snäva vinklar – särskilt när skärmen är inställd på högsta ljusstyrkan. Med max ljusstyrka kan man nästan vrida telefonen så långt det överhuvudtaget går utan att endast långsidan syns och fortfarande urskilja delar av skärmens innehåll.

Vi har sett rapporter om att vissa exemplar av Find 5 haft döda pixlar, men det är lyckligtvis inget vårt testexemplar drabbats av och problemet tycks inte vara särskilt utbrett. Som avslutning kan nämnas att det går att se vad som visas på skärmen utomhus i direkt solljus en svensk vinterdag med snö på marken.

Telefonens digitizer, det pekkänsliga ytskiktet på skärmen, håller god klass och har inte gett upphov till några problem alls. Precision och responstid håller samma höga kvalité som vi numera tar för givet vad gäller flaggskeppstelefoner, och multitouch är heller inga problem. Vi är sedan länge förbi tiden då dåliga digitizers var ett problem på androidtelefoner.

Mjukvaran

Oppo Find 5 kör i nuläget Android 4.1.1 Jelly Bean, vilket är en Androidversion som kom förra sommaren. Oppo har precis som alla andra större tillverkare ersatt Googles design med ett eget gränssnitt. Det syns fortfarande att systemet kör Android men Oppos interface är ett långt kliv från Android i sitt originalutförande. Innan mjukvaran diskuteras i detalj kan sägas att vissa designinslag går att undvika om man så önskar.

Hemskärmsappen kan exempelvis ersättas mot en som ser ut och fungerar som Androids egna och ikonerna kan i samma veva bytas ut. Vi vill även poängtera att den mjukvara vi testat inte har stöd för svenska i menyer och dialogrutor. Det går emellertid att skriva på svenska med det medföljande tangentbordet då det bygger på Androids egna tangentbord. Systemet får sannolikt stöd för svenska när – eller om – Find 5 släpps i Sverige.

Vi börjar med att kika på låsskärmen som ser ovanligt bra ut. Datum och tid visas tillsammans med statusfältet högst upp i en ren, enkel och funktionell vy. Användare kan välja mellan två typer av låsskärmar: En som låses upp genom att dra åt antingen vänster eller höger varsomhelst över skärmen och en låsskärm med ett traditionellt svep-för-att-låsa-upp-fält. Här föredrar vi den första varianten.

Hemskärm/launcher

Väl inne på hemskärmen blir det tydligt att Oppos gränssnitt liknar TouchWiz och kinesiska Androidvarianten MIUI, som i sin tur har inslag av IOS. Ikonerna är färggranna och fyrkantiga med rundade hörn. Ikoner som egentligen inte är fyrkantiga får en grå bakgrund som gör att alla ikoner ändå har samma storlek. Användare kan i vanlig ordning fylla valfritt antal hemskärmar med ikoner och widgetar. Tillverkaren skickar med en del egna widgetar som en kalender, en klocka och favoritkontakter.

Oppos launcher har dock inte stöd för Androids genvägsfunktion, vilket är ett klart minus. Mappar kan skapas genom att dra och släppa en ikon ovanpå en annan och när man flyttar en ikon anpassar sig de andra ikonerna automatiskt. När Oppos launcher används är statusfältet högst upp genomskinligt (som i Galaxy S4), vilket vi uppskattar då det ger mer rymd och gör att skärmen känns större. Trots att detta är en väldigt pixeltät Full HD-mobil är ikonerna stora och Oppos hemskärm rymmer endast fyra ikoner på bredden och fyra på höjden, vilket inte är mer än vad en 3,2-tumsksärm med HVGA-upplösning kunde visa för fyra år sedan.

Applikationslådan är en rätt märklig historia, då det inte tycks gå att sortera appar i bokstavsordning. Användare har dock möjligheten att skapa mappar i lådan på samma vis som på hemskärmen. En annan trevlig finess är att appar lätt kan avinstalleras från applådan genom att först långtrycka på en ikon och sedan trycka på ett litet ”X” som dyker upp i vänstra hörnet av ikonerna.

Likheterna med IOS slutar inte där – precis som på en Iphone avinstalleras apparna utan att man får upp dubbla bekräftelseskärmar (som i vissa Androidversioner även visas i helskärm). Även meddelandet i dialogrutan är samma som i IOS. Detta är en klar förbättring gentemot hur appar vanligtvis avinstalleras i Android (det kändes som en befrielse) men det är också egentligen enda riktiga fördelen med Oppos hemskärmsapp, om man nu inte gillar designen. Hemskärmsappen är den del som flest byter ut i Android – och det är även den del som är enklast att ersätta, så för många användare spelar originallaunchern förmodligen mindre roll.

Inställningar, notifikationsmeny och multitasking

Som många andra tillverkare har Oppo valt att lägga till genvägar till inställningar i det nedfällbara statusfältet. Det gör att användare snabbt och enkelt kan slå av och på funktioner som Wi-Fi, Bluetooth, GPS och datatrafik. Det går att välja vilka inställningar som ska visas och det går även att ändra ordningen på knapparna efter behag.

En annan del av Oppos gränssnitt som för tankarna till MIUI är inställningarna, som är uppdelade i fyra flikar: Allmänt, Ljud, Skärm och Personligt. För de som är vana vid hur Androids inställningar vanligtvis visas kan det kanske vara svårt att hitta rätt i början, men det nya upplägget är något man snabbt vänjer sig vid.

Oppo bjuder på en del intressanta inställningar, som exempelvis en svartlista som som gör att man kan blockera valfria nummer från att ringa och skicka SMS till telefonen. En annan finess som de som ogillar vissa appars behörigheter säkert skulle uppskatta är möjligheten att manuellt ange vilka applikationer som får tillgång till samtalslistor och kontakter och vilka appar som kan skicka SMS och genomföra samtal.

Det går att blockera tillgången helt för applikationer eller be systemet fråga varje gång en app försöker komma åt dessa delar av telefonen. En annan smidig sektion bland alternativen låter användare välja vilka appar som får visa aviseringar i den nedfällbara menyn.

Multitaskingskärmen nås genom ett långtryck på Hem-knappen. Den layout för att växla mellan appar som Ice Cream Sandwich introducerade är fortfarande den smidigaste och mest praktiska vi varit med om på någon plattform, men Oppos sätt att hantera multitasking fungerar ändå bra. Systemet visar tre stycken kort med skärmdumpar av appar längst ner. Det går att scrolla åt höger och vänster och appar kan stängas genom att svepa iväg dem uppåt. Ett svep nedåt låser istället appen, vilket vi förmodar innebär att appen bevaras i minnet och inte kommer stängas automatiskt av systemet.

Webbläsaren

Webbläsaren i vårt recensionsexemplar av Oppo Find 5 är rätt och slätt Google Chrome för Android – samma variant som finns i Play Store. Därför finns det inte särskilt mycket att berätta om browsern i Find 5 som inte sagts tidigare om Chrome på sajten och de som någon gång använt Chrome på en annan telefon vet vad de har att vänta sig.

[bench]phone_web|oppo find 5[/bench]

Mediaspelare

Medföljande videospelaren kallas rätt och slätt ”Video” och fungerar som videoappar gör mest – fast med en betydligt större videocodeckomptibilitet än vad vi är vana vid. Find 5 kunde lekande lätt spela upp samtliga våra testklipp, vilket innebär att telefonen klarar av DTS-ljud redan från början – något exempelvis Sony Xperia Z (kanske på grund av licensieringsskäl) misslyckas med.

Find 5 tycks kunna hantera det mesta i videoväg och MKV-klipp med bithastigheter runt 25Mbit/s flöt på fint. Vi kan därmed konstatera att Oppos mobil erbjuder ett mycket gott mediastöd, och nöjer oss så.

Kameran

Kameran i Find 5 har 13 megapixlar (f/2.2) och bjuder på HDR (High Dynamic Range) på hårdvarunivå. Den har antireflex- och skyddsbehandling och ytbehandlade linser. Genom ett särskilt läge kan användare fånga fem bilder i sekunden och det går att spela in video som har 120FPS. En trevlig detalj är att det går att ta kort med volymknapparna, vilket underlättar vid exempelvis självporträtt. När man läser Oppos reklamblad för kameran (infogat nedan) ser det onekligen bra ut, men hur presterar kameran i praktiken?

Själva kamera-applikationen är lättanvänd och går att förstå sig på utan inlärningströskel. Vi finner bland annat inställningar för blixt, ansiktsigenkänning, ljudeffekt, timer, upplösning och HDR. Sekvensläget aktiveras genom att helt enkelt hålla inne avtryckaren och vi tvivlar inte på att Find 5 kan fånga fem bilder i sekunden. De bilder vi tog i sekvensläget blev dessutom skarpa, om än i stort sett identiska, men det finns säkert situationer då det kommer väl till pass att ta extremt många bilder på kort tid. Läget fungerar inte tillsammans med HDR-foton.

Idag är i stort sett alla toppmodeller kapabla att ta bra bilder, under rätt ljusförhållanden och med rätt handlag. Under vår tid med Find 5 märkte vi att kameran gav blandat resultat. Vi har för all del testat betamjukvara och inledningsvis gick det överhuvudtaget inte att fotografera med HDR-läget, vilket resulterade i extremt mörka och nästintill helsvarta bilder. Därför förväntar vi oss att kameran i Find 5 kommer prestera bättre länge fram.

Även med nuvarande firmwareversion fungerar HDR-läget i regel som en mycket tveksam finess för att göra bilder sämre. Vi är inne i slutet av mars och våren (och under testperioden tyvärr även solen) vägrar infinna sig här, så det fanns tyvärr inte särskilt många bra motiv att tillgå. I exempelfotografierna nedan har vi först tagit ett vanligt foto med Find 5 för att sedan direkt efter fånga samma motiv med HDR-läget aktiverat.

Videoexempel, 1080p (1920×080 pixlar, 30 FPS)
httpvh://www.youtube.com/watch?v=lJN7w3rZ7CQ

Vi noterar att Find 5 har svårt att hantera motljus och särdeles ljusa miljöer, något som tydligt demonstreras i videoklippet ovan, främst i fullskärmsläge. Ofta uppstår en mörkare fläck mitt i bilden då mjukvaran kämpar med att kompensera för den ljusstarka omgivningen.

Skärpan är det inga fel på och likaså har vi inget att anmärka på bildflödet/-flytet, även om Find 5 som de allra flesta telefonerna vi har testat lider av en hel del skak. Bildstabiliseringen fungerar inte speciellt bra då den endast är mjukvarubaserad.

Buggar och problem

Den internationella versionen av Find 5 kör uttryckligen betamjukvara i skrivande stund och tillverkaren har släppt nya uppdateringar i stort sett varje vecka, vilka har gått att ladda hem och installera trådlöst direkt från enheten utan bekymmer. När Find 5 släpps i Sverige (om nu releasen blir av – det var länge sedan vi hörde något) har sannolikt mjukvaran nått skarp version.

Swedroid har därmed varit betatestare under recensionsperioden och vi har inte helt oväntat stött på buggar. Nya skärmdumpar vägrar exempelvis dyka upp i Oppos egna galleriapplikation, samtidigt som de visas utan problem i en bildvisare från Play Store som QuickPic. Under en löptur pendlade även ljuduppspelningen i styrka (låtarna blev emellanåt markant lägre), när musik spelades upp med Play Music.

Det är dock en petitess i sammanhanget, då den allvarligaste buggen är att användare inte kan byta till valfritt tangentbord. Efter att ett virtuellt tangentbord, som exempelvis SwiftKey, installerats, aktiverats och valts som standardtangentbord dyker ändå det medföljande tangentbordet upp när man ska skriva ett tag senare.

Ett så pass stort och uppenbart problem tar vi för givet kommer åtgärdas förhållandevis snabbt. Om det inte åtgärdas alls är det anledning nog att inte rekommendera enheten, men det vore mycket märkligt ifall inte problemet löstes. I övrigt har Oppo Find 5 uppfört sig väl under testperioden (vi hade initialt problem med kamerans HDR-läge med den buggen har redan fixats).

Batteritiden

[bench]battery|oppo find 5[/bench]
I den här pjäsen har Oppo satt ett 2 500mAh-batteri. Androidenheter.se säger oss att batteriet är 59 % kraftfullare än snittet för alla Androidtelefoner i Sverige hittills. Batteriet är inbyggt och går därmed inte att byta ut själv utan ett tämligen seriöst ingrepp – precis som i Sony Xperia Z och HTC One. Som jämförelse kan nämnas att andra Full HD-mobiler som Xperia Z har ett 2 330mAh-batteri, medan HTC One har 2 300mAh och Samsungs kommande Galaxy S4 2 600mAh.

Det har varit svårt att få en god och rättvis bild av batteritiden för Oppo Find 5 eftersom mjukvaran uppdaterats i stort sett varje vecka och att nyheterna bland annat bestått av bättre batteritid varje gång. Tillverkaren lär fortsätta arbeta på att förbättra batteritiden, som vi i skrivande stund varken upplever som bra eller dålig: Find 5 är normaluthållig.

Skärmen, som den här gången är ovanligt högupplöst, är i vanlig ordning största energislukaren. Batteriet bör räcka en hel dag vid normal användning. Hur Find 5 presterade i vårt batteritest går att se i tabellen ovan.

Spel, prestanda och grafer

Find 5 har likt många andra 1080p-mobiler utrustats med amerikanska Qualcomms chipp APQ8064. Det är samma fyrkärniga SoC som i exempelvis Sony Xperia Z, LG Nexus 4, Asus Padfone 2 och LG Optimus G. Chippet tickar i 1,5GHz och arbetar tillsammans med grafikdelen Adreno 320, som kan hantera OpenGL ES 3.0 och OpenCL 1.2.

Qualcomms Snapdragon S4 Pro-plattform är inte längre tillverkarens snabbaste, då Snapdragon 600 och 800 tillkännagavs tidigare i år. Snapdragon 600 sitter i nya toppmodeller som HTC One och Samsung Galaxy S4. Samtidigt är Snapdragon S4 Pro fortfarande ett mycket rappt chipp som i kombination med 2GB RAM-minne bidrar till att ge Find 5 ordentligt flyt i gränssnittet.

Applikationsstarter, animationer, multitasking och krävande spel hanteras för det mesta lekande lätt av Find 5. I medföljande webbläsaren Chrome är det fint flyt i zoomning och i rendering av hemsidor. Summa summarum: Find 5 är en snabb mobil som med sin fyrkärniga prestanda och 2GB arbetsminne borde klara av framtida Androidversioner utan problem i flera år, oavsett vad Google kokar ihop (förutsatt att enheten uppdateras).

[bench]cpu|oppo find 5[/bench]

[bench]gpu|oppo find 5[/bench]

Slutsats

Oppo Find 5 var den första telefonen vi visste skulle få Full HD-display, vilket innebär 1080 x 1920 pixlar. Sedan dess har denna ovanligt höga upplösning blivit norm för toppmodeller i Androidvärlden och det räcker inte med att klämma in väldigt många pixlar på en liten yta – själva displayen måste naturligtvis dessutom vara bra.

Skärmen i Find 5 imponerar med sin skärpa och färgåtergivning – den lyckas dessutom bibehålla sina egenskaper även i snäva vinklar. De drygt två miljoner pixlarna får innehållet att vakna till liv på ett annat vis än tidigare displayer lyckats med, även om skillnaden vid en första anblick inte upplevs som särskilt stor jämfört med en LCD-skärm med 720p-upplösning och en pixeldensitet kring 340PPI.

Trots att det minst sagt är många pixlar att skyffla runt är Find 5 en snabb telefon. Qualcomms fyrkärniga 1,5GHz-chipp Snapdragon S4 Pro (samma som i LG Nexus 4 och Sony Xperia Z) får tillsammans med 2GB arbetsminne med få undantag gränssnitt, applikationsstarter, spel och animationer att flyta lätt och ledigt.

Vi uppskattar telefonens byggkvalité – hela Find 5 känns robust och gedigen. Enheten har fått en metallram vilken sannolikt bidrar till att den känns stryktålig. Find är med sina 165 gram förhållandevis tung och telefonen mäter 142 x 69 x 9 millimeter. Aspekter som samtalskvalité, mottagning, musik- och mediauppspelning samt positionering får alla godkänt. Batteritiden är varken bra eller dålig och vi vet att tillverkaren arbetar aktivt på att göra Find 5 mer uthållig.

Något som bör understrykas är att Oppo minst sagt avvikit från Androids standarddesign. Find 5 kör en anpassad variant av Android 4.1, som bäst kan liknas vid MIUI. Vi hade definitivt föredragit Googles vision av hur Android ska se ut och tanken på standard-Android i kombination med enhetens läckra Full HD-display får det att vattnas i munnen.

Samtidigt fungerar Oppos gränssnitt bra, även om dess färggranna design inte kommer tilltala alla. Systemet bjuder på en del smidiga och ovanliga metoder för att exempelvis hantera applikationers behörigheter och förmåga att visa aviseringar. Firmware för den internationella versionen av telefonen befinner sig i skrivande stund i betastadiet. Det har kommit OTA-uppdateringar nästan varje vecka och mjukvaran kommer sannolikt förbättras regelbundet ett tag till. Den enda allvarliga buggen vi stött på är att det inte går att byta tangentbord – något vi tar för givet kommer åtgärdas. I nuläget finns inte svenska som systemspråk.

Kameran är en brokig historia. Sensorn i sig lyckas fånga skarpa bilder, och skarp video, men mjukvaran känns ännu inte helt redo för uppdraget. HDR-läget tenderar att resultera i alldeles för mörka bilder, och vid videoinspelning i ljusrika miljöer så överkompenserar mjukvaran genom att skapa ett stort mörkt fält som då och då dyker upp mitt i bild. Vi tycker oss ana att det finns en hel del potential här, men Oppo måste fila på mjukvaran litegrann.

Som sammanfattning kan vi säga att Find 5 är en bra, välbyggd telefon med utmärkt skärm. I samband med telefonens tillkännagivande i mitten av december förra året meddelades att Find 5 ska få en svensk lansering. Sedan dess har vi inte hört mer om den saken och det är i nuläget oklart när, eller ens helt säkert om, telefonen kommer släppas här. Eftersom vi inte vet vad enheten kommer kosta blir det svårt att sia om en rekommendation av Find 5.

Visar det sig att svenska priset blir högre än för både Sony Xperia Z och HTC One känns de telefonerna som bättre köp för de flesta, men blir telefonen agressivt prissatt en god bit under konkurrenterna så kan Oppo Find 5 bli ett mycket attraktivt alternativ.

Vi kan i vilket fall konstatera att detta är en riktigt fin pjäs från en kinesisk uppstickare som vi hoppas på att få se mer av, men konstaterar samtidigt att Sony Xperia Z fortfarande sitter kvar på tronen som den bästa androidtelefonen Swedroid till dags dato testat.

Andra telefoner att överväga: